Minikur för morgonpiggelin 18-månaders

kokos · Inlägg av **kokos** » mån 02 jan 2006, 20:43

Oj oj... Läser trådar om tidigt uppvaknande för glatta livet. Vi och sonen har haft den stora lyckan av att sova gott på nätterna i en evighet (känns det som). En liten klocka som somnar 7 och vaknar 7.

18 månader är han och det märks. Han har nu vaknat tidigare och tidigare för varje dag senaste veckan. Först var det 6.30 och det var ok för då hann han inte skrika upp sig innan vi gjorde morgon 6.45 utan kunde pyssla på själv. Allt lugnt. Men vips vaknade han 6.15. Dagen därefter 5.45. Imorse var det 5.15 som cirkusen började. Med en pappa som efter ihärdigt solfjädrande somnade på golvet bredvid sonen med ena armen på ryggen genom spjälorna. Jag gick in och väckte båda två vid 6.45 eftersom jag undrade vart min man hade tagit vägen när min klocka ringde. OK då fick vi i alla fall till ett omsomnande i natt, men det var ju inte så lyckat att somna i killens rum.

Nu måste jag ladda inför natten - för nu är det jädrar anamma dags för en minikur. Nu räcker det med tjafsande.

Tänkte göra så här:
Natt 1: Pangramsa högt, vänligt och bestämt vid första pip. Avvakta till akut kris - i nödfall gå in och lägga tillrätta - ut med ramsan och sen stopp. Ingen mer trafik om det inte blir absolut kris.

Natt 2: pangramsa vid första pip. Ingen trafik i rummet.

Natt 3: "på natten händer ingenting".

Har jag fattat galoppen?

Gäst · Inlägg av **Gäst** » mån 02 jan 2006, 20:59

Bra uttänkt

!

Jag hade dock bjudit på pangramsa även natt tre.

Lycka till och hälsa fadern

!

kokos · Inlägg av **kokos** » mån 02 jan 2006, 21:13

Fadern har trycksår, eller åtminstone märken, på höften efter sin 1.5 timme liggandes på sidan på trägolv. Fattar inte hur han lyckades somna själv med en skrikande unge under armen.

OK då bjuder jag på pangramsa även natt 3. Om det behövs. 8)

Gäst · Inlägg av **Gäst** » mån 02 jan 2006, 23:46

Fadern måste ha den rätta attityden av självklarhet när han lyckas med DEN bedriften!

Precis - om det behövs....

JH · Inlägg av JH » tis 03 jan 2006, 12:16

Verkar vara någon slags 18-måntrend det här!

Även Elsa har börjat vakna tidigare och tidigare. Har morgon 6.30, men måste erkänna att det blivit närmare 6 den sista månaden. Det har ändå känts ok, men nu börjar även hon (liksom många andra i den åldern här inne) vakna tidigare ochtidigare. mellan 5 och halv 6 är standard nu

I morse påbörjade jag vår minikur med full attityd

, men lyckades väl inte så bra

Hon vaknade 5.22. Låg och gnölade utan att vara ledsen så då lät jag henne vara (fel?) 5.45 blev hon ledsen och jag pangramsade. Hon tystnade och jag tänkte Ja!!

Men det varade bara 5 min, sen började hon igen, jätteledsen

Hon skrek upp sig totalt. Tystnade vid ramsan, men satte sedan igång med förnyad kraft.

När jag gick in 6.20 så var hon helt förstörd

Fick henne glad innan jag tog upp ur sängen, men redan kl 9 var hon redo att sova igen. Lunch intogs 30 min tidgare än vanligt under tårar - usch. Sen fick hon sova 11 istället för 11.30 eftersom det inte gick att hålla henne vaken.

Ok:

Ska jag inte låta henne vara när hon gnölar utan pangramsa direkt?

Vad göra när hon skriker upp sig så totalt? Ska jag försöka solfjädra nästan till sömns första natten bara för att hon ska "fatta galoppen"?

JH · Inlägg av JH » tis 03 jan 2006, 13:16

Måste bara tillägga...

Nu på middagsluren, som hon sovit lugnt hur länge som helst, har hon redan vaknat 2 ggr...

Känns som att det direkt är kopplat till morgonens gråt och ramsande - kan det vara så?

