Det går visst.

[cissii]

Hej

Jag vill bara berätta en historia. Så många gånger har jag hört föräldrar sucka om att dom måste lämna sitt barn på dagis pga livspusslet.
Då brukar jag helt obarmhärtigt säga att tja, det är bara ljug. För tro mig det stämmer inte.
Mitt barn har inte satt sin fot på dagis förrän nollan och då var det enbart för hennes skull. Då kan man ju luras att tro att jag är en högavlönad priviligerad typ alt en bortklemad hemmafru med högavlönad man?
Icke. Jag är ensamstående, lågavlönad, utan något som helst ekonomiskt stöd utifrån men med en stark övertygelse om vad jag tycker är rätt.
Hur gick det till då?
Det första året jobbade jag svart och hade föräldrapenning, eftersom jag hade dragit på mig en usel man som vägrade hjälpa till med något, utan förväntade sig att bli försörjd. Andra året jobbade jag mycket natt för att kunna ta hand om barnet och ändå kunna försörja den usla mannen. Tredje året flyttade mannen och jag började jobba ca 75% och då började min dotter följa med mig till jobbet. Ett slitigt stressigt restaurangjobb. Hon visade sig vara en fantastisk medhjälpare. Och vi har jobbat ihop sen dess.
Ja, kan man tänka, men jag har inte ett sånt jobb där man kan ta med sig ett barn. Har du testat undrar jag?
-Ja, men x skulle aldrig klara att sitta still etc.
-Nej, men om x måste, det är tvunget på RIKTIGT för er överlevnad?
Då sitter x som ett ljus kan jag garantera, om x har fått uppleva den riktiga världen istället för den tillrättalagda barnvärlden på dagis. Tre jobb har jag haft nu, där hon har kunnat vara med mig. Och hade det varit en omöjlighet så hade jag sökt upp någon i samma situation och erbjudit ett sammarbete. Det finns alltid lösningar!

Hur gick det då för det stackars dagislösa barnet. Jodå, riktigt jäkla bra. Hon klev med sin rakryggad självklarhet och med sin fantastiska självkänsla in i klassrummet och var precis som alla andra.
(Bortsett från att hon fortfarande är de enda som går hem kl 13:15 och har ett jobb då.)

Vad jag vill säga är att VAR INTE RÄDD FÖR ATT FÖLJA DIN ÖVERTYGELSE! Det är inte farligt att hålla ett barn hemma fram till skolstart, barnet kommer inte ta skada, barnet kommer lära sig allt man behöver kunna för att klara sig i skolan ändå. Alla föräldrar kan ge sitt barn vad det behöver! Och antagligen så mycket bättre. Och jag kan inte låta bli att gråta inombords när jag ser mina bekanta lämna sina inte ens 2-år fyllda på dagis. Varför?

[Alma]

Härligt att läsa cissii!

Tanken att ett småbarnsliv med föräldrar inte skulle ge barnen förberedelse både för skola och för livet är något som förundrar mig.

Jag blir mörkrädd när jag hör debatten nu om obligatorisk förskola från 2 år och alla som pläderar för att det är i förskolan man lär sig det väsentliga.

Jag tror att idealen om anpassning till storgrupp har blivit så starka att vi tappat tilliten till kraften i de nära relationerna.

Skönt därför att läsa om människor som vågat göra som du!

[Sarah35]

Vad roligt att det gått så bra för din dotter!

Jag tror däremot inte att din metod passar alla familjer, eller är bra för alla barn.

-Du hade någon som tog hand om ditt barn de 2 första åren medan du jobbade. Det är inte alla ensamstående som har hjälp av barnets far.

-Du jobbade svart samtidigt som du fick föräldrapenning, vilket många inte kan tänka sig att göra.

Det ÄR inte möjligt att ta med barnet till de flesta jobb, hur stilla det än sitter. Jag jobbar själv som läkare och det är inte tillåtet eller tillrådigt att ha ett litet barn med sig på akuten dagarna i ända.

Några funderingar jag fick av ditt inlägg:
Du skriver att barn visst kan sitta stilla etc om "det är tvunget på RIKTIGT för er överlevnad". På vilket sätt är det bättre för ett barn att vara tvingad att sitta stilla och tyst istället för att leka med andra barn, vara ute på en dagisgård, höra sagor, pyssla, sjunga, etc etc, som kan erbjudas på ett dagis?
Argumentet att "nu får hon ju vara med sin mamma" köper jag inte riktigt eftersom jag utgår ifrån att de flesta mammor ändå måste fokusera en hel del på jobbet när man jobbar.

Sedan skriver du att "hon är den enda som går hem kl 13:15 och har ett jobb då." Och jag undrar... är det vad hon innerst inne vill? Hur känns det när alla kompisarna är kvar? Och vaddå har ett jobb? Barn är barn och barnarbete är förbjudet. Skall inte barn tillåtas vara barn och leka och upptäcka världen med sina vänner?

Jag håller med dig om att det alltid finns lösningar. Jag tror däremot att förskolan inte är så illa som många vill få det till, och jag tror inte många barn skulle må bra av att ha det så som din dotter, även om just hon klarat detta alldeles utmärkt.

[cissii]

Hej

1. Jag har ingen metod.

2. Nähä, då får man väl lösa det på ett annat sätt.
3. Nähä, då får man väl lösa det på ett annat sätt.
4. Nej det låter ju rätt galet att ha ett barn med akuten, då får man lösa det på ett annat sätt.

I övrigt så blir jag bara trött på vad du skriver. Jag skriver inte hit för att tvinga alla att göra som jag, jag säger att det går om man vill och man tror att det är bäst för barnet. Du gör inte det. Du behöver inte tillrättavisa mig eller ge mig något att tänka på. Jag bryr mig inte riktigt om vad du köper eller inte. Så enkelt är det.

Hej och tack.

[mari]

Det är tråkigt när människor säger att de gör saker för att de inte har något annat val. Man har alltid ett val men kanske inte modet att stå för att man väljer eller inte väljer. Att inte välja är också ett val.

Tonen i den här tråden blev dock lite tråkig. Jag tittade in och läste för att ämnet är intressant.

Till Sarah35 vill jag säga att man lär sig mer på att vara nyfiken än att angripa. Man behöver inte hålla med för att hålla sig ifrån att angripa.
För att någon berättar något som fungerar för hen behöver hen inte bli beskylld för att ha hittat på en metod.
Var stolt över ditt val att sätta ditt barn i förskolan och skriv positivt om det valet i stället för att angripa andra som gör andra val.