Vi ska nu genomföra kuren med vår 14 mån dotter som haft svåra sömnstörningar ända sedan hon var nyfödd. Men nu ska det bara funka! Vi har läst SHN-boken från pärm till pärm men har ändå en del funderingar:
Du skriver att samma person tar de två första nätterna. Går det att rucka på? Vi är så slutkörda att vi nog inte grejar två nätter på raken...
(1:a natten) Ska man alltid gå in i rummet för att befästa ramsan eller kan man redan här köra ramsan i dörren om hon ligger ned? Man ska inte vänta och se om hon kan somna om själv?
(2:a natten) Ramsan ska ta över helt, ska man stå på utsidan dörrspringn då?
På sid 57 i boken skriver du att om hon står och är arg, sur, protesterande "Tyvärr - inte mycket att göra åt". Ska vi alltså inte ramsa då?
Kan vi använda samma ramsa som vi använt innan SHN-kuren?
Tusen tack på förhand!
Sofia Larsson
Frågor kring kuren för äldre barn
Hej!
Vi började med kuren strax innan julen. Vår sob har inte heller sovit en enda natt "som man ska" innan kuren. Från att ha behövt hjälpa honom att somna om 6-10 ggr/natt (det har hänt att han har vaknat 20 ggr oxå) så har vi senaste veckan inte behövt ingripa EN ENDA GÅNG!!!!!!!!!!!!! Vi var oxå heeelt slutkörda eftersom vi aldrig fick sammanhängande sömn och vi ofast lyckades skrapa ihop ca 4-5 h sömn/natt. Trots att lillkillen fortfarande vaknar ett par/tre gånger per natt, så lyckas han somna om på egen hand så vi kan somna om direkt, utan att egentligen vakna. UNDERBART! Jag håller verkligen tummarna för er!
Det jag tänkte skriva och tipsa om är hur ni ska göra med nätterna. Det krävs verkligen ganska mycket is i magen de första nätterna (för oss i alla fall), så den minst "mesiga" av er bör nog ta första nätterna. Jag tog de första nätterna, tuff som jag är
. Laddade upp med chips, film, tidningar och dataspel(!) för att ha nåt att fördriva med och skingra tankarna ifrån så att man inte fixerar sig för mycket vid olika ljud och kan behålla sitt lugn. Natten fick min man sova på annat håll, så att han var utvilad till dagen då han fick vara med killen och jag fick sova. Så höll vi på i ca 3-4 dygn, eftersom han erkänner att han inte skulle kunna fixa lillens gråt utan att ta upp honom. Så försök fördela natten till en av er och dagen till den andra. Åtminstone de första två nätterna, eftersom det är dem som tenderar att vara jobbigast (för oss tog det 4 nätter innan det blev lugnare, men å andra sidan var ju lillen väldigt dålig på att sova innan).
Lycka till i alla fall. Vi är ett levande bevis på att kuren funkar och att det "omöjliga" kan bli möjligt! Ni har mycket sömn att se fram emot!
Lotta
Vi började med kuren strax innan julen. Vår sob har inte heller sovit en enda natt "som man ska" innan kuren. Från att ha behövt hjälpa honom att somna om 6-10 ggr/natt (det har hänt att han har vaknat 20 ggr oxå) så har vi senaste veckan inte behövt ingripa EN ENDA GÅNG!!!!!!!!!!!!! Vi var oxå heeelt slutkörda eftersom vi aldrig fick sammanhängande sömn och vi ofast lyckades skrapa ihop ca 4-5 h sömn/natt. Trots att lillkillen fortfarande vaknar ett par/tre gånger per natt, så lyckas han somna om på egen hand så vi kan somna om direkt, utan att egentligen vakna. UNDERBART! Jag håller verkligen tummarna för er!
Det jag tänkte skriva och tipsa om är hur ni ska göra med nätterna. Det krävs verkligen ganska mycket is i magen de första nätterna (för oss i alla fall), så den minst "mesiga" av er bör nog ta första nätterna. Jag tog de första nätterna, tuff som jag är
. Laddade upp med chips, film, tidningar och dataspel(!) för att ha nåt att fördriva med och skingra tankarna ifrån så att man inte fixerar sig för mycket vid olika ljud och kan behålla sitt lugn. Natten fick min man sova på annat håll, så att han var utvilad till dagen då han fick vara med killen och jag fick sova. Så höll vi på i ca 3-4 dygn, eftersom han erkänner att han inte skulle kunna fixa lillens gråt utan att ta upp honom. Så försök fördela natten till en av er och dagen till den andra. Åtminstone de första två nätterna, eftersom det är dem som tenderar att vara jobbigast (för oss tog det 4 nätter innan det blev lugnare, men å andra sidan var ju lillen väldigt dålig på att sova innan).Lycka till i alla fall. Vi är ett levande bevis på att kuren funkar och att det "omöjliga" kan bli möjligt! Ni har mycket sömn att se fram emot!
Lotta
Kurning p?b?rjades 20 december -05.
