Sömnen går upp och ner - vad kan jag göra?

[lgh140]

Hej!

Vi har "kört" med shn i 6 v nu. Det går för det mesta bra, schemat hålls med max en kvarts marginal förutom en gång pga en läkartid på BVC. Sonen är snart 10 mån och har nyss fått sin första tand men verkar inte påverkas så mkt av det förutom att det kliar i munnen. Han aktiveras på dagen och vi busar innan läggning.

För det mesta går det bra. Han vaknar oftast iaf ett par gånger under natten men somnar nästan alltid om själv efter mer eller mindre gnöl. Behövs det ramsar vi, var länge sedan vi gick in. Det är nästan alltid arga skrik i 5-10 min från läggning men annars går det oftast bra. På dagarna vaknar han ungefär hälften av gångerna och skriker 5-15 min innan han somnar om, men över lag sover han MYCKET mer än förut (vilket märks). Fortfarande noga med bekräftelse när han tystnat efter skrik. Sedan start har det gått i vågor med ett par riktigt bra dagar när han knappt skriker alls. Sen kommer det ett par dagar eller en vecka när han skriker betydligt mer och vaknar oftare. Försöker komma på vad vi kan göra/gör fel men kommer ingen vart. Vad gör ni som har lite bättre koll? Idag skrek han sig hes under nästan en timme efter att han vaknat 20 min efter läggning...

Vårt schema:
Natt 19-07
Frukost 7:30
Sova 9-9:45
Lunch 11
Sova 12:30-14
Mellis 14
Middag 17:30

Imorgon åker vi till Thailand och har under de senaste dagarna börjat vrida tillbaka klockan med marginalkvartarna. Kan ju vara det, men det har funkat super de andra dagarna och det här mönstret har vi haft från början.

/Frida

[Manfred10]

Hej och välkommen hit!
Fyll gärna i sonens födelsedatum och datum för kurstart i kontrollpanelen-profil-signatur så är det lättare för oss att svara på dina inlägg.

Hur ser dagarna ut i övrigt? Lämna gärna mer dataljer kring schemat.

Hur mycket mat får han i sig vid varje mål?

Jag saknar nattslurken? Finns den med i verkligheten?

Vaknar man 20 min efter läggning och skriker sig hes, skulle jag gå in absolut. Ingen liten ska behöva skrika så.

Har ni läst här? http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =7&t=24644

och här http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =7&t=20621 8-månadersångesten kan komma lite senare än vid 8 månader, nåt att tänka på kanske...

Återkom!

Jenny

[lgh140]

Tack!

Jo, välling får han ca 20min före läggning. Mat har han alltid ätit i massor, även när han var yngre och inte sov. De senaste månaderna har det gått lite upp och ner med mängden mat - ibland är han inte särskilt intresserad och ibland äter han som en vuxen. Han äter dock så mycket vi kan "trycka in" under en halvtimme. Eftersom dagslurarna har fungerat lite si och så är vi supernoga med att han är MÄTT!

Jag började jobba redan vid 8 mån så det är min man som är hemma och sköter dagarna. Han är inte riktigt lika bra på att gå ut med Ville, så det kan ju vara ett problem. Dock har Ville både mormor, farmor och farfar som kommer och tar ut honom nästan varje dag och sedan han börjat gå lite mer försöker vi vara ute och gå lite varje dag, känna på gräset, smaka på löv och sånt

8-månadersångesten stämmer nog ganska bra på Ville. Han har alltid varit cool, orädd och självständig men sedan en månad tillbaka ungefär är han en riktig fegis och blir väldigt lätt ledsen, arg, glad - som en riktig tånåring... Insåg när jag läste om några trådar här i forumet att jag nog är för snabb på att ta upp honom när han blir ledsen (under vakentiden alltså) istället för att finnas där på hans nivå. Det är hans pappa mycket bättre på.

När det gäller sömnen så har vi båda varit lite rädda för att göra för mycket. Ramsa hjälper oftast inte när han är arg och när vi i början av kuren gick in och buffade/solfjädrade så blev han snabbt arg igen när vi gick ut med ramsa. Det enda som egentligen har fungerat är musik/husljud och sedan har vi bekräftat när han tystnat. Dock ville vi inte behöva gå upp varje natt och börja städa eller spela musik så vi försökte fasa ut och låta honom klara sig själv. Det kanske inte riktigt fungerar tillsammans med 8-mån-ångest?

