Vår lilla kille (8 månader och 2 veckor) var världens solstråle tills för några veckor sedan. I samma veva började vi att kura honom, då han innan kunde vakna uppemot 20 ggr/natt.
Trots att han sov så dåligt (innan kuren), så var han alltid på bra humör, glad, hade extremt lätt för att skratta och var jättecharmig! Därför sa de på BVC att hans dåliga sömnvanor inte gjorde någon skada på honom, han ser till att ta den sömn han behöver. Men vi tyckte att det lät konstigt, eftersom vi själva var helt slut p.g.a. alla nattliga uppvaknanden och allt drama på nätterna.
Nu, efter ca 2 1/2 vecka sen kurstart kan vi lyckligt konstatera att hans sömn har förbättrats till något vi aldrig trodde var möjligt! Han vaknar fortfarande ett par/tre gånger/natt och skriker till, men somnar oftast om själv inom en halv minut. Och vi har inte behövt ingripa en enda gång den senaste veckan!!! Fantastiskt! Nattningen är det väl si och så med, han brukar falla i gråt så fort man går ut ur rummet men även nattningen har blivit bättre, trots att han oftast somnar med gråten i halsen (jag ser dock till att alltid bekräfta innan han somnar helt, så att min "ljuva stämma" följer honom in i sömnen).
Nu till problemet. Han är helt omöjlig att få att skratta! Innan räckte det med att titta på honom och le, så brast han ut i full skratt! Jag blir så ledsen över denna personlighetsförändring. T.o.m. släkten har reagerat på detta! Han verkar så ledsen och rentav deprimerad.
Det är säkert en ren tillfällighet att detta händer samtidigt som vi började med kuren, dessutom är han ju 8 månader... Men det känns jättetungt att behöva se sin älskling så här! Och det blir inte bättre av att omgivningen har börjat reagera och ifrågasätter kuren: "Är er sömn viktigare än lillens humör, ni borde kanske låta honom få bestämma sina tider?".
Behöver verkligen råd och tips på vad göra och om någon har liknande erfarenhet, skriv!!!
Tack på förhand!
Lotta
Deppig, ledsen, skrattar i princip aldrig nuförtiden.
Deppig, ledsen, skrattar i princip aldrig nuförtiden.
Kurning p?b?rjades 20 december -05.
K?pte Sova hela natten av Anna Wahlgren senh?sten -05, vilket var min f?rsta kontakt med henne.
Du får säkert fler svar förhoppningsvis av någon mer erfaren än jag men som du själv skriver så är han ju 8 månader nu och det kan definitivt vara 8-månadersångest. Vi märkte av det mycket tydligt en lång period.
Sen är det tydligen rätt vanligt också att de blir lite trötta och griniga när de "äntligen får sova" eftersom de "har råd" med det nu. Det har jag läst på det här forumet flera gånger. Det låter rätt logiskt också tycker jag. Ologiskt vore iallafall att det skulle vara något negativt att sova hela nätterna! Små barn har ju inte mindre behov av sömn än vi vuxna!
Sen är det tydligen rätt vanligt också att de blir lite trötta och griniga när de "äntligen får sova" eftersom de "har råd" med det nu. Det har jag läst på det här forumet flera gånger. Det låter rätt logiskt också tycker jag. Ologiskt vore iallafall att det skulle vara något negativt att sova hela nätterna! Små barn har ju inte mindre behov av sömn än vi vuxna!
Mamma till lilla prinsessan, 17 Februari 2005 och lilla prinsen, 27 Juli 2007. Har följt standardmodellen från start med båda.
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Skjut omgivningen, förlåt 
Han hade ackumulerat en enorm övertrötthet och den tar nu ut sin rätt, därför att han äntligen får sova. (Jfr slutkörda vuxna som sover bort hela semestern, när de borde vara extra glada och trevliga.) Detta är så vanligt, så vanligt. Det går förbi, tro mig. Ni får vara glada att han inte har blivit vansinnigt sjuk också. Det hör också till bilden. Man får liksom råd att ta hand om både trötthet och latenta krämpor, som bryter ut, när man äntligen börjar sova som folk.Lite mera tålamod bara
Och så åttamånadersångesten på det. Läs gärna på om den i Barnaboken. Den gör ingen människa glad i vilket fall, allra minst barnet.
