Hej! Nu är Simon här. Född med kejsarsnitt men vid gott mod från start, går upp som han ska och mer därtill

. Smekmånaden är nu över och vi har så sakta börjat "styra upp" tillvaron. Med erfarenheterna från storebror Kalle i bakfickan har vi kört igång med SM från start.
Vad gäller nätterna så märkte vi att han (likt storebror) inte verkade vara typen som sov över nattmål av sig själv, snarare tvärt om. Det började bli nattklubb med matbeställningar upp till en gång i timmen. Och så kunde vi ju inte ha det

. Så som vi gör nu är att vi lägger honom (så fullmatad vi kan) vid 19. Alla matbeställningar som kommer före midnatt besvaras med vagning/buff, likaså beställningar innan 03. Detta innebär i praktiken att vi får nattmål vid ca 01 och 04. Än så länge sätter jag klockan för att förekomma honom, men om ett tag tänkte jag låta bli någon natt och se vart vi då hamnar. Det är oftast innan 01 som det blir kritiskt, men vid 04 sover han oftast som en stock.
Dagarna ägnar vi åt att äta (jag helammar) och umgås. Simon är dock lite av en tröttis och håller inte ut så länge. Ibland två timmar, men ibland knappt en. Ibland är han dessvärre även rätt ledsen under vakentiden vilket gör honom snabbt trött. Tror att det har att göra med att han sväljer luft då han äter lite för hetsigt (i kombination med att jag har en kraftig utdrivningsreflex) och därmed får ont i magen. Hela kroppen spänns och han ser genuint olycklig ut.

Tror att det kommer ge med sig med tiden. Känner mig inte så bekymrad, även om det såklart är jättejobbigt när man är mitt i det. Storebror håller för öronen...
Det som börjat strula lite nu är daglurarna. Simon har fått smak för buff/vagning och vi är på väg in i lite av ett träsk. Från att ha varit ganska lugna och stabila tillställningar (jag bara la honom och kunde sedan fortsätta med mina egna bestyr utan att ens fundera över att han skulle vakna) har lurarna börjat bli upphackade av ständiga uppvaknanden och "rop" på bekräftelse. Vi försöker att göra så korta interventioner som möjligt och snabbt gå därifrån. Han lugnar sig ganska lätt men skriker snabbt upp sig när vi går därifrån.

Är det bara att fortsätta på samma linje eller ska vi avvakta och se om han reder upp det själv? Känns som att han är lite för liten för det. Samtidigt vill vi ju inte "skämma bort" honom så att han börjar förvänta sig buff för att kunna somna. Lite dit är vi på väg nu känns det som...

Stolta föräldrar till Kalle 100314 och Simon 130112 - Båda "barnaboksbarn" från start.