Vi har två underbara söner. Den store har alltid varit lite blyg och osäker. När han fick sin lillebror reagerade han med att vara mer irriterad på oss, men gjorde inget emot sin bror. Så har det varit hela tiden. Han var mitt i trotsen när lillebror kom och hade det jobbigt. Vi försökte vara stabila. Stax före fyllda fyra år så kom lugnet. Det blev en helt annan kille. Det gick att prata och resonera. Han var som Anna beskriver det i sin bok: "Fyra år: På rymmen".
Men nu har det hänt något!
Han har liksom gått bakåt i utvecklingen. Jag ser att de andra barnen på förskolan har börjat skriva. Vår kille som kunde alfabetet vid två vill inte skriva. Vi accepterar så klart detta och vill inte stressa honom. Samtidigt så har jag märkt att om vi gör vissa saker hemma så vågar han göre de på förskolan sen. (tex rita, bygga lego ect)
Han har även blivit mer orolig och rädd för andra barn. Fröknarna på förskolan upplever att han är rädd för att göra fel.
Vi har gjort något stort fel och måste vi få hjälp att göra allt rätt igen!!
Han börjar även bli mer irriterad och vill inte gå i uppförsbackarna som vi alltid har gjort innan.
Han kan sitta vid bordet hur lång tid som helst och knappt få i sig något alls. (har aldrig varit intresserad av mat men nu är det värre)
Det känns som vår fina kille är på glid och mår inte bra.
Korta stunder kommer den glade och nyfikne killen fram.HJÄLP!
Kram
Hur har ni det med den sociala delaktigheten? Har du uppgraderat hans uppgiften nu när han inte är ett trotsbarn längre, utan kan och klarar så hemskt mycket? Tips kan vara att svara i telefon, skala saker och skära med riktig kniv, borsta ditt och lillebrors hår, dammsuga (gör min 5-åring mkt gärna, med peltorskydd...
Storasyster f feb 07