11 månaders SS tvärarg vid nattning! Det går utför...

[Johansen]

Kära medhjälpare!

Fnurror på sömntråden är precis vad vi har och lägger därför inlägget hit trots att start och bakgrund finns under annan rubrik... Rätt eller fel hoppas jag iaf någon finner mitt lilla rop på hjälp, här eller där.

Lille O som var 7 mån när han kurades, både en och två gånger, är nu snart 11 månader. Han sover jättebra på natten och är pigg, glad och hungrig på dagarna. Kanske inte den hungrigaste fågeln i boet med tanke på hans energiska personlighet. Men äter och växer, det gör han.

Vårt problem är inte O:s sömn i sig, utan insomnandet I några veckor har han hållit låda i upp till 1 h efter läggning! Såhär har det sett ut i några veckor: O har tokroligt innan läggning, sen 15 min bebisprat m sovnallen och div test av nya ljud och rörelser. Uppskruvad. Ibland tystnar han i ca 5 min då vi tror han somnat, men vaknar till och blir tvärarg. Tvärarg blir han för övrigt ändå, även utan de 5 minutrarna. Då vi läst att han ska få vara arg ifred avvaktar vi med ramsa. Ilskan går efter ett tag över i något som liknar förtvivlan efter att ha "fastnat" i sitt skrik. Då ramsar vi efter konstens alla regler utan att ramsorna tar riktigt, trots att vi alltid ramsat så och han tidigare godtagit dem. Tillslut blir det lång solfjäder men inte heller på den svarar han med det lugn han tidigare gjort. Under tiden pratar han, krafsar med händer och fötter och söker ivrigt kontakt (som vi inte bjuder på!). Efter ramsan ut blir han ilsken igen...

Han sover trots det sina goda 12 h per natt och somnar om själv vid sällsynta uppvak. Vi undrar givetvis var vi felar? Vi fasar återigen för nattningarna som blivit till skrik och frustration och jobbar hårt med säkerheten inför kvällen.

Några misstag har vi själva sett:

- Efter de fantastiska framstegen som ledde till flera månaders skön nattsömn efter lite mutter och prat i ca 15 min, började vi slappa något med rutinerna. Vi tog bla förbjudna sovmorgnar då och då (så bra sov han!) vilket ledde till att resten av dagsrutinerna rubbades från och till.

- Har svårt att finna på bra sysslor för social delaktighet, förutom dammsugning som han älskar! Dock mest kolla apparaten.

-Då vi hade två vilor på schemat men märkte att han bara "snackade bort" den sista, testade vi att bara låta honom få en långvila mitt på dagen. Mindre schemaändring. Vi ångrade oss snart tillbaka till grundschemat då han blev övertrött både fm och kväll samt var fortsatt svår att natta. Kanske höll vi inte ut tillräckligt för att nyheten skulle sjunka in?

- Under en period hade vi dörren lite på glänt för att underlätta, trodde vi...nu är det svart igen.

Vårt nygamla schema, åter i bruk:

8.00 God morgon + välling (nu utan sovmorgon)
9.30 Gröt + banan
10.30 vila (1,5h) hans favoritvila, mkt morgontrött
12.30 Lunch
15.00 Rejält mellanmål (gröt+macka/frukt)
15.30 Vila (45min alt 20min om han är extra pratglad)
18.00 Middag
19-20 Bad, välling, skoj
20.00 God Natt

Totalt timmar sömn: ca 14
Utevistelse 1g/dag nu vintertid (vagn, gunga, känna på naturen etc)
Kryper, grejar, låter, pratar non-stop däremellan. Vi sjunger, dansar, kramas, tokar, ramsar och skrattar mycket.
Alla vilor ackompanjeras av klassisk musik samt husljud.

Varför så arg vid nattning? Och hur kan vi underlätta?

Tacksam Johansen

[Johansen]

Ett par frågor jag glömde:

-Lille O har över lag svårt att varva ned och ligger gärna länge i sängen och testar nya saker innan han når sömnen. Därför undrar jag om vi bör bryta hans pyssel och prat, trots att han inte frågar, med en ramsa när det tar tid?

