Hejsan!
Vår äldsta son är 5 år och 4 månader och han har sovit hela nätterna sen han var 4 månader. Det kom av sig själv och han har ALDRIG krånglat sen dess.
Vi fick vårt andra barn, som nu är 3 år och 6 månader... och tänkte "snart kommer han sova hela nätterna, för han är snart 4 månader".... det gick ett halvår, ett år, 1,5 år... och så fick man höra "skräckisarna". "Vissa barn lär sig inte sova förrän de blir 3 år"! OJ, tänkte vi... Vad länge... 1,5 år till. Ja, det händer inte oss...Han blev 2 år, 2,5 år, 3 år och nu 3.5 år! Och han kan fortfarande inte sova hela nätterna. Jo, då och då...50/50 kanske... varannan natt eller nåt, men det känns inte tillräckligt, man blir för trött och grinig på dagarna att väckas någon gång varje natt..
Vissa nätter gnäller han till bara och så somnar han om direkt.
Andra nätter vaknar han efter en stund igen...
Tredje nätter vaknar han och gråter och kan lugnas..
Fjärde nätter så kan inget få honom att sluta gråta....
Femte nätter kan han gråta i en timme innan man till slut kan lugna ner honom...
Vi har provat allt. Haft tusen olika möbleringar, inget hjälper, tusen olika rutiner på dagarna, inget hjälper, sova i egen säng och somnat själv har han gjort länge... det är likadant när han somnar, som det är resterande av natten.... nappen har vi tagit bort för ett år sen... det hjälpte inte... vi har provat laborera med dagsömn, till ingen alls, till att vara ute lite eller mkt, ätit lite eller mkt, mindre på kvällen eller inte... ja, listan kan göras lång.
Han nattåt till han var 15 månader och det gick INTE att få den glupske ungen att sluta.....trots MKT mat på dagen, och det var maten han ville åt. De nätter han inte fick äta så vaknade han upp till 30 ggr, så att vakna 1 gång för en välling var LINDRIGT..
Vid 6 månaders ålder skulle jag genomföra Anna W sova hela nattenkuren... och då samtidigt plocka bort nattmålen... Första natten väckte han mig 27 ggr (mot vanliga 5-15 ggr)... Andra natten 15 ggr, sen stupade jag...
Han har vaknat till 5-15 ggr per natt och väckt mig, fast somnat om många av gångerna...
Numera har han "dåliga" nätter (i vårt tycke, för vi blir ju väckta) då han vaknar och väcker oss ca 3 ggr per natt... Bra nätter är 1 gång tidigt på morogonen, eller ingen alls..
Vad är problemet? Varför kan han inte sova sig genom hela nätterna?
Han är talförsenad också.. Och som förbytt på nätterna. Svårt att prata med honom, det går inte när han skriker...nån enstaka gång har han varit "redig" och kunnat sagt nåt på sista tiden..
Vissa riktigt skrikiga nätter hjälper en alvedon och han somnar på 20 minuter och sover hela natten efter det.
Vi har pratat med barnläkare, BVC samt tom kollat upp en öronnäsahalsdoktor....(kanske trång nånstans?)...
P u s t...
3,5 år och kan ännu inte sova hela nätterna=
-
Paddington
- Inlägg: 32
- Blev medlem: sön 12 feb 2006, 20:25
- Ort: Storstockholm
3,5 år och kan ännu inte sova hela nätterna=
***Att st?da n?r man har sm?barn,
?r som att skotta n?r det sn?ar***
?r som att skotta n?r det sn?ar***
-
Gäst
Hej!
Välkommen hit! Ni kommer att få hjälp med råd här, så att barnet kan börja få sin välbehövda sömn! Har du läst boken "Sova hela natten", som man bl a kan köpa här genom forumet? Där får man inblick i ett helt förhållningsssätt till barn och deras sömn, och hur man som förälder med sin attityd och ledning kan hjälpa de små älsklingarna att få sova så gott. I Barnaboken kan man läsa så otroligt mycket bra om fostran, och få en tillvaro med barnen med mycket social delaktighet (kan hjälpa tex vid städkonflikter!) Dessa böcker kan jag varmt rekommendera!
Själv har jag bara kurat mindre barn, så jag är inte rätt person att svara dig riktigt. Du kan väl berätta lite mer, har han eget rum osv?? Hur mycket sömn får han per natt?? Talförsenad, skriver du, pratar han inte alls eller bara lite?
Jag vill gärna kunna hjälpa dig, men jag inväntar som sagt ett mer "erfaret" svar från nån med koll på större småfolk. Håll dig kvar på forumet och ge inte upp denna gång!!
Lycka till, snart kommer ni alla att få sova!
hälsningar från Åsa
Välkommen hit! Ni kommer att få hjälp med råd här, så att barnet kan börja få sin välbehövda sömn! Har du läst boken "Sova hela natten", som man bl a kan köpa här genom forumet? Där får man inblick i ett helt förhållningsssätt till barn och deras sömn, och hur man som förälder med sin attityd och ledning kan hjälpa de små älsklingarna att få sova så gott. I Barnaboken kan man läsa så otroligt mycket bra om fostran, och få en tillvaro med barnen med mycket social delaktighet (kan hjälpa tex vid städkonflikter!) Dessa böcker kan jag varmt rekommendera!
Själv har jag bara kurat mindre barn, så jag är inte rätt person att svara dig riktigt. Du kan väl berätta lite mer, har han eget rum osv?? Hur mycket sömn får han per natt?? Talförsenad, skriver du, pratar han inte alls eller bara lite?
Jag vill gärna kunna hjälpa dig, men jag inväntar som sagt ett mer "erfaret" svar från nån med koll på större småfolk. Håll dig kvar på forumet och ge inte upp denna gång!!
Lycka till, snart kommer ni alla att få sova!
hälsningar från Åsa
-
Paddington
- Inlägg: 32
- Blev medlem: sön 12 feb 2006, 20:25
- Ort: Storstockholm
Hejsan!
Jag har lånat Anna W´s bok och läst delar av den... Jag har även läst alla sova-natten-kurar... Läst mkt på nätet, Uppsala har nån "sov-klinik" som verkar väldigt kunniga... Allt för ofta får man höra "låt dom bara lära sig somna själva så löser sig allt", men det gör det inte för oss alltså....
Vi bor i en trea och har två sovrum; ett stort och ett litet. Vår minsting låg inne hos oss väldigt länge efs han åt så länge på natten, och för att han var så pass "vaknig" som han var. Vi ville inte att han skulle störa storebror alltför mkt. Det har varit några ommöbleringar, som sagt och jag vet att de gånger vi inte hade honom i vårt rum, så fick man springa upp och varje gång man sprungit upp så piggnade man till själv, så man fick aldrig sova något...
Lillkillen (Emil) har legat inne hos oss alltså (fast i egen säng), i andra rummet tillsammans med storebror, storebror har legat hos oss och Emil har haft eget rum..... Storebror och Emil har legat i samma säng, i två sängar bredvid varandra.... Emil har legat i egen säng bredvid vår dubbelsäng...
