Förtidigt född, vilket åldersfack tillhör hon?

[Tetz]

Min 4,5månaders vann trots att jag läst både ena och andra boken samt på webben.

Se det inte som om ni krigar mot varandra, utan som att ni krigar TILLSAMMANS mot dålig sömn. För även hon vill sova gott på både dagslurar och nätter

Det låter om om ni verkligen fastnat i vagnträsket och att hon undrar vad fasen du håller på med nu när det är andra bullar som gäller Ibland är det sååå motigt, och då är det bra att ta ett steg tillbaka och bara fundera på hur man vill ha det. Jag har gjort så ibland när det känns som om ALLT rämnar. Då har det blivit en eller två dagar med snutt- och duttcirkus och sedan känner jag mig säker igen på att jobba fram en skön rytm. Nu är den cirkusen inget jag rekommenderar...

Jag har inte så mycket klokt att komma med känner jag, men en kram kan jag bjussa på.

[krisberg]

Tack vännen. KASS kväll, trött från start och fel i rytm.. MEN hittade en tråd - tackochlovinnanjaghängdemigsjälvmittivagnandet - och kanske kan rycka upp mig till veckan.

Detta med 3dagarskur? Ärligt talat. Det stämmer ju inte. Bör jag bryta av, börja om? Ramsa enligt tråden? Alltså vagnandet. Exakt - kan någon beskriva exakt. Gärna med ramsa om det är bättre. Dag som kväll (natt behövs inte ex bara vargtimmen).

Mår så dåligt när dottern skriker - "KAN du snälla HÅLLA käften så MAMMA kan hämta andan och lägga dig så du kan SOVA GOTT och vakna upp en SNÄLL BEBIS och vi kan få en SOLIG HELDAG?!"

Jag vill bara njuta... usch.. känner mig som en riktig urkass mamma som inte har tålamod nog.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 60#p287060

Sov mitt barn, så vi orkar och kan älska varandra varje minut för varje dag och lära varandra hur världen ser ut.

[SaraMilana]

Här kommer en stor kram till!

Jag har varit precis där du är nu. Jag vagnade och vagnade och vagnade. Min lilla skrek och skrek och skrek, så fort jag slutade vagna. Det var fruktansvärt, jag mådde så dåligt. Jag kände mig som en hemsk mamma, även om jag visste att jag gjorde det för litens bästa. Och i efterhand så inser jag att min välvilja var något, hm, missriktad.

Min vändpunkt kom när jag läste den här tråden: Konsten att backa, skjuta vargar och fixa attityden. Jag insåg att min närvaro inte alltid är nödvändig, utan oftast till och med stör. Här kan du läsa i min tråd om när vändningen kom.

Så, backa! Backa massor! Våga lita på att din dotter kan och vill sova. Det du kan göra är att leverera förutsättningarna, men du kan inte somna och sova åt henne.

Ge korta svar på hennes frågor. Lyssna av skriket. Börjar det lugna sig eller går det uppåt? Går det uppåt så vagna fyra gånger och gå sedan därifrån. Gör en massa husljud så att hon inte har en chans att missa att du finns i närheten och håller vakt. Lyssna av ordentligt innan du går dit och vagnar igen. Ge henne lite andrum så att hon får möjligheten att komma till ro själv. Behöver hon fler svar på sina frågor går du dit och vagnar fyra gånger till. Och så vidare.

Ramsa som verktyg ska man inte göra förrän vid fyra månader, innan stör det mest. Vet i och för sig inte hur gammal din dotter ska räknas i detta fallet. Men som alla verktyg är det lätt att fasta i "träsk", om verktyget missbrukas. Dock så är det bra att börja "smyga in" ramsan så att den är etablerad när det är dags att använda den. Säg den en gång vid varje läggning. Här står det mer om ramsan!

Någonstans där när jag insåg att jag fastnat djupt nere i vagningsträsket insåg jag också att allt hänger ihop. Man kan inte bara fokusera på mat och sömn. De andra pusselbitarna behövs också! Ut och upptäcka världen, insupa en massa frisk luft, stoja busa och skratta tillsammans och så en stor portion social delaktighet på det så är det en nöjd liten tjej som man lägger för att sova sedan.

Du är INTE en dålig mamma. Du är en fantastisk mamma som vill ge ditt barn en stor gåva - att få sova ordentligt.

[Sarisparis]

Hej krisberg

Hur går det för er?

Ta till dig det SaraMilana skriver:

Man kan inte bara fokusera på mat och sömn. De andra pusselbitarna behövs också! Ut och upptäcka världen, insupa en massa frisk luft, stoja busa och skratta tillsammans och så en stor portion social delaktighet på det så är det en nöjd liten tjej som man lägger för att sova sedan.

Om allt snurrar på att lillan ska somna så går det troll i det hela. Överkoncentration är en mycket effektiv sömnstörare.

Lägg krutet på vakentiden, låt henne sitta på din arm när ni dammsuger, ligga bredvid dig på golvet när du gnuggar bort någon fläck, ligga på diskbänken när du diskar, osv osv. Hos oss har spegelrengöring också varit en hit! Allt till glad och ganska hög musik - det är kul att leva!

