Men det känns som om det är jobbigt för han just nu, han är känslig nu, känner igen han i 6- års kapitlet i barnaboken.
I dag skulle dom på utflykt på dagis, när jag lämmnat barnen på dagis står sonen och pratar med kärleken om att dom skall gå hand i hand till bussen , om hon ville det? Och han ville att dom skulle sitta i hop på bussen oxå.
Jag upplever det som om han är mycket på henne, att dom skall leka hela tiden, blir ledsen när hon vill leka med andra.
Prata med en personal i dag, och hon visste om att han var kär, hon har guldhår hade han sagt till fröken på dagis
personalen hade försökt särskilja på dom när sonen blev ledsen för hon ville leka med en annan tjejkompis och uppmuntrat med att leka med en annan killkompis, och det hade ju gått bra trots lite tårar av besvikelse.
Hur kan jag som förälder prata med han på rätt sätt så han ej blir den efterhängsna killen, och att han ej känner sig så övergiven när kärleken hans vill göra något annat utan han??
Hemma är det utbrott, men dom går förvånansvärt fort över med rätt avledning. #-o