Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!
Re: Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!
Jo just det ja! När livet krisar behöver man skratta extra mycket
När barnen (och mamman...) här hemma börjar närma sig psykbryt vräker jag på hög musik och tokdansar en stund med dem 8)
Mamma till två barnaboksungar med apit på livet, födda i december 2008 och juli 2011
-
SaraMilana
- Inlägg: 1567
- Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
- Ort: Huddinge
Re: Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!
Tack för kloka tankar!!Tetz skrev:Vet du, jag tror att din intention med 12-45-1,5-20 är lite väl tuff med tanke på hur mycket sömn hon brukar ha. Att låta sista luren vara 45 min eller förlänga långluren till 2 h, är nog vad jag hade gjort.
Prova att ge henne utevistelse innan lunchen, det brukar hjälpa här hemma när långluren bråkar. Alternativt kan du förlänga dagens andra vakenpass (genom att antingen korta ner morgonluren eller skjuta på lunchluren).
Ja, hjälp vad vi har löjlat oss här på förmiddagen, jag och sambon! Sjungit, busat, dansat och favoriten: kast med liten StellaTetz skrev:Jo just det ja! När livet krisar behöver man skratta extra mycketNär barnen (och mamman...) här hemma börjar närma sig psykbryt vräker jag på hög musik och tokdansar en stund med dem 8)
Jag får försöka fortsätta hålla huvudet kallt. Svårt ibland när det stormar, man vill ju bara ställa allt till rätta. #-o
-
Sarisparis
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 2797
- Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
- Ort: Frankrike
Re: Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!
Tell me about itSaraMilana skrev:Jag får försöka fortsätta hålla huvudet kallt. Svårt ibland när det stormar, man vill ju bara ställa allt till rätta. #-o
-
SaraMilana
- Inlägg: 1567
- Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
- Ort: Huddinge
-
SaraMilana
- Inlägg: 1567
- Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
- Ort: Huddinge
Re: Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!
Ibland känns det som att jag bara skriver i min egen tråd när vi stöter på problem. Men livet med Stella är ju så mycket mer! Inspirerad av Sarisparis
kommer här en liten lägesrapport.
Åttamånadersångesten kom som en storm in i Stellas liv. Ingenting var roligt. Gnäll, gnäll, gnäll hela tiden. Det enda som var skoj var att sitta på mammas arm, men det hade mamman varken ork eller lust med. Vi hängde tillsammans på golvet istället. Och med korta aktiviteter i olika rum hann hon inte tröttna lika fort. Vi hade några nattliga uppvak och några tidiga morgnar, som inte funnits på världskartan på flera månader. Att gå och lägga sig var pest och att sova över skarvarna gick inte. Nu, nästan precis en vecka senare, vågar jag nog tro att vi är tillbaka på banan igen. Jag kan till och med lämna rummet korta stunder utan att hon bryter ihop, helt klart framsteg!
Tar sig fram gör hon på sitt eget vis. Drar sig fram med båda händer samtidigt och trycker ifrån med högerbenet. Senaste dagarna hjälper även vänsterbenet till enstaka gånger, jag hoppas vi hinner få till korsvis ålning innan hon sätter igång och kryper. Bäst teknik har hon på vår ryamatta, men det är också den enda mattan vi äger. Heltäckningsmatta i nån spysäker färg hade varit fiffigt. Hon börjar söka sig uppåt och ibland skjuter hon upp rumpan. Snart är det väl full fart!
Trivs som bäst gör hon på mage. Pillandes på en golvlist eller någon spännande etikett. Helst med nån lattjo pryl i händerna. Sitter gör hon jättefint, men rätt vad det är tröttnar hon och kastar sig ner på mage med huvudet före.
När hon blir trött och börjar gnugga sig i ögonen kommer hon hasandes mot mig och lyfter händerna som för att tala om att hon vill upp och gå och lägga sig.
Skrattar gör hon åt allt och inget. När pappa leker tittut och hoppar fram bakom en vägg kiknar hon av skratt.
Men hon kan också börja garva åt mig när jag skalar äpplen.
Jag måste säga att jag inte alltid är med på hennes typ av humor.
Låter gör hon nästan alltid. Morrar som en hund, skriker av glädje, småsjunger för sig själv eller snackar en massa rappakalja som ingen annan förstår.
Senaste dagarna har hon börjat peka på saker och tittat på mig som att hon undrar vad det är. Mest pekar hon på lampor, men även på mig och pappa, tavlor och fönster. Glad blir hon när man talar om var det är för nåt! Andra färdigheter är att klappa händerna, vinka och så har pappa lärt henne lite sköna dansmoves.
