2-åring somnar sött, vaknar och somnar inte om.

[Petra Forssell]

Mitt första besök till forumet. Vi har haft jääääääättestor nytta av Barnaboken till våra två pojkar som är drygt två år. Mitt första råd till blivande föräldrar just nu är; köp skateboardhjul till spjälsängen och få natt ro. (Det var svårt att "vagna" två pojkar i tvillingvagnen).
Lite bakgrund; Erik har alltid sovit mestadels gott och bra på nätterna, hans bror Gustav däremot har tagit ca 75% av den tid en mamma och en pappa har för sina barn. Oerhört klok social, känslig för stämningar, charmig, orädd - men krävande. Nu har pojkarna haft vattkoppor över ju och nyår och sedan var de fyra dagar på dagis innan det var dags för en rejäl förkylning med 5 dagars feber, torrhosta och grönt snor.
Från att ha sovit i princip hela natten i sina egna sängar så har Gustav fått vara uppe lite på nätterna och somnat om i famnen eller på soffan. Han har varit extremt gnällig och trött. Det hämmar sig nu när vi ska in i de vanliga rutinerna.
De somnar som vanligt vid 8 utan knussel, men sedan vid kl 2 eller 4 vaknar han och vägrar somna om. Och vi vägrar ta upp honom (han är en klok liten kille som egentligen vet exakt vad som gäller), så i natt fick han vara igång i 3 timmar!!! Någon av oss var inne varje kvart och förklarade att det var natt och han ska sova. Vi kan inte ha en till sådan natt, vad göra :?: :?: :?: Ge oss ett alternativ som inte innebär att han ska sova på soffan.

Tacksam för svar.

[Gäst]

Ja, det är bara att inskränka trafiken inne på rummet. För det är den som skapar "underhållning" - vilken han ligger och väntar på.

När han vaknar så ligger ni kvar i sängen och säger er ramsa. Högt tydligt och punktsättande. På det viset ger ni det besked ni vill ge (och han vill ha) att det är natt och på natten händer ingenting. Då sover man. Låt honom reagera ut och möt ledsan frågor med ny ramsa. Annat avvaktar ni på och ger honom tilltro att somna om själv. Vilket båda han och ni vet att han KAN! Men att ni råkat glömma bort det i sjukdomsträsket .

Lycka till!

[Petra Forssell]

Tack för era inlägg men en stilla undran.
Vår pojke har aldrig hört någon ramsa tidigare, blir han inte lite förvirrad om vi börjar med det mitt i natten? Ska den sägas från vårt eget sovrum i så fall? Det är visserligen vägg i vägg men ändå?

[Gäst]

Du kan säga så som du sa när ni trafikerade hans rum. "Det är fortfarande natt - vi ska alla sova lite till. Natti nu!" För det är ju så det är !

Första natten kan du gå in vid första pipet och lägga till rätta och ramsa dig ut. Högt, tydligt, vänligt och punksättande. Sedan kan du dra några likadana ramsor på väg till din säng. Avvakta sedan. Om/när han blir riktigt ledsen så säger du ramsan från sängen. Det blir precis lagom självklarhetskänsla i ramsan då och barnet anar ingen överkoncentration. Och man själv har lättare att förhålla sig saklig = betryggande för barnet.

Ge det en vecka innan utvärdering! På den tiden borde du vara i hamn och du kommer attt märka skillnad natt två eller tre. Nu är han ju redan förvirrad av andra skäl och genom er självklarhet med ramsan så kommer han att lugnas. Man får fråga sig vad som annars är alternativet?

Lycka till!