7-åringen går i sömnen

[Malin, 3-barnsmor]

Är alldeles nyregistrerad på detta forum (men har läst en hel del i det), så jag håller som bäst på att lära mig hur det fungerar med alla dess finesser. Vill bara säga att jag uppskattar forum/gästbok/krönikor/mer läsning = allt, enormt mycket! Vilken hjälp! Vilket stöd!

Nu till ämnet. Vår 7-åriga dotter går i sömnen, ibland så ofta som 2-3 ggr/vecka. Alltihop började för 2-3 år sedan, men då hände det bara någon enstaka gång. Nu när hon går upp är hon antingen helt förvirrad och pratar osammanhängande, eller så är hon uppskrämd och säger att hon drömmer mardrömmar. Det vi gör då är att vi håller om henne medan vi talar lugnt till henne, och leder henne tillbaka till sängen. Men det börjar bli lite besvärligt, då det händer så ofta. Finns det en koppling till åldern, tro? Till saken hör att hon nu befinner sig i en period då hon funderar mycket kring liv och död m.m.
Finns det någon som har liknande erfarenheter, skulle jag gärna vilja föra en dialog och ta del av dem. Tack på förhand.

[annawahlgren]

Välkommen är du, och tack för alla dina fantastiska hälsningar i Gästboken

Jag skulle "hugga" lilla barnet ögonblickligen, ta henne om axlarna och rätt hurtigt, väldigt sakligt, med ögonkontakt högt säga till henne: "Halloj! Inte springa uppe på natten, på natten sover man! Hopp i säng!" Inte trösta alltså, inte hålla om och inte tala lugnande alls. Utan följa efter henne in till sängen men hon skulle få gå dit själv, och lägga sig själv, helt vaken eller inte.

Sedan skulle jag kanske hastigt och inte särskilt engagerat lägga i ordning täcket med ett enda handgrepp, klappa till det någonstans, inte dröja och genast gå ut, med en liten ramsa x2: "Sov så gott, vi ses i morgon!" med rejäl och saklig röst.

Man kan verkligen ha alla möjliga sorters bekymmer och mörka tankar när man är sju år, men vad det än handlar om., tar man hand om det på dagen.

[Malin, 3-barnsmor]

Tack för svar.

Ville bara tillägga att hon aldrig tidigare haft problem med att sova. Från 4 månader sov hon så gott som hela nätterna (det var långt innan jag läst i Barnaboken, visste inte ens att den fanns. Nu vet jag bättre ) De gånger hon har vaknat på natten under dessa sju år är lätt räknade. Hon har sovit som en klocka, och vi har varit så väldigt tacksamma för det. Hon sover bra numera också, inte tu tal om annat, men det är just hennes sömnpromenader vi har varit lite brydd över. Men vi tror det går över.

Jag är så glad att du finns. Tack för alla goda råd, både i böcker och här på forumet. Världen skulle vara bra mycket fattigare utan dig.

[annawahlgren]

Tack, vad rar du är

Återkom snart och berätta