Nomi 7 veckor

[Dumlekolan]

Vakentiden har utökats, mer o mer åt 2 timmar vaken!

[SaraMilana]

Hej!

När jag läser mellan raderna tycker jag det låter som att ni är inne på ett jättebra spår! Somnar så fint och sover så gott och får vara med på så spännande saker som växthus och suchibar!!

Min lilla var som sagt också supertrött och jag upplevde att hon också var rätt grinig och svår att göra nöjd däromkring 3 månader. Hon orkade helt enkelt inte så länge och då kan man ju förstå att det är kämpigt. Jag brukar tänka förutsättningar. När jag har gett mitt barn alla förutsättningar för att äta/sova/vaddetnu är, så är jag nöjd med min insats även om allt skulle gå åt pipsvängen.

En del tröttisar klarar helt enkelt inte av ett "standardschema" och tror du inte hon klarar av det så kommer du heller inte ha attityden att genomföra det. Tänk igenom hur ni vill ha det och vad som passar lilltjejen och handla sen därefter.

[Dumlekolan]

Jag säger och skriver det ju själv - Rom byggdes inte på en dag, men ändå, är det så svårt för mej att chilla lagom och känna sig lite nöjd emellanåt. Att hon ler o skrattar är ju underbart, kan ju inte kräva av henne att hon ska vara piggis och allertis non stop - vem är det? Å jag blir ju alldeles rörd av dina ord SaraMilana, tack.
Jag är ju (fast jag är 3-barnsmor och varit med om det förr) såå orolig att göra fel, vad det nu kan vara, jag vill ge henne det bästa och så blir det så galet för jag blir så stressad...för att hon inte är nöjd när jag inte själv är nöjd, för jag är ju som sagt stressad, herregud hur det låter!
På nåt vis tror jag att "alla andra" har det toppen med solskensbarn som sitter med på diskbänken o jollrar o skrattar medan jag har en liten tröttis som knappt orkar nåt...så då slår jag på mej själv, prestigefyllda jag. Jag ska försöka tänka på det här, att vara nöjd för de små sakerna och ha tålamod. Men ibland vet jag inte vad jag ska fylla tiden med, när hon är kinkig, då känns vakentiden som en evighet. Sen är det ett minne blott!

Kram till er all, från oss...som har sjukstuga här. Nomi är jättetäppt i näsan o sovit mindre bra...inte lätt. Besök på Apoteket idag!

[Sarisparis]

Hoppas att ni alla mâr bättre och att du lâtit dina egna ord sjunka in ordentligt. :thumbsup:

Det ÄR svajigt i början, det hör liksom till. För mig sâ var standardmodellen och hela Annas filosofi ett underbart stöd, en modell att luta sig emot sâ att man visste var banan var de gânger man halkade utanför (för det gör man).

Tâlamod, tillförsikt.

[Dumlekolan]

8) Hej!


Känns som vår idag, underbar sol på klarblå himmel!


Jag funderade så mkt och tänkte, nu testar jag med schema, det får bära eller brista, provar jag inte så lär jag heller aldrig få veta.
Sagt och gjort, igår på 3 mån-dagen var det schema som gällde, sk standrardschemat. Jag var rätt trött mentalt för jag tänkte o tänkte mkt på det och kanske hade lite oro undermedvetet...men det gick över förväntan, och vi körde på idag med. Hon orkar hålla sig vaken och är med oss, upptäcker mer o mer för varje dag! Och när det finns nåt att luta sig emot känner jag genast att jag kan slappna av lite mer! Några orosmoment är dock
-som idag, skarvar hon vid långluren o då blir jag genast lite svett o tänker, oj, du MÅSTE somna om, annars blir det ju knas...men men, skulle det bli knas så vad gör det om 100 år, ingen blir glad av oro, men men...
-vakentiden från 16.15-19.00 på kvällen...lååång tid, igår behövdes ingen powernap, men tror att jag får ta till det om så behövs

Skrev upp schemat o satte på kylskåpet, maken fick kika o tyckte det såg bra ut, han som annars är lite skeptisk...ja, nu är hon 3 mån o stor tyckte han.

Tack, vi mår alla bättre nu. Nomi var riktigt dålig med sån rosslig hals o feber, men nu är det bra. Den dagen när hon var som sjukast sov hon knappt nånting...dagen efter lät jag henne sova ut på dagen o då blev det FYRA timmar. Dagen efter det, igår, började vi med schema.

