Men varför tycker alla att Anna Wahlgren är så dum?!

[twentyone]

Jag har förstått att Anna Wahlgren är ett oerhört känsligt ämne. Varför?

Jag har läst barnaboken fram och tillbaks och det finns inget elakt i den. Bara klokt, rent bondförnuft?

Oerhört tråkigt och orättvisst. Och vad Anna har gjort privat och anna sörja, det ska väl andra skita i, det finns väl ingen människa som är perfekt?

[Sarisparis]

Hej twentyone , kul att du hittat hit :thumbsup:

Jag har förstått att Anna Wahlgren är ett oerhört känsligt ämne. Varför?

Ja, en mycket bra frâga. Jag har själv funderat en del pâ det. Tycker att det hade varit mycket mera logiskt om det liv som varit kring exempelvis SHN hade gällt 5minutersmetoden istället.

Här är mina tankar:

Anna Wahlgren är personlig. I motsats till andra "skolor" är hon en mycket tydlig frontfigur och stâr dessutom mycket rakryggad även när det stormar, vilket verkar kunna vara nog sâ provocerande. Nu tänker jag inte bara, eller ens mest, pâ den senaste stormen efter "Felicia försvann", men ocksâ pâ sjuttiotalets dagisdebatt och de oändliga diskussionerna och svallvâgorna kring SHN och de tillhörande ställningstagandena hon gjort kring till exempelvis magläget.

Anna Wahlgren är kvinna. Även om Sverige kommit längre än mânga andra i genusfrâgor finns det m y c k e t kvar att göra innan kvinnor och män har samma utgângsläge för att göra sig hörda. (Att hon dessutom levt ett inte helt genom "traditionellt" kvinnoliv gör henne kanske extra provocerande, se hennes memoarer Mommo för hennes livshistoria, finns att köpa i bokshoppen, men skynda, tydligen är det inte sâ mânga ex kvar.) Att hon dessutom har mage att tro pâ sig själv (trots att hon inte har ett enda litet diplom i ämnet), sâ till den milda grad att hon skriver ner sina erfarenheter som mor i en âttahundrasidig bok verkar ocksâ störa.

Anna Wahlgren ger folk dâligt samvete. Bâde Barnaboken och SHN genomsyras av kärlek till barnen, den goda viljan till ett gott liv för stora och smâ. Det goda liv som Anna rekommenderar är till stor del beroende pâ föräldrarnas ansatser till att verkligen skapa möjligheter till ett riktigt gott liv, särskilt under de första âren. Jag tror att mânga mânga föräldrar idag innerst inne har väldigt dâligt samvete över det liv de lever med (utan) sina barn. Men som spelar med i det system samhället erbjuder. Att dâ fâ höra att barn mâr bäst av att vara hemma pâ heltid tills treârsâldern, att trygga barn sover pâ nätterna, osv osv, kan nog upplevas som en rejäl provokation när man jobbar heltid och kompenserar sin frânvaro med lânga "mysiga" kvällar och aktivitetsbombade helger = kvalitetstid. Och dâ är kanske den enklaste reaktionen att gâ i försvar och vara emot människan som häver ur sig sâna fräckheter som faktiskt underkänner det liv mânga familjer lever.

Ganska närbesläktat med "dâliga samvete"-skälet tror jag att det stör mânga att Anna Wahlgren ger väldigt konkreta râd, särskilt om bebisar. Att som mamma till en konstant snuttande och ofta missnöjd bebis fâ höra att barnet antagligen skulle mâ bättre av att fâ lite mera ordning och reda under dagarna (standardmodellen) är säkert jättejobbigt att ta till sig. Alla gör ju sitt allra bästa och det är sâ synd att de "officiella" râd man som nybliven förälder fâr idag ofta gâr i stil med "att lât barnet leda", "det är bara en fas, ha tâlamod, det gâr snart över". Râd som dessa ifrâgasätter ju inte pâ nâgot vis föräldrarnas roll, vilket antagligen gör dem lättare att ta till sig. Just SHN-kuren tror jag kan upplevas som otroligt provocerande eftersom den verkligen lägger ansvaret pâ föräldrarna (till skillnad frân 5minutersmetoden).



När jag först läste Barnaboken väntade jag barn nummer tvâ. Jag jobbade heltid och hade lânga dagar (och en rejäl dos undertryckt dâligt samvete för min förstföddas ännu längre dagar hemifrân). Jag minns hur jag reagerade pâ hennes rader om att "man kan rädda de tre första âren". Jag blev helt paff, tänkte att den människan har verkligen inte fattat vilket samhälle vi lever i, jag gick och kände mig arg (provocerad) i flera dagar. Lade undan boken. Tog fram den. Läste igen. Och igen. Och kom till sist fram till att Anna Wahlgren hade helt rätt, i alla fall för mig. "Nâgon mâste leva med barnen när de är smâ". Sâ enkelt och sâ svârt.

[klockan]

Jättebra sammanfattning Sarisparis =D> !

[Hege]

=D> =D> =D>

[TorsMamma]

=D> =D> =D>

[Bluna]

=D> Tydlig och rak, som Anna Wahlgren själv är.

[Cony]

[Susanne G]

Spot on. =D>

[Tutan]

Klockrent skrivet Sarisparis! =D> [-o< =D>

[Siobhan]

Tror det är en modegrej. Just nu är det väldigt inne med "attachment parenting" (vilket är anledningen till att många nöjer sig med ett barn...de orkar inte mer!!) AW talar mer om att man måste fungera som familj och inte att det enskilda barnet ska dominera helt. Barnet är en del av flocken.