Ja, vi har provat alla möjliga varianter, men det blir ingen skillnad.
Han är som person väääääääääääääääldigt kramig, pussig och väldigt närhetsberoende. Han kan inte låta bli att peta på en om man är i närheten....Fick han välja skulle han säkert vilja bli ihopsydd med någon.. Han är glad, sprallig, busig, snäll, har lätt att ta åt sig och bli sårad, kramig, pussig....
Han har talförsenad med ca 1 år, pratar väl 4-ordsatser..
Han är också väldigt lättväckt (inte första timmarna efter han somnat), vilket storebror aldrig är.
Just nu sover vi vuxna i ett rum och barnen i ett annat rum. Nu har vi bestämt att så får det bli. Vi har försökt så mycket och inget blir bättre. Dessutom får vi inget samliv alls. Vi kan inte prata, jag kan inte hosta på natten för då vaknar han etc.... det känns inget bra.
De sover i egen säng på var sida om rummet. De lägger sig i sina sängar och somnar så gott båda två utan krångel. (Det har varit krångel i början när vi bytte från spjälisen.. Emil sprang upp 10 ggr varje kväll en lång tid, men det är helt väck nu). De har ätit bra under dagen, är väldigt noggranna med rutiner!! Lagom stimulans, närhet, utevistelse, bra mat, kärlek, mm på dagen...
Vi diskuterar ofta barnen och de mål vi har för dom och hur vi ska hantera och vara mot dom etc... det funkar bra mellan oss alla..
Men Emil vaknar vidare, år ut och år in... och vi vet inte om vi bara ska acceptera att "han är sån"..
Vi bor i en trea och har två sovrum; ett stort och ett litet. Vår minsting låg inne hos oss väldigt länge efs han åt så länge på natten, och för att han var så pass "vaknig" som han var. Vi ville inte att han skulle störa storebror alltför mkt. Det har varit några ommöbleringar, som sagt och jag vet att de gånger vi inte hade honom i vårt rum, så fick man springa upp och varje gång man sprungit upp så piggnade man till själv, så man fick aldrig sova något...
Lillkillen (Emil) har legat inne hos oss alltså (fast i egen säng), i andra rummet tillsammans med storebror, storebror har legat hos oss och Emil har haft eget rum..... Storebror och Emil har legat i samma säng, i två sängar bredvid varandra.... Emil har legat i egen säng bredvid vår dubbelsäng...
Ja, vi har provat alla möjliga varianter, men det blir ingen skillnad.
Han är som person väääääääääääääääldigt kramig, pussig och väldigt närhetsberoende. Han kan inte låta bli att peta på en om man är i närheten....Fick han välja skulle han säkert vilja bli ihopsydd med någon.. Han är glad, sprallig, busig, snäll, har lätt att ta åt sig och bli sårad, kramig, pussig....
Han har talförsenad med ca 1 år, pratar väl 4-ordsatser..
Han är också väldigt lättväckt (inte första timmarna efter han somnat), vilket storebror aldrig är.
Just nu sover vi vuxna i ett rum och barnen i ett annat rum. Nu har vi bestämt att så får det bli. Vi har försökt så mycket och inget blir bättre. Dessutom får vi inget samliv alls. Vi kan inte prata, jag kan inte hosta på natten för då vaknar han etc.... det känns inget bra.
De sover i egen säng på var sida om rummet. De lägger sig i sina sängar och somnar så gott båda två utan krångel. (Det har varit krångel i början när vi bytte från spjälisen.. Emil sprang upp 10 ggr varje kväll en lång tid, men det är helt väck nu). De har ätit bra under dagen, är väldigt noggranna med rutiner!! Lagom stimulans, närhet, utevistelse, bra mat, kärlek, mm på dagen...
Vi diskuterar ofta barnen och de mål vi har för dom och hur vi ska hantera och vara mot dom etc... det funkar bra mellan oss alla..
Men Emil vaknar vidare, år ut och år in... och vi vet inte om vi bara ska acceptera att "han är sån"..
***Att st?da n?r man har sm?barn,
?r som att skotta n?r det sn?ar***
?r som att skotta n?r det sn?ar***
Hej! 
Ni ska naturligtvis inte "acceptera att han är sån".
Här krävs ledning, och tydlig sådan! Denne unge man skriker efter ledning!
Har ni läst sova-hela-natten-kuren för äldre barn? Den finns här på Forumet.
1. Köp Barnaboken
2. Köp sova-hela-natten-boken
Till att börja med - han behöver sova 12 timmar natt - i sträck.
Kanske även en kort middagslur, det bedömer ni själva.
Frågan är vad ni gör själva här?
Tar ni upp honom?
I så fall går det bort från och med att ni börjar kuren.
Barnet ska lugnas i sängen.
Inför fasta tider på ALLT.
Gå upp - samma tid varje morgon.
Lägga sig - samma tid varje kväll.
Om han sover middag, samma tid var dag. Maten vid samma tider.
Och dessa tider ska hållas ALLTID även på helgerna, även när ni är bortbjudna en kväll. Barn kan läggas borta också, för att senare tas upp och åka hem och lägga om igen.
Somna själv, och sova i egen säng är en bra start!
Dela rum med brorsan - jättebra!
Att ge alvedon för han ska kunna sova (?) är ingen bra idé.
Du beskriver dagarna som att ni ser till det mesta, men det är en otroligt viktig sak som verkar fattas (?) Social delaktighet. Har du läst om detta i Barnaboken? Han behöver få vara med i den verkliga världen. Hjälpa till, göra nytta. Inte bara ha en lekvärld, utan få vara med i de dagliga sysslorna hemma. Varje dag, flera pass. Hänga tvätt, duka, laga mat, städa...o.sv. ENORMT viktigt!
Du skriver att han är talförsenad, men han förstår väl vad NI säger?
Ta nu tag i detta! Ingen mår bra av detta, och i synnerhet inte han.
Från och med att ni bestämmer er för att köra en kur är det allt detta nya som gäller. Men ni måste vara fullständigt övertygade om att ni ska få rätsida på detta nu! Ingen uppgivenhet - bara bestämdhet och klara linjer.
Ramsa är ert verktyg.
Jag vet inte vad ni gjort innan, en timme att lugna ner o.s.v, men nu gäller ramsan.
Berätta för honom under dagen ( GLÄDJESTRÅLANDE) att "-I natt ska du sova hela natten, DET blir skönt".
Plantera in detta i huvudet på honom några gånger under dagen, lämna inget utrymme för protester eller vinklingar, bara berätta det.
Ni lägger som vanligt han kommer somna som vanligt, för det gör han ju bra!
När han sedan vaknar svarar ni honom med ramsan.
Ni gör en ramsa om ni inte har någon, helst kort och en som kan sägas med "tryck".
Min är t.ex "-Nu är det natt - nu ska vi sova"
Anna Wahlgrens är "-Go´natti med sig, sov så gott"
Första natten kanske ni behöver gå in och stoppa om, men gör det kort och ramsa er ut därifrån.
