Hej igen alla hjälpmammor! Det var ett tag sedan jag skrev.
Jag var nästan på väg att ge upp mitt jobb med standardmodellen med vår lilla underbara Malte (sju veckor igår), då maken min inte riktigt var med på linjen.... Han sade att det var ok att jag ville försöka, och jag började buffa mot sömn och genom skarvar, men sedan kunde maken inte låta bli att komma med en massa oroliga och tråkiga kommentarer och då kom jag av mig. Vågade inte buffa vid varje lur med honom ikring.
MEN! Jag ville så gärna göra detta! För alla i familjens skull (lilla Malte, jag Nike, pappa Å, Malva 2 år och 3 månader). Så jag började lägga den underbara gossen i vagnen (ute, eller ibland inne i hallen) på dagarna och vagnade. Och det har gått fint! Jag har fått tillräckligt många chanser att göra det hela mer ostört, och lillen har fixat det hela bra. Sover ofta så länge som jag vill. Är oftast också vaken så länge som jag önskar, och äter bra. Och nu när maken märker att det går så ändras så klart hans inställning.
Vi har tidsmässigt inte kunnat hänga med i Standardmodellens punkter. Jag har inte gjort något försök med att ta bort någon nattamning, och jag har inte fört supernogranna anteckningar över tiderna som vi haft nu, inför att införa schema. Men att räkna ungefärligt antal vakentimmar har hjälp mig att våga hjälpa lillen mer med hans kvällstrassel. Han får helt enkelt ta natt innan det blir så trassligt!
NU TILL MINA FRÅGOR JUST NU
Först några om vagningen:
Ska jag vagna även om lilla killen bara "bucklar sig" tyst, utan att göra ljud? Och om han hör ljud men mest knorrar, inte låter ledsen? Han ska ju ha en viss chans att fixa det hela alldeles själv eller hur?
Brukar ni på dagen hänga över något över vagnen för att göra lite mörkt? Än så länge känns det inte som om han behöver det, men när de blir äldre kanske det börjar bli viktigt?
Är det många av er som har någon slags "babywatch" för att kunna avlägsna er lite mer från sovplatsen och ändå ta er dit snabbt om det behövs lite hjälp på traven att sova vidare? Ibland känns det som om jag hakat upp mig på att titta till vagnen...
Under den senaste veckan så har den lille skaffat sig en ny syssla när han ligger på mage – att smaska på sin hand. Om jag har lagt ner honom att sova och han smaskar vilt, ska jag då vagna och se om han slutar då eller ska jag låta honom hålla på med det och bara vagna om han dessutom börjar låta eller greja på annat sätt?
Under mina första dagar med vagningen så vågade jag inte använda den när det var dags för insomnandet för natten, med resultatet att natten kom på tok för sent... Nu vagnar jag då med (och bär sedan upp insatsen med lillen upp på övervåningen till sovrummet när jag ska lägga mig) och då har han kunnat ta (få!!!) natt i hyfsad tid.
Vid våra två första lurar på dagen har jag haft ganska lätt att få Malte att sova 2.5, 2 eller i alla fall uppemot 2 timmar. Vid den tredje så är det alltid svårare - idag och igår blev den bara ca 45 minuter, sedan tyckte jag att jag fått "vagna om" så mycket att jag bestämde att vid nästa uppvak så tar jag upp honom.
Tankar om det från er?
Apropå kvällarna: om man bara ammar (vilket jag gör) och den lille har tendens till kvällstrassel vilket Malte fortfarande har, och han verkar må gott av en extra lur inom det sista vakenpasset: hur lång tid efter den initiala starten på det sista målet ska man tänka att "extraamningen" ska ligga?
Apropå våra nätter:
Jag har alltså inte försökt ta bort någon nattamning än, då jag velat känna mig trygg med buffningen eller vagningen dagtid först. Vagningen känner jag mig nu trygg med, men uppe i sovrummet har vi inte vagn utan där sover Malte i sin hårdlift.
Ska jag sätta igång med buffning nattetid månne.... (det var en fråga till mig själv mest)? Eller sova på nedervåningen några nätter, där han kan ligga i vagnen? Men då måste jag ändå sedan buffa lite kanske, när vi flyttar upp igen.
Malte vaknar med ca tre timmars mellanrum för nattamning men för min trötthet så känns det inte som så stort problem än så länge. Större problem då att våra mornar liksom känns oberäknerliga – han kan vakna och vilja nattamma när det är för kort tid kvar till att jag skulle vilja att dagen började, och då blir ju första amningen när man "tar morgon" inte lika rejäl.
Detta var ju mest pladder, ursäkta! Någon konkret fråga om nätterna har jag nog - jo: ibland vill Malte prompt sova vidare redan efter ett bröst på natten?
Hur tänker ni om det?
Nu måste jag nog avsluta detta, det blir så långt. Jag är jättetacksam om ni vill hjälpa mig trots att jag för tillfället inte riktigt gör saker fullt ut. Det är inte lätt när man inte har en partner som stöttar en från början. Jag förstår om det blir lite svårt för er att svara! Men jag har läst många trådar här och var och jag märker ju alla det verkligen finns många med helt olika resor....
Hälsningar Nike och Malte
Jag tycker då att han både verkar vilja ha mer och inte på samma gång... Det känns som om han både protesterar när det kommer mjölk, och när det inte finns.... 
Fast hon klarade ju såklart inte ett så långt vakenpass utan småsov och grinade om vartannat 
) och då lugnade hon sig och åt lite till. 
Oj vilket resonemang 
