Turné

[annawahlgren]

Jönköpings-Posten 24 mars 2012:

Lodalen + Feldt = Sant

Författarna till ”Dårens dotter” och ”Felicia försvann” gör turné

- Det sa bara pling. När vi hade läst varandras bcker kände vi att vi måste göra det här, säger Mian Lodalen.
---
Felicias självbiografi ”Felicia försvann” radades upp i bokhandlarnas hyllor tidigt i januari. Dottern till Anna Wahlgren, en av Sveriges främsta barnexperter, ville berätta baksidan av den offentliga idyllen. Vid årets slut kommer den säkerligen fortfarande klassas som en av 2012 års mest kontroversiella boklanseringar.

De båda författarna förenas i det förbjudna. De skrev utlämnande och personliga biografier om föräldrar som fortfarande är i livet. Och nu vill de berätta mer.

- Vi kommer att prata om hämnd. Om rätten att slippa försonas, berättar Mian Lodalen.

Hon är bosatt i Stockholm sedan 25 år och håller som bäst på att gå igenom förberedelserna med Felicia Feldt när Jönköpings-Posten når henne per telefon.

- Felicia är en person med väldigt mycket humor. Det är häftigt att personer med trasig uppväxt ändå kan skapa sig ett gott liv. Det finns något häftigt i det. Vänta! (Ropar till någon i bakgrunden.) "Felicia, jag pratar med en journalist här. Jag kom på att vi måste prata om hoppet!” (Återgår till samtalet.)
---
Mian Lodalens roll på scen kommer vara att driva samtalet.

- Tyngdpunkten kommer att vara mer på Felicia. Hennes bok är mest aktuell och het, säger hon.

Pilotframträdandet kommer att ske på Dieselverkstadens bibliotek i Nacka i slutet av mars. Därefter väntar en turné. Intressenterna står på rad. Och det är inte en fråga om om – utan när – paret kommer till Jönköping.

- När jag var där nyligen och höll ett eget föredrag kom det fram två som ville boka in oss. Det blir förmodligen till hösten. Vi står startklara.

[Hege]

Herregud...

[Alma]

Tar de här människorna sina liv på allvar? var första tanken som dök upp. Eller är det hela som en offentlig scen - livet som teater? Är det därför man skriver en bok som reaktion på den offentliga beskrivningen av sin förälder? Är det därför man måste ha sin oförsonlighet bekräftad av offentligheten? För att ens liv är mer verkligt i offentligheten än hos en själv?

Temat rätten att slippa försonas hoppas jag kommer att speglas av människor som kan ge lite perspektiv på vad den rätten innebär: Att fortsätta kriga (Israel-Palestina, kroater-serber, indier-pakistaner osv i all oändlighet). Att inte försonas med det skrämmande - t ex andra hudfärger, vanor, religioner, kulturer, samhällssystem... Ja varför skulle de som mist sina liv i krig med varandra överhuvud taget behöva försonas, när en frisk, levande framgångsrik dotter i ett i-land inte behöver det med sin mamma?

Främsta publiken: Nynazister, terroristanhängare, fundamentalister, krigsindustrimagnater, populister?

Nästa show:
Rätten att vägra vänlighet. Rätten att inte ha goda ambitioner. Rätten att förstöra. Och rätten att inte tvätta sig...

[annawahlgren]

Tycker det borde göras flygblad av ditt inlägg, Alma Att strös över hela turnén.

:^o

[TorsMamma]

Jag kan tycka det hela är rätt obehagligt faktiskt.

[annawahlgren]

Ur mail från en polischef i dag:

"Jag får en lista på talare att hyra och då såg jag att Felicia finns med på Talarforums lista."

Talarforum, det är riktigt stort, det. Här går det undan :santa: Så här står det på Talarforum.se, bara att beställa:


"Felicia Feldt
Anna Wahlgrens dotter om rätten att slippa försonas!

I ett högaktuellt samtal, lett av Mian Lodalen är huvudfokus Felicia Feldts upplevelser av att vara dotter till en av Sveriges främsta barnexperter.