OAVSETT vad han säger/frågar så svarar ni med ramsan.
Den ska sägas utanför rummet. Och sägas flera på rad, och i tonlägen som följer hans protester. Läs mer om ramsan här på Forumet i "verktygslådan"
Natt efter natt backar ni sedan. Natt 2 går ni bara in vid ABSOLUT kris.
Natt 3 går man inte in, man bara ramsar utanför.
Lycka till nu, och ge inte upp! Detta ger sig inte av sig själv, ni måste ta tag i det!
kram anna
Ni ska naturligtvis inte "acceptera att han är sån".
Här krävs ledning, och tydlig sådan! Denne unge man skriker efter ledning!
Har ni läst sova-hela-natten-kuren för äldre barn? Den finns här på Forumet.
1. Köp Barnaboken
2. Köp sova-hela-natten-boken
Till att börja med - han behöver sova 12 timmar natt - i sträck.
Kanske även en kort middagslur, det bedömer ni själva.
Frågan är vad ni gör själva här?
Tar ni upp honom?
I så fall går det bort från och med att ni börjar kuren.
Barnet ska lugnas i sängen.
Inför fasta tider på ALLT.
Gå upp - samma tid varje morgon.
Lägga sig - samma tid varje kväll.
Om han sover middag, samma tid var dag. Maten vid samma tider.
Och dessa tider ska hållas ALLTID även på helgerna, även när ni är bortbjudna en kväll. Barn kan läggas borta också, för att senare tas upp och åka hem och lägga om igen.
Somna själv, och sova i egen säng är en bra start!
Dela rum med brorsan - jättebra!
Att ge alvedon för han ska kunna sova (?) är ingen bra idé.
Du beskriver dagarna som att ni ser till det mesta, men det är en otroligt viktig sak som verkar fattas (?) Social delaktighet. Har du läst om detta i Barnaboken? Han behöver få vara med i den verkliga världen. Hjälpa till, göra nytta. Inte bara ha en lekvärld, utan få vara med i de dagliga sysslorna hemma. Varje dag, flera pass. Hänga tvätt, duka, laga mat, städa...o.sv. ENORMT viktigt!
Du skriver att han är talförsenad, men han förstår väl vad NI säger?
Ta nu tag i detta! Ingen mår bra av detta, och i synnerhet inte han.
Från och med att ni bestämmer er för att köra en kur är det allt detta nya som gäller. Men ni måste vara fullständigt övertygade om att ni ska få rätsida på detta nu! Ingen uppgivenhet - bara bestämdhet och klara linjer.
Ramsa är ert verktyg.
Jag vet inte vad ni gjort innan, en timme att lugna ner o.s.v, men nu gäller ramsan.
Berätta för honom under dagen ( GLÄDJESTRÅLANDE) att "-I natt ska du sova hela natten, DET blir skönt".
Plantera in detta i huvudet på honom några gånger under dagen, lämna inget utrymme för protester eller vinklingar, bara berätta det.
Ni lägger som vanligt han kommer somna som vanligt, för det gör han ju bra!
När han sedan vaknar svarar ni honom med ramsan.
Ni gör en ramsa om ni inte har någon, helst kort och en som kan sägas med "tryck".
Min är t.ex "-Nu är det natt - nu ska vi sova"
Anna Wahlgrens är "-Go´natti med sig, sov så gott"
Första natten kanske ni behöver gå in och stoppa om, men gör det kort och ramsa er ut därifrån.
OAVSETT vad han säger/frågar så svarar ni med ramsan.
Den ska sägas utanför rummet. Och sägas flera på rad, och i tonlägen som följer hans protester. Läs mer om ramsan här på Forumet i "verktygslådan"
Natt efter natt backar ni sedan. Natt 2 går ni bara in vid ABSOLUT kris.
Natt 3 går man inte in, man bara ramsar utanför.
Lycka till nu, och ge inte upp! Detta ger sig inte av sig själv, ni måste ta tag i det!
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=5226
Förresten, läs även denna tråd för inspiration!
Se så dom hade det, och se hur det blev!
anna igen
Förresten, läs även denna tråd för inspiration!
Se så dom hade det, och se hur det blev!
anna igen
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
-
Paddington
- Inlägg: 32
- Blev medlem: sön 12 feb 2006, 20:25
- Ort: Storstockholm
Frågan är vad ni gör själva här?
Tar ni upp honom?
I så fall går det bort från och med att ni börjar kuren.
Barnet ska lugnas i sängen.
*****************
100% av gångerna försöker vi absolut lugna honom i sängen. Vad som händer så ska han somna om i sin egen säng. 50% av gångerna funkar det fint med "nu är det, nu ska du sova" och så går man...Sen får han sina "anfall" (han har haft nattskräck också, riktig sådan, så det ställer till det en del, för då ska man hålla om dom tills de lugnar ner sig...) och då finns det inte något som kan få honom kvar i sängen. Han är helt panikslagen och det spelar ingen roll om man sjäv ligger bredvid honom i hans egen säng. Han kan skrika i över en hel timme, helt förtvivlad (inte av ilska). Vissa nätter skriker han bara "ajajajajajajaj"... och de är dom nätterna som funkar med alvedon, för han har uppenbart ONT nånstans. Om det är växtvärk eller vad det är, vet vi inte...
Det är dom nätterna, där INGET kan lugna honom som är riktigt jobbiga. Det som verkligen hjälper är när man väcker upp honom och han kommer tillbaka "till verkligheten".... Han är annars som i en annan värld, där han jagar upp sig själv...spelar ingen roll vad man säger då... Problemet är att vi har grannar att ta hänsyn till och en storebror som sover....Vi kan inte låta honom skrika hysteriskt genom hela natten...då bankar dom i väggen.
Inför fasta tider på ALLT.
Gå upp - samma tid varje morgon.
Lägga sig - samma tid varje kväll.
Om han sover middag, samma tid var dag. Maten vid samma tider.
Och dessa tider ska hållas ALLTID även på helgerna, även när ni är bortbjudna en kväll. Barn kan läggas borta också, för att senare tas upp och åka hem och lägga om igen.
**************************
Det tycker jag iofs är rätt tråkgit.Sorry... Att vardagen måste se likadan ut jämt... Att man aldrig kan ha lite fredagsmys, äntligen ha lite större barn och kunna vara upp lite längre. Jag har längtat SÅ efter flexibilitet. Vi har hållt STENhårt på tider i 5 år med barn...Vi gör det fortfarande vad gäller mat och sömn.... vi låter barnen aldrig sova längre än till 8 tex, för då förskjuts kvällen etc...
