Om skolan - hur hantera dagens gymnasieelever?

[annawahlgren]

På begäran - ett inlägg som måste få vara garanterat anonymt:

*Jag arbetar som lärare och har de senaste åren arbetat med vuxna elever. Innan jul blev jag erbjuden ett vikariat på ett gymnasium där jag arbetat tidigare. Jag tackade ja och ska nu undervisa i (---) i olika grupper från årskurs 1 till årskurs 3. Det var några år sedan jag undervisade på gymnasiet och jag är efter första veckan i arbete helt chockad! Eleverna kommer inte i tid, de skolkar, snackar sönder lektionerna, slänger skräp omkring sig och har en attityd att de inte bryr sig om något alls. De är trötta och orkar inte ens plocka med sig en penna till lektionerna.

Nu hoppas jag att det sitter kreativa människor därute som kan ge mig råd och tips på hur jag ska hantera detta! Hur får man till exempel tyst på en klass med 17-åringar?! Ska jag gorma och skälla, gå ut ur klassrummet, strunta i att de pratar eller vad?! Hur hanterar jag ungdomar som beter sig som barn men som vill bli behandlade som vuxna?

Jag känner att jag tappar glädjen med att undervisa när det jag erbjuder inte tas emot. Eleverna klagar på att de är trötta och att de inte sover på nätterna. Hur får jag dem att förstå att det är deras problem, inte mitt?! Det känns som att de uppfostrats till att bli offer utan eget ansvar.*

[olgis]

Läs Allan Guggenbühl "Pubertet, pest och pina". Guggenbühl förklarar tonåringen i och efter adolescensen utifrån en psykodynamiskt (Jungiansk, analytisk psykologi) perspektiv. Det finns bla stycken i boken som diskuterar betydelsen av en meningsfull syssla, utanför skolan, företrädesvis ett "extrajobb".

Låt "meningsfullt" vara ett ledord. Stäm av med eleverna.

[farmor]

Mobilisera föräldrarna!

Det är alltid föräldrarna som, fram till det självständiga vuxenblivandet, sätter "taket" för ungdomars beteende.

[inger]

Mobilisera föräldrarna!

Det är alltid föräldrarna som, fram till det självständiga vuxenblivandet, sätter "taket" för ungdomars beteende.

Jag kan hålla med. Det finns dock en hake. Gymnasieelever kan ha fyllt arton år(på våren andra året eller första terminen i trean). Då har man ingen laglig rätt att kontakta föräldrarna, då eleven är myndig.
Gäller det 16-17 åringar så kan och ska givetvis föräldrarna engageras.

Håller med Olgis, låt meningsfullhet var ett ledord.
Skrev själv en dikt i puberteten som handlade om varför jag ska räkna tal som andra redan räknat, läsa böcker som andra redan skrivit, skriva prov som andra redan skrivit och så vidare.

Kanske sviker hela vuxenvärlden när undervisning och annat inte handlar om de djupt existensiella frågorna som många unga bär med sig.

[farmor]

Min erfarenhet av ett antal barn genom gymnasieskolan är att man som förälder blir inbjuden till föräldramöten och utrecklingssamtal även för de myndiga barnen ....

[annawahlgren]

Mobilisera föräldrarna!

Föräldrar, föräldrar, föräldrar Vad ska denna lärare göra

"Jag är efter första veckan i arbete helt chockad! Eleverna kommer inte i tid, de skolkar, snackar sönder lektionerna, slänger skräp omkring sig och har en attityd att de inte bryr sig om något alls. De är trötta och orkar inte ens plocka med sig en penna till lektionerna. ---Ska jag gorma och skälla, gå ut ur klassrummet, strunta i att de pratar eller vad?! Hur hanterar jag ungdomar som beter sig som barn men som vill bli behandlade som vuxna?"

Vad ska denna lärare göra för att kunna sköta sitt jobb? Ringa 30 föräldrar och be dem komma och sätta sig i katedern?