- När är det skäligt att ändra schemat till bara en vila, och när bör den isf infalla?

Kram till alla som kämpar på med småttingarnas viktiga sömn!
Johansen

[miniz]

Hej Johansen!

Ofta byter man till en lur runt àret, plus minus. Nu är han ju runt àret och säger till att han inte är nöjd pà kvällen.

Jag hade nog ändrat tillbaka till en lur och bjudit pà en 5 minutare, alternativt en 20 minutare i början, om han somnar. Och använda mig av marginalkvarterna. Jag hade lagt in en 1,5 eller 2 timmars vila mitt pà dagen efter lunch. Om han är morgontrött sà kan han äta en tidig lunch och sedan hoppa i säng.

Det tar ofta tvà veckor innan det nya schemat sitter, sà lite hjälp med kvartar och powernaps brukar jag bjuda pà!

Kram.

[Johansen]

Tack Miniz för att du tog dig tid

Det här med en eller två lurar har vi fått lite olika bud på...svårt! Och eftersom det tar ca två veckor innan vi kan utvärdera resultatet känns det extra lurigt. Men å andra sidan, hur veta om man inte provar?

Marginalkvartarna räcker inte till för att han ska hinna sova korta lurar. När han väl somnar efter allt pysslande ska han upp, om vi ska hålla schemat. Och det ska vi.

Ikväll var vi hos bekanta på middag och läggningen kom 20 min senare än vanligt. O skrattade mycket på middagen samt innan nattning och vi föräldrar hade rätt attityd. Trots det blev han arg efter 10 mysiga minuter m snuttenallen, sedan mer arg, sedan fastnade han i ilskan och blev därför mkt ledsen och därtill övertrött. Somnade 21.30 !!! efter lååång solfjäder. Med den avvaktade vi länge och ramsade rejält några ggr + husljud innan dess.

Det där har vi så svårt att tackla!

Först arg = låta vara, då verktygen inte biter, men när vi låter honom vara arg blir han istället väldigt olycklig. Olycklig = verktyga. För lite sömn får han också på kuppen och schemat som ska hållas ger inte utrymme att sova ikapp de missade timmarna. Ond cirkel med övertrött barn och vi hamnar i status quo både här och där.

Ibland är vändningarna så snabba att vi inte vet om han är arg eller redan gått över till olycklig, och då lyssnar vi noga, noga!

En sak till är SHN-boken. En fantastiskt livsomvälvande bok på många sätt! Men, när vi läser att om kuren gjorts till punkt och pricka (vilket vi gjort) ska det vara slut på skrik och olycka därefter. Barnet kan läggas var som helst, av vem som helst, sjuk som frisk och ska nöjd bara slockna...
Ingalunda så! Här frågas med jämna mellanrum och då har vi varit nitiska med instruktionerna i både bok och forum, och därtill fått en (fd) SS!
Vi känner oss därför handfallna när skriken eskalerar och vi inte vet vad göra bättre? Vi tolkar givetvis resultatet som att vi misslyckats då vi tar Anna på orden och inte tycker det bör krävas läsning mellan raderna.

Någon som känner igen sig?

Nedstämd efter kvällens nattning...

/Johansen

[miniz]

Hej.

Hur gàr det?