Snart väckning, mat (det känns som att det är ganska tätt mellan matningarna, 11.00, 13.30, 16.15...men hon äter iaf) och så ska vi gå till bäcken med brorsorna!
Trevlig helg!
Linda

[Dumlekolan]

En fråga av ren skär nyfikenhet - hur lång tid tar det ungefär innan ett schema "sitter" i barnets kropp?

[Cony]

Hejhej!

Ett schema behöver åtminstone en vecka för att sätta sig, sen är det fritt fram för utvärdering och kanske nån justering här och där.

Men så sätter det sig ju mer och mer för varje dag, förstås. Schema är livet!

Hälsar Cony

[Dumlekolan]

God morgon,

schemat följs ganska på pricken...och hon verkar trivas. Har försökt mej på en powernap på kvällen när hon blir kinkig, men det vill hon inte, somnar inte utan ligger o höjer huvudet...så vi får väl räkna med lite lirk på aftonen. Igår fick hon vara i bärsele o va med mej när jag plockade ur diskmaskinen.
Hon äter fortf 2 ggr/natt. I morse hade hon tydligen ätit kl 06, ingen optimal tid men maken vill verkligen inte sätta klockan. Sen hade killarna gått in i rummet vid 06.40 o då hade hon vaknat då de fört sånt liv (hur ska de bli som tonårinar?!!!). Hoppas på att få väcka henne vid 07 i morrn igen o att hon äter vid 04 igen!

Sen har nappen stört en hel del och jag tror jag behöver konkret hjälp för att ta bort den. När jag lägger henne, pluggar jag i nappen, lägger snutten bredvid o myser till dej, stryker henne över rygg o huvud o så är hon nöjd o somnar sen in. Fint. Men tar jag bort nappen (vilken hon kommer glömma snabbt, jag vet) hur får jag henne att somna då, då känns det ju som att jag får börja buffa eller så...eller eller??!!
Nä, nu ska hon ha mat!

Kram

[Dumlekolan]

Ligga på mage och utforska, å vad jag önskar att hon var nöjd med det läget...men hon blir bara arg då, men det kanske tar tid, ligga på mage lite oftare, kortare stunder kanske...hon har ju nackspärr o går till sjukgymnast, så hon är lite stel...

[Dumlekolan]

Hm...idag känns det inte lika skoj. Moln o allmänt trist novemberväder. Hon är gnällig o kinkig. Och jag funderar - har jag gjort det svårt för henne med så mkt vakentid??? Eller är det bara så att det tar en vecka till innan det sätter sig. Tänk vad jag liksom vill ha svar på allt...jag blir så stressad av det här med att hon inte är nöjd med att "bara" vara med i sällskapet, ligga på mage o se vad som händer runtomkring, sitta i babysittern o titta på vad mamma gör...kanske att jag är för snabb med att "underhålla" så fort hon utbrister ett pip o gnäll???
Jag har sååå ont i axel o rygg så jag orkar eg inte gå runt och bära för mkt heller.
När mina killar var i hennes ålder var det försommar...lite lättare att gå ut och och vistas både ute o inne, att vara inne så mkt gör mej lite dåsig o deppig. Så jag åker rätt ofta iväg på grejer...för att byta miljö.
Tålamod och tillförsikt ja!

[SaraMilana]

Tålamod och tillförsikt var det ja! Låt uppföljningsveckan passera innan du börjar fundera över eventuella ändringar.

När ni tar bort nappen är det bara att plocka fram verktygslådan vid behov. Arg får man vara men på inga villkor ledsen, då är du där bums och vagnar eller buffar lugn. Själva insomnandet överlämnar du åt liten.

[Dumlekolan]

Pratade precis med min fina vän och berättade lite om Nomis rastlöshet o då sa hon - nämen, precis så var ju Josef också, jaha, jag minns ju inte så mkt...det tråkiga är att jag har JÄTTESVÅRT att verkligen helhjärtat slappna av med henne, för jag är som på helspänn, för att hon ska gnälla o vara missnöjd. Och jag undrar varför jag reagerar så, vad händer inom mej själv? Och varför är det så farligt att hon gnäller nån stund då och då? Varför är det såå viktigt att ha en glad unge HELA tiden, vem är glad 24 timmar om dygnet? Knappast jag själv. Jag vet inte riktigt vad som händer inom mej. När jag ju har schema och så mkt flyter på varför ska jag då leta nya problem?
När schemat satt sig lite mer tror jag att det blir lättare att "lämna" över till pappan, så att jag kan komma iväg och göra mer saker på egen hand. I kväll ska jag iväg iaf, tror det blir fint. Och så ska börja ta lite prommisar med stavarna på kvällen för jag har så fruktansvärt ont i ryggen.