Usch, jag vet vargar

och ingen attityd

, men jag tycker att det är så väldigt mycket jobbigare att göra rätt nu när hon är så stor och så tydligt kan visa vad hon vill osv....

kokos · Inlägg av **kokos** » tis 03 jan 2006, 17:36

JH - ja det verkar vara en trend, en tråkig trend.

Vår solstråle vaknade 5.10 imorse - jag pangramsade och avvaktade. Han skrek lite lugnt först, protesterade rejält, grät en liten skvätt och plötsligt, efter en kvart (bara!) somnade han.

20 minuters sömn och 5.45 vaknade han igen. Jag körde samma procedur, pangramsade vid första pipet och avvaktade. Nu körde han lite fula trix: ropade mamma-mamma-mamma och var lite lite mer ledsen men ingen panik. Efter en kvart (igen!) somnade han om.

6.25 vaknade han och då sprang jag in som ett jehu och gjorde morgon (marginalkvarten är egentligen 6.30, vi kör natt 18.45-6.45). Killen var lite svår att få på riktigt gott humör men jag körde "hej tummen upp" och virvlade runt i rummet ett tag och sen var allt lugnt.

Alltså: jag behövde inte solfjädra. Frågan är då: OM det blir mer krisartat i natt - kan vi då använda en pangsolfjäder/tillrättaläggande i natt, eller ska jag köra med ursprungsplanen att bara ramsa denna natt?

En annan fråga: nu har jag BARA kört pangramsa. Ingen påminnelse, ingen överröstning och ingen bekräftelse. Är det ok? Det känns som att det har räckt.

JH - det här med att det strular lite på dagsluren är nog också en 18-månadersgrej, vi har haft lite sådanna tendenser också, men det har gått över (hoppas jag!). Vi har fått vara väldigt "på" under dagsluren: han har vaknat efter exakt 45 minuter och då måste man vara där på minuten och "vagna" om honom. Ibland har han inte somnat om men då har jag kört iväg på en promenad där ingen hör oss och så har han fått hojta bäst han vill: jag har låtsats att han har sovit det han ska.

För oss strular lite allt möjligt: påklädning, tandborstning, blöjbyten etc som gått som en dans förut. Bara att stålsätta sig och köra på och inte "falla" för gnällandet. Och ha en rejäl dos med humor på lager

För hur trist humör de än är på så är det bästa sättet att plocka fram sitt eget allra bästa humör - det är bästa botemedlet

Inlägg av **annawahlgren** » tis 03 jan 2006, 20:31

Ajaj, tycker nog pappa ska mästras här. En gång är ingen gång, men

...

Underhållningen ska alltså inskränkas totalt. PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING. Ingen trafik in över huvud taget. Det är inte KRIS när en 18-månaders liten älskling härjar och ifrågasätter och bråkar om det mesta. Det är inte synd om små trotsare, och detta är "förtrotset" som faktiskt får behandlas som ett "riktigt" trots, om än med något mindre bokstäver vad gäller förvisningar och prat. Läs ända "Jag vill - jag vill inte" för inspiration, och modifiera där ni känner att det behövs

Ett minimum av (eller total brist på) underhållning och tröst (som inte alls är på sin plats) gäller inte bara vid tidiga morgnar utan också vid allt annat strul, där det ena och det femtioelfte ska ifrågasättas och bekämpas. Det gäller alltså att helt enkelt inte ägna strulet någon särskild uppmärksamhet. Förhålla sig tråkig, likgiltig, halv- eller heldöv, syssla med sitt, gärna praka högt för sig själv om detsamma, utan att titta på barnet (annat än i ögonvrån) och invänta att lilla kombattanten helt enkelt tröttnar, i brist på gensvar, och hittar på något bättre. Det ska vara så trist och meningslöst att bråka och tjafsa att man tänker om, till slut. Och varje sådant initiativ ska då uppmärksammas desto mer. Så fort man känner att lilla barnet gett upp sitt trista företag, hugger man tag i situationen/barnet med förtjusning och framlägger nästa vansinnigt intressanta punkt på programmet

Blir det för mycket, så att man bara inte står ut, stjälper man barnet i säng som en hög tvätt, stänger dörren och räknar till tio, bara för att få lite andrum själv. Det är inte förbjudet. Hellre det än att någonsin skrika åt ett litet barn

Kristin · Inlägg av **Kristin** » ons 04 jan 2006, 14:05

annawahlgren skrev:Blir det för mycket, så att man bara inte står ut, stjälper man barnet i säng som en hög tvätt, stänger dörren och räknar till tio, bara för att få lite andrum själv.

