Hur ska vi börja?

[Ruggugglan]

Tack för fint svar! även om man kan läsa själv och kolla andra svar på forumet så hjälper det MASSOR att få lite personlig vägledning! Ni gör ett kanonjobb! Och ja, man bör definitivt ha ögon och öron på skaft för det "dolda" när man flyger

[Manfred10]

Mer lästips!

Synd om lilla barnet?
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... lla-barnet

Varför skriker barnet?
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... ker-barnet

Jenny

[Ruggugglan]

Suck! Idag har Liam skrikit i 25min på första luren och 1,5h på andra luren. Ja, i sträck. Det var helt fruktansvärt! Det är när jag drar första versen på ramsan i det att jag går ut som han sätter igång. Att jag står på utsidan och påminner och påminner och påminner hjälper inte. Han verkar inte ens lyssna. Han bara vrålar för full hals... Hör han ens att jag är där? På första luren somnade han till slut och hann sova 20min. På andra luren skrek han hela sovtiden och när han äntligen somnade- av vad som kändes som utmattning- lät jag honom sova en kvart och väckte honom en kvart efter schemat för att han skulle få nån sömn alls...
Ja, jag har läst om barns skrik och tröst och jag köper konceptet- det gör jag! Men när han skriker sådär, så länge och det inte är nån avmattning eller några nyanser eller nåt och han till slut faller ihop snyftande där inne... då känns det inte bra ändå. Det känns som att jag knäcker honom.
Jag väntade i 40 min. Sen gick jag in. För jag kände att jag var tvungen att prova nåt "nytt" ( i just den situationen alltså...). Då låg han i sängen med ögonen stängda och var så stel i kroppen att det nästan inte gick att lägga honom tillrätta. Han blev lugn nästan med en gång när jag tog i honom. Slappnade av och låg där och blundade. Men när jag släppte solfjädern och började ramsa så drog det såklart igång igen. Vad ska jag göra?! Skriket är konstant så det finns inget att "svara" på liksom. Jag har provat att ramsa många gånger i ett sträck- typ tio gånger- och att ramsa jätte, jättehögt för att kanske bryta igenom. Det hjälper inte. Jag satte på klassisk musik. Ingen förändring. Till slut gick jag ner och kokade potatis och skramlade med kastruller. Då somnade han sen, efter en och en halv timma...
Vi kan inte leva så som vi gjort de senaste tio månaderna. Det är helt uteslutet. Jag är redo att göra VAD SOM HELST för att få en normal tillvaro. Om det så innebär att mitt barn ska ligga och skrika i timtal så ja, då får vi göra det. Det känns för jävligt, man mår S.K.I.T. Men det gjorde man ju innan också... Men- SKA DET VARA SÅHÄR?! Vad ska jag göra när det blir sådär. Ska jag gå till dörren och ramsa med jämna mellanrum? Ska jag bara gå därifrån och göra annat och ignorera att han skriker? Ska jag finnas på plats och "bekräfta" eller nåt när han lugnar sig eller ska han bara få somna in? Är det viktigt att finnas på plats utanför dörren och avlyssna om det är några förändringar i skriket och "svara" i så fall. Nu snackar vi ju alltså ett tidsperspektiv på kanske en halvtimma som han bara vrålar i samma tonläge... Nåt tips här? Ska jag inte under några omständigheter gå in eller finns det nån gräns för när det kan vara på sin plats att gå in och försöka "bryta"? Jag tyckte att det kändes uppgivet och förtvivlat idag men det kanske man bara "tycker"... För visst är det så att de bara har ett sätt att uttrycka sig osv... men, jah- det känns inte riktigt bra bara... Annars svarar han bra på ramsan under nattsömnen. Faktum var att igår ramsade jag bara en gång och det var vid elva tiden. Sen skötte han sig själv resten av natten. Han är väldigt orolig och det var flera gånger som jag tassade upp till dörren och stod beredd ifall jag skulle bli tvungen att svara men så lugnar han ner sig och somnar om. Ikväll har jag hittills ramsat två gånger. Han somnade givetvis som en stock mer eller mindre på väg ner i sängen efter en mycket tuff dag med nästan ingen sömn alls så läggningen ikväll var väl inget "problem" så sett ( förutom att han antagligen var för trött för att ens orka protestera när jag ramsade mig ut- det kom en ynklig liten opponering därinnifrån innan han däckade av utmattning...).

[Manfred10]

Om det så innebär att mitt barn ska ligga och skrika i timtal så ja, då får vi göra det.

Nej så ska vi absolut inte ha det! det är inte rätt mot någon av er!

Du ska gå bort från dörren nu. När du lagt till rätta och solfjädrat, klart och tydligt, ramsar du ut och bort och börjar skala potatis direkt eller dammsuga eller något annat viktigt. Sätt på musiken direkt om du vill använda den och återgå sen till ditt, du lyssnar med ett halvt öra nerifrån på hans reaktioner. Ramsa vid behov. Upplever du att han fastnar helt och hållet går du in och parkerar om honom . jag brukar säga att om man går in vid kris så får man oxå stanna där tills liten sover.... en del tycker att det räcker med en omparkering och ramsa ut. Du känner ditt barn bäst. Det man ska passa sig för om man bara "omparkerar" är att man riskerar att snart få parkera om igen och igen och igen och så blir det ett himla spring...

