Seeeeegt och trist på morgonen.

[bonnmoran]

Sonen, snart 4,5 år är så trixig på mornanra. Idag är första dagen som han skall till lekis/dagis efter jul (han går 3 dagar á 5 timmar 9-14). Han är ju jätteduktig när han vill på att klä på sig, gå på toan och allt sånt som man gör på morgonen. Och han vet att jag vill att det skall gå lite snabbt på morgonen. Så idag gick det bra att kliva upp, ta av pyjamasen men sen vid toan tog det stopp. Han nådde inte pappret.... Inga problem i vanliga fall. Han grät och jag sa att jag hjälper dig inte (eftersom jag vet att du kan bla bla...) Till slut blev jag arg........ (Jag blir jättefrustrerad) Han grät och torkade sig till slut. Klädde sig med vissa problem och under ynkligt pipande. Tyvärr så längtar han inte till lekis utan tycker att det är mycket bra att vara hemma så det hjäpler inte att säga att han tyvärr inte kan gå till lekis om vi inte hinner dit i tid... Jag försöker med att jag kommer att gå ned när jag är klar och han får komma efter. Men om jag går ner blir han helt förtvivlad och supergråter och då avstannar även påklädningen helt. Jag vill att det skall vara trevligt på morgonen - hur skall jag bryta detta tråkiga mönster?

[annawahlgren]

Usch, det där är ingen rolig start på dagen och en som du förvisso inte skulle vilja ha själv. Att bli arg är både meningslöst och taskigt och att gå ifrån honom är inte heller någon bra idé Det är inte meningen att små barn ska börja dagen med att gråta

Du sätter press på honom på ett negativt sätt ("jag hjälper dig inte") och söker ett lämpligt hot (i stället för "då får du inte gå till lekis" som inte fungerar). Gräl på dig Du kan bryta mönstret genom att försöka sätta dig själv i hans ställe. Hur skulle du vilja ha det Att äkta mannen står och hotar, grälar, irriterar sig och går ifrån dig, så att du får komma efter när du är klar med din PMS, typ

Skönt att du inser att du vill ha trevliga morgnar och att det åligger DIG att fixa den saken, inte lille pojken

Se till att få ett möte till stånd på morgonen (jag förutsätter att han är utsövd). Busa och lek och gosa lite där han ligger i sängen, blubbla magen, pussa, skratta, småtkittlas, få honom att dra på mun (och dig själv också). Kort sagt - hälsa, både honom och den nya dagen! Även om du vill att det ska gå snabbt på morgonen, är det ytterst sällsynt att små barn vill det. Behövs det får du gå upp tio minuter tidigare så du själv hinner vakna först

Gör sedan en liten överenskommelse, en gemensam "planering": "Nu går jag och klär på mig, och så klär DU på dig, och så träffas vi i badrummet! Ska vi se vem som kommer först? Men den måste vänta på den andra!" Till exempel. "OK?" Det gäller att gå i pakt med barnet. Odla samförstånd. Innan

Ballar saker ur, förmana inte och stöna inte utan fråga i stället med uppriktigt intresse: "Och vad ska vi göra åt det, tycker du " Snart kan du adressera honom direkt: "Och vad tänker DU göra åt det?" Det gäller bara att hitta rätt, intresserat tonfall, som om det handlade om ett problem som skulle lösas, på riktigt och på allvar. Och det gör det ju - strängt taget

Byt ut dina NEJ och suck och stön mot OJ DÅ och se bekymrad ut. Det ger dig några sekunders tid till eftertanke, innan tungan slipprar iväg.

Odla frågan. Låt honom tänka, svara och vara duktig. Du behöver inte vara allvetande Gud. Du underlättar livet - och självkänslan - kolossalt för honom, om du faktiskt då och då ber om uppriktig hjälp och/eller goda råd dvs visar att du inte heller kan så himla bra alla gånger. Tacka sedan för hjälpen som om han verkligen förändrat världen för dig. Det kommer att göra susen för hela hans humör, inte bara morgonens...

[bonnmoran]

Tack! Jag är medveten om att jag gjorde helt fel. Det är ju precis så som du skriver som jag vill göra... Men när jag "ballar ur" så här så behöver jag en liten puffning i rätt riktning igen. Skall genast försöka göra bättre i morgon.