Sluta med napp!!

[Hank]

Hej!

Jag är en som nyss upptäkt detta forum och Barnaboken. Jag har ett bekymmer som sitter mer i mig tror jag, än i barnen!

Jag har en dotter som är 31/2 och en son på 2 år. Båda två har nappen i mest hela dagarna (utom hos dagmamman), vilket vi har naturligtvis tillåtit

Jag skulle vilja veta hur vi ska göra på "rätt sätt". Ska nappen bort helt eller kan dom ha den på natten? Vi har tyvärr gjort dom ganska beroende av napparna...

Och en Kram till alla underbara föräldrar på alla hjärtans-dag!!

[kerstin]

Hejsan!
Välkommen hit!!
Först vill jag säga att vad skönt att Du inser att det är pga er föräldrar som barnen fortsatt har napp!!!Det gör det hela mycket enklare!!
NU ska napparna bort och det helt och hållet!! Inga nattnappar!
Du säger helt enkelt att "nu är ni ju såå STORA så nu behöver ni inte bebisnapparna längre! Vad BRA va! Hej då nappen!!"
Och så kastar ni napparna! (och sopepåsen med så napparna inte fiskas upp i ett obevakat ögonblick )
Håll fast vid att barnen är STORA nu så de behöver inga nappar, när de protesterar!
Efter ett par dagar är det hela totalt bortblåst!Som om de aldrig haft napp..

Kram till er alla!!

[anna71]

I Stockholm går man till Skansen och kastar in alla napparna hos kattungarna på lill-skansen, de behöver ju napparna bättre...

annars gjorde vi precis som kerstin skriver, sa glatt hejdå till napparna, då var min dotter 2 år, och det funkade jättebra.

lycka till!

AiM

[/LO]

Hej, välkommen och grattis

Jag skulle nog försöka få med mig i alla fall stora tjejen på vagnen. Bestäm att nappen ska bort, men fråga henne om ni ska lämna dem där eller där (till tandläkaren eller sopgubben, typ). Du bestämmer att den ska bort, men de bestämmer till vem.

De kommer att glömma den rätt snart, men det gäller för dig att glömma den först.

Mina tankar
/LO

[CHELLO]

Förskräckligt att bara ta nappen så där tycker jag!!! Skulle jag aldrig ha gjort om det hade varit mitt barn.

Med min första son hade jag (i stor okunskap) an massiv tillvänjning av napp. Han var motstridig skall jag säga - ville inte ha den. Men jag ville å andra sidan inte ha sonen vid bröstet hela dagarna (kände då inte till barnaboken) så i ren desperation körde jag på med napp tills han accepterade den. Sen var det kört! Han hade napp tills han var tre och ett halvt år.

När jag sen blev gravid med barn nr två så resonerade vi (jag och sonen) oss fram till att katterna på skansen nog var bättre betjänta av att få hans nappar.

Det var ett demokratiskt beslut (om man nu kan använda så stora ord om en så liten poje och ett i många stycken litet problem).

Jag vill tillägga att jag inte alls är en "sån där" mamma som pedagogiserar sönder varenda liten detalj som skall bestämmas eller sviker i mitt ledningstagande. Jag menar bara att den där nappen ville inte sonen ha egentligen, det märktes med all önskvärd tydlighet. Och när han sedan motvilligt accepterade den - så skulle jag bara köra över honom och ta den. Ohederligt, tycker jag!

Son nr två har inte napp - och det har jag barnaboken att tacka för.

// Chello

[kissemjao]

Jag är en nappförälder själv.
Har kikat lite i trådar här och funderat på att ta bort dem. Jag har en son på sex månader och en dotter på tre år (som bara har napp när hon sover för natten). Det låter ju så fint att barnen glömmer den efter några dagar...

Min väninna gjorde slag i sak före mig och tillsammans med dottern tre år (efter överläggningar och god förberedelse) gav de bort dem till tomten i julas.
Nu i mitten på februari, så kommer dottern fortfarande inte till ro förrän framåt midnatt !!! Följden av detta är att flickan knappt fungerar om dagarna eftersom hon lider av sömnbrist. Väninnan införde substitut med snutte direkt. Snutten används, men nappen saknas... helt enkelt. (Vad skulle det annars vara?)

Frågan är om man kanske gör klokare i att (OM man som föräldrar trugar på sina barn napp), låta barnen ha napp tills de självmant lägger av den..? Eller är jag helt ute och cyklar i det blå?

Blir kluven till hur jag själv ska göra. Upplever inte nappen som nåt problem, eftersom vi bara ger napp när det nannas...

[K-ina]

Är också litet kluven...