Jag har alltid undrat: är det ok att "förvisa" ett barn till sängen som man bara vill att det skall förknippa med positiva saker?

Mvh
kristin

kokos · Inlägg av **kokos** » tor 05 jan 2006, 14:04

Ja ni jag vet inte om det går framåt eller inte. Igår gick det bra, då sov killen till 6.15 - fick en pangramsa - somnade om.

Men idag vaknade han 5.45 (gääääsp) - fick en pangramsa - somnade om efter 10 minuter och vaknade efter 20 minuter: 6.15. Fick en ny ramsa men då höll han på med sitt mamma-maaaaamaaaaa-mamma och när han blev less glömde han bort att hojta och sysslade med andra saker (sjöng en stund, "pratade i telefon"

och annat smått o gott). Men han somnade inte om, dock var han nöjd och glad när jag tog upp honom.

Det är väl bara att köra på va? Tjura på tills det ger sig? Jag tycker INTE synd om honom (däremot blir jag smått förbannad eftersom jag inte får sova i lugn och ro

...).

Han blir knäpp tyst när jag kör min pangramsa men går igång när jag har slutat. Jag ramsar inget mer då utan låter honom hålla på. Ska jag fortsätta så? Känns som att ju mer jag ramsar desto mer underhållning och kamp blir det. Jag går in för att "jag säger mitt och sen får han tycka vad han vill".

Inlägg av **annawahlgren** » tor 05 jan 2006, 14:24

Helt rätt. Du säger vad som gäller (och det behöver inte vara i gullig ton, precis

) en gång för alla, "och sen får han tycka vad han vill". Budskapet är fortfarande: PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING.

Därför ska han ha garanterat mörkt i rummet. Han ska inte kunna se nåägonting. Ska han prata i telefonen, får han göra det i mörklagda fantasin

Inlägg av **annawahlgren** » tor 05 jan 2006, 14:29

PS Kristin - "positiva saker" ja. Läs gärna i Barnaboken om "barnets lilla minihem" och förvisningen som manipulation, där jag attackerar gängse barnpsykologi ganska hårt; om lille herr Lundström som kör på avskild bana

därför att han inte får vara med i den riktiga trafiken

Sängen är till för sovande. Men också för (ensam)lek. Och ibland för pedagogisk förvisning (trotsåldern), och ibland för andrum och lugnande (för både barn och vuxen). Det är ingenting konstigt med det. Detsamma gäller, om man tänker efter, för oss vuxna. T o m den pedagogiska förvisningen gäller - när vi blir sjuka

kokos · Inlägg av **kokos** » sön 08 jan 2006, 22:28

Asch, går lite trögt det här. Lite förbättring är det väl - nu vaknar han vid 6 istället för strax efter 5. Men imorse somnade han inte om förrän efter en halvtimme och då var han väldigt arg stundtals (ja han snackade i telefon en lång stund även denna morgon i totalt beckmörker, jag fattar inte vad han använder som telefon): dock fick vi väcka honom med buller och bång så det var ju bra.

Verkar lite trög vår "minikur". Men det är bara att köra på, för jag tänker INTE kliva upp kl 6.

kokos · Inlägg av **kokos** » mån 09 jan 2006, 22:00

Lite bättre idag. Vaknade iofs 5.15 men somnade om på ramsan efter bara någon minut. Sov sedan gott till god morgon men vaknade på USELT humör...

Denna "minikur" har nu pågått 1 vecka!! Inte så "mini" direkt. Men å andra sidan kräver den minimalt med jobb eftersom vi bara ramsar en gång.

Tror han är lite trög-kurad vår son. Det tog sin tid med ursprungskurningen också. Men sen sov han som en ängel i 1 års tid, så efter den här kuren ser jag fram emot ännu ett års härlig sömn 8)

Inlägg av **annawahlgren** » mån 09 jan 2006, 22:08

Bra, bra

Minns att han var trög. Om man säger. Å andra sidan - trögheten brukar funka åt andra hållet också

Det som sätter sig sitter. Efter en evighet - för en evighet