Jag läser en massa saker i tidningen just nu. Och glädjs över ditt svar till media - så svarar Barnabokens mamma! För man sviker och lämnar ju inte ut sitt barn vad som än händer. Och det här kan man ju verkligen kalla Hända. Om man säger så.
Jag kan bara säga vad du gett oss - syskonskap, sömn, vanor och Redskap när saker trasslar. Typ Livet
.Dvs Alla grälar, ryter och sliter saker ur händerna = städa tillsammans med den stora farliga dammsugaren, trasor till små med vatten och svampar med WC rent till männen 
. Eller Alla är sura, ryter och knuffas = ut och spring i naturen, nästa vattenpöl är målet och Vem Hoppar mest? Kan stenen flyttas eller kan veden tas med hem och Användas? Och hur gör man? (Och vi föräldrar påminns om att vi ska ligga i förkant 
)Och Humor. Nog har jag varit rolig förr i mitt liv men inte förstod jag hur livsviktigt det var med skrattet före Barnaboken och dig. Hur trasslet löser sig och Gnället och inte minst det Egna sura humöret.
Oavsett vad som hänt mellan er två och på den tiden så är du en lysande pedagog och lärare. Vi skulle vara betydligt mindre utan dig. Och tröttare. Och mindre Aktiva. Vi ser att vi leder, att vi är dom som styr hur vår utveckling tillsammans ska se ut.
Jag sänder dig kärlek och en varm hand i ryggen när det blåser. Den är kvar hela tiden.
Clara
Barnaboken är en guldgruva för alla föräldrar. Den är min ständiga uppslagsbok och hjälpreda här hemma.