Ju tidigare vi lägger våra barn, desto mer kan vi tycka att Emil krånglar på natten... samtidigt behöver han läggas tidigt ibland efs vi måste upp tidigt vissa mornar... Vi har oregelbundna morgontider pga arbete/studier/praktik. De tidiga mornarna för barnen innebär att det BÖRJAR på dagis 7.15 och då måste du upp kring 6.30. Detta är inga tider vi vill pränta in på barnen och ha både helger och dagar då vi börjar senare. Både jag och Henrik är inga morgonmänniskor, så får vi sova till 7.30 är vi nöjda. Barnen somnar någon gång mellan 20-21 kan man säga beroende på om vilken tid de vaknat på morgonen. Vaknar någongång mellan 7-8 oväckta...Inget av våra barn sover 12 timmar per natt. Båda två slutade sova middag tidigt. Stora som 2-åring och lillen som 2,5 åring (tror jag). De sover IBLAND 12 timmar, men oftast kring 10,5-11 h. Därför kan dom inte läggas klockan 19 för då går de upp kring 5.30... Våra barn får inte läggas tidigare än 19.30 pga detta. Vår stora kille kan man lägga borta och sen väcka upp och låta somna om igen, men med Emil blir det panik utan dess like vill jag lova. Han klarar INTE att bli väckt på natten av ljud eller något... han ballar ur totalt och skriker i flera timmar... Han har alltid varit sån... Man får tassa kring honom för att slippa detta hysteriska fleratimmars skrik... Vår stora kille kan man släppa en bomb brevid utan att han bryr sig... Så som att få barn att sluta kissa i blöjan på nätterna tex...att väcka dom kring 23 i sömnen... skulle aldrig funka på Emil.... Väck inte den björn som sover
Undrar om det skulle fungera med "belöningssystem" också, att sova hela natten.. att få en guldstjärna? Tänker på att vi kör det på mycket annat...och det funkar bra..
Att ge alvedon för han ska kunna sova (?) är ingen bra idé.
**********
Se ovan.. Det är "ajaj"nätterna som blir hjälpta (vilket sker kanske 1 gång per månad).
Du beskriver dagarna som att ni ser till det mesta, men det är en otroligt viktig sak som verkar fattas (?) Social delaktighet. Har du läst om detta i Barnaboken? Han behöver få vara med i den verkliga världen. Hjälpa till, göra nytta. Inte bara ha en lekvärld, utan få vara med i de dagliga sysslorna hemma. Varje dag, flera pass. Hänga tvätt, duka, laga mat, städa...o.sv. ENORMT viktigt!
***************
Ja, det tog jag för naturligt... Att dom är en del i vardagen. De går på dagis 5 dagar i veckan och där är dom sociala om nåt. Hemma hjälper dom till såklart! Vi gör mkt med våra barn. Beskrev bara rutinerna..
Du skriver att han är talförsenad, men han förstår väl vad NI säger?
****************************
Han förstår mkt av vad vi säger, men inte allt. Han är försenad även där... Men det är klart att han förstår enklare resonemang.
Från och med att ni bestämmer er för att köra en kur är det allt detta nya som gäller. Men ni måste vara fullständigt övertygade om att ni ska få rätsida på detta nu! Ingen uppgivenhet - bara bestämdhet och klara linjer.
Berätta för honom under dagen ( GLÄDJESTRÅLANDE) att "-I natt ska du sova hela natten, DET blir skönt".
Plantera in detta i huvudet på honom några gånger under dagen, lämna inget utrymme för protester eller vinklingar, bara berätta det.
**************
Det vore enkelt (tror jag) om han åtminstone kunde minnas att han varit vaken på natten, men det berör honom inte i ryggen när han vaknat.. Konstigt nog så är han inte gnällig eller trött av att vakna på nätterna!?
Jag pratade med honom i förrgår om att nätterna måste få ett slut...
Han verkar ha lyssnat hehe, för han har sovit två nätter i rad Ja, det är bara en tillfällighet, jag vet... Men det är nog en god idé helt klart att diskutera det med honom! Vi säger alltid åt honom att "nu ska vi sova, vad skönt"!..
När han sedan vaknar svarar ni honom med ramsan.
**************
Ska återinföra en ramsa! Tack för tipset!!!
Första natten kanske ni behöver gå in och stoppa om, men gör det kort och ramsa er ut därifrån.
OAVSETT vad han säger/frågar så svarar ni med ramsan.
Den ska sägas utanför rummet. Och sägas flera på rad, och i tonlägen som följer hans protester.
********************************
Första natten det händer igen ska vi ramsa utanför dörren eller? Han fattar väl ingenting helt plötsligt Det är inget man ska ta även innan han somnar, så han fattar galoppen? Om vi stoppar om honom, ska vi ramsa där eller först då vi har gått utanför dörren?
Natt efter natt backar ni sedan. Natt 2 går ni bara in vid ABSOLUT kris.
*****************
Problemet är ju att han kommer upp ur sängen, och då måste man ju upp...
Natt 3 går man inte in, man bara ramsar utanför.
**********
Såtillvida inte barnet kommer upp...??
Lycka till nu, och ge inte upp! Detta ger sig inte av sig själv, ni måste ta tag i det!
***********
Tack så mkt för alla goda råd!!!
kram anna
_________________
Mamma till Clara 9 maj -01 och Ida 7 april -03. Jobbar halvtid, och driver även eget företag hemifrån huset, med och bredvid barnen.
STORT AW-fan!!!
Tar ni upp honom?
I så fall går det bort från och med att ni börjar kuren.
Barnet ska lugnas i sängen.
*****************
100% av gångerna försöker vi absolut lugna honom i sängen. Vad som händer så ska han somna om i sin egen säng. 50% av gångerna funkar det fint med "nu är det, nu ska du sova" och så går man...Sen får han sina "anfall" (han har haft nattskräck också, riktig sådan, så det ställer till det en del, för då ska man hålla om dom tills de lugnar ner sig...) och då finns det inte något som kan få honom kvar i sängen. Han är helt panikslagen och det spelar ingen roll om man sjäv ligger bredvid honom i hans egen säng. Han kan skrika i över en hel timme, helt förtvivlad (inte av ilska). Vissa nätter skriker han bara "ajajajajajajaj"... och de är dom nätterna som funkar med alvedon, för han har uppenbart ONT nånstans. Om det är växtvärk eller vad det är, vet vi inte...
Det är dom nätterna, där INGET kan lugna honom som är riktigt jobbiga. Det som verkligen hjälper är när man väcker upp honom och han kommer tillbaka "till verkligheten".... Han är annars som i en annan värld, där han jagar upp sig själv...spelar ingen roll vad man säger då... Problemet är att vi har grannar att ta hänsyn till och en storebror som sover....Vi kan inte låta honom skrika hysteriskt genom hela natten...då bankar dom i väggen.
Inför fasta tider på ALLT.
Gå upp - samma tid varje morgon.
Lägga sig - samma tid varje kväll.
Om han sover middag, samma tid var dag. Maten vid samma tider.
Och dessa tider ska hållas ALLTID även på helgerna, även när ni är bortbjudna en kväll. Barn kan läggas borta också, för att senare tas upp och åka hem och lägga om igen.
**************************
Det tycker jag iofs är rätt tråkgit.Sorry... Att vardagen måste se likadan ut jämt... Att man aldrig kan ha lite fredagsmys, äntligen ha lite större barn och kunna vara upp lite längre. Jag har längtat SÅ efter flexibilitet. Vi har hållt STENhårt på tider i 5 år med barn...Vi gör det fortfarande vad gäller mat och sömn.... vi låter barnen aldrig sova längre än till 8 tex, för då förskjuts kvällen etc...
