vad kul att höra att det går så bra.
Vilken strålande rapport, tänka att det blivit "åsså nästa dag" hux flux. Underbart! =D>
Vet du, ibland dippar det lite för liten, spelar egentligen ingen roll varför även om det ibland är uppenbart och ibland inte. Det viktiga är att liten "bara ska kolla om det verkligen är som vanligt" med lite frågor på morgonkvisten. Bästa medicinen är givetvis då att svara det liten vill höra för att vaggas in i sin trygghet igen. Dvs göra precis som vanligt. Inte börja springa in, eller lägga till eller dra igrån - det genererar bara nya frågor för liten..... "vad nu, jag skulle ju bara kolla om allt var som vanligt, och nu är mamma konstig, hjälp". Ja du hajjar!
Vi var precis en vecka på västkusten i en stuga och fastän vår lilla är ett år äldre än din ställdes det friskt frågor en morgon för att kolla om det var som det brukar även på detta nya ställe. Jodå svarade vi med pangramsa och musik, fastän vi inte gjort det på vääääldigt länge. Vi kände oss riktigt ringrostiga.
Sen när det var morgon gick jag igenom checklistan, bäckmörkt, svalt i rummet, mat i mängder, bus på kvällen, social aktivitet etc för att vara säker på att förutsättningarna för sov fanns där trots semester slarv
. Det är min säkerhetsåtgärd för att min Mr Attitude alltid ska vara i toppform.Och utbrott ja, tja det finns många faser i litens liv som är lite tuffa att ta sig igenom 8-månaders ångesten, förtrotsen, trotsen etc etc.... Nu är er lilla något liten för förtrots men man kan ju ha någon intern kamp ändå att bottas med. När man lär sig något stort brukar vara en liten tuff tid, krypa, gå, prata. Vad behöver man som liten då? Tja, stöd egentligen. Slåss: man tar man lilla handen kärleksfullt, pussar på den och visar hur man ska göra istället. Man klappar fint, såhär och klappa där liten slog med handen om handen. Smäller huvudet: tja försök att lägga något mjukt emellan och sätt dig ner bredvid som stöd så liten kan krypa upp i famn när det passerar. Var litens klippa och vägledare brukar jag tänka, om det svajar hos liten oavsett anledning. Var en etra tydlig klippa som visar hur man ska göra när liten inte vet. Var lugn, tydlig och kärleksfull även om man råkar på en smocka, och visa, visa, visa hur man ska göra.
Om liten är supertrött, lägg tidigare på kvällen. I tuffa tider behövs sömn.
Till sist, bra med maten. Snyggt jobbat! Plocka med bitar brukar vara poppis, gnaga på en majskolv eller kycklingklubba med. Mums! Och det viktigaste av allt, att ni har taggat ner, så liten får lite matro.
/kram Tin
Snor, hosta, feber och jag blir osäker på hur hantera det. Har läst omkring här på forumet och snappat upp följande:
)
Vi kör på det!
Han skäller, gapar, grinar och tjuter i 40 minuter om kvällarna. Det händer med jämna mellanrum och fortgår ett par veckor i stöten beroende på fas, och alltid lika jobbigt. 
Han har gjort det varenda kväll sedan vi startade kuren då han var 4 månader. Vi har försökt allt, precis allt! Attityden har vi vareviga kväll, men icke sa nicke! Han protesterar! Han blir alltid sprutförbannad då han läggs i sängen, sätter sig genast upp och svär innan vi hunnit ut genom dörren. 
Nåja, vi hade. precis som du, läst att det inte fungerar att ramsa ett argt barn. Så det har vi testat. Ett tag fungerade det, men nu är han inne i en konstig period då inget fungerar.
Fast är ju inte så dumt att följa Johansen familjens framsteg heller förstås. 