K?pte Sova hela natten av Anna Wahlgren senh?sten -05, vilket var min f?rsta kontakt med henne.
-
Gäst
Jo, här är ett försök till svar! Vi vet förresten precis hur ni har det, vi gjorde kuren för fem månader sen och sonen är nu 15 månader och sover jättebra!!! Ni kommer snart få sova, tuta och kör bara och var inte rädda. Det är viktigt att ni inte är det!! Sen är det inte så blodigt var ni står exakt när ni ramsar och vilken natt, utan huvudgrejen är att ni ska vara betryggande, ge henne verktygen, avvakta hennes reaktioner och AGERA med ramsa eller ev. kristilldelning när hon är LEDSEN.
Ni behöver/ska inte gå in första natten och om hon inte behöver, dvs är jätteledsen. Men det kommer ni säkert behöva, för att buffa, lägga tillrätta osv, och RAMSA UT, inte vid sängen. När hon vaknar på natten försök med en betryggande ramsa först, och se om ni kan "ramsa ner" protesten. Om inte får ni gå in och buffa tills hon lugnar sig och så ut med ramsan även om skriket växer igen osv... enligt boken. Och ramsa ut. Ramsan är ju det ni ska befästa, som den betryggande signalen.Andra natten kan ni alltså köra den från dörrspringan, och jag skulle göra den direkt när hon vaknar upp lugnt och tryggt för att hon ska få signalen.
För oss såg det ut som så att ca 3 nätter var kämpiga, och 3 veckor var svajiga, och efter några månader var det felfritt, förutom morgnarna som har varit lite tidiga ända tills vi gjorde 1 dagslur istället för 2. En och annan kristilldelning med buffning fick det bli på vägen, man måste hjälpa ungen om den är otröstlig. På så sätt känns det också bra för en själv tycker jag. Gör exakt som det står!! Det funkar! Vi har fått nöjet att, förutom att få se vår egen sömnstörda unge blomma ut, kunna hjälpa flera kompisar med liknande problem. It's magic!! Skriv igen!
Stort lycka till, och jag tror inte ni behöver byta ramsa, men om ni tycker att en ny ramsa skulle markera frejdig "nystart" så kan det nog vara bra.
Kram från Åsa och sonen, och mannen som fick göra kuren medan jag och storebror sov hos grannarna!!
Ni behöver/ska inte gå in första natten och om hon inte behöver, dvs är jätteledsen. Men det kommer ni säkert behöva, för att buffa, lägga tillrätta osv, och RAMSA UT, inte vid sängen. När hon vaknar på natten försök med en betryggande ramsa först, och se om ni kan "ramsa ner" protesten. Om inte får ni gå in och buffa tills hon lugnar sig och så ut med ramsan även om skriket växer igen osv... enligt boken. Och ramsa ut. Ramsan är ju det ni ska befästa, som den betryggande signalen.Andra natten kan ni alltså köra den från dörrspringan, och jag skulle göra den direkt när hon vaknar upp lugnt och tryggt för att hon ska få signalen.
För oss såg det ut som så att ca 3 nätter var kämpiga, och 3 veckor var svajiga, och efter några månader var det felfritt, förutom morgnarna som har varit lite tidiga ända tills vi gjorde 1 dagslur istället för 2. En och annan kristilldelning med buffning fick det bli på vägen, man måste hjälpa ungen om den är otröstlig. På så sätt känns det också bra för en själv tycker jag. Gör exakt som det står!! Det funkar! Vi har fått nöjet att, förutom att få se vår egen sömnstörda unge blomma ut, kunna hjälpa flera kompisar med liknande problem. It's magic!! Skriv igen!
Stort lycka till, och jag tror inte ni behöver byta ramsa, men om ni tycker att en ny ramsa skulle markera frejdig "nystart" så kan det nog vara bra.
Kram från Åsa och sonen, och mannen som fick göra kuren medan jag och storebror sov hos grannarna!!
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
skulle behöva mer hjälp...
Hej tack för era vänliga och stöttande och informativa kommentarer!
Vi har nu kurat Alva i fyra nätter. Vi känner oss misslyckade.
I natt, den fjärde på kuren, var hon vaken i 1 tim och 20 minuter plus att hon vaknade cirka tio gånger utöver det. Vi påminnelseramsade och bekräftelseramsade enligt, vad vi uppfattar, rekommendationerna. Totalt ramsade vi cirka 20 gånger á fyra till sex verser. En gång på morgonkvisten behövde vi göra solfjädern.
Hon har varit lika mycket vaken de andra nätterna på kuren. Hon har alltså inte brutit mönstret från innan då hon också var vaken cirka två timmar varje natt.
Det som varit positivt under kuren är att de glada uppvaknandena har gett henne bättre morgonhumör. Aptiten är oförädrat bra, hon åt OK innan kuren började. Hon har inte bajsat alla dagar men har kompenserat det i dag. Positivt har också varit att hon inte varit lika ledsen på natten som tidigare. Stor del av den vakna tiden "pratar" hon, uppblandat med klagosång och gråt. Hon sover bra på dagen, det har hon gjort en tid.
