Ensamlek för treåring?

[kissemjao]

Delar av detta inlägg finns i en annan tråd. Men jag lyfter upp frågan ur sitt sammanhang och frågar:

När dottern, tre år, inte är socialt delaktig/tas i bruk, så fungerar det inte riktigt hemma hos oss.
Hon deltar i allehanda sysslor här hemma, från att ha sina "egna" uppgifter till att bistå sina föräldrar. Detta är hon en pärla med. Men så finns det ju timmar på dygnet då det faktiskt inte finns så mycket att göra; ja när disken är röjd, maten lagad, bebisen bytt på och nannar gott... osv.
Fantasin börjar tryta; skåpen är städade, listerna dammade, toan ren, och vädret bjuder inte på så mycket kul för henne att göra utomhus för tillfället. Även om vi tar oss ut minst en gång om dagen.
Ska jag trycka in mer aktiv social delaktighet på dagsschemat ?
Känns som om jag faller i min egen fälla. Förr hade hon mycket ensamlek och behövdes tas i bruk. Nu är hon i bruk... kanske på bekostnad av sin egen fantasi. Nånstans på vägen har vi nog slarvat, för hon vill ha mitt sällskap eller min delaktighet i allt som hon företar sig. Men jag kan ju inte gärna lägga henne på filt på golvet igen och börja om som man gör med fyra fem månadersbebisar... .

Hur mycket ensamlek kan man begära av en treåring? I sträck, och hur många gånger om dagen?
Som läget är nu så skulle jag önska att hon kunde leka ensam två pass (ett för min egen personliga hygiens skull och ett där jag kan göra nåt för egen räkning).

Hon vankar som en osalig ande i huset när vi inte har nåt konkret att utföra. Inte särskilt trivsamt för henne eller mig.
Det jag tidigare tolkat som trots, är nog i många situationer en feltolkning av mig. Jag tror det är här skon klämmer.
... Skulle behöva lite konkreta råd!

[Gäst]

Hej!
Jag vet egentligen inte riktig hur Du skulle kunna göra men har Du provat med:
"Mamma ska göra si och så nu... (t.ex. duscha ) vad ska Du göra?"

Altså inte ge henne förslag på vad hon kan syssla med utan låta henne själv komma på något... det brukar fungerar för min lilla stora flicka.
Men det finns kanske bättre förslag från andra mammor som ha lite äldre barn och därför mer erfarenhet?
/nickan

[Sarika]

Hej
har en yngre dotter men jag håller med nickan. Låt den tomma tiden infinna sig så att hon själv får hitta på vad hon ska göra. Jag brukar använda 1 timme på förmiddagen (utanför ensamleken) där jag "jobbar" med mitt. Det kan vara vad som helst. Och kommer hon och vill ha min uppmärksamhet eller att jag ska följa med så säger jag att "mamma jobbar, vad gör du?" eller "vad jobbar du med?" inväntar sen hennes handling vilket oftast är att hon går iväg och gör något annat. Ibland ger hon sig inte och då bjuder jag in henne i mitt arbete vilket hon tycker är kul en stund men sen brukar hon traska iväg och hitta på något annat.

Det viktigaste är som sagt var att du inte talar om vad hon ska göra utan att det ur hennes "tomma tid" föds egna tankar och aktiviteter. Det står om detta i barnaboken. Sök också här på Forumet för det finns en del skrivet om det.

Hur länge en 3 åring kan ha ensamlek vet jag inte men vår dotter är 21 månader och vi har 1,5 timmar. Att ha 2 ensamleksstunder på dagen vet jag inget om men det känns bättre att ha 1 ensamlekstund och att hon sedan får hitta på själv vad hon ska göra, tycker jag. Det är också viktigt att när hon tas i bruk att hon verkligen jobbar och är med och slutför (det kanske hon gör) för har hon jobbat hårt så kommer hon att vilja ta semester.

[kissemjao]

Ja, det är nog ganska sällan jag ställer frågan "vad ska DU göra"... Det blir mer "vad ska VI hitta på idag...?". (Snacka om aha-upplevelse... har ju läst det tusen gånger, men det verkar ha runnit ut ur huvudet. Fast å andra sidan så är Barnaboken en tjock bok med få tomma rader, så.. jag är ingen übermänniska ...). Tack för konkreta tips!

Denna förmiddag har jag försökt att vara "himla upptagen" med annat. För att se vad reaktionen skulle bli. Hon har som sagt följt mig som en skugga.
Vid eftertanke så hade vi ett litet brejk efter att hon kommit med sina mjukiselefanter, och jag frågat henne vad hon gjorde. Hon berättade då lite om sina elefanter... och jag frågade vidare vad de skulle hitta på härnäst, då nämnde hon att de skulle gå på kalas, och så försvann hon in på sitt rum en stund.
Det kanske är på den vägen det är!?

Jag får dåligt samvete när hon vankar runt och bara verkar uttråkad (så fort jag inte har en uppgift åt henne)... Vi hamnar lätt i filmträsket, när det är tom tid, och det vill jag komma ifrån för det känns så fantasilöst.
Jag utgår från mig själv när jag var liten... kanske lite för mycket. Men jag hade en fantastisk fantasivärld, och jag skulle vilja att älskade N får uppleva detsamma.

[lalu]

Hej...känner igen mig i det där med att inte riktigt stå ut med känslan av tomhet o långtråkighet,men jag har verkligen blivit bättre på det,har insett att det just är JAG som inte står ut med dessa känslor,att det är JAG som tolkar dem som tråkiga o tomma stunder.
Min 3,5-åring vankar oxå omkring,hänger ibland på mig,vill att jag ska ta över rodret lixom...men jag avvaktar,och vips så går hon iväg och hittar på något,det är så fantastiskt att se!Förut var jag så snabb med att sätta på en film,eller suckande avbryta det jag faktiskt behövde göra själv,men nu är jag coolare och jag märker att hon utvecklas av det.
Det har ju sagts förr,men det är verkligen sant att barn behöver ha det lite långtråkigt,eller snarare bli lämnade ifred,då kommer oftast kreativitete o fantasin igång.Självklart med förutsättning att de i övrigt är delaktiga och tas i bruk på olika sätt.
Tidsmässigt vet jag inte riktigt hur mycket min tjej leker själ...kanske 1-2 timmar per dag i genomsnitt....

MVH Anni.....Noras mamma

[kissemjao]

Detta är en typisk situation där jag rör ihop intellekt och känsla och inte vågar lita till min intution.
Men då ska jag börja träna på uthållighet och mindre dåligt samvete, vilket min intuition ändå säger själv .
Tack rara ni för att ni svarar!