[Luvisen]

Finns stöd hos övriga lärare för en förändring eller är denna lärare helt på "egen hand" så att säga?

[annawahlgren]

Har ingen aning. Få se om jag får fler PM från henne att vidarebefordra här.

[annawahlgren]

Läraren skriver:

*Kul att se att många engagerar sig i frågan! Jag känner att jag vill kommentera råden jag fått lite.

Jag tror definitivt på en bra kommunikation mellan skola och föräldrar. Problemet är att på en vecka träffar jag ca 150 elever... Vi har ett mentorsystem där man är mentor för en klass och ska ha huvudansvaret för den gruppen. Om en elev utanför min mentorsgrupp har problem så ska det i första hand kommuniceras med hemmet via mentorn. Vi erbjuder utvecklingssamtal varje termin men det känns som att man skulle behöva en tätare kontakt när det gäller vissa elever. Tyvärr har många föräldrar attityden att det tar för mycket tid att vara tonårsföälder. Man vill gärna tro att ungdomarna klarar sig helt själva när de nått gymnasiet. I vissa fall är det så, men andra svajar betänkligt och skulle kunna behöva mer vuxenstöd.

Det som jag upplever är svårt är att jag har ett uppdrag att lära ut mitt ämne. Större delen av tiden ägnas dock åt uppfostran. Jag måste påpeka att man ska ha med sig en penna till lektionerna, att det inte är så lämpligt att spela dataspel under lektionstid... , att påminna om att det är viktigt att komma i tid så att man inte missar information osv osv.

Många utav mina äldre kollegor verkar tyvärr ha givit upp. De suckar och pratar gärna om att det var bättre förr. Jag har min rektors stöd, men jag tror att man måste ta upp detta på en skolledningsnivå. En eller ett par enskilda lärare kan nog inte förändra skolans anda. De som jag har pratat med har upplevt att det blivit sämre attityd hos eleverna men jag tror inte att man vet hur man ska tackla det.

Jag tar tacksamt emot alla tips och idéer som finns!*

[mamawayne]

Eftersom du är vikarie så antar jag att själva undervisningen redan är planerad av den ordinarie läraren? Eller hur fria händer har du fått? Jag minns iallafall att när jag gick i gymnasiet så brukade många elever som annars "hatade" skolan engagera sig om man kopplade undervisningen till någon form av "skapande med hjälp av medier". Tillexempel om man undervisar i historia så kan man dela in i grupper (beroende på tillgång till kameror) och låta eleverna göra en film som på något sätt rör ämnet historia. Bara ett exempel.
Eller varför inte visa en film eller dokumentär om någon historiskt händelse som de sedan får diskutera kring? Du har säkert fler smarta idéer. Vet inte vilket ämne du undervisar i men det går ju att applicera på flera ämnen kan jag tro.
Bara en konkret idé ...

[Luvisen]

Håller med dig Anna, föräldrar är inte alltid nödvändiga. Jag har själv varit del i en sån där kaosklass och jag har själv varit ”stökig” ( kallar vi det )

Det som gjorde STOR skillnad var när jag fick en lärare i engelska som jag först tyckte var orättvis och dum, sen blev jag lite rädd för honom och efter en månad var han min absoluta favorit. Jag gick från underkänt i engelska till att få högsta betyg. Vad var så annorlunda med honom?