Du lyssnar av nerifrån. Arg=husljud, ledsen=ramsa.

Läggningarna ska vara LJUSA OCH GLADA 8) 8) 8) 8) bara glada miner och ljusa tankar, inga tveksamheter "hur ska det här gå nu då???!!!" Killa och busa hela vägen ner till sägen och tala om för liten hur skööönt det ska bli att få sooova och hur mysigt det är i sängen! och LE Parkeringen görs klart och tydligt, inget famlande hit och dit, avsluta med en bred och kraftfull solfjäder för att sätta punkt och ramsa ut i samma stund. jag drar första versen samtidigt som jag håller solfjädern och fortsätter på vägen ut.

Och tänk förutsättningar!
mätt i magen
glad i magen
torr blöja
släta lakan
svalt, mörkt rum
älskad, ompysslad och socialicerad under vakentiden
gymnastiserad och luftad oxå förstås!

Sova måste man sen göra själv. Arg får man visst vara men fastnar man och vägrar lyssna till nån ramsa så gå för all del in. Men du måste lära dig känna av själv. Parkera om och ut med glada miner eller solfjäder tills liten sover?

Jenny

[Ruggugglan]

Hej igen!
Vi har nu hållit på med kurandet sedan början av augusti så det börjar bli en del dagar nu... Vissa saker har gått bra, andra sådär... Det som faktiskt fungerar bäst är nätterna! Och läggningarna! Han blir pyttelite "ledsen" ibland när man går ut men han lugnar ner sig och ligger och småpratar litegrand innan han somnar helt på egen hand utan påminnelser eller nåt! UNDERBART! Vi är såååå glada! Sista veckan innan vi började kuren var det fullt "krig" i både en halvtimma och en timma innan han äntligen föll i sömn av utmattning... ( han ställde sig upp och vi lade honom ner... och han ställde sig upp och vi lade honom ner... ). Det händer att han skriker lite på nätterna men de senaste dagarna har vi inte gått upp eller sagt någonting eller nåt alls. Han vaknar till och gråter lite och lugnar ner sig och somnar om. Är det rätt av oss att inte flyga upp och ramsa eller bör han få ett svar när det är sådär? Vi har tänkt att tanken är ju att han ska "reda ut" saker och ting själv och eftersom han somnar om så... jah... så har vi inte gjort mer med det... Man börjar ju bli lite "van" också och det känns liksom som att man nästan kan höra med en gång ibland om det är "allvar" eller inte. Igår kväll när vi precis lagt oss kom det ett illvrål från hans rum och då körde jag av en ramsa innifrån vårt rum. Det kändes som att den hade lugnande effekt. Skriket mattades genast av och han började mumla lite för sig själv och somnade om. En natt kunde vare sig jag eller min sambo dra oss till minnes att vi hört något från honom på hela natten. Vi själva sover ju som krattor ( man gör det efter så många månaders sömnterror...) så vi hade ju varit vakna både fyra och fem gånger men Liam verkar ha sovit... eller åtminstone inte gjort väldigt stort väsen av sig... På morgnarna är han lite grinig runt sex tiden men flera gånger har vi vaknat upp efter väckningstiden och insett att både vi och liten har sovit över! ( det rör sig kanske bara om en kvart eller så men ändå!) Det hade man ju aldrig kunnat drömma om!
Det som strular är långa eftermiddagsvilan mellan 13:00- 14:30. Han verkar trött och gnuggar sig i ögonen och gäspar osv och nån enstaka gång har det faktiskt funkat. Men för det mesta krånglar det rätt mycket... Några gånger har han skrikit och vrålat för full hals redan när vi lagt honom och andra gånger har han fullständigt brytit ihop när vi inte tar upp honom efter hans 45min lur ( jadå, han vaknar ALLTID till efter 45min- dock har det hänt att han skrikit lite och sen somnat om eller att han somnat om efter en ramsa). Idag var det extra illa. Först tog det lång tid innan han somnade. Han låg och babblade länge och väl där inne. Och när han sen vaknade skrek och skrek och skrek han. Jag ramsade både länge och väl och högt och slamrade och väsnades med mitt men det hjälpte inte. Till slut kändes det som att jag borde gå in och lugna ner honom. Jag vet ju sen innan att om jag bara låter honom skrika så kan det pågå i en och en halv timma i sträck och det har man liksom inte tid till när man är på ett schema heller... Så jag gick in. Han blev genast lugn. Jag solfjädrade- länge och väl- och han låg där och snyftade. Till slut trodde jag att han hade somnat så jag drog första versen på ramsan och kastade mig ut. Och då satte det igång igen! När jag går in ligger han ner med stängda ögon och är stel som en pinne och bara vrålar. Det känns inte alls bra. Han försöker inte att resa sig upp eller någonting. Han ligger bara där och gråter. Så skrikande fortsatte och tuppluren började gå mot sitt slut och jag vill ju inte gå in och ta upp honom när han är sådär uppriven så jag gick in igen för att lugna ner honom. Han sov inte när jag gick ut men jag ville ändå försöka... Han fortsatte att skrika och jag ramsade några gånger. Det kändes inte som att dt hade nån effekt.... Jag lade mig på sängen i rummet bredvid och hade ett litet sammanbrott ( över att ungen snart är ett år och att vi har slitit som galningar ända sedan dag en när han föddes men ändå funkar det inte bättre än såhär... och tro mig att vi har provat både det ena och det andra innan vi gav oss i kast med detta... det är bara så ENORMT hopplöst ibland...). Då mattades gråten av och jag valde att gå in och "väcka" honom eftersom klockan var gott och väl över tiden för när jag skulle ha tagit upp honom och det började bli dags för mat osv.