Ju tidigare vi lägger våra barn, desto mer kan vi tycka att Emil krånglar på natten... samtidigt behöver han läggas tidigt ibland efs vi måste upp tidigt vissa mornar... Vi har oregelbundna morgontider pga arbete/studier/praktik. De tidiga mornarna för barnen innebär att det BÖRJAR på dagis 7.15 och då måste du upp kring 6.30. Detta är inga tider vi vill pränta in på barnen och ha både helger och dagar då vi börjar senare. Både jag och Henrik är inga morgonmänniskor, så får vi sova till 7.30 är vi nöjda. Barnen somnar någon gång mellan 20-21 kan man säga beroende på om vilken tid de vaknat på morgonen. Vaknar någongång mellan 7-8 oväckta...Inget av våra barn sover 12 timmar per natt. Båda två slutade sova middag tidigt. Stora som 2-åring och lillen som 2,5 åring (tror jag). De sover IBLAND 12 timmar, men oftast kring 10,5-11 h. Därför kan dom inte läggas klockan 19 för då går de upp kring 5.30... Våra barn får inte läggas tidigare än 19.30 pga detta. Vår stora kille kan man lägga borta och sen väcka upp och låta somna om igen, men med Emil blir det panik utan dess like vill jag lova. Han klarar INTE att bli väckt på natten av ljud eller något... han ballar ur totalt och skriker i flera timmar... Han har alltid varit sån... Man får tassa kring honom för att slippa detta hysteriska fleratimmars skrik... Vår stora kille kan man släppa en bomb brevid utan att han bryr sig... Så som att få barn att sluta kissa i blöjan på nätterna tex...att väcka dom kring 23 i sömnen... skulle aldrig funka på Emil.... Väck inte den björn som sover
Undrar om det skulle fungera med "belöningssystem" också, att sova hela natten.. att få en guldstjärna? Tänker på att vi kör det på mycket annat...och det funkar bra..
Att ge alvedon för han ska kunna sova (?) är ingen bra idé.
**********
Se ovan.. Det är "ajaj"nätterna som blir hjälpta (vilket sker kanske 1 gång per månad).
Du beskriver dagarna som att ni ser till det mesta, men det är en otroligt viktig sak som verkar fattas (?) Social delaktighet. Har du läst om detta i Barnaboken? Han behöver få vara med i den verkliga världen. Hjälpa till, göra nytta. Inte bara ha en lekvärld, utan få vara med i de dagliga sysslorna hemma. Varje dag, flera pass. Hänga tvätt, duka, laga mat, städa...o.sv. ENORMT viktigt!
***************
Ja, det tog jag för naturligt... Att dom är en del i vardagen. De går på dagis 5 dagar i veckan och där är dom sociala om nåt. Hemma hjälper dom till såklart! Vi gör mkt med våra barn. Beskrev bara rutinerna..
Du skriver att han är talförsenad, men han förstår väl vad NI säger?
****************************
Han förstår mkt av vad vi säger, men inte allt. Han är försenad även där... Men det är klart att han förstår enklare resonemang.
Från och med att ni bestämmer er för att köra en kur är det allt detta nya som gäller. Men ni måste vara fullständigt övertygade om att ni ska få rätsida på detta nu! Ingen uppgivenhet - bara bestämdhet och klara linjer.
Berätta för honom under dagen ( GLÄDJESTRÅLANDE) att "-I natt ska du sova hela natten, DET blir skönt".
Plantera in detta i huvudet på honom några gånger under dagen, lämna inget utrymme för protester eller vinklingar, bara berätta det.
**************
Det vore enkelt (tror jag) om han åtminstone kunde minnas att han varit vaken på natten, men det berör honom inte i ryggen när han vaknat.. Konstigt nog så är han inte gnällig eller trött av att vakna på nätterna!?
Jag pratade med honom i förrgår om att nätterna måste få ett slut...
Han verkar ha lyssnat hehe, för han har sovit två nätter i rad Ja, det är bara en tillfällighet, jag vet... Men det är nog en god idé helt klart att diskutera det med honom! Vi säger alltid åt honom att "nu ska vi sova, vad skönt"!..När han sedan vaknar svarar ni honom med ramsan.
**************
Ska återinföra en ramsa! Tack för tipset!!!
Första natten kanske ni behöver gå in och stoppa om, men gör det kort och ramsa er ut därifrån.
OAVSETT vad han säger/frågar så svarar ni med ramsan.
Den ska sägas utanför rummet. Och sägas flera på rad, och i tonlägen som följer hans protester.
********************************
Första natten det händer igen ska vi ramsa utanför dörren eller? Han fattar väl ingenting helt plötsligt
Det är inget man ska ta även innan han somnar, så han fattar galoppen? Om vi stoppar om honom, ska vi ramsa där eller först då vi har gått utanför dörren? Natt efter natt backar ni sedan. Natt 2 går ni bara in vid ABSOLUT kris.
*****************
Problemet är ju att han kommer upp ur sängen, och då måste man ju upp...
Natt 3 går man inte in, man bara ramsar utanför.
**********
Såtillvida inte barnet kommer upp...??
Lycka till nu, och ge inte upp! Detta ger sig inte av sig själv, ni måste ta tag i det!
***********
Tack så mkt för alla goda råd!!!
kram anna
_________________
Mamma till Clara 9 maj -01 och Ida 7 april -03. Jobbar halvtid, och driver även eget företag hemifrån huset, med och bredvid barnen.
STORT AW-fan!!!
***Att st?da n?r man har sm?barn,
?r som att skotta n?r det sn?ar***
?r som att skotta n?r det sn?ar***
-
Paddington
- Inlägg: 32
- Blev medlem: sön 12 feb 2006, 20:25
- Ort: Storstockholm
böckerna
förresten.. jag har ju lånat den ena boken (Barnaboken), och även läst kurerna (när de fanns på nätet)...
men det står inte så mkt om STORA barn tycker jag (eller gör det numera?)
men det står inte så mkt om STORA barn tycker jag (eller gör det numera?)
***Att st?da n?r man har sm?barn,
?r som att skotta n?r det sn?ar***
?r som att skotta n?r det sn?ar***
ang kurerna på nätet!
Hej!
Alla kurer finns här på forumet, inkl hur man bär sig åt när storbarnet får för sig att lämna sin sköna gosiga säng om natten
(vakta, leda tillbaka osv).
För sova-hela-natten-kuren för större barn finns den här:
http://annawahlgren.com/phpBB2/viewforum.php?f=4
Rent allmänt får jag känslan av att du måste släppa tankarna "det här funkar inte på mitt barn", eller "han är si eller så". För det är ju det som det ska bli bättring på, eller hur? Ni, men framför allt han kommer att må bättre, sova bättre och förhoppningsvis (troligen!) får ni bukt med denna "nattskräck". 
