om några veckor så beräknas lilla trean komma ut
Det skall bli skönt då jag som ni vet har den äran att må illa och kräkas ända in i slutet. Men det jag brottas med nu är amning. Dvs om jag skall våga försöka eller inte och om och när det är dags att säga ifrån. Jag har insett att jag definitivt inte är kompis med mina egna hormoner och jag blir så pass påverkad att det är stooor risk för förlossningsdepression. Nummer 1 fick jag till slut amningen att fungera smärtfritt men det var på bekostnad av mitt eget mående. Fick svamp som jag gick och drog med i många veckor eftersom inten förstod vad det var. Till slut hittade jag en underbar barnmorska som på 2 min sa vad det var.
Nummer två fick vi också svamp på men då visste jag vad det var så då fick jag behandling snabbare. Däremot var skrutt allergisk mot ALLT. Jag plockade bort sak för sak i maten och det blev inte helt bra förrän vi skulle provocera honom och ge lite soja. LIten blev så dålig att han la av amningen själv. Sen MÅdde både han jag jag bättre...
Båda barnen har alltså varit allergiska och jag är rädd att även tredje är det. ( men man vet ju aldrig [-o< ) Får höra från olika håll ( däribland maken) att det är ju lika bra om du tar bort mjölken innan så går det säkert bättre. Problemet är att jag är livrädd för hur jag kommer att reagera på hormonerna den här gången. Att dessutom försöka göra en så stor kostförändring samtidigt känns helt övermäktigt...
Den barnmorskan jag har nu är helt UNDERBAR. hon vet hur jag mått de andra gångerna och hon sa helt självklart men snälla någong NÅGON gräns får det väl ändå finnas...och sa att hon i alla fall skulle stötta om jag bestämde mig för att låta bli eller lägga av efter att ha försökt. MEn det känns som ett ämne där ALLA har åsikter och de flestas åsikt verkar vara att om man väljer bort amning är man dålig mamma. Speciellt om man gör det av orsaker som har med en själv att göra. Läst ngn tidningsartikel där det stod att tillägg mest var av ondo då det ger folk ett val... Förr stod man minsan ut bättre...
olofs allergidr kommenterade också att det var absolut NÖDLÖSNING att skriva ut mjölkfri ersättning och först skulle allt annat prövass för det var mycket bättre för barnet.
långt inlägg blir det. men jag skulle vara tacksam om ni vill hjälpa till och fundera. Någon med egna erfarenheter. Samt att jag gärna tar emot tips ffån er som faktiskt fått amning att fungera, hur man gör för att komma igång
och helst undviker att bli ett blödande sår med svamp i. för som det är nu är jag jättevelig men det lutar väl åt att försöka.Stor kram på er.
Ingen amning i världen kan kompensera för ledsen och trasig mamma. 
Men var uppmärksam pâ hur du mâr och svälj all sâ kallad stolthet och annat och gör det som blir bäst för er BÂDA. 