Hej alla!
Nu är 8-månaders ångesten antagligen här. Vår klimp har inte haft några problem med dagslurarna på länge men sista tre dagarna har det varit katastrof. antagligen drömmer han(han står ute i vagn och sover) han börjar gallskrika och ramsan fungerar ej, antagligen för att han inte är vaken. Lite buffning kan lugna honom men efter någon kvart igen börjar det igen. Gör jag inget väcker han sig själv och är helt tröstlös. Idag slutade det med största synden av alla, jag tog upp honom! Men han blev, så klart, bara ännu mer tröstlös och det tog en kvart att få honom lugn. han har ju aldrig tidigare på 4 månader fått komma upp när han har skrikit så han blev väl chockad och rädd.
Men jag vet inte hur jag ska hantera detta. Har någon något råd.
Tack Annika
Hjälp-skriker o väcker sig själv!
Hej Annika!
Min dotter börjar ÄNTLIGEN komma ur 8-månaders-strulet och jag känner så igen mig i det du skriver. Det började nämligen precis så, daglurarna krånglade, och hon blev klängigare på dagen. Nätterna funkade rakt igenom, tack och lov (för henne). Men daglurarna fick jag inte bukt på - jag vagnade och ramsade och solfjädrade och höll på, och ju mer jag höll på, desto argare blev hon.
Jag var arg, hon var arg, det var riktiga svordomar som kom ibland. Till slut blev hon ledsen, jag uppgiven, ingen lycklig.
Det som gjorde det var faktiskt att jag la henne i spjälsängen att sova! Tro det eller ej, men det har funkat genom hela alltet sedan dess. Hon sover gott, och OM hon vaknar (vilket hon i och för sig gör ganska ofta) så ligger hon och pratar en stund för att sedan sova vidare! 8)
Jag tror att det var några saker;
Vagnen var faktiskt för liten; med overall och annat såhär års så blev det helt enkelt för trångt. För varmt kanske också, med allt som skulle på.
Hon suger på fingrar när hon ska sova eller känner sig lite olycklig; det gick ju inte med vantar på.
Hon älskar sin säng! Hon leker där två timmar varje morgon, och hon sover gott på natten. Det är tryggt att vakna där, och hon hör mig pyssla, etc.
Tråkigt är förstås att hon inte får frisk luft på samma sätt. Jag försöker ha ganska kallt i rummet (fönster öppet) på luren, och vi går ut lite på eftermiddagen.
Det är en tuff period som kommer nu (för henne alltså, du kommer att fixa det galant!), men ha för ögonen att det är något hon måste gå igenom. Det är inget som du kan lösa åt henne... Bara finnas där när hon vill. Rätt som det är vips! så kommer en fantastisk liten person tillbaka, mer insiktsfull än någonsin! Lycka till!
Min dotter börjar ÄNTLIGEN komma ur 8-månaders-strulet och jag känner så igen mig i det du skriver. Det började nämligen precis så, daglurarna krånglade, och hon blev klängigare på dagen. Nätterna funkade rakt igenom, tack och lov (för henne). Men daglurarna fick jag inte bukt på - jag vagnade och ramsade och solfjädrade och höll på, och ju mer jag höll på, desto argare blev hon.
Jag var arg, hon var arg, det var riktiga svordomar som kom ibland. Till slut blev hon ledsen, jag uppgiven, ingen lycklig.
Det som gjorde det var faktiskt att jag la henne i spjälsängen att sova! Tro det eller ej, men det har funkat genom hela alltet sedan dess. Hon sover gott, och OM hon vaknar (vilket hon i och för sig gör ganska ofta) så ligger hon och pratar en stund för att sedan sova vidare! 8)
Jag tror att det var några saker;
Tråkigt är förstås att hon inte får frisk luft på samma sätt. Jag försöker ha ganska kallt i rummet (fönster öppet) på luren, och vi går ut lite på eftermiddagen.
Det är en tuff period som kommer nu (för henne alltså, du kommer att fixa det galant!), men ha för ögonen att det är något hon måste gå igenom. Det är inget som du kan lösa åt henne... Bara finnas där när hon vill. Rätt som det är vips! så kommer en fantastisk liten person tillbaka, mer insiktsfull än någonsin! Lycka till!
Lisa
Tack Lisa för ditt svar. DEt du skriver om vagnen stämmer säkert, vi har funderat på detta. Vårt problem är att han inte riktigt är vaken när han skriker utan drömmer. I och med det fungerar inte ramsan för oss( eller solfjäder). Var det så för din flicka också? Normalt när han vaknar är att han bökar och muttrar lite, men nu kommer det gallskrik direkt.