Hittar man på nåt nytt roligt ljud med munnen är hon inte sen att börja härmas. Det är så roligt att se henne utvecklas och komma på nya sätt att använda kroppen på!
Just nu håller vi på och övar på att sova lur i vagn. Vagnen är pimpad på alla möjliga sätt för att underlätta magsovning. Målet är att hon ska kunna sova alla sina lurar var som helst, jag vill inte känna mig så låst som jag gjort tidigare, när det krävts säng för att sova långlur. Lite svårare är det att somna i vagnen, men jag tror ändå att vi har ett vinnande koncept!
Åttamånadersångesten kom som en storm in i Stellas liv. Ingenting var roligt. Gnäll, gnäll, gnäll hela tiden. Det enda som var skoj var att sitta på mammas arm, men det hade mamman varken ork eller lust med. Vi hängde tillsammans på golvet istället. Och med korta aktiviteter i olika rum hann hon inte tröttna lika fort. Vi hade några nattliga uppvak och några tidiga morgnar, som inte funnits på världskartan på flera månader. Att gå och lägga sig var pest och att sova över skarvarna gick inte. Nu, nästan precis en vecka senare, vågar jag nog tro att vi är tillbaka på banan igen. Jag kan till och med lämna rummet korta stunder utan att hon bryter ihop, helt klart framsteg!
Tar sig fram gör hon på sitt eget vis. Drar sig fram med båda händer samtidigt och trycker ifrån med högerbenet. Senaste dagarna hjälper även vänsterbenet till enstaka gånger, jag hoppas vi hinner få till korsvis ålning innan hon sätter igång och kryper. Bäst teknik har hon på vår ryamatta, men det är också den enda mattan vi äger. Heltäckningsmatta i nån spysäker färg hade varit fiffigt. Hon börjar söka sig uppåt och ibland skjuter hon upp rumpan. Snart är det väl full fart!
Trivs som bäst gör hon på mage. Pillandes på en golvlist eller någon spännande etikett. Helst med nån lattjo pryl i händerna. Sitter gör hon jättefint, men rätt vad det är tröttnar hon och kastar sig ner på mage med huvudet före.
Skrattar gör hon åt allt och inget. När pappa leker tittut och hoppar fram bakom en vägg kiknar hon av skratt.
Låter gör hon nästan alltid. Morrar som en hund, skriker av glädje, småsjunger för sig själv eller snackar en massa rappakalja som ingen annan förstår.
Senaste dagarna har hon börjat peka på saker och tittat på mig som att hon undrar vad det är. Mest pekar hon på lampor, men även på mig och pappa, tavlor och fönster. Glad blir hon när man talar om var det är för nåt! Andra färdigheter är att klappa händerna, vinka och så har pappa lärt henne lite sköna dansmoves.
Just nu håller vi på och övar på att sova lur i vagn. Vagnen är pimpad på alla möjliga sätt för att underlätta magsovning. Målet är att hon ska kunna sova alla sina lurar var som helst, jag vill inte känna mig så låst som jag gjort tidigare, när det krävts säng för att sova långlur. Lite svårare är det att somna i vagnen, men jag tror ändå att vi har ett vinnande koncept!
Re: Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!
Härlig läsning!
Den där ångesten ser jag inte fram emot 8-[ Vi har haft några dagar med en rätt så gnällig lillasyster (oklart varför) och då har jag tänkt att jag bör se det som träning
Idag när hon gnölade som en ko
så spelade jag på hennes läppar, så det istället blev ett roligt ljud. Jäklar i min lilla låda vad hon garvade

Den där ångesten ser jag inte fram emot 8-[ Vi har haft några dagar med en rätt så gnällig lillasyster (oklart varför) och då har jag tänkt att jag bör se det som träning
Goodie! Just detta fick jag inte till med storasystern, så jag ska kämpa lite med lillsyrran. Måste bara pimpa vagnen jag också! Vi ses på Stoff o StilSaraMilana skrev:Just nu håller vi på och övar på att sova lur i vagn. Vagnen är pimpad på alla möjliga sätt för att underlätta magsovning. Målet är att hon ska kunna sova alla sina lurar var som helst, jag vill inte känna mig så låst som jag gjort tidigare, när det krävts säng för att sova långlur. Lite svårare är det att somna i vagnen, men jag tror ändå att vi har ett vinnande koncept!
Mamma till två barnaboksungar med apit på livet, födda i december 2008 och juli 2011
-
SaraMilana
- Inlägg: 1567
- Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
- Ort: Huddinge
Re: Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!