Det finns ju många andra "metoder" där ute, men gillar man och tror på AW's ursprungliga filosofi så är bestämda tider ett faktum. Desto mer om ett barn skall kuras. Ett färdigkurat barn kan rucka på tider när det behövs och så finns ju alltid marginalkvartar för sovmorgnar!
Lycka till och läs Annas svar till dig ovan, om och om igen - guld skrivet. =D>
(Förutom Barnaboken... och andra case här på forumet...)
Vänliga hälsnignar
Carin
Alla kurer finns här på forumet, inkl hur man bär sig åt när storbarnet får för sig att lämna sin sköna gosiga säng om natten
(vakta, leda tillbaka osv). För sova-hela-natten-kuren för större barn finns den här:
http://annawahlgren.com/phpBB2/viewforum.php?f=4
Rent allmänt får jag känslan av att du måste släppa tankarna "det här funkar inte på mitt barn", eller "han är si eller så". För det är ju det som det ska bli bättring på, eller hur?
Ni, men framför allt han kommer att må bättre, sova bättre och förhoppningsvis (troligen!) får ni bukt med denna "nattskräck". Det finns ju många andra "metoder" där ute, men gillar man och tror på AW's ursprungliga filosofi så är bestämda tider ett faktum. Desto mer om ett barn skall kuras. Ett färdigkurat barn kan rucka på tider när det behövs och så finns ju alltid marginalkvartar för sovmorgnar!
Lycka till och läs Annas svar till dig ovan, om och om igen - guld skrivet. =D>
(Förutom Barnaboken... och andra case här på forumet...)
Vänliga hälsnignar
Carin
Tre härliga söner 2003, 2006 och 2010. Sover som grisar tack vare kur resp standardmodellen.
-
Paddington
- Inlägg: 32
- Blev medlem: sön 12 feb 2006, 20:25
- Ort: Storstockholm
bestämda tider
är en sak och bestämda rutiner är en annan sak...
Vi skulle vilja lägga barnen till kl 20 varje kväll och låta dom sova sina timmar till 7/7.30 eller när dom nu vaknar.... Men vissa mornar i veckan börjar vi supertidigt och barnen måste upp 6.30 och inte har vi lust att ändra alla rutiner för att vi då och då måste upp 6.30 och gå upp då när vi egentligen inte behöver.
Det ska vara fasta tider när barnet ska vakna också skriver man, men varför väcka ett barn som sover? Kanske behöver barnet sova 13 h och inte alls 12 h, ska det inte få göra det då? Och om man väcker barnet, hur vet man hur många timmar det behöver? Ok, om man vet innan att de varierar i sömn mellan 10-11 h så behöver man inte låta det sova längre, för att inte vrida dygnet...
Sover ni exakt lika mkt varje natt, jag gör det inte.
Vi skulle vilja lägga barnen till kl 20 varje kväll och låta dom sova sina timmar till 7/7.30 eller när dom nu vaknar.... Men vissa mornar i veckan börjar vi supertidigt och barnen måste upp 6.30 och inte har vi lust att ändra alla rutiner för att vi då och då måste upp 6.30 och gå upp då när vi egentligen inte behöver.
Det ska vara fasta tider när barnet ska vakna också skriver man, men varför väcka ett barn som sover? Kanske behöver barnet sova 13 h och inte alls 12 h, ska det inte få göra det då? Och om man väcker barnet, hur vet man hur många timmar det behöver? Ok, om man vet innan att de varierar i sömn mellan 10-11 h så behöver man inte låta det sova längre, för att inte vrida dygnet...
Sover ni exakt lika mkt varje natt, jag gör det inte.
***Att st?da n?r man har sm?barn,
?r som att skotta n?r det sn?ar***
?r som att skotta n?r det sn?ar***
-
Paddington
- Inlägg: 32
- Blev medlem: sön 12 feb 2006, 20:25
- Ort: Storstockholm
länken som du gav med, för större barn
är ju inte relevant för vårt barn, då vi inte har några problem med insomnandet, o allt rörde insomnadet... det är ju uppvaknanden som är problemen i vårt fall.
***Att st?da n?r man har sm?barn,
?r som att skotta n?r det sn?ar***
?r som att skotta n?r det sn?ar***
-
Paddington
- Inlägg: 32
- Blev medlem: sön 12 feb 2006, 20:25
- Ort: Storstockholm
läste den inspirerade tråden
om att när barnet lärde sig somna själv så lugnade det ner sig... det är en bra metod och körs på de flesta "program"....
Och ofta så löser sig nätterna också i och med detta...
Men vårt "problem" ser ju annorlunda ut.. vi har redan hans insomnande klart, men han vaknar ändå på nätterna.
Och ofta så löser sig nätterna också i och med detta...
Men vårt "problem" ser ju annorlunda ut.. vi har redan hans insomnande klart, men han vaknar ändå på nätterna.
***Att st?da n?r man har sm?barn,
?r som att skotta n?r det sn?ar***
?r som att skotta n?r det sn?ar***
-
Gäst
Hej igen Paddington!
Jag ser att du har fått en del svar både här och där! Välj en av trådarna nu som du fortsätter med, så att allt blir samlat på ett ställe!
Jag har läst allt du skrivit. Jag förstår att ni har det tufft och att det är skitjobbigt med det ekorrhjul som ni har hamnat i. Men du har kommit hit för att du vill ha en förändring, och det är ju super! Ju mer du tror på att en förändring verkligen är möjlig, desto bättre och lättare kommer det att gå! Jag anar att du börjar känna lite "fananamma", men jag vill verkligen uppmuntra dig att försöka släppa all oro och köra på de råd du får här, låta de peppa dig (er). För det kommer ge resultat! Förutsättningen är, som andra har skrivit, att du läser på. Du skriver att du har läst en del, men alla frågor visar att du måste ta in mer vad det handlar om. Ursäkta att jag är rakt på rak, men det är så det är.
Det är uppvaken som är problemet, skriver du, och det är JUST DETTA kuren är till för. Nyckelord på vägen är: tidsrutinerna på dagen, social delaktighet (ej att förknippa med social samvaro på dagis! Det är i familjen, barnets flock, som riktig självkänsla kan gro i vetskapen att man är uppskattad och BEHÖVD. Mitt råd är att ni med glädje tilldelar barnen egna "sysslor" som de har ansvar för varje dag.) En positiv syn på barnen, vidare!! Om du tycker att städa efter småbarn är som att skotta när det snöar, så behöver du involvera barnen i städningen på ett positivt vis. Kräva, och visa, hur man städar tillsammans därför att det är viktigt för flockens överlevnad, inte för att man får guldstjärna efteråt.
Du skriver också att du vill bli fri från alla rutiner, och det kan jag verkligen förstå. Men tänk på att du kommer kunna det mer och mer när bägge barnen kan sova ordentligt! När ni har basen kommer ni kunna göra undantag.