Vad ska vi göra? Fortsätta precis såhär eller finns det nån "vinkling" som kan hjälpa. Precis som jag visste så är det URSVÅRT att få honom att sova nåt längre än 45min. Jag har ju försökt flera gånger innan utan att lyckas... Hur gamla brukar de vara när de bara sover en gång per dag? Vi har satt 45min som ett sovpass på förmiddagen men det blir ju sällan det eftersom han inte somnar med en gång. Jag börjar tänka att det kanske är för mycket... Men han är JÄTTETRÖTT på förmiddagen. Han vill verkligen sova då! När jag väcker honom är han helt groggy. Det känns inte som att han skulle orka ända fram till ett utan att bli väldigt gnällig. Och det är ju inte meningen. Meningen är ju att vi ska lägga upp det så bra för honom att han "slappnar av" och låter oss sköta det där. Dt kommer han ALDRIG att göra om vi börjar "trötta ut" honom för att han ska sova. Och nån längre lur än 1,5h kan vi bara drömma om! Nåt tips här? Ska vi köra på en kortare lur på förmiddagen? Jag tycker att han är rätt trött ändå mellan kvart i elva och ett men... Det är ju väldigt jobbigt att ha det såhär också... Jag vill bara höra mig för lite för att få bekräftat om det är något vi bör ändra på eller inte, annars får vi väl kämpa på liksom... När det kommer till förutsättningar så tycker jag att vi har dem på plats. Vi är ute mycket, vi kelar och gosar och leker och den sociala delaktigheten är med, det är mörkt och svalt, vi busar och skrattar innan han ska sova, mätt är han osv. Och schemat håller vi! Det är samma- dag ut och dag in.
Nu ska vi dessutom åka utomlands på lördag mitt i allt detta. Ja, det är verkligen dåligt planlagt men det har varit bestämt sedan länge och detta var typ enda chansen vi hade att genomföra en kur där både jag och min sambo kan hjälpas åt. Vi har resonerat som så att vi får försöka hålla tiderna och rutinerna och göra allt som vanligt. Dock är det väldigt problematiskt att han ska sova med bara två timmars mellanrum mitt på dagen och att det inte går att lägga honom i vagnen... jag vet inte hur vi ska göra med det... Nåt tips där? som det har varit här hemma så har vi helt enkelt fått vänta till efter tre om det är nåt speciellt ärende vi ska på för att han ska få sina två lurar hemma i sängen.
En helt annan grej som inte rör kuren eller så men som nån kanske kan svara på ändå gäller vår sons helt våldsamma vansinnesutbrott. Han har alltid "morrat" ganska mycket när det är nåt som han inte är nöjd med. Alltså, han har alltid visat vad han"vill" och "inte vill" väldigt tydligt. Nu är han tio månader ( snart elva) och han verkar veta PRECIS vad han vill göra och vad som inte alls faller honom i smaken! Vi har anammat Annas teori om att låta honom upptäcka utan "ajaj" osv och försökt att undvika mer frustration än nödvändigt medan han är ett "krypbarn". Han går inte själv än men har i princip slutat att krypa. Nu ska vi gå runt med honom. Han klistrar sig fast vid våra ben och klamrar sig vid våra händer för han vet att utan oss kommer han inte kunna ta sig runt utan att krypa. Den där briovagnen som var så rolig när han var 7-8mån vägrar han ens ta i nu. Ett tag kunde jag få honom att hålla i barnvagnen när vi var ute men nu är inte det heller roligt. Han ska gå med oss. Och han ska styra. Det är ingen vits att vi försöker leda honom någonstans för han har redan bestämt vart han ska och går vi åt "fel håll" drar han bestämt ner armarna och "bromsar" . Och herregud om vi då ändå går någon annanstans, eller lämnar honom där eller bär iväg med honom ( ja, för ibland KAN man faktiskt inte gå dit som han vill...). Han kan vråla och skrika i både en halv timma och en timma i ren besvikelse och ilska! Att visa andra saker och försöka få honom på andra tankar fungerar INTE! Han bara vrålar och skriker och är helt galen. Och han är inte ett år ens! Jag trodde att den typen av utbrott var något som kom i två års åldern! Så fort vi går utanför dörren sätter han beslutsamt fart mot massa vattenpölar som han vet finns nere vid vägen. Ibland så vill man faktiskt inte att han ska bada där... En dag när det var varmt ställde vi ut en badbalja och försökte få honom att leka med vattnet där men det gick inte alls. Han bara fortsatte att skrika och försökte krypa iväg till vattenpölarna på egen hand. Till slut blev jag förbannad på riktigt ( ja, man blir det ibland när ungen är helt omedgörlig och man inte har sovit ordentligt på snart elva månader...). Jag tog Liam naken som han var och allt och bar ner honom till de geggiga, iskalla vattenpölarna och lät honom leka där i. Då var han tyst och nöjd minsann. Det senaste "påhittet" är att han ska klättra på en traktor hos grannen. Jag har försökt och försökt att få honom att klättra på andra saker på vår gård men det går INTE! Han vrålar och skriker tills han får klättra på den där smutsiga traktorn som ju inte ens står hos oss ( känns liksom lite dumt att gå in på grannens gård hela tiden ). Är det verkligen NORMALT att såhär små barn är på det här sättet?! ska han få som han vill eller ska man fightas med honom? Han är ju så "liten" liksom... Jag hade själv ett sjuhelvetes humör när jag var liten ( och eh... har väl fortfarande kanske...) så mina föräldrar skrattar typ när de ser hur han är... Men allvarligt talat? Vad GÖR man? Han skriker ju inte lite grand heller utan kan ju hålla på i eeeeevigheter! Detsamma gäller när vi åker bil och han måste ha bilbälte eller när vi är ute med vagnen. Han vägrar sitta still någonstans alls och får våldsamma utbrott och skriker tills han är helt svettig om han inte får som han vill. Vad ska vi göra? Är han verkligen normal? Jag börjar undra ibland... Ser liksom framför mig en hel hög bokstavskombinationer och problem på dagis och skola osv... Att ens få på den ungen kläder är ju ett svettigt projekt. Hur ska nån på dagis ens orka hålla på och kämpa med honom varje dag? Han är EXTREMT mammig också... det har han alltid varit. Min mamma vill jättegärna hjälpa till men det går liksom inte. Han bara skriker och är ledsen när nån annan ska ha honom. Inte ens sambon duger fast det är han som är pappaledig nu. Så fort jag är där ska han klänga på mig heeeela tiden. Nu har han börjat ropa "memma, memma" också när han är ledsen och det skääär i mammahjärtat att inte kunna finnas där för honom då när han till och med ropar efter mig om nån förstår... Hur ska det bli? Hjälp!