Jag sitter här med lite huvudbry. :-k
Stella har varit väldigt nöjd med att pula med sitt på golvet. När vi är hemma (och hon inte äter eller är med i någon syssla) har hon kravlat runt själv och utforskat golvlister, mattkanter, leksaker etc. Så länge någon har funnits i närheten (det har hon stenkoll på) har hon varit nöjd och glad tills det varit dags att äta eller sova.
Förra veckan kom hon på att man kan resa sig mot saker och klättra uppåt. Jättekul tycker Stella! Att befinna sig nere på golvet är pest och kolera och då uttrycker hon sitt missnöje, milt sagt.
När jag går ner till hennes nivå blir livet roligt igen, för då kan hon ju klättra upp mot mig och ställa sig upp.
Balansen är inte den bästa, hon svajar där hon står och rätt vad det är glömmer hon att hålla i sig. Hur ska jag tänka nu? Jag vill inte ta emot henne varje gång hon ramlar, för då tror inte jag att hon nånsin kommer lära sig att man måste hålla i sig. Men jag vill inte heller att hon ska fara med huvudet rätt ner i stengolvet, så jag vill finnas precis i närheten om jag skulle behövas. Men ändå inte, för jag vill att hon ska ha kvar sin självständighet och trivas i sitt eget sällskap. Förstår ni hur jag tänker? Hur har ni andra gjort?
Stella har varit väldigt nöjd med att pula med sitt på golvet. När vi är hemma (och hon inte äter eller är med i någon syssla) har hon kravlat runt själv och utforskat golvlister, mattkanter, leksaker etc. Så länge någon har funnits i närheten (det har hon stenkoll på) har hon varit nöjd och glad tills det varit dags att äta eller sova.
Förra veckan kom hon på att man kan resa sig mot saker och klättra uppåt. Jättekul tycker Stella! Att befinna sig nere på golvet är pest och kolera och då uttrycker hon sitt missnöje, milt sagt.
Balansen är inte den bästa, hon svajar där hon står och rätt vad det är glömmer hon att hålla i sig. Hur ska jag tänka nu? Jag vill inte ta emot henne varje gång hon ramlar, för då tror inte jag att hon nånsin kommer lära sig att man måste hålla i sig. Men jag vill inte heller att hon ska fara med huvudet rätt ner i stengolvet, så jag vill finnas precis i närheten om jag skulle behövas. Men ändå inte, för jag vill att hon ska ha kvar sin självständighet och trivas i sitt eget sällskap. Förstår ni hur jag tänker? Hur har ni andra gjort?
-
SaraMilana
- Inlägg: 1567
- Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
- Ort: Huddinge
Re: Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!
Slänger in en fundering till när jag ändå är igång. "Klappa fint" och visa hur man gör med handen om handen funkar ju bra, även om man får visa om och om igen för en del saker.
Men hur gör man när det inte finns något egentligt sätt att hantera en sak?
Till exempel en tavla. Den hänger ju bara på väggen och man bör inte sopa till den för då ramlar den ner eller går sönder. Vi har tavlor över vår soffa som är lättåtkomliga och väldigt spännande för en liten person på dryga 70 cm.
Vi skulle vilja att hårda träklossar inte bankas upprepade gånger i parketten. Träklossarna tycker jag man får göra hur man vill med, utom just att göra fula hack i golvet med - "klappa fint" känns fel då tycker jag?
Re: Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!
Det finns en skumgummihjälm här om du vill låna 8) Det blev den enda lösningen här hemma när Ellen skulle sätta sig/ställa sig upp. Alternativet hade varit att jag befann mig en centimeter ifrån henne hela tiden...SaraMilana skrev: Men jag vill inte heller att hon ska fara med huvudet rätt ner i stengolvet, så jag vill finnas precis i närheten om jag skulle behövas. Men ändå inte, för jag vill att hon ska ha kvar sin självständighet och trivas i sitt eget sällskap. Förstår ni hur jag tänker? Hur har ni andra gjort?
Distrahera med nåt annat och lyft sedan ner henne så hon inte når tavlorna. I den ordningen, så inte tavlorna blir alltför spännandeSaraMilana skrev:Till exempel en tavla. Den hänger ju bara på väggen och man bör inte sopa till den för då ramlar den ner eller går sönder. Vi har tavlor över vår soffa som är lättåtkomliga och väldigt spännande för en liten person på dryga 70 cm.
Förmodligen är det LJUDET som är grejen med den leken... Antingen kan ni köra lite klossterapi och låta henne gå lös med klossarna på ett golv som tål tough love, eller så kan ni köra handen om handen och visa VAR man får banka klossarna (mattor, soffan etc.)SaraMilana skrev:Vi skulle vilja att hårda träklossar inte bankas upprepade gånger i parketten. Träklossarna tycker jag man får göra hur man vill med, utom just att göra fula hack i golvet med - "klappa fint" känns fel då tycker jag?