Både Felicia Feldt och Mian Lodalen gjorde det förbjudna när de skrev utlämnande och personliga självbiografier om föräldrar som ännu är i livet. Utifrån personliga erfarenheter synliggörs utsatthet i en gränslös vuxenvärld som präglats av missbruk och de ställer vågade frågor om hämndkänslor, villkoren för moder- respektive faderskap, barnets villkorslösa kärlek, samt den moraliska komplexiteten i att lämna ut sin förälder i det offentliga.

Författarna tar avstamp från sina romaner Dårens dotter och den hett omdiskuterade Felicia försvann. De är inte alltid överrens om allt, vilket skapar en spänning på scen. I ett dynamiskt och utlämnande samtal berättar de om sin syn på självbiografins sanningar och konsekvenser. Vinster och förluster. Om att ta makten över sitt eget liv och komma tillbaka, trots en sårig start i livet. Och ställer den brännande frågan om man till varje pris måste försonas. I det här mötet får publiken ta del av både djupaste allvar och öppenhjärtig humor.

Bakgrund: Felicia Feldt är författare, manusförfattare på en kommunikationsbyrå och sjuksköterska inom hemsjukvården. Hon bor i Stockholm, har fästman, barn och bonusbarn. Och har skrivit den mycket uppmärksammade självbiografin "Felicia försvann".

Mian Lodalen är journalist och författare och lever i Stockholm med fästmö och två bonusbarn. Hon har en rad romaner bakom sig. Den kritikerrosade och självbiografiska barndomsskildringen "Dårens dotter" är utgångspunkten för samtalet med Felicia Feldt.

Samtalet pågår efter önskemål mellan 45 min och 1 1/2 timme, med frågestund efter framträdandet.

Boka eller få mer information - svar samma arbetsdag!"

[Jannika]

Tar de här människorna sina liv på allvar? var första tanken som dök upp. Eller är det hela som en offentlig scen - livet som teater? Är det därför man skriver en bok som reaktion på den offentliga beskrivningen av sin förälder? Är det därför man måste ha sin oförsonlighet bekräftad av offentligheten? För att ens liv är mer verkligt i offentligheten än hos en själv?

Temat rätten att slippa försonas hoppas jag kommer att speglas av människor som kan ge lite perspektiv på vad den rätten innebär: Att fortsätta kriga (Israel-Palestina, kroater-serber, indier-pakistaner osv i all oändlighet). Att inte försonas med det skrämmande - t ex andra hudfärger, vanor, religioner, kulturer, samhällssystem... Ja varför skulle de som mist sina liv i krig med varandra överhuvud taget behöva försonas, när en frisk, levande framgångsrik dotter i ett i-land inte behöver det med sin mamma?

Främsta publiken: Nynazister, terroristanhängare, fundamentalister, krigsindustrimagnater, populister?

Nästa show:
Rätten att vägra vänlighet. Rätten att inte ha goda ambitioner. Rätten att förstöra. Och rätten att inte tvätta sig...

Rätten att förvanska sig till (tvivelaktig) berömmelse. Rätten att projicera all skit man bär på. Rätten att vägra se bjälken i det egna ögat.

En föredetting som ser en chans att få lite offentligt ljus på sig och en fegis som inte törs stå själv på scenen. Kul duo. Not.

Obehagligt var ordet.

[SusanD]

Obehagligt var ordet - mitt i prick Jannika.

Och det värsta av allt är ju att folk kommer gå och lyssna på dem.

Kram Susan

[Jannika]

Eller inte.

[SusanD]

Förhoppningsvis håller sig folk hemma men det känns som om såna här föreläsningar drar ordentligt. Många verkar, dessvärre, gilla att lyssna på såna som trampar och kastar skit på andra.

Men jag tänker inte gå och inte några andra jag känner heller, så det så.

Kram Susan

[Alma]

Lite för saftiga arvoden för att man skulle kunna beställa en show. Annars är det en rätt bra idé. Jag tror de här tjejerna behöver möta en annan publik än de tänkt sig.