Jag är en fd. nappförälder

Storebror hade kvar sin napp på nätterna tills han var 3 år och 8 månader. Då kom vi gemensamt överens om att det var dags att ta bort den. Han var ordentligt motiverad och det tog - en natt... Sen var nappen ett minne blott.

Lillebror fick behålla sin napp tills han var ett år - då fattade jag beslutet åt honom och tog bara bort den. Det tog inte ens en natt innan han hade glömt den. Snarare en halvtimme...

Är det ett lite större barn och är medveten om vad som sker och som det går att resonera med så tror jag på att man har mest att vinna på att barnet är med om att säga "hej då" till nappen. En liten unge? Jag tror inte alls på någon demokrati i det läget. Nappar kan försvinna "Hoppsan! Nappen är borta! Men du är ju stor så du klarar dig ju så bra ändå!"

[Hank]

Hej!!

Tack för alla råd!

Jag undrar hur jag ska tackla situationen när dom blir ledsen när dom inte får nappen!?

När jag nekar dom nu blir det väldigt stora protester...

När flickan inte får det slänger hon sig på golvet och grinar och blir väldigt arg. Vad göra då? Ska hon ligga kvar på golvet och protestera, eller vad? Lillebror gör sak samma.

Jag är så ny med detta, så jag vill gärna ha lite tips!!

Tack på förhand!!

[CHELLO]

hallå!

Såklart att de blir ledsna när de inte får det de är vana att få. Tänk om du skulle sluta få kramar av någon du tycker om. Ledsamt eller hur?

Varför "behöver" barnen napp på dagarna? Är de trötta, understimulerade eller något sådant?

Även om jag var väldigt demokratisk i mitt "nappagerande" så kan jag ge ett säkert stalltips: AKTIVITET! En unge - stor eller liten kan glömma världens viktigaste sak om det bara kommer med något roligare att göra istället. Baka pepparkakor - går finfint att göra även i februari! Måla om en vägg därhemma - kanske lite drastiskt, men jag tror du förstår vad jag menar. En undanmanöver helt enkelt.

Lycka till !
Chello

[kerstin]

Hejsan!

Glömmer inte mamma nappen gör inte barnet det iheller! Tyvärr...
Att jämnföra nappar med kramar är sååå sorgligt! Tröstnapp?? Jisses...
Man har väl iallafall gett barnet nappen för att stilla sugbehovet, eller hur!
DU har gett barnet napp, Du tar bort napp!
Vänta tills barnet är redo??
Jag har mött femåringar med napp i mun...
Det absolut värsta jag vet är föräldrar som stoppar napp i munnen på en ledsen unge..."här ta nappen, såå så inte skrika/gråta/tjura..."
Då sviker man sitt barn i mitt tycke, ett barn som behöver sin förälder inte en propp i munnen!
Och nu pratar vi inte spädbarn (om nu någon trodde det..)

Vid protester över att nappen inte finns längre får du helt enkelt se förvånad ut. "Men nappen är borta nu, förstår du. Du är ju en sådan STOR pojke/flicka nu. Du behöver ingen napp längre"
Och så får du börja prata om något annat så napptankarna avleds.Glöm inte humorn! Skratt i massor hjälper mycket!

Mer om detta kan du läsa i "ONLINE boken" Anna Wahlgren!

[Kit]

Nappen är helt enkelt försvunnen! Borta! Meeeen så konstigt! Spela lite teater och leta efter den tillsammans med barnet. "Inte här, nähä och inte där heller! Konstigt!" Men darra inte själv på manschetten nu, låt ingen egen ängslan skina igenom.

Beklaga det hela tillsammans med barnet, gå i pakt med barnet! Du tycker ju också det är konstigt/tråkigt, men ni finner nappen ingenstans. (Så försäkra dig om att nappen verkligen inte går att finna någonstans!) Och så snabbt över till något helt annat, dvs avled barnet. "Kan du...?" och "Vet du...?"

Skrattet är inte heller så dumt som avledning om så lilla barnet ska kittlas till hysterisk och underbar skrattnoja!

Vad gäller att ge napparna till kattungarna på Skansen, vill jag slänga in en liten brasklapp; gummi är direkt livsfarligt för en katt att tugga i sig, eftersom det lätt fastnar i tarmarna med antingen dyrbar operation eller död som konsekvens...Kan vara viktigt att känna till för familjer med både små barn och katt....

[Fru-Angelsmark]

Hej jag är en liten fegis så jag skyllde på att tandläkaren kom och hämtade dem. Zara 4 hade precis varit hos tandläkaren och då hört att det var INTE bra med napp för tänderna.
Så jag tog alla tres samma kväll och gav som sagt dem inte en chans att "skylla" på mig....

Vem tror ni saknade nappen sen JAG i varje fall tidigt på morgonen när lillkillen är hungrig ( men vi sover ju just nu 5 personer i samma rum) 8)