Mer förtroende för barnet, mer förtroende för er själva, och som sagt - ta fram vargbössan och hota omgivningen, som bara precis ska hålla tyst
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Hej,
Jag vill bara stärka dig ytterligare med att vi upplevde något liknande när vi shn-kurade vår 7-månaders kille. Han var också en riktig solstråle även innan trots att han inte fick tillräckligt mycket sömn varken dagtid eller nattetid. De första veckorna under kuren var han mycket gnälligare än vanligt och skrattet var mycket svårare att locka fram. Måltiderna blev ofta väldigt ledsamma trots alla försök till att skapa en positiv stund. Han blev dessutom oerhört mammig vilket en kort stund gjorde att jag kände dåligt samvete (med facit i hand, helt utan anledning och direkt livsfarligt eftersom man sänder ut osäkerhet till barnet). Jag blev till en början också orolig att han blivit deprimerad. Jag började undra om vi gjort något fel och lusläste shn-boken igen. Det var också vissa i omgivningen som var oroliga över vad vi "höll på med" och vad det skulle ge för konsekvenser.
Efter några veckor (ca 3) fick han dock nya krafter och nu är han en riktig solstråle igen Han har också utvecklats enormt genom att lära sig krypa, ställa sig upp, har fått dille på att pussas, klappar i händerna, hamrar med två föremål mot varandra, använder pincett-greppet för att plocka upp ärtor och ropar "baba, baba" när hans pappa kommer hem (väldigt populärt 
) Allt på bara 3-4 veckor. Det roligaste är när han får "skratt-attacker" i vagnen ute på stan och folk vänder sig om och undrar vad som händer.
Så - Håll ut och vackla inte genom att undra om ni har gjort något fel! Han behöver sin sömn precis som ni behöver er och så snart han "kommit ikapp" kommer ni att "få tillbaka" er lilla solstråle. Kanske tar det bara lite längre tid om det nu också sammanfaller med 8-mån ångesten.
Kanske kan ni ta lite paus från alla måsten i omgivningen och skapa lite lugn och ro i hemmet? Jag kände mig i alla fall stressad om min lilla kille inte var glad när vi träffade släkt och vänner så jag tyckte att det var skönt att dra ner lite på tempot i några veckor tills allt hade stabiliserat sig.
Lycka till!!
Kram AnnSofi
Jag vill bara stärka dig ytterligare med att vi upplevde något liknande när vi shn-kurade vår 7-månaders kille. Han var också en riktig solstråle även innan trots att han inte fick tillräckligt mycket sömn varken dagtid eller nattetid. De första veckorna under kuren var han mycket gnälligare än vanligt och skrattet var mycket svårare att locka fram. Måltiderna blev ofta väldigt ledsamma trots alla försök till att skapa en positiv stund. Han blev dessutom oerhört mammig vilket en kort stund gjorde att jag kände dåligt samvete (med facit i hand, helt utan anledning och direkt livsfarligt eftersom man sänder ut osäkerhet till barnet). Jag blev till en början också orolig att han blivit deprimerad. Jag började undra om vi gjort något fel och lusläste shn-boken igen. Det var också vissa i omgivningen som var oroliga över vad vi "höll på med" och vad det skulle ge för konsekvenser.
Efter några veckor (ca 3) fick han dock nya krafter och nu är han en riktig solstråle igen
Han har också utvecklats enormt genom att lära sig krypa, ställa sig upp, har fått dille på att pussas, klappar i händerna, hamrar med två föremål mot varandra, använder pincett-greppet för att plocka upp ärtor och ropar "baba, baba" när hans pappa kommer hem (väldigt populärt ) Allt på bara 3-4 veckor. Det roligaste är när han får "skratt-attacker" i vagnen ute på stan och folk vänder sig om och undrar vad som händer. Så - Håll ut och vackla inte genom att undra om ni har gjort något fel! Han behöver sin sömn precis som ni behöver er och så snart han "kommit ikapp" kommer ni att "få tillbaka" er lilla solstråle. Kanske tar det bara lite längre tid om det nu också sammanfaller med 8-mån ångesten.