Jag känner mig lite igen. Min förstfödda kurade vi när hon var fyra mànader och efter det var hon SS, direkt och är det ännu. Sà när tvàan kom tänkte jag att det här är ju plättlätt, men Liv är inte (som) sin syster. Vi kurade henne efter alla konstens regler men lyckades inte. Vi hade samma kur-recept för ettan och tvàan men resultatet blev helt olika. Vàrt fel? Gjorde vi fel? Kanske! Men vi fick slut pà nattammandet och springadet, det vi inte fick slut pà var hennes protester, tycka till màste man ju fà göra. Hon var en "natt-trotsare" om man kan säga sà. Hon tog alla de stora fràgorna i sängen, skönt kan man tycka när man gàr hem fràn parken eller är i affären, men sedan klockan tre pà natten när hon inte vill sova, vill stiga upp, vill ha täcket osvosvosv, dà blir man lite trött. När jag blev gravid med trean tänkte jag hoppas, hoppas det inte blir likadant. Hon är fantastisk, jag älskar henne över allt pà jorden, men en gàng till, nej tack. Och trean sov som en dröm, fràn början och sover ännu som en dröm. Sà fyran, jag var ännu rädd för en natt-repris, men han var en annan typ igen. Tyckte att morgon börjar tidigt, läänge tyckte han det. Vi gjorde "allt efter boken", men han tyckte sitt ändà. Sàn är han. Och det är bra. Lite tungt pà morgonen, men det fàr man bjuda pà. Nu sover han ocksà till det är morgon! Allt detta blabla för att visa att barn är barn och barn är människor. Vi tycker alla olika.

Eftersom ni har haft en SS sà kan ni detta allihopa. Läs i SHN sà ni har attityden och vet vad ni ska göra. Ibland kan man lyssna lite för hàrt. Pà kvällen kan ni ge honom lite musik som husljud sà fàr han lite annat att tänka pà och höra pà.

Runt àret händer mycket i de smà liven, de ska lära gà, de förstàr sà mycket saker (som de inte förstàr), sà det kan ta lite tid att varva ner innan man somnar.
Bjud pà mycket social delaktighet, utevistelse, utforskande, fysisk aktivitet och humor pà dagen. Om det tar för làng tid att somna, är det ofta signal pà att det behövs en schemajustering.

Kram.

[Johansen]

Tack Miniz för ditt peppande och tänkvärda svar!

Visst är det så att barn är barn och barn är människor, ändå är det så lätt att börja jämföra sig med andra. Första gången som föräldrar dessutom.

Jag och maken har båda svårt att sova, en att somna och bli trött på kvällen och en vaknar och har svårt att somna om på natten...vår son är trots allt en frukt av oss och konstigt vore nog om hans sömn skulle vara perfekt

Attityden ja, den jobbas hårt på. Många kapitel i SHN tål att läsas både två och tio ggr.

Nu har både dag- som nattvilor varit helt skrikfria i snart en vecka *tar i trä*!!! Har följt schemat på minuten, något som gillas av O. Och vi har kvar eftermiddagsvilan då han numera somnar ok även där. Sur som ättika dock när han väcks (?) trots att vi klockar 20 alt 45 min. Han verkar tro det är natt och vill sova vidare. En ändring vi gjort till det bättre är att vi mörklägger även på dagen. Stor skillnad!

Kram och tack igen

[Sagalinda]

:thumbsup:

Härligt!

Kram!

[Johansen]

Jaha, då är vi med fnurra...igen!

Lille O blir snart 14 månader och i några veckors tid har det ylats högt vid samtliga vilor.

Vad nytt under mars månad?

- O började gå i början på månaden.
- Pappa M och mamma Johansen är hemma tillsammans ( !) 4 fina veckor med sonen.
- Vi har ändrat schemat från två till en vila:

8.00 God morgon
8.30 välling
9.00 Gröt/macka/banan (hungrig)
10-11 Utevistelse
12.00 lunch
12.30 vila (1,5-2h)
14.30 mellis
15-17 utevistelse etc
18.00 middag
19.00 välling
20.00 God natt

Hur tar sig frustrationen i uttryck?

- Trots att O är glad som en lärka och mätt som en plätt när han läggs (med tillrättaläggande + kort solfjäder som markering + ramsa ut) blir han tvärarg på två röda sekunder. Vi hinner knappt ut. Skriker argt, inte olyckligt. Pågår ca 30 min. Skriken växlar mellan svordomar och mycket irriterat och trött gnäll. Det känns som han fastnar.

- Samtliga ramsor triggar ilskan. Solfjädern som fås max en gång (i försök att bryta) per läggning älskar han (!) men blir givetvis arg igen så fort vi släpper. Vi sparar på ramsorna så länge vi kan. Vi skickar alltid med en mjuk bekräftelse x 2.