Hur gör vi för att gå vidare? Hur ska vi få henne att sova bättre hela natten?
Det känns som att hon behöver det. Som det är nu sover hon cirka 10 timmar per dygn, upphackat. Vi vet att uppföljningsveckan nu väntar, men vad tror ni den får för effekt på henne eftersom hon inte sovit mer under kuren än innan?
Snälla ni som kan hjälpa oss, vi är så glada för allt stöd vi kan få. Vi mår inte särskilt bra i familjen som det ser ut nu.
Kram från en ledsen mamma, en uppgiven pappa och en tös som behöver sova mer.
Vi har nu kurat Alva i fyra nätter. Vi känner oss misslyckade.
I natt, den fjärde på kuren, var hon vaken i 1 tim och 20 minuter plus att hon vaknade cirka tio gånger utöver det. Vi påminnelseramsade och bekräftelseramsade enligt, vad vi uppfattar, rekommendationerna. Totalt ramsade vi cirka 20 gånger á fyra till sex verser. En gång på morgonkvisten behövde vi göra solfjädern.
Hon har varit lika mycket vaken de andra nätterna på kuren. Hon har alltså inte brutit mönstret från innan då hon också var vaken cirka två timmar varje natt.
Det som varit positivt under kuren är att de glada uppvaknandena har gett henne bättre morgonhumör. Aptiten är oförädrat bra, hon åt OK innan kuren började. Hon har inte bajsat alla dagar men har kompenserat det i dag. Positivt har också varit att hon inte varit lika ledsen på natten som tidigare. Stor del av den vakna tiden "pratar" hon, uppblandat med klagosång och gråt. Hon sover bra på dagen, det har hon gjort en tid.
Hur gör vi för att gå vidare? Hur ska vi få henne att sova bättre hela natten?
Det känns som att hon behöver det. Som det är nu sover hon cirka 10 timmar per dygn, upphackat. Vi vet att uppföljningsveckan nu väntar, men vad tror ni den får för effekt på henne eftersom hon inte sovit mer under kuren än innan?
Snälla ni som kan hjälpa oss, vi är så glada för allt stöd vi kan få. Vi mår inte särskilt bra i familjen som det ser ut nu.
Kram från en ledsen mamma, en uppgiven pappa och en tös som behöver sova mer.
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Kära du, ni behöver läsa på bättre. Ni är för uppgivna och för trötta. Det går inte så 
Du säger: "Du skriver att samma person tar de två första nätterna. Går det att rucka på? Vi är så slutkörda att vi nog inte grejar två nätter på raken..."
Man kan inte genomföra kuren slutkörd. Man måste vara laddad och beslutsam. Det är ett rejält arbete. Fixar man det inte själv måste man ordna hjälp. Det ska planering till inför ett genomförande där man vet exakt vad man gör och varför.
"(1:a natten) Ska man alltid gå in i rummet för att befästa ramsan eller kan man redan här köra ramsan i dörren om hon ligger ned? Man ska inte vänta och se om hon kan somna om själv? "
Här är du inte påläst alls. Ramsan ges utanför.
"(2:a natten) Ramsan ska ta över helt, ska man stå på utsidan dörrspringn då?"
Se ovan.
'På sid 57 i boken skriver du att 'm hon står och är arg, sur, protesterande "Tyvärr - inte mycket att göra åt". Ska vi alltså inte ramsa då?"
Inte förrän barnet ber om hjälp. Står mycket tydligt i boken.
"Kan vi använda samma ramsa som vi använt innan SHN-kuren?"
Javisst! Gör den bara rytmisk, hög och varierande - läs på i Verktygslådan.
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn 
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Hej!
Jag håller tummarna för er!
För vår del tog det 5-6 nätter innan vi hade någorlunda koll på läget. Mitt i all förvirring, stress och trötthet kan jag konstatera att vi inte följde alla "regler" till punkt och pricka. Men attityden fanns där hela tiden och beslutsamheten att NU SKA HAN SOVA PÅ NATTEN! PÅ NATTEN HÄNDER INGET ANNAT ÄN ATT MAN SOVER. Det var den drivkraften som fick mig att genomföra kuren och uppföljningsveckan.
I.o.m. min beslutsamhet och attityd, har min son fattat att MAN SOVER PÅ NATTEN, mamma eller pappa kommer alltså inte in och räddar/underhåller mig. Lika bra att sova alltså. Intala dig själv detta så mycket att du TROR på det också!
Antagligen längtar er dotter efter tydliga riktilinjer så att hon slipper "bestämma" åt er så när hon känner att det ÄR ni som bestämmer, då kommer hon att bli lättad och låta er bestämma åt henne! Så ta kommandot! Jag vet, det är lättare sagt än gjort. Men som jag sa; haka inte upp dig FÖR mycket på detaljer, utan gå på din känsla och ditt sunda förnuft och framförallt, visa att det är DU som bestämmer. Punkt slut. Sen förstås är det viktigt att du är påläst och vet vad du gör, för att kunna veta varför du gör det. Det är även då det blir lättare att släppa tänket om "reglerna", för då blir helt enkelt "reglerna" så självklara att du undrar varför du inte har tänkt på det innan!
