Har en dotter på snart 3 år men med väldigt liten aptit sen vanlig mat kom in i bilden. I perioder är den nere på mininivåer. Nu är hon dessutom inne i en period då hon testar lite extra och detta går ut över maten. Känner att jag inte alls vet hur jag ska hantera matsituationerna som uppstår.
När hon sitter vid matbordet vill hon inte ha och jag försöker tillslut mata, men då vänder hon bara bort huvet och fräser och ålar sig därifrån. Jag vet ju att hon är hungrig då det kan gå nästan en hel dag utan mat. Det som fungerar ibland är att jag blundar och lådsas att det är något som äter upp maten när jag inte ser. Så det är ju tydligt ett uttryck för att hon inte vill ge med sig och äta, för jag VET ju att hon egentligen vill. Hon blir ju alldeles trött och orkeslös och på ett rysligt humör
En liten tanke som dyker upp, är flickan med och lagar maten eller får hon den bara serverad? Är hon med och dukar fint till lunch/middag? Får hon lägga upp själv på tallriken? Jag kan tänka mig att din oro över att hon inte får i sig något smittar av sig på henne så att matsituationen blir spänd i stället för en stund av njutning och gemenskap...
...prova att göra om helt och hållet och styr upp stunden till något riktigt trevligt och kul..och bestäm dig för att ta ledningen...Det verkar som att det fungerar bättre när du liksom blundar och låtsas som ingenting..DET är nog en ide att ignorera och bara göra det mysigt så att hon inte VILL vara utan den trevliga stunden...prata om maten.."wow, vilken goooood korv, jag måste nog äta upp den NU!!" Eller som jag gör ibland och hela familjen för att få igång vår treåring...vi tar gaffeln, säger 1 2 3 ÄT! Det är lite svårt samtidigt att ge råd då du inte beskriver mer hur du brukar göra...hoppas du får en gnutta ideer...
En annan ide som dyker upp är att du och pappan helt ignorerar henne när ni äter och inte försöker mata utan bara helt självklart talar om hur god maten är, hur stark och frisk man blir, hur glada era magar ska bli nu när den smaksiga maten (som flickan varit med om att laga) hamnar på rätt ställe...en mönster som måste brytas tror jag ni är inne i och det går med glädje, humor, självklar attityd och inte allra minst, den sociala delaktigheten...hoppas det inte blev alltför rörigt och lycka till!
Oerhört stolt mamma till tre "stora små gullungar"
-93 -95 -02 (samma pappa) (skratt)
Det jag känner nu är att vi testat lite allt möjligt och det blir nästan inkonsekvent för att vi har testat så många olika knep. Allt från att ta bort maten när hon inte vill ha (i hopp om att hon ska ångra sig, vilket funkat dåligt) till att låta henne delta i matlagning etc. Att ignorera hennes ätande är svårt då hon tar av sig haklapp och beger sig av från bordet. Blir ett himla jagande i bland. Innan jul gick ätandet riktigt bra en längre period, men nu är det som om allt har låst sig.
Ska ta och läsa igenom kapitlet redan i kväll
Jag ska sen försöka lägga upp nån slags strategi med pappan så vi blir mer konsekventa, för som det varit nu de senaste vekorna känns inte bra. Det här med delaktighet i matberedningen har vi nog varit lite dåliga med ibland.
Tack för ert stöd!
Tack, Annelie H 
Då får man heller inte som vuxen bjuda på dessa som krigszoner 