[Manfred10]

Hej!

Han vaknar till och gråter lite och lugnar ner sig och somnar om. Är det rätt av oss att inte flyga upp och ramsa eller bör han få ett svar när det är sådär? Vi har tänkt att tanken är ju att han ska "reda ut" saker och ting själv och eftersom han somnar om så... jah... så har vi inte gjort mer med det... Man börjar ju bli lite "van" också och det känns liksom som att man nästan kan höra med en gång ibland om det är "allvar" eller inte.

Absolut! Ni lyssnar av först. Ett annat är att ge en pangramsa direkt och sen inget mer, men då är riksen stor att man bara "väcker upp" mer och stör.... och sen blir de bara arga .

På morgnarna är han lite grinig runt sex tiden men flera gånger har vi vaknat upp efter väckningstiden och insett att både vi och liten har sovit över! ( det rör sig kanske bara om en kvart eller så men ändå!) Det hade man ju aldrig kunnat drömma om!

[-X Ajjabajja! Inte försova sig! var rädd om de fina nätterna ni lyckats skapa och ställ veckarklockan!

Det som strular är långa eftermiddagsvilan mellan 13:00- 14:30.

Ser ert schema fortfarande ut så här?

20:00- 08:00 Natt
08:30 välling
10:00-10:45 sova 45 min
12:00 MAT vi brukar försöka få honom att äta lunch- dvs riktig mat på det här målet och hellre ha ett mellanmål på eftermiddagen så att han orkar med gröten och mjölken sen på kvällen. Vet inte om vi tänker galet här?
13:00-14:30 sova 1,5h
15:00 MAT förutsatt att han åt ordentligt på "lunchen" får han nån form av mellanmål här tex keso och banan/blåbär, smörgås, avocado och äpple, pannkaka eller liknande. Åt han dåligt på lunchen har vi kört på med "middag". Jag har tänkt att det viktigaste är inte VAD han äter men ATT han äter. Han gillar vanlig mat och vi lagar egen så det han får i sig är oavsett nyttigt.
18:00 MAT gröt och mjölk- vi gör en flaska NAN 3 och en portion gröt. Han ääääälskar mjölken och jag tycker att det verkar konstigt att man ska sköja ner gröt med vatten... men jag kanske är ute och cyklar här med...
19:45 Välling/ "nattaslurk", skrattet till gonattet
20:00 NATT