- Från att ha sovit 12 timmar i stöten vaknar han var 3:e timma och låter olustig alt skriker upp sig. Pangramsan förvärrar + ramsor överlag. Pågått ett par veckor.

Våra åtgärder:

- Sovnallen han brukat gosa gott med blev något han kastade ur sängen och blev riktigt olycklig över. Gång efter gång efter gång...vi tröttnade och tog bort nallen till förmån för sömnen. Inget enkelt beslut att ta bort bästisen i en kritisk fas...Nu har han inget att kasta då sängen är spartansk med bara de nödvändiga sovprylarna, men arg likväl. Det vi nu slipper är att gå in och störa i onödan. Rätt eller fel?

- Musik spelas högt, husljud, klappriga tofflor etc. Har så alltid gjort...men utan verkan.

- För 1 v sedan gjordes en minikur från natt två men utan att buffa, enbart ramsa + distinkt solfjäder + bekräftelse. Redan andra natten sov han tills vi gjorde god morgon! Även tredje. Därefter har han vaknat igen vid två någon natt. Ledsen och utan att ramsan riktigt biter. Och imorse upprepades olustiga uppvak från kl 6...

- Attityden = safarivakt med tanken "Här ska sovas!"

Frågor:

-Varför skriker vår son sig till sömns? Han verkar avsky att sova/ligga i sängen. Trots att vi nitiskt följt instruktionerna i SHN har han från kurens begynnelse, vid 7 mån, alltid varit mer eller mindre missnöjd.

- Börjar det osa "skrikmetod"? Vi ramsar istället för "visar upp oss" var 5:e minut, eller ännu mer sällan! Ett argt barn som skriker sig till sömns genom 5-min-metoden eller ett argt barn som skriker sig till sömns genom SHN-kuren. Vad är skillnaden för barnet?

- Om frustrationen handlar om utvecklingsfaser så sker ju denna utveckling konstant! Faserna avlöser varandra hela tiden. Var i SHN-boken står att finna att det är ok att skrika sig igenom dessa? Eller hur underlätta när inga av de föreskrivna verktygen biter?

-Läsningen i boken får oss fortfarande att känna som vi misslyckats med kuren. Han skriker ju oftast! Miniz peppade oss bra förra gången då hon menade att alla barn reagerar olika, tror jag också - de är ju individer, men betyder då det att kuren är verkningslös för oss? Kämpar vi förgäves?

Ok...nu är attityden ingen safarivakt längre

- Vad göra? Höga och plötsliga ljud används ju ofta vid tortyr. Även den mest hårdnackade soldat bryts ned tillslut. Vi föräldrar är inte ens soldater!

Frustrerad Johansen med familj - snälla lite råd tack!

[miniz]

Hej.
Vad bra att du àterkommer med fràgor.

Frågor:

-Varför skriker vår son sig till sömns? Han verkar avsky att sova/ligga i sängen. Trots att vi nitiskt följt instruktionerna i SHN har han från kurens begynnelse, vid 7 mån, alltid varit mer eller mindre missnöjd.

Har ni Barnaboken?
Jag vet att det här är sömnforumet, men sömn hänger i hop med resten.
Har han social delaktighet, tvà pass varje dag? Och sedan hjälpa lite här och där var han behövs?
Är han ute minst en gàng varje dag, var han fàr upptäcka och röra sig fritt?

Utevistelse och social delaktighet hjälper för sömnen, Tänk själv, efter en dag var du gjort en riktig arbetsinsats och i tillägg varit ute i friska luften och härjat i tvà timmar.

- Börjar det osa "skrikmetod"? Vi ramsar istället för "visar upp oss" var 5:e minut, eller ännu mer sällan! Ett argt barn som skriker sig till sömns genom 5-min-metoden eller ett argt barn som skriker sig till sömns genom SHN-kuren. Vad är skillnaden för barnet?