Han föregick med gott exempel såvitt jag kom ihåg.
Han var alltid i god tid.
Han var alltid propert och snyggt klädd.
Alltid kammad och hade en mkt vaken blick.
Han talade tydligt och högt men han skrek aldrig.
När vi först fick honom så tog han emot var och en genom att skaka i hand vid dörren.Den som var otrevlig redan där fick pröva att komma in en gg till. Gick inte det så fick de gå till rektorn eller klassföreståndaren.
Han bjöd var och en att ta plats stängde och låste dörren och sedan talade om hur hans lektioner gick till.
Kom man försent fick man sätta sig utanför (dörren var låst) och vänta tills lektionen var klar. Sedan fick man veta vad hemläxan var och så fick man en liten extra uppgift för att man skulle kunna hänga med på nästa lektion. Det var ingen utskällning eller tjat om hur dum man varit. Jag testade detta direkt förstås och fick sitta där ute. Det var jättetråkigt och sen hasade jag in och han sa bara i vanlig samtalston att om jag ville få en utbildning så måste jag själv ta ansvar för att tillgodogöra mig den. Han tänkte inte vara barnvakt. Sen slutade jag med det och kom ALLTID i god tid framledes.
Skrek man eller inte kunde uppföra sig fick man gå ut. Och prova igen att komma in när man var redo.
Han förutsatte att alla visste hur man satt vid ett bord- dvs spikrak rygg, inga krokryggar.
Han förutsatte att man alltid hade med sig det man behövde i material väg. Hade man glömt ngn enstaka gg gick det bra att dela med en annan elev för den gg. Forts man med det så såg han det som sabotage, då fick man gå och hämta sitt material och missa delar av sin utbildning.
Sedan sa han: Jag kommer hit duschad och propert klädd, jag förutsätter att vi respekterar varandra och att ni gör detsamma för mig.
Hans språk var alltid vårdat och han var alltid så där brittiskt smart i sina kommentarer.

Vid ett tillfälle var det en elev som kom och satte sig längst bak i klassen, hängde över sin bänk och satte på sig sina solglasögon. Då sa den här läraren ” Oh! I didn’t know we had a celebrity in the back.” Då vände sig alla och tittade på eleven och småskrattade. Kan säga att solglasögonen åkte av pronto och eleven gjorde inte så mer.
Det var alltid tyst och trevligt i hans klass och han var väldigt generös med beröm om man läste en dikt bra eller framförde ett lite stycke teater framför klassen. Och han gav engagerad kritik- kändes som man fick en recension i tidningen. Han använde mkt belevat språk. Ingen hade underkänt hos honom.

Det var mina tankar. All framgång!

PS. Ja, det här var en svensk skola. DS

[Nimrah]

Jag håller helt med Luvisen här! Exakt så ska det vara! Själv är jag en föräldraledig gymnasielärarstudent och har varit på en hel del praktik i gymnasieskolor. En gång fick jag följa samma klass i en veckas tid under nästan alla deras lektioner. Detta var den "stökiga" klassen i skolan. Alla lärare pratade om de jobbiga eleverna utom en som FÖRUTSATTE att de visste hur man betedde sig i skolan. Denna lärare tyckte om eleverna, de var "rara". Man har sina saker med sig till lektionerna, har man inte det får man hämta de och kommer kanske således för sent, då får man vänta utanför så som Luvisens lärare gjorde med sina elever. Inget tjat eller tjafs, bara helt logiska konsekvenser. Spiller man mjölk torkar man upp. Ingen behöver skälla på en person som spillt...

För den som orkar läsa kan skickar jag med en observation jag gjorde under denna period. Kanske kan den vara till nytta?

OBSERVATION AV KOMMUNIKATION UNDER VFU

Under många lektioner jag auskulterade var kommunikationen enkelriktad och objektivistisk (Dysthe, 2003:106). Det verkar som om en hel del lärare inte är medvetna om den nu rådande kunskapssyn som sociokulturella teoriperspektiv innebär alltså den kunskapssyn som den gällande läroplanen tar upp. Undervisningen kändes gammalmodig och därför blir det i många fall inte mycket till kommunikation.

Något jag reagerade över var hur lärare ofta behandlar sina elever på ett vad jag skulle kalla kränkande sätt. Lärare hyschade eller fällde otroligt sarkastiska kommentarer. Eleverna tilltalas på ett sätt som man aldrig skulle tilltala en vuxen i en annan situation. Jag tyckte det hela kändes respektlöst av vissa lärare. Jag råkade själv under denna vfu ut för denna behandling av en av lärarna. Jag hade inte satt mig på en stol ännu under lektionen för jag väntade mig att det skulle komma fler elever till lektionen där halva klassen var frånvarande. Läraren säger då med en obeskrivligt sarkastisk röst att jag inte behöver vara rädd för att sätta mig längre fram på en av stolarna, detta med uppenbart syfte att göra sig lustig på min bekostnad. Jag svarade med att säga att jag trott att resten av klassen skulle komma på hennes lektion och hade stor lust att skälla ut henne men besinnade mig trots att jag kände mig förolämpad.