Detta är förstås min åsikt och min erfarenhet. Jag ska inte uppmuntra eller uppmana någon att göra "fel" eller "bryta några regler", men det fungerade för oss och nätterna (vilka vi ju hade oerhörda problem med).
Hoppas allt börjar gå bättre. Vi såg en tydlig förbättring först i slutet på uppföljningsveckan och sen dess har det hållt i sig och nu är det tre veckor sedan vi började.
Lycka till!!
Lotta
Jag håller tummarna för er!
För vår del tog det 5-6 nätter innan vi hade någorlunda koll på läget. Mitt i all förvirring, stress och trötthet kan jag konstatera att vi inte följde alla "regler" till punkt och pricka. Men attityden fanns där hela tiden och beslutsamheten att NU SKA HAN SOVA PÅ NATTEN! PÅ NATTEN HÄNDER INGET ANNAT ÄN ATT MAN SOVER. Det var den drivkraften som fick mig att genomföra kuren och uppföljningsveckan.
I.o.m. min beslutsamhet och attityd, har min son fattat att MAN SOVER PÅ NATTEN, mamma eller pappa kommer alltså inte in och räddar/underhåller mig. Lika bra att sova alltså. Intala dig själv detta så mycket att du TROR på det också!
Antagligen längtar er dotter efter tydliga riktilinjer så att hon slipper "bestämma" åt er så när hon känner att det ÄR ni som bestämmer, då kommer hon att bli lättad och låta er bestämma åt henne! Så ta kommandot! Jag vet, det är lättare sagt än gjort. Men som jag sa; haka inte upp dig FÖR mycket på detaljer, utan gå på din känsla och ditt sunda förnuft och framförallt, visa att det är DU som bestämmer. Punkt slut. Sen förstås är det viktigt att du är påläst och vet vad du gör, för att kunna veta varför du gör det. Det är även då det blir lättare att släppa tänket om "reglerna", för då blir helt enkelt "reglerna" så självklara att du undrar varför du inte har tänkt på det innan!
Detta är förstås min åsikt och min erfarenhet. Jag ska inte uppmuntra eller uppmana någon att göra "fel" eller "bryta några regler", men det fungerade för oss och nätterna (vilka vi ju hade oerhörda problem med).
Hoppas allt börjar gå bättre. Vi såg en tydlig förbättring först i slutet på uppföljningsveckan och sen dess har det hållt i sig och nu är det tre veckor sedan vi började.
Lycka till!!
Lotta
Kurning p?b?rjades 20 december -05.
K?pte Sova hela natten av Anna Wahlgren senh?sten -05, vilket var min f?rsta kontakt med henne.
En natt till
Hej och tack igen för svar och uppmuntan!!!
Ja, vi har hamnat i något slags moment 22 där vi troligtvis är för trötta för att genomföra kuren slagkraftigt samtidigt som vi bara måste få sova. Idag har jag redan gråtit fyra gånger och klockan är bara två...
Tyvärr vet jag ingen som vi kan be om hjälp med att genomföra kuren, den som kan hjälpa oss är min mamma och hon är tyvärr alldeles för "vetenskapligt" orienterad för att ställa upp på SHN-kuren (Däremot var hon med på 5-mm, ni fattar kanske...)
Så tyvärr är nog den enda lösningen att vi ändå klarar det själva. Eller finns det någon på detta forum som brukar hjälpa andra? (vi bor i Gbg) Anna - du tar inte emot hemma längre om jag förstått saken rätt? Och säkert finns det massa andra familjer på "kö" isf?
Det låter kanske dåligt att fråga så men vi är i en krissituation där vi håller på att gå från en fungerande familj till en dysfunktionerande som man inte vill att något barn ska växa upp i. Om någon hade sagt till mig tidigare att det skulle bli så här för oss hade jag trott att de skämtat. För egentligen är vi ju "normala".
Jag förstår att många familjer har sådana här problem men just nu är vi för irrationella för att tänka på det.
I natt, den femte natten, var Alva vaken 1 tim 40 minuter. Sedan vaknade hon 6.15 och kunde inte somna om. Hennes morgon ska börja kl 07.00, vi tog upp henne vid 6.45, använda alltså mariginalkvarten.
Så tog det 24 minuter att få henne att sova middag och så vaknade hon efter 20 minuter när jag grät. Sedan tog min sambo över och jag hoppas innerligt att han hjälpte henne att somna om.
Kanske har ni själva haft det så här. Man vill bara be om ursäkt för hela sin existens och undrar vad man gjort för fel. Man vill vara den bästa amman som finns och så är man den sämsta (iaf känns det så).