Sömnbehovet ligger på 14 h nu. Ni ligger lite i överkant. Jag skulle välja att bara erbjuda en 20 minutare på fm. Vid 10.00 eller redan 9.30 och helst ge gröt på morgonen, gärna havregrynsgröt med finrivet äpple och kanske lite smör och kanel? Så magen är riktigt mätt. Äter han en rejäl frukost klarar han sig 3,5 h fram till lunchen. Lunch, lagad mat och inte vänta för länge innan läggningen så han hinner bli övertrött och hungrig igen. Mycket frisk luft! Men det vet ni ju. Mellanmål vid 15.00 smoothie eller bär och keso som ni ger nu. MIDDAG-LAGAD MAT! (Inte mer gröt och välling, han är ju stora karln nu. ) vid 18.00 och nattslurken sist ni kan ge honom gröten här istället för välling om ni vill.

har jag missat om det finns någon särskild anledning till att ni valt natt mellan 20-8? det känns sent tycker jag att få lägga sig då.... men det är min åsikt. 8)

Hur gamla brukar de vara när de bara sover en gång per dag?

Min minsting gick över till en lur nånstans vid 11-12 månader. 12 h natt och 2 h lur mellan 12 och 14 på dagen.

här finns mer schemainspiration
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 40&t=14303

Nu ska vi dessutom åka utomlands på lördag mitt i allt detta.

Inte det bästa förstås... Men nu är det ju så! 8)
Håll tiderna med schemat men var försiktiga med verktygen. Om ni inte kan köra SHN fullt ut så låt hellre bli för att inte missbruka verktygen. Gå med vagnen tills han somnar eller så, för sova kommer han ju behöva fast han är utomlands, gärna på samma tider som hemma. Läs vad Nat har skrivit här!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 7&start=15

Angående "vansinnesutbrotten" tycker jag du ska ställa din fråga i "Barnafostran" här inne på forumet. Det kan finnas massor med anledningar till att det blir så här ibland, från kosten (intolerans mot laktos, kasein och gluten kan ta sig ut på MÅNGA olika sätt!! ) försenad 8-månadersångets osv. Men ställ din fråga i barnafostran de har mer koll på denna typ av frågor. Och barnaboken har du antar jag? Där finns mycket matnyttigt att läsa!

Jenny

[Ruggugglan]

Ja- schemat ser ungefär ut sådär iallafall. Vi satte natten mellan 19:30-07:30 som en kompromiss ( och anpassade resten av tiderna efter det). Anledningen till att vi helst inte vill ha sju till sju är helt enkelt för att vi är världens mest morgontrötta människor och att det blir så stressigt att få ungen i säng redan till klockan sju. Sedan vi började med kuren har han i praktiken fått sin välling strax innan halv åtta och somnat strax efter- nån gång mellan halv och kvart i ( att lägga honom på kvällen har inte varit nåt problem).

19:30-07:30 NATT
08:00 välling och frukost ( typ smörgåsbitar) i realiteten har han väl fått vällingen lite tidigare än åtta och sen ätit frukost med mig runt åtta tiden...
10:00- 10:45 sova förmiddag
11:30 lunch
13:00 -14:30 sova eftermiddag
15:00 middag
18:00 gröt
19:30 välling
NATT

Ja, jag vet att de flesta kör middagen på kvällen och ett mellanmål på eftermiddagen osv. Problemet för oss har ju varit ( och är....) att vår kille har haft alldeles för lite sömn och vid fem, sex på kvällen har han en RIKTIGT dålig period då han är supergnällig, klängig, ledsen och ALLT är apjobbigt! Det har inte känts som nån bra idé att sätta sig ner med middag mitt i det... När han äter middag klockan tre är han pigg och glad efter tuppluren och äter själv och sitter och plockar och smakar och det är ROLIGT att äta... Det är det inte klockan sex... Jag har tänkt att det viktigaste är att han äter bra och inte vad han äter när... Jag tycker det är viktigt att han äter riktig mat och inte massa gröt och välling hela tiden ( nu gör han ju iofs det också men ... jah... han är ju mätt iallafall...). Om han skulle sitta och äta middag klockan sex så skulle han nog inte få i sig så mycket "riktig mat". Klockan tre när han är jättehungrig skulle han bara få ett mellanmål... Jag har kanske helt fel men det har liksom inte passat in. Jag har andra bekanta som har barn i ungefär samma ålder och de kör med lunch och middag och gröt på kvällen och välling innan läggning och det funkar för dem... Sen har det väl varit så att just maten är något som fungerat rätt bra mitt i mycket annat som fungerat dåligt. Då har man inte haft jättelust att börja ändra så mycket på just det. Man har haft nog med andra förändringar att ta tag i och koncentrera sig om. Men visst- om det är ett jätteproblem att vi har matrutinerna på det sättet så är det ju helt klart värt det att ändra för att få ett bättre resultat! Hursomhelst- när han ätit gröt vid sex går vi och tar ett långt, mysigt bad och gosar och leker och kramas och busar osv fram tills han går och lägger sig. Och då är han hur pigg och glad som helst. Det känns alltså egentligen inte som nåt problem att han går och lägger sig halv åtta. Problemet är att han är grinig vid fem, sex tiden... Kanske för att ingen riktigt har tid med honom då? Vid den tiden har vi mycket att fixa och ordna med och jag inkluderar alltid honom men det är jättesvårt! Inget är bra! Idag tex städade jag kylen och vi drog tillsammans ut alla lådor osv och Liam tuggade lite på en gurka som han hittade och var med och torkade i kylen och torkade torrt med papper och sådär men... det är rätt gnälligt just de där timmarna... Vid halv sex var det så jobbigt att jag tog med honom ut och satte honom i vagnen och gick en kort promenad för att jag inte orkade med "klänget". Då var han lugn och satt och sjöng för sig själv och "vilade" ( verkade det som iallafall...).