Du har en del undringar om hur ni ska lägga upp natten med uppvak och insomning, och undrar om man verkligen ska väcka barnen. Mitt svar på detta är:
- väckningen är till för att barnet inte kraftigt ska sova över sin sömnmängd ett specifikt pass, och komma ur rytm. Eftersom era barn behöver sova 12 timmar men ytterst sällan kommer upp i detta är frågan snarare hur ni ska öka sömnmängden!
Och slutligen:
hur ska det gå till?? Ramsan är ert primära verktyg. Inte bara nåt man "säger" utan ett kraftigt, lugnande, säkert, tryggt osv osv statement som förmedlar till killen att han kan sova utan problem. Och den använder ni när han somanr för natten, och när han vaknar upp. Inte vid ett litet gny, men när han börjar gnälla och jobbar upp sig. Och börjar han nattvandra får ni vakta och leda tillbaka. Skrattet till godnattet, använd det lite innan läggningen om du är orolig att det ska sätta igång honom. Läs sen kort och så godnatt och ut med den trygga ramsan!!
Vi hörs säkert igen,
lycka till med planerandet!
Åsa
Jag ser att du har fått en del svar både här och där! Välj en av trådarna nu som du fortsätter med, så att allt blir samlat på ett ställe!
Jag har läst allt du skrivit. Jag förstår att ni har det tufft och att det är skitjobbigt med det ekorrhjul som ni har hamnat i. Men du har kommit hit för att du vill ha en förändring, och det är ju super! Ju mer du tror på att en förändring verkligen är möjlig, desto bättre och lättare kommer det att gå! Jag anar att du börjar känna lite "fananamma", men jag vill verkligen uppmuntra dig att försöka släppa all oro och köra på de råd du får här, låta de peppa dig (er). För det kommer ge resultat! Förutsättningen är, som andra har skrivit, att du läser på. Du skriver att du har läst en del, men alla frågor visar att du måste ta in mer vad det handlar om. Ursäkta att jag är rakt på rak, men det är så det är.
Det är uppvaken som är problemet, skriver du, och det är JUST DETTA kuren är till för. Nyckelord på vägen är: tidsrutinerna på dagen, social delaktighet (ej att förknippa med social samvaro på dagis! Det är i familjen, barnets flock, som riktig självkänsla kan gro i vetskapen att man är uppskattad och BEHÖVD. Mitt råd är att ni med glädje tilldelar barnen egna "sysslor" som de har ansvar för varje dag.) En positiv syn på barnen, vidare!! Om du tycker att städa efter småbarn är som att skotta när det snöar, så behöver du involvera barnen i städningen på ett positivt vis. Kräva, och visa, hur man städar tillsammans därför att det är viktigt för flockens överlevnad, inte för att man får guldstjärna efteråt.
Du skriver också att du vill bli fri från alla rutiner, och det kan jag verkligen förstå. Men tänk på att du kommer kunna det mer och mer när bägge barnen kan sova ordentligt! När ni har basen kommer ni kunna göra undantag.
Du har en del undringar om hur ni ska lägga upp natten med uppvak och insomning, och undrar om man verkligen ska väcka barnen. Mitt svar på detta är:
- väckningen är till för att barnet inte kraftigt ska sova över sin sömnmängd ett specifikt pass, och komma ur rytm. Eftersom era barn behöver sova 12 timmar men ytterst sällan kommer upp i detta är frågan snarare hur ni ska öka sömnmängden!
Och slutligen:
hur ska det gå till?? Ramsan är ert primära verktyg. Inte bara nåt man "säger" utan ett kraftigt, lugnande, säkert, tryggt osv osv statement som förmedlar till killen att han kan sova utan problem. Och den använder ni när han somanr för natten, och när han vaknar upp. Inte vid ett litet gny, men när han börjar gnälla och jobbar upp sig. Och börjar han nattvandra får ni vakta och leda tillbaka. Skrattet till godnattet, använd det lite innan läggningen om du är orolig att det ska sätta igång honom. Läs sen kort och så godnatt och ut med den trygga ramsan!!
Vi hörs säkert igen,
lycka till med planerandet!
Åsa
-
Paddington
- Inlägg: 32
- Blev medlem: sön 12 feb 2006, 20:25
- Ort: Storstockholm
Hej igen
Har beställt boken (tror jag, det ska väl betalas innan förstår jag).. men jag vill helst börja direkt )
Jag undrar mer som sagt vad man ska göra de nätter han gallskriker. Ska man använda sig av nån solfjäder, buffning eller liknande eller bara stoppa om och ramsa...
Och hur kan man få en människa att sova mer än vad dom själva behöver?
Edvin (min stora kille) var först med att sluta med middagssömnen och klarar sig gott o väl på 11 h. Hans bästa kompis Hanna har sovit så mkt jämt (och även hennes bror!) Hon kunde sova middag 4 h om dagen. Idagsläget kan hon komma hem från dagis och somna kring 17 och sen sova till morgonen därpå etc...hon har ett väldigt stort sömnbehov. Hon skulle tex inte klara sig på 12 h utan bli grinig, och mina barn kräver inte 12 timmar (är det så konstigt)... Det står att barn behöver 10-12 h i den här åldern så dom ligger ju inom normalspannet så att säga. I sällsynta fall klipper de 12 timmar, om natten innan bara råkat bjuda på färre timmar (pga vridning pga tidig morgone eller nåt)...
Social delaktighet har barnen absolut, kanske inte i vartenda moment, men i många.
Ska bli kul att följa dessa diskussioner!
)Jag undrar mer som sagt vad man ska göra de nätter han gallskriker. Ska man använda sig av nån solfjäder, buffning eller liknande eller bara stoppa om och ramsa...
Och hur kan man få en människa att sova mer än vad dom själva behöver?
Edvin (min stora kille) var först med att sluta med middagssömnen och klarar sig gott o väl på 11 h. Hans bästa kompis Hanna har sovit så mkt jämt (och även hennes bror!) Hon kunde sova middag 4 h om dagen. Idagsläget kan hon komma hem från dagis och somna kring 17 och sen sova till morgonen därpå etc...hon har ett väldigt stort sömnbehov. Hon skulle tex inte klara sig på 12 h utan bli grinig, och mina barn kräver inte 12 timmar (är det så konstigt)... Det står att barn behöver 10-12 h i den här åldern så dom ligger ju inom normalspannet så att säga. I sällsynta fall klipper de 12 timmar, om natten innan bara råkat bjuda på färre timmar (pga vridning pga tidig morgone eller nåt)...
Social delaktighet har barnen absolut, kanske inte i vartenda moment, men i många.
Ska bli kul att följa dessa diskussioner!
***Att st?da n?r man har sm?barn,
?r som att skotta n?r det sn?ar***
?r som att skotta n?r det sn?ar***
-
Gäst
Ja, du Paddington!För att få ordning på alla dina frågor så är det nog inte eviga diskussioner här på forumet som är bästa sättet. Här på forumet förutsätter vi att "folk" tagit sitt egenansvar och läst och begrundat Barnaboken och/eller SHN-boken. På det viset har vi en gemensam grund att stå på och kan således undvika ändlösa diskussioner om likheter och olikheter hos barn (=tröttsamt ). Här tar vi tillvara likheterna hos människan och bygger på dem - något som ger resultat och en känsla av hanterbarhet. Olíkheterna får man pyssla med själv genom att förankra det du läser i dig själv och därefter fatta egna beslut. Så enkelt och så svårt är det!