Det låter kanske konstigt men jag tycker att jag tagit kommandot och visat tydligt var skåpet ska stå. Jag tror at min man gjort detsama under sina vak-pass.
Ja, vi har hamnat i något slags moment 22 där vi troligtvis är för trötta för att genomföra kuren slagkraftigt samtidigt som vi bara måste få sova. Idag har jag redan gråtit fyra gånger och klockan är bara två...
Tyvärr vet jag ingen som vi kan be om hjälp med att genomföra kuren, den som kan hjälpa oss är min mamma och hon är tyvärr alldeles för "vetenskapligt" orienterad för att ställa upp på SHN-kuren (Däremot var hon med på 5-mm, ni fattar kanske...)
Så tyvärr är nog den enda lösningen att vi ändå klarar det själva. Eller finns det någon på detta forum som brukar hjälpa andra? (vi bor i Gbg) Anna - du tar inte emot hemma längre om jag förstått saken rätt? Och säkert finns det massa andra familjer på "kö" isf?
Det låter kanske dåligt att fråga så men vi är i en krissituation där vi håller på att gå från en fungerande familj till en dysfunktionerande som man inte vill att något barn ska växa upp i. Om någon hade sagt till mig tidigare att det skulle bli så här för oss hade jag trott att de skämtat. För egentligen är vi ju "normala".
Jag förstår att många familjer har sådana här problem men just nu är vi för irrationella för att tänka på det.
I natt, den femte natten, var Alva vaken 1 tim 40 minuter. Sedan vaknade hon 6.15 och kunde inte somna om. Hennes morgon ska börja kl 07.00, vi tog upp henne vid 6.45, använda alltså mariginalkvarten.
Så tog det 24 minuter att få henne att sova middag och så vaknade hon efter 20 minuter när jag grät. Sedan tog min sambo över och jag hoppas innerligt att han hjälpte henne att somna om.
Kanske har ni själva haft det så här. Man vill bara be om ursäkt för hela sin existens och undrar vad man gjort för fel. Man vill vara den bästa amman som finns och så är man den sämsta (iaf känns det så).
Det låter kanske konstigt men jag tycker att jag tagit kommandot och visat tydligt var skåpet ska stå. Jag tror at min man gjort detsama under sina vak-pass.
Du låter verkligen trött och uppgiven. Tyvärr tror jag mycket av problemet ligger däri. För egen del är det inte förrän sedan jag börjat med SHN-kuren som jag verkligen förstått vikten av att ha rätt attityd. Jag skulle tom vilja sträcka mig så långt som att säga att det viktiga är att ha attityd och tro på det man gör. De andra verktygen är underliggande och fungerar inte om man inte har attityden.
För er låter det som att ni behöver övertyga er själva om att ni kommer att klara av det.. och det gör ni... Jag klarade det ju
, trots makens tvivel, är nu även han (vetenskapligt lagd, ekonomie dr) överväldigad över metodens slagkraft på lillprinsen - sover som...
Får du inte napp och hjälp av någon här så är mitt tips att utnyttja era vänner och bekanta - även mormor. Ta in dem på dagtid. Låt dem gå långpromenader med vagnen under sovpassen - Här sover även ni Vila upp er och läs på ännu mera...
*lycka till*
För er låter det som att ni behöver övertyga er själva om att ni kommer att klara av det.. och det gör ni... Jag klarade det ju
, trots makens tvivel, är nu även han (vetenskapligt lagd, ekonomie dr) överväldigad över metodens slagkraft på lillprinsen - sover som... Får du inte napp och hjälp av någon här så är mitt tips att utnyttja era vänner och bekanta - även mormor. Ta in dem på dagtid. Låt dem gå långpromenader med vagnen under sovpassen - Här sover även ni Vila upp er och läs på ännu mera...*lycka till*
Annelie; mamma till Widar (050606), och Vendela (060910)
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Tack, alla Kära du, ni har ju börjat och kommit långt. Pris och beröm för det - trots alltså både trötthet och uppgivenhet Jag önskar jag kunde hjälpa men jag vet faktiskt inte om det skulle behövas (även om jag nu inte längre tar emot små barn därhemma, ur stånd att sova på dagarna som jag är numera). För som jag ser det behöver ni egentligen "bara" tre saker: 1. Organisation. Så att ni verkligen turas om.
2. Avlastning på dagarna.
3. En tuffare, sakligare Attityd till att genomföra - fullfölja - kuren utan diskussion. Precis enligt konstens alla regler. Och då ska inte någon sorts status quo upprättas och underhållas. Då ska kuren drivas som den process den är
Och då måste ni vara pålästa och läsa på mer under tiden, så att ni bägge två vet exakt vad i gör och varför, natt för natt, fram till målet som ni hela tiden benhårt ska ha för ögonen.Skärpning nu
Det väntar er ett underbart liv alldeles bakom hörnet. Men på vägen dit har ni faktiskt sjutton andra bebisar att ta hand om OCKSÅ. Tänk på det Er lilla älskling är inte den enda i världen som behöver sova. Hjälp henne till det. Enkelt och sakligt Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Kära alla ni tack
Så ljuvligt med er omsorg! När man tror att man famlar i mörker helt ensam så finns det flera som lyssnar och hjälper. Underbart.