Det handlar om kommunikation. Ni fàr försöka bryta det arga med att ramsa till det tar, t.ex. Alltsà vara där, hjälpa honom förbi, inte làta honom skrika till han blir klar. Om detta är ett beteende som han fastnat i fàr ni hjälpa honom vidare. Om han ibland spottar och svär, sà fàr han göra det.

- Om frustrationen handlar om utvecklingsfaser så sker ju denna utveckling konstant! Faserna avlöser varandra hela tiden. Var i SHN-boken står att finna att det är ok att skrika sig igenom dessa? Eller hur underlätta när inga av de föreskrivna verktygen biter?

Utvecklingsfaser är 9 mànader àngesten, förtrotsen, trotsàldern, (4,5 àrs bakslaget,) 6 àrskrisen och senare kommer det ocksà andra kriser. Det är mycket som ska redas ut i de smà liven och det är vàr uppgift att hjälpa dem hitta vägen. Vi màste arbeta med verktygen sà de fungerar. Jag t.ex gàr helt imot SHN och ger 2àringen en leksak i sängen när det är sovdags, sà pillar han med den och somnar sedan nöjt med bilen eller flyget under armen, som ett gosedjur.

-Läsningen i boken får oss fortfarande att känna som vi misslyckats med kuren. Han skriker ju oftast! Miniz peppade oss bra förra gången då hon menade att alla barn reagerar olika, tror jag också - de är ju individer, men betyder då det att kuren är verkningslös för oss? Kämpar vi förgäves?

Kuren är inte verkningslös.
Att barn är olika betyder att ni màste hitta ert eget sätt att göra det pà. Göra kuren till er.

Efter er minikur kand et vara de klassiska bakslagen som kommer. Sà ta det inte som nederlag, men som bakslag. Som ni svara pà, du skriver att ramsan inte riktigt tar, men lite? Har du attityden pà plats eller tänker du pà hur han reagerar pà den pà kvällen?

Kram.

[Johansen]

Tack igen Miniz för hjälpen!

Japp, vi har barnaboken och vet att vi kan göra mycket mer med den sociala delaktigheten. Dock hjälper han till här och var i vardagsbestyren. Vi jobbar på detta!

Ute är han 2 ggr/ dag och rör sig så fritt det går utan att bli farligt. Lekplats, trädgård...

Vi har svårt att bryta det arga, då det arga verkar ha blivit normen för hans insomning. Det är ytterst ovanligt nu att han somnar med gott småprat och mummel. Den bästa nedvarvningen fick han när han ännu inte börjat kasta sovnallen ur sängen, och blev rasande, då gullade han med den tills sömnen kom. Vi tog bort hans kära nalle, då det blev ett evigt spring ut och in när sonen konstant svingade den över kanten. Vi hann knappt ut mellan varven!

Fråga Då vi egentligen tycker att han ska få ha sin sovnalle hos sig i sängen, hur ska vi tackla att han slänger den över kanten och blir arg? Vi visste inget bättre sätt än att ta bort den. Har frågat andra familjer som aldrig varit med om att barnen kastat ur sina sovkompisar! Innan somnade han gott med nallen liggandes tätt intill och en arm eller ben i munnen. Hur kan vi få nallen att fungera som tröst igen? Vågar vi återföra den?

Fråga Sonen skriker som sagt ofta tills han "blir klar" och vi vet inte hur vi bryter det då ramsan inte tar. Han är arg och då har vi förstått att vi ska vara mycket sparsamma med verktygen då de inte biter på ett argt barn. Därav skrik tills han blir färdig. Vi trivs inte alls med att inget kunna göra i det läget. Hur bryta ilska utan att verktyga?

Attityden är oftast "safarivakt" med koll på läget. Trots det analyserar vi noggrant lillens skrik. Han får ju inte bli olycklig! Kanske lyssnar vi med för stora öron?

Svårt att hitta ett eget sätt att kura när man aldrig tycks finna det...eller förstår vad som går galet. Vi kan inte alls fatta varför denna enträgna ilska vid läggningarna?

Varm kram tillbaka!