Denna lektion var annars otroligt ”slapp” och många elever var frånvarande. Läraren pratar på men ingen lyssnar. Eleverna pratar i mobiltelefon utan att det får några som helst konsekvenser. De får en skrivuppgift som läraren förklarar, efter 5 minuter sitter fortfarande elever och pratar om allt annat än uppgiften med varandra. När läraren frågar varför säger de att de inte har något papper att skriva på. Eleverna droppar in lite hur som helst utan några konsekvenser. Undervisningen var totalt oväsentlig och man undrade hur eleverna stod ut överhuvudtaget. Jag tror det var den mest meningslösa lektion jag någonsin varit på. Eleverna var mottagare av färdig information som var orelevant och därför blev eleverna stökiga och omotiverade.

Samma klass var under en lektion i företagsekonomi ett under av stillsamhet och arbetsmoral. Detta var den klass som alla andra lärare tyckte var stökig. Men den här läraren kunde med hjälp av sin attityd, sina förväntningar och röst hålla alla elever sysselsatta och engagerade en hel lektion. När vi berättade om att andra lärare tyckte klassen var stökig blev hon väldigt förvånad och sa att hon tyckte de var ”rara”. Hon förväntade sig att de skulle göra sina uppgifter och att hon inte gav de möjlighet att vara stökiga. Hon hade en ganska auktoritär stil, utan att vara okänslig och var tydligt gränssättande vilket dessa elever blev lugna av. Det blev ett väldigt tydligt exempel på hur vår uppfattning om eleverna blir självuppfyllande som Karsten Hundeide (Dysthe,2003:144) skriver. De andra lärarna hade en uttalad bild av vissa elever som var klart exkluderande. Som en lärare uttryckte det ”Jag har ju inga förväntningar på honom. Han är ju som han är och jag lägger därför inte ner så mycket tid på honom”.

[Luvisen]

Ja, just det där med tilltalet som Nimrah talar om upplevde jag som viktigt också. Läraren sa alltid unge herr X eller fröken X till oss, helt seriöst. Och då sträckte jag på mig. Inget nedsättande där inte! :thumbsup:

[annawahlgren]

(Möjligen har vår lärare inte hunnit se Nimrahs inlägg ännu.)

"Tack för råden, Luvisen! Och tack Anna för att du fungerar som mellanhand!

Angående att låsa dörren så hade jag velat tillämpa den metoden. Dels för att göra en markering, dels för att få arbetsro för de som faktiskt är i tid. Problemet är att jag enligt SKolverket inte har rätt att göra så. Det är att "utestänga eleven från utbildning" och det får man inte göra. (Att eleven utestänger sig själv genom att komma försent pratar man inte om... )
OM jag skulle låsa så skulle mina elever springa och hämta rektor som släpper in dem. Han vill naturligtvis undvika att få Skolverket på sig.

Jag har mer och mer kommit fram till det andra som du skriver om, Luvisen. Jag måste föregå med gott exempel och om och om igen påvisa för eleverna vad som är deras ansvar och vad som är mitt. Jag ska inte "balla ur" och gapa och skrika utan lugnt och stilla berätta hur jag vill ha det. Jag har även märkt att ju närmare "verkligheten" undervisningen hamnar desto bättre blir den."

[plutteli]

Vill bara flika in att det visst är ok att låsa ute elever från lektionen i gymnasiet. Däremot är det inte ok att göra i de lägre årskurserna eftersom de eleverna har skolplikt. Gymnasiet är ju frivilligt att gå på och därmed har man varken rättighet eller skyldighet att delta i lektionerna.