Jag säger detta för att du ska förstå hur detta forum är uppbyggt och att alla här uppmanas att ta egenansvar att själva veta VAD de gör och VARFÖR de gör det. Dessa faktorer kan ingen ta reda på åt dig. När du har tagit redan på ditt mål och hur du tänker dig nå det så hjälper vi dig gärna med konkret vägledning mot målet! Men för att det ska ge resultat så måste du vara noga påläst så att vi "talar samma språk" , så att säga. Då - inte förr - har vi förutsättningarna för att guida dig genom kuren! Tips på länk för inspiration! http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=5226
Senast redigerad av Gäst den tis 14 feb 2006, 22:39, redigerad totalt 1 gånger.
-
Gäst
Hej igen Paddington,
ett försök till svar:
Det är många, många på detta forum som upplevt att barnen i o m kuren sover längre och bättre, det är så att säga så, att god sömn föder ännu mera god sömn. Nu sover dina killar ju ca 10-12 timmar/natt, och det är inte så illa... Men i och med att uppvaken ibland blir många för Emil, så stör detta hans sömn. I och med att man blir trygg i sin säng, vilket är vad ni förmedlar med kuren, blir det också OK för barnet att ligga och filosofera ett tag på morgonen om man skulle råka vakna för tidigt. Grundregeln är, att man ska ges möjlighet att sova hela sömntiden varje dygn, därav de fasta sovtiderna. Fasta sovtider, frisk luft, motion, sova mörkt och svalt rekommenderas förresten även för vuxna med sömnproblem, det är råden man får i kognitiv beteendeterapi vilket visat sig ge bäst effekt för behandling av sömnrubbningar. Som jag ser det är kuren inget annat än detta, plus ett förhållningssätt med verktyg att luta sig mot för föräldern som ska leda sitt barn.
Jag kan berätta att min stora kille ofta sover 10-11 timmar, också han 4,5 år. Det är lite för lite för honom, så vi håller på att "ställa om" honom till 11-12 åtminstone. Jag tycker ni kan börja med 11 timmars natt, kanske mest för att lugna er vuxna. Då känns målet lättare att uppnå till en början.
Om du refererar till dig själv tror jag att du mycket väl kan tänka dig att sova 8 timmar /natt vilket är din miniminivå, utan problem! Eller hur?
Jag funderar på ert schema också, och problemet att ni ibland måste gå upp 6.30. Jag skulle ha läggning 19.30 och glad uppstigning 6.30= 11 timmar. Varje dag i veckan oavsett jobb/praktik/helg. Det är så ni får det att sitta som en smäck!
Och så till den svåraste frågan, vad göra när han gallskriker, har "nattskräck"..?? Som jag skrev första gången har jag aldrig kurat en stor, och jag förstår att du känner obehag inför detta "fenomen". Men jag tror, och detta kanske låter skumt, att en del i att hjälpa honom att sluta med detta beteende, är att försöka sluta vara rädd för hans reaktioner. Jag tror att när ni börjar med kuren och är mogna att förmedla en attityd av självklarhet, och han börjar känna trygghet i att veta vad som gäller, i att kunna somna om själv, i att ni finns utanför och gör trygga ljud i huset, då kommer "utbrotten" och hans lättväckthet att minska. När ni tassar på tå är ni inne i ekorrhjulet. Jag har själv haft det så. Men jag förstår att ni vill ha en beredskap in case of gallskrik, och för detta måste jag återigen hänvisa till nån mer erfaren även om jag skulle gissa att det är solfjäder och ramsa som gäller för stora barn. Anna Wahlgren är på resa och kommer tillbaka snart. Hon menar ju att barnet ska lugnas där det är. Vad säger ni andra om en krisberedskap för eventuell nattkris??
med vänlig hälsning från Åsa
ett försök till svar:
Det är många, många på detta forum som upplevt att barnen i o m kuren sover längre och bättre, det är så att säga så, att god sömn föder ännu mera god sömn. Nu sover dina killar ju ca 10-12 timmar/natt, och det är inte så illa...
Men i och med att uppvaken ibland blir många för Emil, så stör detta hans sömn. I och med att man blir trygg i sin säng, vilket är vad ni förmedlar med kuren, blir det också OK för barnet att ligga och filosofera ett tag på morgonen om man skulle råka vakna för tidigt. Grundregeln är, att man ska ges möjlighet att sova hela sömntiden varje dygn, därav de fasta sovtiderna. Fasta sovtider, frisk luft, motion, sova mörkt och svalt rekommenderas förresten även för vuxna med sömnproblem, det är råden man får i kognitiv beteendeterapi vilket visat sig ge bäst effekt för behandling av sömnrubbningar. Som jag ser det är kuren inget annat än detta, plus ett förhållningssätt med verktyg att luta sig mot för föräldern som ska leda sitt barn. Jag kan berätta att min stora kille ofta sover 10-11 timmar, också han 4,5 år. Det är lite för lite för honom, så vi håller på att "ställa om" honom till 11-12 åtminstone. Jag tycker ni kan börja med 11 timmars natt, kanske mest för att lugna er vuxna. Då känns målet lättare att uppnå till en början.
Om du refererar till dig själv tror jag att du mycket väl kan tänka dig att sova 8 timmar /natt vilket är din miniminivå, utan problem! Eller hur?
Jag funderar på ert schema också, och problemet att ni ibland måste gå upp 6.30. Jag skulle ha läggning 19.30 och glad uppstigning 6.30= 11 timmar. Varje dag i veckan oavsett jobb/praktik/helg. Det är så ni får det att sitta som en smäck!
Och så till den svåraste frågan, vad göra när han gallskriker, har "nattskräck"..?? Som jag skrev första gången har jag aldrig kurat en stor, och jag förstår att du känner obehag inför detta "fenomen". Men jag tror, och detta kanske låter skumt, att en del i att hjälpa honom att sluta med detta beteende, är att försöka sluta vara rädd för hans reaktioner. Jag tror att när ni börjar med kuren och är mogna att förmedla en attityd av självklarhet, och han börjar känna trygghet i att veta vad som gäller, i att kunna somna om själv, i att ni finns utanför och gör trygga ljud i huset, då kommer "utbrotten" och hans lättväckthet att minska. När ni tassar på tå är ni inne i ekorrhjulet. Jag har själv haft det så. Men jag förstår att ni vill ha en beredskap in case of gallskrik, och för detta måste jag återigen hänvisa till nån mer erfaren även om jag skulle gissa att det är solfjäder och ramsa som gäller för stora barn. Anna Wahlgren är på resa och kommer tillbaka snart. Hon menar ju att barnet ska lugnas där det är. Vad säger ni andra om en krisberedskap för eventuell nattkris??
med vänlig hälsning från Åsa