[Johansen]

Någon av er som känner igen konstant arga läggningar? Vad gjorde ni åt saken?

Har någon mer haft problem med snuttedjur el dylikt som upprepat kastas ur sängen? Hur tacklade ni problemet?

Alla dessa frågor... #-o

/Johansen

[SusanD]

Hej, jag kastar mig in i tråden för att se om jag kan ge svar på några av era frågor.

Vi har ju fyra barn här hemma, fyra olika sätt att sova på eller rättare sagt två. Mika och Sigge sover som grisar, deras batteri tar slut klockan 19 och då går de själva och lägger sig. Skuttar i sina sängar, blir omstoppade och så ramsar vi ut. Inget tjafs alls utan de sover gott ända tills morgonen.

Sen har vi Emil och Linus som visserligen sover gott men de drömmer mycket, har grejer för sig innan de kan somna och vaknar ibland tidigare än väckningen. Med dessa två herrar, 6 och 1 år gamla, får man då och då ha riktiga ramsdiskussioner.

Jag har skummat er tråd, kan ha missat något här och där men tror jag har helheten klar för mig.

Trots att ni skriver och berättar om att ni har en attityd som säger att allt är bra, det går fint att sova gott så tror jag att det är där det brister. Inte konstigt alls när lilla barnet inte har följt SHN-boken utan gråtit mer och varit argare än andra. Då vacklar man och det känner barnet även om man själv är helt övertygad om att så inte är fallet.

Har man ett litet barn så blir det så att man lyssnar för mycket, överkoncentration är ordet. Har man fler så lyssnar man men låter en del av tjatet rinna förbi, man hör när det är allvar och när det bara är tjatter och surighet.

Social delaktighet är bra, här hemma jobbas det för fullt men lika viktigt är att kunna leka på egen hand. Klara sig lite själv fast man är liten, då blir man stor och får självförtroende. Om du är ute, sätt dig ner på en stubbe, läs tidningen och låt lilla barnet upptäcka skogen på egen hand. Du kommer ha ögonen på honom i smyg så han inte gör några heltokiga övningar men de klarar samtidigt så mycket mer än vad vi tror.

Linus är just nu arg när han lägger sig, men där låter vi honom vara och det tar bara ett par minuter innan han somnar. Är han arg längre eller om han får för sig att det är uppstigning klockan sex så blir det en ramsdiskussion och då handlar det inte om att vänta 5 min mellan ramsningarna. Här ska det ramsas efter barnets svar och då får man svara lite surt och bestämt tillbaka. Det handlar ändå om trygghet, att barnet vet att du faktiskt vet vad du håller på med. Förstår du hur jag tänker? En ramsdiskussion blir som att få igenom ramsan igen, inte ge dig utan se till att du når fram att ni når en dialog.
Linus somnar alltid nöjd när vi har diskuterat huruvida det ska sovas igen, han gillar att få sucka och lägga sig ner och mumla om hur envis hans mamma är.

När ni lägger honom vad gör ni då? Står kvar vid dörren och lyssnar eller sätter igång med kvällens sysslor? Blir ni kvar vid dörren fattar ju lilla barnet att något är på tog så sätt fart med dammsugning så hörs det att ni är på plats men fullt upptagna med viktiga kvällssysslor. Dammsugning har varit väldigt effektivt här hemma, dessutom blir det ju väldigt rent också. Sen knäpper vi alltid på radion eller tv-n så det blir så där lagom mycket ljud i huset, inte så det är irriterande utan bara tryggt.

Vår Linus är ju lite äldre än er juvel men han tömmer diskmaskinen, hjälper till att duka, lägger sina smutsiga kläder i tvättkorgen, borstar tänderna själv innan vi tar vår vända, tänder och släcker lampor, stänger dörrar, puttar in stolarna vid köksbordet, lagar mat och smakar samtidigt en massa, dammsuger, diskar för hand, viker tvätt (inte så jag blir nöjd men han är nöjd), torkar bordet, hämtar posten i brevlådan, vattnar blommor, ger hundarna mat, hjälper till att skura badrummet..... De kan ju verkligen göra allt och är dessutom väldigt arbetsvilliga sen blir kanske inte allt som man själv tänkt sig men är ungen nöjd och glad så är jag detsamma.