Lite mer utförligt ser det ut såhär:
19-7 Natt
7-7:30 först lite gos med mamma och pappa, sedan lek i köksskåpen medan vi lagar frukost
7:30 Frukost
8-9 Tandborstning, diska efter frukosten (Ville står bredvid på stol med egen diskborste) och sedan gå omkring i huset (Ville får styra)
9-9:45 Sova ute i vagnen
10-10:45 Ute. Om det regnar kan vi ibland vara ute lite kortare stund och leka inne.
11 Lunch
11:30-12:30 Leka inne. Oftast inkluderar det att gå omkring i huset eftersom Ville aldrig har lärt sig krypa.
12:30-14 Sova ute i vagnen
14 Mellis
Aktiviteterna efter mellis varierar. Ute/hos farmor och farfar/på öppna förskolan/hemma och städar/handlar o.s.v.
17:30 Middag
18-19 Lek, bus, gos med mamma och pappa, nattslurk, tandborstning och inför-natten-bus.

[klockan]

Hej Frida

Av det du skriver så ser det ut som att ni har en fin tillvaro tillsammans . Fint schema och aktiva dagar, och maten har ni oxå koll på, dvs inser betydelsen av den. så vad är då problemet?

Jag tänker såhär, att med barn går det upp och ner, utvecklingsfaser du vet och så händer det grejer med en själv och livet i övrigt. Ibland svajjar det mer och ibland mindre.Och så har man kanske fått ett barn som man från början tolkat på ett sätt och sen visa det sig att iom utvecklingskrisen så blev han/hon en heeelt annan person, och då är det lätt (tycker jag iaf) att man själv börjar klia sig i skallen..och så är det nog bara.

Med det sagt att jag inte tror att det är ert schema el ert bemötande av hans frågor när han sover som är problemet, utan just nu ÄR det bara såhär . Det ni kan, och redan gör, är ju att fortsätta ge samma lugna och trygga besked - ni finns därute och tillvaratar hans intressen.

Känner igen det du beskriver om att barnet blir arg av ramsan och att husljud funkar bättre, vi har haft det likadant. Tills för ca 8 mån då vår yngste (som detta gällde) kom i förtrotsen å började vakna om nätterna. Då räckte plötsligt inte husljuden och hur vi hade bemött honom innan, vi fick börja ta till ramsan igen och nu var det det enda som hjälpte. Inga långa haranger utan ett snabbt konstaterade (enbart x4) utanför dörren att "Gonatt gonatt sov så gott" och sen lämnades han, möjligen med stöd av husljud efter det, men oftast klarade han sig - och klarar sig fortfarande (nu är han mitt uppe i trotsen ) med en sånhär sk pangramsa.

Vid andra tillfällen, gråt och ledsenheter som uppstår där de inte brukar, så kollar vi honom såklart, klappar om men säger inte så mkt och går sedan ut igen. Inget mer med det, men vi har noga formulerat inför oss själva när det är OK att vi gör så (så, inget spring...).

Är du med? Er lille kille kanske fotfarande är kvar i 8 - mån ångesten helt enkelt och behöver mer närvaro,bekräftelse etc just nu. Tycker det låter lite som att du är inne på det oxå

Det kanske inte riktigt fungerar tillsammans med 8-mån-ångest?

(ang att fasa ut husljuden)
Nä, jag tror inte det heller... Tycket även du skrev fint om att finnas för honom på hans nivå just nu...det är det man behöver mest i den utv-krisen är iaf mina erfarenheter.

Lite rörigt svar, men jag hoppas du fick ut ngt av det iaf Hoppas ni får en skön semester!

PS. Har du Barnaboken? Jag tycker den är jättefin för den beskriver olika faser/åldrar på ett sånt målande sätt+ hur man kan tänka och göra när man ska bemöta barnen i dessa Plus att Anna W oxå skriver fint om olika slags personligheter och vilka behov de har. Lite semesterläsning kanske?
8)