Jag höll på att börja gråta när jag läste vad ni skrivit, blev så rörd. Igår var en gräslig dag då jag bara sov drygt tre timmar natten innan.
Jo, ett underbart liv väntar kanske runt hörnet, men det känns som det är en väldigt lång husvägg man måste gå längs innan man kommer dit. Önskat att man kunde peppa sig själv lika bra som ni peppar mig!
Ska jag vara helt ärlig, vilket inte passar med den självklara attityden i kuren tyvärr, så tvivlar jag på om kuren kan tillämpas på vår dotter. Men jag har förstått att fler kännt så men ändå lyckats.
I natt, sjätte natten, vaknade gullungen 23.30, 00.30, 2.20, 3.30 och 4.30. Min sambo hade nattpasset sov emellan och han ramsade och gick sedan och lade sig igen. Hon somnade om direkt (inom fem minuter) vid samtliga dessa tillfällen! (Hon brukar som sagt vara vaken ca två timmar vid minst ett uppvaknande per natt.) Alternativt att hon var vaken något men var så tyst att det inte märktes.
Tror ni att kuren kan "ta" fast lite långsammare än normalt? (Oavsett orsakerna.)
Min sambo gav inte bekräftelseramsan varje gång hon somnade om. Ska jag piska honom på att göra detta?
Kram till er snälla själar!
Jag höll på att börja gråta när jag läste vad ni skrivit, blev så rörd. Igår var en gräslig dag då jag bara sov drygt tre timmar natten innan.
Jo, ett underbart liv väntar kanske runt hörnet, men det känns som det är en väldigt lång husvägg man måste gå längs innan man kommer dit. Önskat att man kunde peppa sig själv lika bra som ni peppar mig!
Ska jag vara helt ärlig, vilket inte passar med den självklara attityden i kuren tyvärr, så tvivlar jag på om kuren kan tillämpas på vår dotter. Men jag har förstått att fler kännt så men ändå lyckats.
I natt, sjätte natten, vaknade gullungen 23.30, 00.30, 2.20, 3.30 och 4.30. Min sambo hade nattpasset sov emellan och han ramsade och gick sedan och lade sig igen. Hon somnade om direkt (inom fem minuter) vid samtliga dessa tillfällen! (Hon brukar som sagt vara vaken ca två timmar vid minst ett uppvaknande per natt.) Alternativt att hon var vaken något men var så tyst att det inte märktes.
Tror ni att kuren kan "ta" fast lite långsammare än normalt? (Oavsett orsakerna.)
Min sambo gav inte bekräftelseramsan varje gång hon somnade om. Ska jag piska honom på att göra detta?
Kram till er snälla själar!
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Det är klart att kuren "tar". Små barn vill sova på nätterna, precis som vi. De behöver "bara" känna sig fredade för vargen, lugna och trygga i sig själva. Det är det nui fixar nu. Skulle ditt lilla barn inte "svara" på kuren - rätt genomförd - är hon inte gjord av kött och blod Och det är hon ju bevisligen, eller hur 
Du tror inte att hon inte behöver mat, ensam i världen av alla människor, eller hur Utgå på samma sätt från att hon naturligtvis behöver sin (sammanhängande) somn, som alla andra.Så skrota missmodet nu
Se till framstegen som ju är fantastiska och klart åt rätt håll. Det finns inget "normalt" med SHN-kuren, alltså hur lång tid det tar. Det vanligaste är att de små barnen börjar sova natt under uppföljningsveckan. Men det betyder inte att det inte kan komma ett "återfall" eller att nätterna i fortsättningen går som på räls. Man får räkna med två veckor till efter uppföljningsveckan innan allting sitter som berget. Men det finns å andra sidan små barn som behöver ännu mycket mer tid på sig än så. Flera månader har förekommit, med en massa sjukdomar emellan som ställt till det. Det kan Susanne* berätta om, ifall du frågar! Och visst, det finns barn som kommer till ro på fyra nätter bara och håller sig där. Men det är nog inte vanligare än att det finns folk som lyckas banta bort fem kilo på fyra dagar... Din sambo skötte sig väl strålande! Låt honom hållas på sitt sätt och sköt dina nätter på ditt.
Ni behöver inte bekräftelseramsa nu längre utan ska dra ihop ramsan - när den får tyst på barnet - med bekräftelsen på slutet, i ett svep. Läs om bekräftelsen i Verktygslådan!
Ensam är du verkligen inte. Har du låtit dig peppas av tråden "Efter kuren - en uppmuntran"
Lycka till nu, se framåt och våga glädja dig
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Förtydligande!!!
Jag menar alltså inte att inte kuren är ärlig, för det är den verkligen , utan att det inte passar in i kuren att tvivla på den!
men det verkade ni ju ha förstått!