Obehagligt som bara den, javisst. Hela soppan har dock fått mig arg på en författare som besudlar en annan med taskgrepp, och med ilskan försvinner illamåendet. Oförsonlig är jag kanske, man kanske borde anse att alla barn har rätt till vad de vill när de blir vuxna. Och stort behov av h ä m n d kanske jag också har, när man istället kanske ska anse att det bästa vore att inte konfrontera (som är det jag menar med hämnd)... Men oförsonlighet och hämnd är väl det man ska tillåta sig?

Om det inte kostar skjortan att gå på en föreläsning går jag gärna. Talarförberedd. Kanske med banderoll också...

Låt oss hålla koll på http://www.talarforum.se/feliciafeldt.ochmianlodalen

[miar70]

Obegripligt

Hämnd är ingen bra känsla, ingen blir lyckligare av att vägra släppa taget. Även om jag förstår att det måste vara fruktansvärt för dig Anna, så tror jag inte Felicia förstår hur hon skadar sig själv genom att göra såhär. Hur mycket ska hon kunna klämma ur den här mjölkkon, till priset av sitt eget väl och ve - att hon skiter i DITT liv har vi ju redan förstått

Det smakar mycket illa i munnen. Hon borde skämmas.

Varm kram

[annawahlgren]

En föredetting som ser en chans att få lite offentligt ljus på sig och en fegis som inte törs stå själv på scenen. Kul duo. Not.

Förvånar mig lite att Mian Lodalen lånar sig till detta - men vem är jag att ha synpunkter. Numera.

Öga mot öga är inte Felicias melodi.

Jag var faktiskt och lyssnade på Felicia med Kattis Ahlström i en svartmålad liten lokal, "Smedjan", här på Söder, den 15 mars. Ämnet (tydligen för en serie) var "Livstolkningar". Det uppstod viss förvirring när jag kom. De satt klara på podiet och lokalen var fullsatt, med kanske 80 personer. När jag dykt upp reste sig Kattis och Felicia och gick avsides för att konferera med arrangören. Inte lätt kanske att spy underhållande galla och hat över en mamma som sitter i publiken

Jag tror jag kände igen publiken mer än de kände igen mig. Jag har mött den sortens publik så många gånger: det är människor - mest medelålders kvinnor - som går på allt som andas kultur, helst om det är gratis. Här kostade det 50 kronor.

Det blev en beskedlig tillställning, som jag inte tror sålde många böcker. Som Felicia ju hade i beredskap. Och varken hennes pappa eller hennes förläggare var med för att hålla henne i handen. Det här är ett race som min inte så lilla flicka får köra själv.

Om det inte kostar skjortan att gå på en föreläsning går jag gärna. Talarförberedd. Kanske med banderoll också...

Vi ses

Hur mycket ska hon kunna klämma ur den här mjölkkon ---

Man (jag) får vara glad så länge man är användbar. Det är viktigt att behövas, vet du Även om jag nog inte hade tänkt mig att det skulle bli på det här viset.

Priset blir högt.

Tack och kram, SusanD också

[inger]

Förvånar mig lite att Mian Lodalen lånar sig till detta -

Förvånar mig också. Något annat som förvånar mig också är att Felicia redan efter en utgiven bok tituleras författare och det oavsett bokens kvalite.
Visst står det var och fritt att kalla sig vad han/hon vill men en offentlig titulering är något annat.

En definition på att vara författare är att man försörjer sig på det, då kan de flesta författare inte kalla sig författare.

En annan definition kan vara författarförbundets. För att komma i fråga att bli invald där skall man ha kommit ut med minst två böcker som ska bedömas av en grupp inom författarförbundet.
Det är en ganska stor sak många att bli invalda i författarförbundet.

Ville bara ha sagt det.

[Alma]

MODIGT ANNA!
Wow. Det mötet hade man velat vara med på!

Kan alla som bevakar lite hjälpa till med datum och platser för kommande föreläsningar?