Världens mammigaste och gnälliga ettåring! Hjälp!

[Vimsan74]

Har försökt läsa i trådarna om mammighet och jag har ju kommit så långt att jag nu förstår att det är jag själv som gjort honom sådan. Mamma har ju alltid dugt bäst! Nåja, nu får jag betala för det... Att få skrutten att vara tillsammans med pappan börjar nu gå bättre och bättre, framför allt om jag inte finns i huset,

Det som jag dock har STORA problem med är att denna lilla bestämda herreman inte kan vara på golvet själv längre än fem minuter! Jag trodde ju att det skulle bli bättre då han lärde sig krypa men det blev helt tvärt om. Så fort jag tar ett steg från honom så börjar han illvråla och kommer krypandes efter mig och till sist står han och drar mig i byxbenen. Och han illtjuter verkligen!! Jag vet inte hur jag ska råda bot på detta! Jag kan inget göra på dagarna pga detta. Jag har med honom att hjälpa till i mångt och mycket och tackar och prisar honom för det. Sitter jag med honom på golvet är allt frid och fröjd, men stiger jag upp för att ex. hämta något så vrålar han tvärt. Hur göra ](*,)

Tacksam för hjälp!!

[chokladkaninen]

Hej Vimsan!

En av paradgrenarna här på forumet är ju det där med social delaktighet, och brist på sådan är alltid den huvudmisstänkte när småttisarna (och större barn också! ) blir gnälliga.

Se till att ta med honom i allt du behöver göra - han kan vara med och tvätta, laga mat, sköta ev trädgård, tända och släcka lampor, hålla dina nycklar.... Bara fantasin och ditt tålamod sätter gränserna. Att ta ned det som behöver göras, typ potatisskalning, på golvet, så att barnet får det i sin höjd och kan titta, känna och smaka är en dunderkur mot gnällighet. Kom ihåg att tacka ordentligt för all hjälp han ger dig.

Sedan i själva gnällsituationen, när du väl har satt honom i arbete, är mitt råd att vänta ut honom: när han har jobbat tar han semester och kan mycket väl gå/krypa iväg och kolla på något annat en stund. Men känner han sig inte tagen i bruk så blir det också svårt för honom att ta semester!

Detta är mycket noga beskrivet i Barnaboken, så försök få tag i den om du inte har den. 8) Kapitlet om ettåringen är bra, liksom kapitlet om krypbarnet. :thumbsup: Under favoriter här ovan finns en tråd om social delaktighet och förslag om uppgifter som passar barn i olika åldrar, och så finns det två trådar om frustrerade ettåringar.

Andra mer generella saker är att barn som precis ska till att lära sig gå kan bli rejält frustrerade innan det lossnar, och då måste man förstås öva på det. Och så blir man förstås gnällig om man inte får sova tillräckligt (13,5-14h/dygn för en ettåring) men det har du säkert koll på redan.

Lycka till!

[Vimsan74]

Hej,
och tack så mycket för svaret! Ni är allt bra kloka ni i detta forum!!

Jag försöker som sagt ha med honom i det jag gör, försöker ta ner det till honom. Men ofta är han inte intresserad utan vill bara dra i mig och vill att jag ska bära honom runt i huset och titta på saker. Vilket vi gör varje dag tills min rygg kroknar! Vi försöker vara ute två ggr per dag så han får krypa runt och utforska och det tycker han verkligen om.

Sedan så sover han aldrig 13,5-14 h /dygn. Han lägges kl 20 och vi tar morgon kl 08 men han vaknar oftast kl 07. Sedan läggs han för dagsvila kl 13 och sover ca 1,5-2h, Men idag sov han 30 min och ligger nu och plirar. Jag låter honom ligga, men han brukar inte somna om. Så klart som korvspad att skrutt blir trött.

Ska ta och låna Barnaboken igen och läsa in mig på ettåringar! Kanske de har en otryggare period då För skrutt har haft svårare att somna på kvällen en tid nu också.

[Alma]

Ettårstiden brukar inte vara krisartad, men den blir lätt små- eller urjobbig om man inte får ordning på sömnen. Om du ändå ska låna Barnaboken (den tycker jag själv man behöver läsa i mer eller mindre jämt, värd att köpa) kan du låna boken Sova hela natten också.

Det är stor skillnad på vad en ettåring vill och orkar med som sovit och en som flera nätter i rad fått för lite sömn. Jag minns själv hur en timmes för lite sömn kunde påverka hela dagen för min son.

[Vimsan74]

Hej!
Jo jag har läst Sova hela natten, flera ggr. Men trots att så här många månader har gått har liten bara fått till kanske 2 st. 12 timmars nätter. Han vaknar konstant en timme för tidigt. Några ggr lyckas han somna om en kort stund, men oftast inte. Och jag vet att när nätterna blir för korta så blir dagssömnen sämre och så hamnar han i ett ekorrhjul. Vill ju så gärna att han ska sova och orka utforska världen som en pigg ettåring.

Kan det vara detta att lära sig att gå som spökar då? Kan det göra nattsömnen sämre?

[Alma]

Hej Vimsan!

Det där ekorrhjulet med dålig lunchsömn som leder till sämre nattsömn som leder till trötthet och ännu sämre förmåga att komma i sömn... känner jag till. Vi var där när sonen var ca 2, och då samlade vi en massa energi, samordnade oss och kurade sedan med Sova hela natten-boken som hjälp.

Att försöken att gå skulle vara naturlig orsak till att barn sover för lite tror jag inte, snarare tvärtom. När man börjar att gå blir man mer fysiskt rörlig och sover bättre.

Att få till tillräcklig sömn och inspireras av trådarna här om delaktighetsprojekt för ettåringar - vad tror du om att prova med det?

[miniz]

Hej.

Kan du lägga honom lite tidigare sà han hinner fà mer sömn innan han vaknar?

Jag tycker du kan sluta bära honom när du inte vill eller när det inte behövs. Det är klart att du kan bjuda pà en runda för att se pà bilder eller annnat fint en och annan gàng, men inte som rutin, om du inte vill, sà klart.

När han kommer för att lyftas upp kan du använda dig av
avledning.
Detta underbara verktyg kan du använda dig av ännu i làng tid. När han lyfter upp sina armar kan du annonsera nästa punkt pà dagens göralista. Detta förmedlas med en riktig wow-attityd och entusiasm, riktig sàdan .
Kom nu ska vattna blommorna, hàller du här med mamma?

Goda rutiner, med mat, sömn, utevistelse, arbete och mycket skratt och skoj hjälper pà vardagen.

Barnaboken borde du önska dig i julklapp om du inte är ett höst barn. Den är värd sin vikt i guld.

Kram.