Drömmer mardrömmar??

Tindrasmamma · Inlägg av **Tindrasmamma** » lör 21 jan 2006, 14:58

Hej!

Har en dotter på 5 månader som har sovit jättebra ända sen hon föddes

. Började sova hela nätterna vid 2 månaders ålder. Nu för ca: en månad sen så har hon börjat gråta i sömnen

å ibland vaknar hon å gråter men jag får henne att somna om fort. När hon gråter i sömnen men inte vaknar så låter jag henne hålla på en stund. Jag vrider mig i sängen så att hon ska höra att jag är där

å det hjälper oftast ganska bra. Frågan är om det finns nåt annat jag ska göra? Ska jag gå upp å trösta henne fastän hon gråter i sömnen å inte vaknar eller ska jag (som nu) vänta å se om hon vaknar?? Hur länge kan sånt här hålla på? Är det mardrömmar eller???

??? Har så dåligt samvete när jag hör henne gråta å ändå ligger kvar å väntar ifall hon vaknar eller inte..

...

Inlägg av **annawahlgren** » tis 24 jan 2006, 22:17

Välkommen är du!

Var sover hon? Hur gör du för att "få henne att somna om fort"?

Vill du berätta lite mer

Inlägg av **annawahlgren** » tis 24 jan 2006, 22:19

PS På Kurbarnens hjälpforum får du förmodligen fler svar när det gäller lilla älsklingens sömn

Tindrasmamma · Inlägg av **Tindrasmamma** » tor 26 jan 2006, 20:08

Tindra sover i sin egen säng i vårat sovrum. Vaknar hon, vilket hon nästan aldrig gör, så tar jag bara å rätar till henne i sängen å så tar jag handen under rumpan å buffar lite

Inlägg av **annawahlgren** » fre 27 jan 2006, 00:52

Du undrar om det finns något annat du kan göra - ja, du kan "kura" henne och ge henne tolv (eller elva eller elva och en halv, vad du bestämmer) timmars sammanhängande nattsömn. Men då är det helt andra förutsättningar som gäller än vad du har nu; då behöver hon eget rum eller åtminstone en ordentlig avskärmning; hon behöver svalare i rummet (skulle jag tro) och hon behöver sova på mage (med larm) för att kunna röra sig, vid behov - och det behovet har hon - i stället för att ha "mardrömmar" (det tror jag nu inte hon har, men missnöjd är hon, ungefär som en sköldpadda blir om man lägger den på sitt skal

).

Det är inte naturligt för ett litet barn att ligga på rygg och det förvånar mig att hon ännu inte har vänt sig själv. Men hon kanske försöker, i sömnen, och så går det inte

Då blir man inte glad.

Hur som helst, skaffa larm i vilket fall

Ryggläget garanterar ingenting

Än är ju inte läget dramatiskt besvärligt, så det är ju helt upp till dig att väga för och emot och bestämma hur du vill ha det. Ska du ha henne kvar i sovrummet och på rygg, kan du nog dessvärre räkna med att missnöjet eskalerar. Man vill naturligtvis inte tro det, men faktum är att ens ömma föräldranärvaro STÖR om natten

när de små barnen blivit så pass stora