Min 2-åring vaknar varje natt - vad gör jag f&oum

[Mamma_Punk]

Hej allihopa!
Jag är en 23-årig tjej som alltid gjort lite som jag har velat, går mot strömmen i allt, och är ju därför ett grymt stort fan av allas vår Anna och hennes Barnabok. Jag tycker jag följer de flesta råd ur densamma med min dotter, men något är uppenbarligen ur led. Är det hennes trotsfas som spökar?
Hon somnar själv i eget rum utan vidare mankemang efter välling, vid 8-tiden, men vaknar ett par gånger varje natt, en gång kan t ex vara vid ett, då hon är helt hysterisk, springer ut, vrålar etc. Jag lugnar och tröstar och håller, upprepar att det inte är någon fara, att hon ska sova gott för det är natt osv. Det funkar ju. Men så vaknar hon kanske vid 5 och skriker "MAMMAAAAAAAAAA!!!!!!" tusen gånger och man går upp och hålögt upprepar man och upprepar.........och sen är man klarvaken själv och blir sur och grinig i slutändan. Men vad fanken, ska man behöva ha det så här varje natt??! Jag tror ju inte ett ögonblick att det är min dotters "fel" och tycker att hon är "jobbig" (aaah! jag hatarhatarhatar när folk klagar över sina JOBBIGA barn!), men jag är sur på mig själv för att jag inte kommer på knepet med en obruten nattsömn för min snuttis! Hjälp mig, snälla!

[/LO]

Hej och välkommen hit.

För det första så låter det som om hon "blivit av" med sin trygga spjälsäng. Anna rekommenderar att ha den kvar till i alla fall 3 års ålder.
Finns den kvar, så kan du ju sorgset beklaga att den stora sängen har gått sönder och kan inte användas - eller något annat kreativt, och helt enkelt införa spjälisen igen.

Hon är INTE hysterisk, men kanske förtvivlad, förvirrad och ledsen. Kör en nattvandarkur där du vaktar utanför hennes dörr. Utan att säga något för du henne tillbaka till sängen, lugnar henne och säger en ramsa på väg ut. Hon ska alltså inte tröstas, för det är inte synd om henne, utan hon ska lugnas för att hon ska kunna komma till ro för att somna om igen.

När hon ropar mamma, så kan du också använda ramsan - högt och tydligt talar du om för henne att det är natt.

Sedan tycker jag att du ska räkna på hur mycket din tjej sover. Hon behöver i alla fall 13 timmar per dygn. Sömnbrist skapar oro och då får man svårt att sova - konstigt, men så är det.

/LO

[Mamma_Punk]

Hej igen och snällt att du svarade. Jaha, spjälisen är ju bortauktionerad såklart... men vi får försöka klara oss ändå.
Tack för tipset om att man ska lugna, inte trösta! Ibland blir man sådär velig och "lilla gumman" liksom. Är man dessutom själv helt fnattig av sömnbrist så är det lätt att man trillar dit.
Jag har redan börjat trixa ihop någon slags dagsrutin för Alva, som jag inte ska kompromissa med. Jag har rannsakat mig själv och funnit att mycket handlar nog om min egen slöhet på den punkten - överhoppade middagssömner och för sena kvällar etc. Puh! Men nu får det bli bra. Bannemig.

Alla jag snackar med säger bara "det går över". Det känns så bra att folk på det här forumet tar problemen på allvar och kommer med något konkret, för att man inte ska behöva "genomlida" någon fas i ens barns liv, som en del så käckt kallar det. Återigen - tack tack.

[/LO]

Hej igen
Jo, det finns många som skyller på faser i livet - ända tills de dör. Och visst FINNS det (framför allt för barnet) jobbigare faser i ett barns utveckling, men då är rutiner och stabil tillvaro ÄNNU viktigare.

Lycka till och välkommen åter!

/LO