På tal om pangramsa så körde jag av en sån idag när han vaknade upp mitt i långa vilan ( ja, med risk för att han skulle bli förbannad... igår bröt han ju iallafall ihop fullständigt så jag hade inget att förlora tyckte jag!). Det fungerade utmärkt! Ungen somnade om och sov som en stock!

Ja- vi får nog ta och börja ställa klockorna här vi hade aldrig i vår vildaste fantasi kunnat tro att det skulle kunna bli så att vi "sov över" men det kunde det tydligen! Väckarklocka i fortsättningen alltså!

Läste på länken ang sovrutiner och verktyg å annat på resa- superbra länk! Det får bli som det blir på resdagarna och så försöker vi hålla rutinerna där nere så gott det går. Låter helt vettigt och bra att om man inte kan köra SHN fullt ut så kör man inte alls.

Jag tänker att vi inför en 20min lur från halv tio och framåt. Han är nog för liten för en lång mitt på dagen och precis som du skriver är 45min för länge. Det är en justering men inte en jättestor ändring ju... Det ger honom dels mer tid mellan sovpassen och dels mindre förmiddagssömn som borde lägga upp det för den långa vilan där på eftermiddagen. Vi brukar köra på med rätt mycket lek och utevistelse osv mitt på dagen mellan sovpassen också för att han ska få förutsättningen att vara trött och hellre ta det lite lugnare sen på eftermiddagen när han har den långa vakenperioden innan natten.

TACK för all hjälp! Den behövs! Kollade också lite andra inlägg på "barnafostran" forumet. Inte bara vi som har den typen av "problem" verkade det som... Nä, inget trots alltså- bara jäkligt aktiv unge antagligen! Ska kolla mer när jag får tid!

Måste försöka sova lite nu... ska ju upp halv fyra inatt!

[Nat]

hejsan,

Vi satte natten mellan 19:30-07:30 som en kompromiss ( och anpassade resten av tiderna efter det). Anledningen till att vi helst inte vill ha sju till sju är helt enkelt för att vi är världens mest morgontrötta människor och att det blir så stressigt att få ungen i säng redan till klockan sju. Sedan vi började med kuren har han i praktiken fått sin välling strax innan halv åtta och somnat strax efter- nån gång mellan halv och kvart i ( att lägga honom på kvällen har inte varit nåt problem).

Borde inte vara några problem med att ha 19:30 till 07:30.

Ja, jag vet att de flesta kör middagen på kvällen och ett mellanmål på eftermiddagen osv. Problemet för oss har ju varit ( och är....) att vår kille har haft alldeles för lite sömn och vid fem, sex på kvällen har han en RIKTIGT dålig period då han är supergnällig, klängig, ledsen och ALLT är apjobbigt! Det har inte känts som nån bra idé att sätta sig ner med middag mitt i det... När han äter middag klockan tre är han pigg och glad efter tuppluren och äter själv och sitter och plockar och smakar och det är ROLIGT att äta... Det är det inte klockan sex... Jag har tänkt att det viktigaste är att han äter bra och inte vad han äter när... Jag tycker det är viktigt att han äter riktig mat och inte massa gröt och välling hela tiden ( nu gör han ju iofs det också men ... jah... han är ju mätt iallafall...). Om han skulle sitta och äta middag klockan sex så skulle han nog inte få i sig så mycket "riktig mat". Klockan tre när han är jättehungrig skulle han bara få ett mellanmål... Jag har kanske helt fel men det har liksom inte passat in. Jag har andra bekanta som har barn i ungefär samma ålder och de kör med lunch och middag och gröt på kvällen och välling innan läggning och det funkar för dem... Sen har det väl varit så att just maten är något som fungerat rätt bra mitt i mycket annat som fungerat dåligt. Då har man inte haft jättelust att börja ändra så mycket på just det. Man har haft nog med andra förändringar att ta tag i och koncentrera sig om. Men visst- om det är ett jätteproblem att vi har matrutinerna på det sättet så är det ju helt klart värt det att ändra för att få ett bättre resultat!