Mamma till två barnaboksungar med apit på livet, födda i december 2008 och juli 2011
-
SaraMilana
- Inlägg: 1567
- Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
- Ort: Huddinge
Re: Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!
Tack Tetz för jättebra tips!
Stella är nog ganska försiktig (än så länge), så jag hopas vi slipper hjälmen.
Dock så fixade hon sig en snygg fläskläpp idag när jag inte var tillräckligt snabb...
Men jisses vilket temprament hon har!
Lyckas hon inte ta sig upp där hon vill eller ramlar ner när hon tagit sig upp blir hon så ARG!!
Sambon menade på att hon har att brås på när det kommer till att vilja kunna allt på en en gång... ähum, förstår inte vad han menar. 8-[ 
Men jisses vilket temprament hon har!
-
SaraMilana
- Inlägg: 1567
- Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
- Ort: Huddinge
Re: Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!
I veckan som gått har vi haft barnvaktspremiär! Jag vet inte varför vi väntat så länge, kanske för att det inte alls är jobbigt att ha med Stella. Men alla måste ju få öva, inte minst vi stackars föräldrar som måste öva på att lämna bort.
Jag tyckte det var jättespännande, hur skulle läggningarna gå? Det sägs ju att barnaboksbarn ska ju kunna sova var som helst och läggas av vem som helst - upp till bevis! 
Farmor och farfar var först ut i veckan, mellis och eftermiddagslur stod på schemat under tiden vi var borta. De fick en kort introduktion till hur man ramsar, hur man gör vid eventuella skarvar etc. Ramsandet hade gått finfint och Stella somnade på två röda. =D>
Mormor och morfar fick ta första natten borta. Även de fick en kort ramsintroduktion och det såg ut som att det snurrade rejält i huvudet på dem när vi åkte därifrån, men det var ju bara att ringa om de behövde support. Strax efter klockan sju får jag ett sms där det stod att Stella somnade efter ramsa x6. Sedan sov hon gott hela natten. =D>
Jag är sanslöst imponerad! Både av barnvakternas insats och av Stella såklart. Och jag tackar min lyckliga stjärna att jag råkade köpa Barnaboken av en slump.
Farmor och farfar var först ut i veckan, mellis och eftermiddagslur stod på schemat under tiden vi var borta. De fick en kort introduktion till hur man ramsar, hur man gör vid eventuella skarvar etc. Ramsandet hade gått finfint och Stella somnade på två röda. =D>
Mormor och morfar fick ta första natten borta. Även de fick en kort ramsintroduktion och det såg ut som att det snurrade rejält i huvudet på dem när vi åkte därifrån, men det var ju bara att ringa om de behövde support. Strax efter klockan sju får jag ett sms där det stod att Stella somnade efter ramsa x6. Sedan sov hon gott hela natten. =D>
Jag är sanslöst imponerad! Både av barnvakternas insats och av Stella såklart. Och jag tackar min lyckliga stjärna att jag råkade köpa Barnaboken av en slump.
-
Sarisparis
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 2797
- Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
- Ort: Frankrike
Re: Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!
Ja, den där slumpen ska man vara tacksam för.
Och jag antar att barnvakterna var minst lika imponerade som dig? Bra jobbat säger jag, inte bara till barnvakterna, men framför allt dig och pappan som skapat denna drömsituation där lyckliga far- och morföräldrar fâr de allra bästa förutsättningarna till att njuta av sitt barnbarn. Och den allra största vinnaren, som vanligt, är förstâs Stella
-
Irmasmamma
- Inlägg: 1253
- Blev medlem: sön 04 dec 2011, 10:13
- Ort: Tyresö
Re: Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!
Underbart!!!
:-({|= \:D/ 
Irma
111108, SM från 3 veckor.
Olof
131008, SM från början.
Olof
Re: Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!
Grattis till att nu ha en SÄKER SOVARE! =D>

Mamma till två barnaboksungar med apit på livet, födda i december 2008 och juli 2011
-
SaraMilana
- Inlägg: 1567
- Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
- Ort: Huddinge
Re: Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!
Förvånade, imponerade och stolta.Sarisparis skrev:Och jag antar att barnvakterna var minst lika imponerade som dig?
Förra veckan gjorde jag slag i saken och införde ensamlek i spjälsängen. Göra om göra rätt var det ja, när ska jag inse att det är svårt att slå det som står i Barnaboken?