Jag har fem syskon och min mor läste AW. Tror inte mina föräldrar hade orkat med oss alla utan AW's goda råd. Resultatet är att vi alla nu i vuxen ålder är extremt nära varandra och jag är otroligt tacksam över att jag har mina syskon.

[plutteli]

Att ap skulle vara orsaken till att folk nöjer sig med ett barn är ju rent skitdnack. Av de jag känner både direkt och indirekt med många barn är samtliga nära föräldrar/ap föräldrar. Nära föräldrarskap handlar inte om att ett enskilt barn ska dominera, faktum är att målet med ett nära föräldraskap är exakt densamma som för er som gillar AW, det är metoden som skiljer. När ni väljet avstånd och nekande av närhet i givna situationer väljer vi det omvända, när ni väljer strikta rutiner väljer vi frihet och lyhördhet, när ni väljer skådespel för att få era barn på annat humör väljer vi att bejaka barnets känslor tillsammans. Ni tror på det ni gör, vi tror på det vi gör och för närvarande och de senste 30-40 åren är forskningen på vår sida. Vi har nöjda, glada och viljestarka barn som är lika unika som snöflingor, vissa blyga andra inte osv och föräldraskapet ändras därefter, ett sätt att vara mot ett barn fungerar inte mot ett annat ens om de är helsyskon. Oavsett vilket når vi dit utan att lämna barn ensamma när de protesterar, utan att tvinga pådem lek på egen hand (det kommer av sig självt helt enkelt) eller tvinga dem vara nyttiga i hushållet, att bara bejaka deras egna viljor räcker långt.

[MarikaG]

"Bejaka barnets känslor tillsammans"??? Hur funkar det? När din 3 åring ylar i högan sky för att du sagt nej så ylar du också? Jag lät mina bejaka sina känslor i sitt eget rum. Då slapp jag och resten av familjen att lyssna på det. Du får ursäkta mig om jag känner att det luktar lite sjuttiotal och "låt gå" uppfostran om detta........

[Siobhan]

Men skämt åsido. Plutteli, på vilket sätt nekar man barnet närhet?

Ska jag vara helt ärlig så har jag inget emot de som använder sig av AP. Varje familj gör det som passar dem bäst. Vad jag däremot har något är emot är fanatiker som anser att AW måste vara djävulen själv och hennes anhängare satans små demoner bara för att de har en annan syn på barnuppfostran.

[plutteli]

Nepp, jag ylar inte ikapp med barnet, exakt tillvägagångssätt varierar från situation till situation. Vill barnen gå till sitt rum och rasa av sig gör dem det, men de väljer alltid själva. Ingen egentlig hjärnlirurgi att räkna ut hur det kan se ut
F.ö sover jag ypperligt på natten med en dotter som sover som hon vore klubbad från sju på kvällen till sju på morgonen, åtta ibland på helgerna samt en liten som ammar 1-2 ggr per natt vilket jag i princip sköter i sömnen liksom hon gör, å då har jag inte ens henne i vårt sovrum längre

Anyhow det är inte svart eller vitt jämt, det går att få väluppfostrade glada och nöjda barn och föräldrar på andra sätt än genom AWs böcker även om ni ofta verkar ha svårt att tro det.

(Ev knasiga formuleringar i inläggen förklaras av att jag skriver från mobil)

[miniz]

Hej plutteli!

Egentligen ville jag inte svara, men kände att jag kunde inte làta bli.

exakt tillvägagångssätt varierar från situation till situation.

Ja men precis. Det har "vi" ocksà, det som kanske är skillnaden är att vi kommer med konkreta tips till föräldrar med tjuriga ungar. Typ, köp en pall, ställ den vid diskhon, fyll diskhon med bubbelvatten och bjud upp lillen att diska, som egentligen betyder att han fàr leka och härja med vatten och skum, samtidigt som en plastbunke kanske blir ren och lillen är lycklig och mamma eller pappa kan göra maten ifred. Social delaktighet kallar vi det.

Vi har flera verktyg att använda oss av, som nog andra föräldrar ocksà gör.
Till exempel bejaka barnets känslor, som vi kallar att pakta.
Vi stänger inte för eller làter barnet vara i vanmakt, men visar en väg ut, du kan bita i moroten (inte mammas kind) istället för att bara säga nej.
Vi har fler, sà man kan välja, i tillägg till det som händer där och dà.
Ibland behöver man inga ràd, bara lugn och ro och en massa kramar. Som ocksà är ett verktyg för att lösa konflikter. Barnet behöver mötas, känna sig älskad, veta att han är älskad och fàr ro i den vuxnas armar.

samt en liten som ammar 1-2 ggr per natt vilket jag i princip sköter i sömnen liksom hon gör, å då har jag inte ens henne i vårt sovrum längre

En liten fràga blev liten tvà àr i dagarna?
Jag tänkte att det màste ju vara lättare att liten sover inne med dig sà slipper du stiga upp, men alla gör som de tycker.
Min liten, som fyller tre mànader i morgon, sover inne med mig eftersom hon ännu äter pà natten, jag behöver inte ens gà bort fràn mitt täcke för att hämta henne. Skönt.

Anyhow det är inte svart eller vitt jämt, det går att få väluppfostrade glada och nöjda barn och föräldrar på andra sätt än genom AWs böcker även om ni ofta verkar ha svårt att tro det.

Sàg du siobhans svar.
Varje familj gör det som passar dem bäst.
Sà är det. Vi har alla vàra vägar.

Kram pà dig, hoppas du är Nöjd pà din väg.