Kanske kan ni ta lite paus från alla måsten i omgivningen och skapa lite lugn och ro i hemmet? Jag kände mig i alla fall stressad om min lilla kille inte var glad när vi träffade släkt och vänner så jag tyckte att det var skönt att dra ner lite på tempot i några veckor tills allt hade stabiliserat sig.
Lycka till!!
Kram AnnSofi
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Hejsan AnnSofi,
Tack för att du frågar!
Sonens humör har faktiskt blivit bättre. Numera är det inte omöjligt att få honom att skratta, så det var med all sannolikhet den berömda 8-månaders ångesten som slagit till.
Men (tyvärr så kommer det ett "men") så är han inte alls lika glad, "charmig" och lättroad som innan. Men det är väl nu som barnets jag föds fram och man får skönja en liten glimt av hans personlighet. Och så länge han inte är deppig och är omöjlig att få att skratta så är jag hur nöjd som helst. Han är ju ändå världens gulligaste unge i mina ögon!
Tyvärr har kuren havererat till ca 80 % (för läget är inte riktigt lika illa som innan kuren). Sonen började ställa sig upp i spjälsängen efter 2 veckor av underbar sömn, och vi var helt handfallna eftersom han inte kunde lägga sig ner själv igen. Så vi "förstörde" för oss jälva och honom genom att återinföra en massa trafik. Dessutom har han blivit sjuk för första gången i sitt liv och hade 40 graders feber. Då flyttade jag in i sovrummet med honom (rädd för att han skulle kvävas av sina egna spyor). Osar vargar låååång väg!
Och nu är den onda cirkeln igång igen. Han gillar (?) min nattliga underhållning så det blir inte så mycket sömn. Men så fort han är helt återställd och har lärt sig att ta sig ner ordentligt på egen hand, då ska jag minikura honom igen.
TACK i alla fall för dina inlägg i tråden. De var oerhört uppskattade av både mig och min man och även mormor och farmor, som också undrade varför han var så "deppig".
Hoppas allt är bra med er!
Lotta
Tack för att du frågar!
Sonens humör har faktiskt blivit bättre. Numera är det inte omöjligt att få honom att skratta, så det var med all sannolikhet den berömda 8-månaders ångesten som slagit till.
Men (tyvärr så kommer det ett "men") så är han inte alls lika glad, "charmig" och lättroad som innan. Men det är väl nu som barnets jag föds fram och man får skönja en liten glimt av hans personlighet. Och så länge han inte är deppig och är omöjlig att få att skratta så är jag hur nöjd som helst. Han är ju ändå världens gulligaste unge i mina ögon!
Tyvärr har kuren havererat till ca 80 % (för läget är inte riktigt lika illa som innan kuren). Sonen började ställa sig upp i spjälsängen efter 2 veckor av underbar sömn, och vi var helt handfallna eftersom han inte kunde lägga sig ner själv igen. Så vi "förstörde" för oss jälva och honom genom att återinföra en massa trafik. Dessutom har han blivit sjuk för första gången i sitt liv och hade 40 graders feber. Då flyttade jag in i sovrummet med honom (rädd för att han skulle kvävas av sina egna spyor). Osar vargar låååång väg!
Och nu är den onda cirkeln igång igen. Han gillar (?) min nattliga underhållning så det blir inte så mycket sömn. Men så fort han är helt återställd och har lärt sig att ta sig ner ordentligt på egen hand, då ska jag minikura honom igen.
TACK i alla fall för dina inlägg i tråden. De var oerhört uppskattade av både mig och min man och även mormor och farmor, som också undrade varför han var så "deppig".
Hoppas allt är bra med er!
LottaKurning p?b?rjades 20 december -05.
K?pte Sova hela natten av Anna Wahlgren senh?sten -05, vilket var min f?rsta kontakt med henne.
Hur går det?
Hej, hur går det för er?
Har du verkställt att du "sagt upp dig" som föräldraledig?"
Är sonen gladare?
Tänker på er!!! Håller tummarna!!!
Status Quo hos oss tyvärr...
Har du verkställt att du "sagt upp dig" som föräldraledig?"
Är sonen gladare?
Tänker på er!!! Håller tummarna!!!
Status Quo hos oss tyvärr...