Vaknar plötsligt för tidigt.

[elin sofia]

Min son på 19 månader har de senaste veckorna vaknat alldeles för tidigt på morgonen. Det hela började ungefär samtidigt som jullovet var slut (han går på dagis). Förut sov han alltid mellan sju på kvällen till sju på morgonen (sen han blev kurad vid åtta månader), men nu vaknar han ofta redan klockan sex och ägnar sedan större delen av sista timmen åt att gråta. Första gångerna det hände gick jag naturigvis in, men numera försöker jag hålla mig lugn och ramsar bara några gånger utanför dörren. Känner dock att det hela börjar bli jobbigt, mest kanske för att jag inte vet vad jag ska göra åt det hela. Jag har några gånger provat att gå in och solfjädra och då blir han lugn men somnar inte! Så fort jag går så börjar han gråta igen. Märker också på Adam att sömnbristen har börjat påverka honom, han är mer okoncentrerad än vanligt. Funderar på om jag borde lägga in ytterligare ett sovpass, men eftersom han går på dagis har jag ganska låsta tider. Så här ser hans schema ut just nu:

(6.00 vaknar och gråter)
7.00 Ska vakna, får välling och byte i sängen.
7- 7.45 Ensamlek i sängen
8.00 Går till dagis
8-8.30 Leker ute (på dagis)
11.00 Lunch (på dagis)
12-12.15 sover middag (på dagis)
13.30-14.00 Leker ute (på dagis)
14.00-14.30 Går hem, leker på vägen
14.30 Mellanmål
17.30 Middag + välling efteråt
19.00 Sova

Som ni ser borde han sova middag längre tid, vilket han normalt gör när han är hemma på helgerna, men jag antar att det är svårare att sova ostört på dagis. Han behöver alltså sina fulla 12 timmar på natten. Mitt alternativ skulle vara att lägga in ytterligare ett sovpass på eftermiddagen, men jag vill inte det eftersom då försvinner ju ännu mer av min tid med honom. Jag har heller ingen möjlighet att lämna eller hämta tidigare eftersom vårt dagis har fasta tider.

Helst vill jag naturligtvis att han ska kunna sova på morgonen som han gjorde förut, men börjar nu misströsta. Detta har pågått i en månad nu. Lite tips vore välkommet, tack!

[Mule]

Hej!

Vi hade problem med att vår dotter vaknade för tidigt för ett tag sedan. Det var efter att hon hade haft öroninflammation och mamma och pappa var rädda. Vi tog upp henne ur sänger för att ge alvedon, prova om hon kunde sova i våra sängar, byta blöja mm. Katastrof! Stackars Selma blev alldeles kollrig och det tog ganska lång tid innan hon började sova lika lugnt som innan igen. Men det vi gjorde var att ramsa henne på morgonen. Ramsa, ramsa och ramsa! Jag skrev in och frågade Anna, som svarade att det var vargen som spökade, eftersom vi tagit upp henne ur sängen så mycket. Det verkar ju inte vara av samma anledning er kille vaknar, men kanske det kan hjälpa att höra att vi har haft samma problem?

Carola, mamma till Selma snart 19 mån. Ny bebis i juli!

[Mamma S]

jag kanske ar ute och cyklar lite, men du skriver att han blir lugn nar du gar in och solfjadrar? Var son ar vissrligen bara 10 manader, men han kan ibland borja vakna for tidigt, sarskilt i samband med en resa eller ett jullov eller liknande nar rutinerna varit annorlunda. Da har vi gjort det som gjort honom lugn, i vart fall buffa och ramsa (altsa inte bara ramsa utanfor dorren). Det har vi gjort tills han blivit lugn och sen gatt darifran. Oftast har det tagit en absolut hogst tre natter av detta och sen racker det med att ramsa ifall det skulle bli aterfall den narmaste tiden. Jag skulle ju foresla att du solfjadrar honom eftersom han blir lugn av det och sen ramsar du och gar ut. Detta har funkat valdigt bra for oss da jag tror att det i vart fall har rort sig om en fraga - ska vi stiga upp nu? det gjorde vi ju har om dagen? en fraga som kommit efter en upprepad bruten rutin.... Genom att da lugna honom och fint visa att inte an, nu ar vi tillbaka till det vanliga schemat igen, sa har han efter nagra dagar forstatt det. Jag vet inte om detta hjalpte dig... hoppas...

[elin sofia]

Hej Mamma S! Jo det stämmer att han blir lugn när jag solfjädrar, problemet är att så fort jag går ut med ramsan så börjar han hojta igen, han kan ha varit hur lugn som helst innan. Har provat att smyga ut utan att ramsa men det har inte heller hjälpt. Funderade en gång på att stå så länge att han faktiskt somnar, men eftersom jag är gravid och har ont i ryggen så klarar jag helt enkelt inte av att stå nedböjd över sängen speciellt länge.

Detta kommer och går i perioder, nu har han varit något sånär lugn i två morgnar. Törs dock inte tro på att det håller i sig. Jag börjar tro att det kanske är någon form av förtrots? Han har precis upptäckt ordet "Nej" också och använder det på precis allting... Även saker som han faktiskt inte vill säga nej till. Det är kanske ämne för en helt ny tråd, men om jag frågar t.ex. "Vill du ha efterrätt?" Och han säger "Nej", ska jag då strunta i att ge honom fast jag vet att han egentligen vill ha?

Många frågor på en gång, ni behöver inte veta svaren, bara hjälp mig lite med funderingarna. Tack också Carola, för att du delar med dig av dina erfarenheter. Kanske ligger det ändå något i det du säger att det är vargen som spökar, i och med att detta började efter jullovet. Under jullovet for vi runt en hel del och Adam blev nog lite överkoncentrerad då det var så mycket nytt hela tiden. Han fick också dela rum med oss då eftersom alla våra släktingar är ganska trångbodda. Sådana saker kan säkert också spela in.