Nu ska jag in och läsa i tråden "Efter kuren - en uppmuntran" (igen).
Kram!
, utan att det inte passar in i kuren att tvivla på den! men det verkade ni ju ha förstått!
Nu ska jag in och läsa i tråden "Efter kuren - en uppmuntran" (igen).
Kram!
Hej Sofia!
Jag läste ditt tidigare inlägg i morse och har tänkt på dig/er hela dagen. Nu har jag precis lagt vår lilla son, så jag tänkte passa på att skriva till dig!
Jag känner så med dig!!! Har varit i en liknande situation!
Mitt sociala liv har varit lika med noll från vår sons födelse fram till förra veckan. Mormor och svärföräldrarna är de enda jag har orkat med - ibland. En "lyckad" natt lyckades vi skrapa ihop ca 5-6 timmars sömn och hade vi riktigt tur så fick vi 2 timmars sammanhängande sömn (hände ytterst sällan)! Ingen - och jag menar verkligen INGEN - förstod hur jobbigt vi hade det, eftersom ingen i vår närhet hade gått igenom samma sak som vi och de som sa sig ha haft "jobbiga" barn menade att det är normalt att barn sover dåligt (deras barn vaknade HELA(!!) 3 gånger/natt). Guuu´så jobbigt... rena rama lyxen jämför med oss, tyckte jag! Nu ska man ju inte tycka synd om sig själv, men i.o.m. att "alla" fick situationen att framstå som normal, kände jag mig som världens sämsta mamma som inte klarade av att vara en "bra" och glad mamma. Dessutom avundades jag de få jag kände med barn som hade dagarna fullspäckade med diverse aktiviteter för sig själva och barnen. Det enda jag orkade var att vara hemma och mata, lägga, klä på osv, dvs sköta om mitt barn med det nödvändigaste (lek visste jag inte vad det var). Jag var så trött att jag grät hur ofta som helst, min man och jag tjafsade om helt onödiga saker, jag orkade inte bry mig om mig själv m.m. Jag förstod inte varför jag kände att jag inte pallar, eftersom alla andra med barn gör det!
Efter hundraelfte vädjandet på BB efter hjälp, fick jag ett nummer till en barnpsykolog och en doktor. Hos barnpsykologen fick vi en tid efter fyra veckor och hos läkaren fick vi ett recept på lugnande medel ÅT BARNET! Där kände vi att vi måste göra nåt radikalt. Vi bestämde oss för att genomföra SHN-kuren.
Vi var helt utbrända och trötta båda två. Jag tog som sagt nätterna och mannen tog dagarna. Det tog oss ca 5 nätter, innan vi fick någon respons på att kuren faktiskt fungerade. Så i fem dygn tvivlade/hoppades vi på kuren. Under uppföljningsveckan fick vi sova vår första natt, UTAN att behöva ingripa på något sätt. JAG GRÄT AV LYCKA!
Nu, en vecka med underbar sömn (fortfarande vaknar jag till ett par/tre gånger på nätterna va att lillgrabben vaknar till och skriker till, men han somnar om SJÄLV inom ca en minut). Jag finner inga ord till hur lycklig jag är!
Jag sänder verkligen mina innersta lyckönskningar och lite av min nyvunna kraft till er! Jag vet att ni kan, för kunde vår lille kille få ordning på sin sömn, så kan er flicka det också. JAG LOVAR!!! Det gäller bara att ni själva TROR på att det går!!! Och vad gäller att kuren inte skulle vara bra för er dotter. Det ÄR den. Hon kommer ju att få sova! Och det vill ni alla!
För att du ska orka genomföra kuren på bästa sätt, dvs använda ditt sunda förnuft (vilket ju inte är så enkelt, när man är dödstrött), så MÅSTE du ta all hjälp du kan få. Be din mamma vara med din dotter minst en halv dag och ge henne exakta tider då hon ska ha mat och då hon ska sova (promenad eller kanske åka bil, så att det inte blir så svårt)! Och se till att förutom sova, göra sånt du tycker är kul och som du kan göra för dig själv, typ läsa, ta ett skönt bad med tända ljus eller bara slötitta på tv utan att känna att du måste finnas till hands. på det sättet vinner du nya krafter, som du kan använda på natten. Och har du någon annan släkting/kompis som kan ta tjejen på promenad, ge mat osv, utnyttja det för det är bara tillfälligt! För sen när ni har fått tillbaka era nätter och får sova, då kommer du ha ork till att vara med henne igen!
Jag skulle kunna skriva hur länge till, men sätter punkt nu. Vill bara berätta att det går att få sömnen tillbaka! Ge bara inte upp!
Kram,
Lotta
Jag läste ditt tidigare inlägg i morse och har tänkt på dig/er hela dagen. Nu har jag precis lagt vår lilla son, så jag tänkte passa på att skriva till dig!
Jag känner så med dig!!! Har varit i en liknande situation!