Att killen är trött är ju inte konstigt, i och med att ni är mitt i en kur och liten tyckler jag inte att han är heller. Han kan definitvt ha ett riktigt schema där man har dagens tre viktigaste måltider förlagda på samma sätt som för barn och vuxna. De tre viktigaste måltiderna är frukost, lunch och middag. De övriga är så att säga mer utfyllnad De tre viktigaste måltiderna skall förläggas på lagom avstånd efter natt, mitt på dagen och sen nära kvällen. Mellanmålen fyller ut de långa utrymmena mellan dessa tre mål. Jag tycker definitivt att du kan lägga middagen på en tid nära kvällen, på så sätt kan han äta med er och samma mat som ni äter. Han fyller då på med den viktiga födan nära läggning.

Jag tänker att vi inför en 20min lur från halv tio och framåt. Han är nog för liten för en lång mitt på dagen och precis som du skriver är 45min för länge. Det är en justering men inte en jättestor ändring ju... Det ger honom dels mer tid mellan sovpassen och dels mindre förmiddagssömn som borde lägga upp det för den långa vilan där på eftermiddagen. Vi brukar köra på med rätt mycket lek och utevistelse osv mitt på dagen mellan sovpassen också för att han ska få förutsättningen att vara trött och hellre ta det lite lugnare sen på eftermiddagen när han har den långa vakenperioden innan natten.

Om jag räknar rätt är din kille 11 månader, alltså snart året vilket innebär att han är mer barn än bäbis. Han kan helt klart äta riktig mat, på vanliga tider och sova långt pass mitt på dagen.

Det kommer att vara en trött och gnällig period en tid framåt innan det släpper och sonen blir piggare och mer utsövd. Under denna tid kan mycket krångla men så länge ni visar hur skeppet skall styras accepterar barnet de ramar ni sätter (ramar = tider, scheman etc).

Lycka till!

[Ruggugglan]

Hallå igen här inne!
Vi har hållit på med kuren sedan början av augusti men haft ett litet avbrott mitt i kan man säga då vi var på utlandssemester en vecka och det blev lite si och så med rutinerna ( vi höll oss så gott vi kunde till schemat och var försiktiga med verktygen osv som rekommenderat men vid nattningen körde vi på precis som vanligt med ramsa och allt och det fungerade bra så känns inte som att DET skulle ha "förstört" några verktyg... däremot blev det lite si och så med dagsömnen... Vi sov tillsammans med honom i sängen eftersom vi kände att vi inte kunde hanka oss fram med hela dagar utan sömn ifall han skulle bli stående där inne och skrika och det gick inte att mörklägga optimalt osv. Jah- hursomhelst: klart det har varit ett störningsmoment men vi har inte använt verktygen så de borde vara intakta!) .
Men nu har vi problem.... Vår son har inte sovit nån helt natt fortfarande efter att vi började kuren. Dagsömnen har krånglat REJÄLT. Vi har gått från två lurar till en under kurens gång för det blev för jobbigt/krångligt/mycket protester med två lurar. Idag sover han middag mellan 12 och 14 och har natt från halv åtta till halv åtta. Han äter alla sina mål 4+ nattaslurk- aptiten är bra så han är mätt! Dagsömnen har vi inte fått till alls även om det har hänt att han har sovit 2 timmar och vi har kunnat väcka honom ett par gånger. För det mesta vaknar han efter både 45min och 1,5h. I början gick det ganska bra med nätterna. Han vaknade upp flera gånger men lugnade sig på egen hand utan ramsa. Men nu... senaste veckan har han vaknat upp på nätterna och skrikit och skrikit och skrikit... Till slut har vi känt oss tvungna att gå in. Och jah.. nu har vi vant honom vi det och resten känner ni ju till.... Nu lugnar han sig inte förrän vi kommer in. Och vi kan inte gå ut förrän han somnar. Vi har kört fast! Det känns rent ut sagt för jävligt! Jag har läst lite inlägg här och förstått att vi är ju inte ensamma om att skapa en sån här situation... det är nya tag som gäller men lite extra jobbigt för mig när min sambo genast börjar sura och säga saker som: " jag skiter i detta nu" " vi har gjort allt" "jag vill pröva nåt annat" "ramsan fungerar inte" osv osv i all evighet... Jag tycker också att det är skittufft! Men det hjälper ju inte! Man får ju kämpa på! Prova igen! Det jag känner att vi behöver lite hjälp med är väl kanske: var börjar vi IGEN?! ( hopplösa, arma människor som bara förvirrar och ställer till det!!).
Vi har felsökt lite själva, utvärderat förutsättningar och kommit fram till följande:

* schemat är bra ( och vi har hållit det stenhårt utom vissa mindre utvsvävningar under semestern)
* maten är bra och han är mätt
* han får utevistelse med upptäcksfärd två gånger om dagen så- bra där med!
* vi stimulerar hans utveckling massor och igår började han gå!
* vi öser på med kärlek/gos/närhet på dagarna- massor av kramar och mys, läser böcker, sitter i knäet och sjunger, går runt och tittar på saker från vår famn å vi babblar på om vad det är, hur man gör osv.

saker som inte är så bra:

* social delaktighet- försöker så gott vi kan men där kan vi bli bättre.. har diskuterat ikväll hur vi ska göra för att han ska få känna att han faktiskt "jobbar"
* attityden - den har ju blivit rätt sargad... den blir det när det skriks och skriks så mycket som det gjort här den senaste veckan. Vi är uppgivna och har väl tappat tron lite- både på oss och liten...
* ramsan har använts på fel sätt eller inte använts alls... Jag vet inte exakt vart det blev fel men det var väl så att vi liksom väntade med att sätta in ramsan och så började han skrika för mycket och då tog inte ramsan och då gick vi in... På dagarna har han skrikit JÄTTEMYCKET och då har vi till slut gjort som nån annan beskrev det här inne: "femminuters metoden" fast med ramsan. Vi har har liksom sagt den utanför med jämna mellanrum men skriket har varit konstant och olyckligt och faktiskt helt hysteriskt men så har man redan varit inne en gång och det hjälpte ju inte för han somnar ju inte om och när man går ut blir han galen.

Vi känner oss osäkra nu. Hur gör vi NU när han vaknar upp på natten? Läste någonstans här att nån rekommenderade att man absolut inte går in men ramsar och ramsar och ramsar utanför dörren i några nätter... Fast när jag läste det kände jag genast en klump i magen. För han kommer ju att skrika som en gaaaalning! Kan man få lite hjälp här? Please.... [-o< Min sambo är redo att kasta in handduken och jag ska både jobba heltid, motivera honom att fortsätta med kurandet OCH ha energi att upprätthålla attityden gentemot min son ( sova på nätterna får man ju dessutom inte göra så jah.. vet inte hur länge till jag ens orkar rent fysiskt...). Det känns rätt tungt nu... Vad ska vi göra med dagvilan? Den funkar inte. Han sover 45min och sen vaknar han med ett illvrål och somnar inte om... Vi har låtit honom skrika tiden ut och till slut fått gå in i en stund när han är någorlunda lugn typ... Eftersom han bara sover en gång per dag så finns det inga fler lurar att jobba med eller andra tidspunkter heller egentligen. Känns som att förutsättningarna egentligen är rätt men att det handlar om nåt annat...
Hjäp! Vi är desperat och lite krossade nu.

[mumintrollet]

Hej!

Det skall absolut gå att reda ut det här, ni har redan gjort framsteg - inte att glömma bort det!!!!

Jag läste igenom er tråd och såg vilken fin början ni hade. Nånstans på vägen har ni halkat av tåget lite och nu är det dags att styra in er på rätt spår igen. Har du läst tråden
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =7&t=24644

Det låter som om ni infört verktyg och använder dem lite omvartannat, men ni har inte kommit ända fram till att verkligen njuta av tryggheten och den goda sömnen.

Jag skulle råda er att köra en minikur med benhård attityd. Då gäller det att putsa om attityden - Då är det inte mer fråga om ifall denna metod passar er eller "hur skall vi göra". Tänk att detta är ert sätt att leva och bemöta er sons frågor. Ni ramsar utanför dörren - inte för att få honom tyst utan för att säga åt honom att han skall känna sig trygg! Tänk inte en sekund på att "han kanske blir förbannad" eller "han kanske gråter ännu mer". Din osäkerhet för hans sammanbrott förmedlar inget lugn!!
Se till att verkligen befästa ramsan! Ni skall diskutera även om det så tar länge. Ni skall ha sista ordet. Känns det som om skriket är konstant väntar du helt enkelt på andningspaus för att lugna, alternativt kör du rejält husljud utanför och väntar tills han är mottaglig.
Det verkar som om ni blir nervösa för att han skriker och då kan ni minsann inte föra en diskussion med honom. Tänk dig själv in i kapitlet om safarin - du ligger i ditt tält och frågar guiden om han verkligen har koll - varpå han nog svarar men av hans tonfall känner du på dig att han tycker att du är apjobbig som reagerar.. Hur mycket förtroende har du för honom då?
Kör alltså en minikur är mitt råd där ni befäster lugnet natt 1 med solfjäder och ramsa ut och backar rejält natt 2 för att låta ramsan ta över.
Min gissning är att er uppföljningtid efter kuren var för orolig med diffusa signaler med semester osv. Därför har kuren aldrig satt sig ordentligt..
Men det är definitivt något som går att åtgärda!!

[Manfred10]

Fint svar av mumintrollet!

Hur går det för er?