Hej!
Ja, många gånger nuförtiden skriker hon plötsligt, men det är inte alltid hon vaknar av det! Det kan verka motsägelsefullt (hon skriker ju ganska högt!
), men det tyder på - tycker jag - att hon drömmer och blir rädd eller något. Hittar hon fingrarna tillräckligt fort så tystnar hon innan hon vaknar.
Jag brukar därför vänta lite tills jag tror att hon är vaken innan jag åtgärdar, jag ramsar alltså inte (eller vagnade, eller solfjädrar) förrän hon verkligen behöver hjälp. Gör jag det för tidigt så väcker jag henne, precis som du säger!
Till saken hör att vår tjej är ganska liten (åtta kilo nu med tio månader), så om din kille inte är lika liten lär det vara dags för sängen ändå snart, tror du inte?
Jag skulle verkligen rekommendera att flytta in honom, speciellt om nätterna sitter. Är han trygg där så kommer han att kunna vakna och inte oroas av att han "sitter fast" eller fryser eller är för varm. Det blev ju svårare och svårare, tyckte i alla fall jag, att bedöma temperatur ute och vad hon skulle ha för kläder, ju större hon blev.
Drömmarna i sig är besvärliga, men jag tror att vi måste akta oss för att störa. Tänk själv, om man drömmer en mardröm, man måste kanske vakna och känna efter var man är innan man kan somna om. Ibland - sällan - är det riktigt illa och man behöver bli omhållen, och i de lägena kommer han att ropa på dig. Men det är ju inte så ofta, bör inte vara varje dag! Säkert är han mest obekväm och arg just, en liten mardröm blir jobbig för att han vaknar till en tillvaro som inte är bekväm?
Kanske någon annan vill råda till annat än att lägga honom i sängen? Det är i alla fall mitt tips! Lycka till!
Ja, många gånger nuförtiden skriker hon plötsligt, men det är inte alltid hon vaknar av det! Det kan verka motsägelsefullt (hon skriker ju ganska högt!
Jag brukar därför vänta lite tills jag tror att hon är vaken innan jag åtgärdar, jag ramsar alltså inte (eller vagnade, eller solfjädrar) förrän hon verkligen behöver hjälp. Gör jag det för tidigt så väcker jag henne, precis som du säger!
Till saken hör att vår tjej är ganska liten (åtta kilo nu med tio månader), så om din kille inte är lika liten lär det vara dags för sängen ändå snart, tror du inte?
Jag skulle verkligen rekommendera att flytta in honom, speciellt om nätterna sitter. Är han trygg där så kommer han att kunna vakna och inte oroas av att han "sitter fast" eller fryser eller är för varm. Det blev ju svårare och svårare, tyckte i alla fall jag, att bedöma temperatur ute och vad hon skulle ha för kläder, ju större hon blev.
Drömmarna i sig är besvärliga, men jag tror att vi måste akta oss för att störa. Tänk själv, om man drömmer en mardröm, man måste kanske vakna och känna efter var man är innan man kan somna om. Ibland - sällan - är det riktigt illa och man behöver bli omhållen, och i de lägena kommer han att ropa på dig. Men det är ju inte så ofta, bör inte vara varje dag! Säkert är han mest obekväm och arg just, en liten mardröm blir jobbig för att han vaknar till en tillvaro som inte är bekväm?
Kanske någon annan vill råda till annat än att lägga honom i sängen? Det är i alla fall mitt tips! Lycka till!
Lisa
Hej Lisa!
tack för hjälp. Vi följer dina råd. Har idag sovit middag i spjälsängen och det gick bra. Fick väcka efter 2 timmar. Jag har också försökt avvakta vid plötsliga dröm skrik. Men det är svårt att veta när jag ska ingripa. Låter jag det pågå för länge, skriker han tröstlöst. Och då kan det ta en halvtimme att lugna. Men det måste vara drömmar för han sover oroligt hela natten och på lurarna. Det har han inte gjort på länge. Vi håller tummarna att det går över fort.
tack för hjälp. Vi följer dina råd. Har idag sovit middag i spjälsängen och det gick bra. Fick väcka efter 2 timmar. Jag har också försökt avvakta vid plötsliga dröm skrik. Men det är svårt att veta när jag ska ingripa. Låter jag det pågå för länge, skriker han tröstlöst. Och då kan det ta en halvtimme att lugna. Men det måste vara drömmar för han sover oroligt hela natten och på lurarna. Det har han inte gjort på länge. Vi håller tummarna att det går över fort.