Mitt sociala liv har varit lika med noll från vår sons födelse fram till förra veckan. Mormor och svärföräldrarna är de enda jag har orkat med - ibland. En "lyckad" natt lyckades vi skrapa ihop ca 5-6 timmars sömn och hade vi riktigt tur så fick vi 2 timmars sammanhängande sömn (hände ytterst sällan)! Ingen - och jag menar verkligen INGEN - förstod hur jobbigt vi hade det, eftersom ingen i vår närhet hade gått igenom samma sak som vi och de som sa sig ha haft "jobbiga" barn menade att det är normalt att barn sover dåligt (deras barn vaknade HELA(!!) 3 gånger/natt). Guuu´så jobbigt... rena rama lyxen jämför med oss, tyckte jag! Nu ska man ju inte tycka synd om sig själv, men i.o.m. att "alla" fick situationen att framstå som normal, kände jag mig som världens sämsta mamma som inte klarade av att vara en "bra" och glad mamma. Dessutom avundades jag de få jag kände med barn som hade dagarna fullspäckade med diverse aktiviteter för sig själva och barnen. Det enda jag orkade var att vara hemma och mata, lägga, klä på osv, dvs sköta om mitt barn med det nödvändigaste (lek visste jag inte vad det var). Jag var så trött att jag grät hur ofta som helst, min man och jag tjafsade om helt onödiga saker, jag orkade inte bry mig om mig själv m.m. Jag förstod inte varför jag kände att jag inte pallar, eftersom alla andra med barn gör det!
Efter hundraelfte vädjandet på BB efter hjälp, fick jag ett nummer till en barnpsykolog och en doktor. Hos barnpsykologen fick vi en tid efter fyra veckor och hos läkaren fick vi ett recept på lugnande medel ÅT BARNET! Där kände vi att vi måste göra nåt radikalt. Vi bestämde oss för att genomföra SHN-kuren.
Vi var helt utbrända och trötta båda två. Jag tog som sagt nätterna och mannen tog dagarna. Det tog oss ca 5 nätter, innan vi fick någon respons på att kuren faktiskt fungerade. Så i fem dygn tvivlade/hoppades vi på kuren. Under uppföljningsveckan fick vi sova vår första natt, UTAN att behöva ingripa på något sätt. JAG GRÄT AV LYCKA!
Nu, en vecka med underbar sömn (fortfarande vaknar jag till ett par/tre gånger på nätterna va att lillgrabben vaknar till och skriker till, men han somnar om SJÄLV inom ca en minut). Jag finner inga ord till hur lycklig jag är!
Jag sänder verkligen mina innersta lyckönskningar och lite av min nyvunna kraft till er! Jag vet att ni kan, för kunde vår lille kille få ordning på sin sömn, så kan er flicka det också. JAG LOVAR!!! Det gäller bara att ni själva TROR på att det går!!! Och vad gäller att kuren inte skulle vara bra för er dotter. Det ÄR den. Hon kommer ju att få sova! Och det vill ni alla!
För att du ska orka genomföra kuren på bästa sätt, dvs använda ditt sunda förnuft (vilket ju inte är så enkelt, när man är dödstrött), så MÅSTE du ta all hjälp du kan få. Be din mamma vara med din dotter minst en halv dag och ge henne exakta tider då hon ska ha mat och då hon ska sova (promenad eller kanske åka bil, så att det inte blir så svårt)! Och se till att förutom sova, göra sånt du tycker är kul och som du kan göra för dig själv, typ läsa, ta ett skönt bad med tända ljus eller bara slötitta på tv utan att känna att du måste finnas till hands. på det sättet vinner du nya krafter, som du kan använda på natten. Och har du någon annan släkting/kompis som kan ta tjejen på promenad, ge mat osv, utnyttja det för det är bara tillfälligt! För sen när ni har fått tillbaka era nätter och får sova, då kommer du ha ork till att vara med henne igen!
Jag skulle kunna skriva hur länge till, men sätter punkt nu. Vill bara berätta att det går att få sömnen tillbaka! Ge bara inte upp!
Kram,
Lotta
Kurning p?b?rjades 20 december -05.
K?pte Sova hela natten av Anna Wahlgren senh?sten -05, vilket var min f?rsta kontakt med henne.
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Underbar läsning Tusen tack Jag är så glad för allas er skull, Lottanen
Din hjälp och ditt stöd här är ovärderligt. Jag tänker citera dig på uppmuntringstråden om jag får
Det är ju alldeles hopplöst när man inte får någon förståelse alls. Kan trösta dig med att samtliga de barn som jag tog emot hemma i Gastsjön, i alla dessa år som jag gjorde det, hade gått samma "karriär" till mötes som din lilla eller ni. Psykolog genom bvc efter hundra års väntan och då en psykolog som i regel hittade diverse fel på föräldrarna, främst modern. Och därefter doktor som tog fram receptblocket för att skriva ut Theralen. Och det var då, utan undantag, som föräldrarna - liksom ni - slog bakut.
Tack för det, säger jag bara
Lycka till nu, Sofia L - du ser - det går - du kan - barnet kan, och vill
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022