Om du orkat läsa ändå hit så handlar hela SNH dels om att utföra kuren som den beskrivs i boken och dels om att göra den till sin, att inte snöa in på minuter och använda ramsan så man når dialog.

Detta är mina tankar, ni får läsa och begrunda, fundera och gå vidare.

Kram Susan

[SusanD]

Jo så var det ju det här med gosedjuret också. Här hemma har alla barnen två små gosedjur var men ingen är beroende av dem utan sover lika bra och oftast utan dem.

Har någon liten kastat ut ett gosedjur ur sängen så har det fått förbli på golvet. Ramsdiskussion har följt eftersom liten blivit arg men sen har det inte kastats något mer, inte någon enda gång faktiskt.

Kram Susan

[Johansen]

Varmt tack för att du tog dig tid med oss (och vår blivande 14-månaders), SusanD!

Du har alldeles rätt i att attityden är den felande faktorn här Jag och maken pratade om det under dagen och vi kom på oss med att ersätta lugnet med irriterade tankar: "att det ska skrikas vareviga stund" / "varför ska det vara så svårt att somna, vi som gjort allt" / "sov nu, genast, med en gång" ...

Sedan insåg jag efter kvällens läsning på forumet att jag inte är helt säker på att vi någonsin haft en SS! Ramsan har aldrig bitit till 100%. Alltid någon protest vid läggningar trots att han sovit sina 12 timmar + fixat uppvak själv i längre perioder. Tror det har att göra med att bekräftelseramsan uteblev i början samt att vi ramsdiskuterat för lite och sällan.

Jag förstår precis hur du tänker kring ramsan!
Tror vi varit för nitiska i förståelsen av SHN och inte riktigt gjort kuren till vår. Vi har snöat in oss på att inga verktyg biter på ett argt barn och därför låtit vara om det så hållit på i 15-20 min. Sedan ett försök till ramsa och/eller en solfjäder (som givetvis inte bitit) och låtit vara igen...

Sen har vi backat för dåligt med verktygandet. Tror vi bedömt "krisläge" för tidigt, slutat ramsa och givit solfjäder, något han kommit att älska! I nuläget bryter vi ff ilskan med en solfjäder. Sedan ramsar vi svagt utanför dörren. Det brukar gå hem utan fortsatta protester. Men visst känns det som han skriker oss till sig, inte ifrån sig...vi har nog lärt honom att vi kommer in tillslut.

Vid läggning har vi TV på i vardagsrum, klassisk musik (ganska högt) i rummet intill sonens, går med klappriga tofflor, någon tömmer diskmaskinen, fixar mat etc. Dock passerar vi ofta hans dörr för att se till att ilskan inte gått över i olycka. Svårt att höra annars i allt brus. Så fokus ligger oftast på "hur låter skriket?" Där blir vi fortfarande osäkra trots att det "låter" argt. Är skrikets karaktär verkligen så tydlig för de flesta? Det vore ju fruktansvärt om hans skrik varit olyckligt alla dessa gånger!!! Har han farit illa då?

Överkoncentration var ordet #-o

Så, vi gör följande:

Taggar ner och slutar vackla. Dammar av attityden och ger oss ut i den ofarliga djungeln. Vi hittar ju där nu! Geväret alltid laddat!

Ramsdiskuterar med sonen tills vi når en dialog, ilskan till trots. Solfjädrar endast vid kris med K. Backar hela tiden. Litar på lillen.

Använder lilleman i fler av våra vardagsbestyr, tills han själv får nog.

Återinför gosenallen och låter den förbli på golvet om den kastas - tar ramsdiskussionen istället.

Tacksam Kram!
Johansen

[AMAMA]

Smyger inn med litt pepp! - og hentet litt inspirasjon til ramsedialog her også - har vært litt for lat i det siste... Bra jobbet og bra selvinnsikt!

amama