Behöver dock lite inspiration
vad gör ni med era småttisar? Hur ser en dag ut?

Och finns det nån, som haft en liten gnällis som blomstrat ut mer? Kanske behöver lite hopp!

[Irmasmamma]

Hej!

Jag tycker att du är på god väg eftersom du ändå har självinsikt om att du letar fel och förstorar upp saker. Jag tycker själv att det är lätt hänt att bara för att man har en liten som sover och äter bra och oftast är glad, så förväntar man sig att den ALLTID måste vara det..... Men som du säger, ingen är väl glad jämt! Och själv märker jag stor skillnad på när jag väldigt gärna vill att liten ska vara nöjd (t.ex. när vi har gäster), då känner hon direkt att jag är överspänd och blir extra gnällig. De dagar vi gör mycket tillsammans (jobb) då känner hon sig behövd och är nöjd och glad. Så det ligger helt klart på mitt ansvar och attityd.

En dag hos oss kan se ut som följande (och har sett ganska liknande ut sen lillan var i Nomis ålder):

Vi går upp, äter frukost hela familjen. Städar i ordning efter frukosten, plockar i diskmaskinen, allt tillsammans, liten får hjälpa till efter egen förmåga.
En stunds ensamlek i spjälisen med efterföljande lur.
Sen brukar jag öva (jag är sångerska). Liten hjälper till, hon brukar härma ljuden jag gör Hon har hörselskydd, jättegulligt
Sen lagar vi lunch tillsammans, äter, plockar undan (när liten var yngre fick hon ligga på diskbänken och veva med en diskborste medan jag diskade)
Sen sovdags igen. Då passar jag på att ta det lugnt, fika, inga plikter eller hemmasysslor, de gör jag tillsammans med liten.
På eftermiddagen går vi ut en sväng. Handlar, går på stan, går långpromenad vid vattnet. Nu på vinterhalvåret har vi börjat kasta om för- och eftermiddagsaktiviteterna för att ta vara på ljuset.
Sen hem och laga middag på samma sätt, alla sysslor på golvet, liten hjälper till med stort engagemang.

Jag har aldrig gått till öppna förskolan, babysim/-sång/-dans, lekpark osv, det känns helt överflödigt och jag resonerar så att eftersom det inte är viktiga saker för mig så är det inte viktigt för liten. 8)

[Dumlekolan]

Go kväll,

vi kör på med schemat för Nomi och det funkar hyfsat. Om jag tänker efter, på 1 vecka, så orkar hon verkligen vara vaken o "med" mkt mer nu än när vi började! Häftigt att se!
Känner att det är lätt att det förskjuts, som i morse, då fick hon mat vid 08 och åt okej, men vid läggning 08.45, somnade hon inte och var mer hungrig, då somnar hon först vid 9.05...och vid vissa lurar tar det en stund innan hon kommer till ro, vilket inte hände för 1 vecka sen, då somnade hon på 5 röda...
och jag känner att maten kommer tätt på eftermiddagen
så idag åt hon INGET vid 16.45 (eg 16.15, men allt blev förskjutet), däremot vid lunchmålet åt hon en hel burk med potatis och palsternacka, en stor bit banan plus 100 ml ersättning...jätteglupsk! Igår kväll fick hon en hel portion gröt och puré, men vaknade ändå vid 00.30, jag undrar när hon kommer "sova" över det målet? Tids nog!

Nu blir hon snabbt ilsk när hon får ligga på mage, men jag tänker att hon får öva kortare stunder flera ggr på en dag, så att hon övar upp sin styrka, så kanske hon orkar mer o mer för varje dag. Men hon är såå söt när hon ligger på maggen!!!

Hon ÄLSKAR att sitta i bärsele o spana in brorsorna, de blir mer o mer poppis för henne, varje dag.

Vid 4 mån tänkte jag börja med VÄCKARKLOCKA (AJ LÖV IT), RAMSAN och VÄLLING. Hoppas att jag har kraft att ta bort napp!

Allt gott!
Linda

[Sarisparis]

Det lâter som att ni är pâ väg mot en skön rytm, vad härligt för er allihopa :thumbsup:

Ta du det lugnt med att göra nâgot ât nätterna, lägg fokus pâ dagarna (maten och ett i övrigt prima liv) sâ ska du se att nattmâlen faller bort. Och gör de inte det sâ finns det ju lösningar att ta till om sâ vore.

Tänk förutsättningar