Den goda cirkeln av glada vakenpass och lagom långa sovpass kan hitta sin start i olika ändar. Maten är så klart en viktig del, men jag tror att den globala stämningen eller hur jag ska uttrycka det spelar in också. När man är så trött och slut som du verkar vara nu så är det svårt att ta på sig rollen av den positiva och lugna kontaktmannen som Anna beskriver i Barnaboken (s 235, S 371). Då får man ta på sig sin lilla skådespelarmundering och sätta i gång med något viktigt MED barnet. Visa henne hur det går till här i världen och efter ett intressant vakenpass så lägger du henne i en attityd av total självklarhet. Din lilla tjej vill inget annat än att sova skönt hon med. Men för att kunna det måste hon (utöver att vara mätt och torr osv) känna lugn och förtroende. Jag har ingen erfarenhet av vagning, men jag tycker mycket om hur SusanD beskriver det hela i ett råd till en annan mamma:

Det här är ett sätt att gå för att få lilla barnet att verkligen lita på att du finns där och håller vakt.

Då gäller det att få till en dialog/kommunikation med vagningen och jag ska försöka förklara hur jag då går tillväga. Du får hojta till om något är oklart så förklarar jag igen.

Lägg lilla barnet tillrätta i vagnen, sätt på filten, skaka i handtaget och så dunkar en gång i handtaget. Både skaket och dunket ska vara rejäla och bestämda, ingen plats för någon tvekan här inte.

Vänta och låt lilla barnet reagera, blir det gråt så är du bums där och svarar med antingen några vagningsdrag som du avslutar med skak och dunk i handtaget. Vagningen ska du sluta med bums barnet tystnar, inte vänta på att han andas lugnt eller är totalt avslappnad i kroppen.

Drar han igång igen är du bums där med kort vagning, skak och dunk.

Om han drar igång igen med med lite lägre intensitet kan det räcka med ett skak och ett dunk i handtaget för att med bestämdhet förklara att du håller vakt, du har koll, och han kan sova gott.

Även om detta kan kännas som att du inte backar så är det precis det du gör. Du finns där bums för att tala om att allt är lugnt och slutar med dina insatser så fort han tystnar. Räkna med att du får hålla på med denna form av kommunikation vid några läggningar innan han verkligen litar på dig.

Att backa och låta lilla barnet skrika är ingen bra väg att gå, då föds bara mer oro hos alla inblandade parter.

Önskar er en riktigt god jul. :santa:

[krisberg]

Hej, och tack! Bra inlägg - det behövde jag!

Faktiskt så vart det så att det blev en helvändning. Jag bröt samman helt först, pappan kom på mig gråtandes efter en em-läggning som blev på udden av vidrig. Dagen efter var jag så slut och funderade på att bryta av, erkänna mig besegrad. Men pytte vägrade fortsätta sova när hon hade slumrat lite vid bröstet - något fick mig då att inse att flickan hade fångat något så jag hoppade upp och gick bort till BVC för vägning. Det var då det vände, hon hade stigit mer än på länge och jag är stensäker på att det är pga sm-maten.

Den dagen somnade hon själv efter att backat med många is i magen. Vi kämpar med skarvar (hon sover ej på mage) och att läggas glad och somna utan att vara ledsen.

Vi har hittar några saker jag inte vågar släppa på men tyck till!: när hon blir så där att hon nästan tappar andan, avbryter jag med ett dån "hallå varför är du så ledsen här har vi ju superkul!" för att börja om efter några min. Har fungerat rätt bra för hon kan verkligen bli ap-arg!
Jag försöker släppa, gå ifrån, låta henne skrika till lite för att själv lugna ner sig men med inlägget du gav mig blev jag nu osäker, kanske det är lite grymt...?
Hon får sova rätt mycket på dagen, hon orkar inte långa vakenpass men vaknar alltid på en 40-45min skarv. Försöker vara där innan hon jagar upp sig men ibland får jag omvagna bra länge innan hon ger med sig och då är det ju dags att komma upp!
Annat jag undrar är nätterna. Jag låter henne styra lite, vill hon äta ett så får hon men kl fem är fast. Men ibland vill hon äta annan tid eller fler ggr - hur styr jag eg nätterna? (jag ger gärna extra iom hon inte äter flaska och är liten till växten).

Tack för ditt fina stöd! Jag har inte varit inne för jag vågar inte ropa hej än men som sagt har det verkligen vänt. Ikväll sov hon tom igenom alla skarvar!

God jul kram!!

[SaraMilana]

Hej!

Vad skönt att lilltösen gått upp så bra i vikt! Visst är det bättre att äta ett par rejäla mål om dagen istället för att småäta lite hur som helst, det tycker jag ju för egen del också. Då blir man ju också ordentligt mätt istället för lite sådär lagom ohungrig.

när hon blir så där att hon nästan tappar andan, avbryter jag med ett dån "hallå varför är du så ledsen här har vi ju superkul!" för att börja om efter några min.

När jag en gång har lagt min lilla för att sova tar jag inte upp henne eller på något sätt avbryter läggningen (om hon inte tex spytt ner sig och behöver duschas av). Ligger man i sängen så är det sova som gäller, ingenting annat. För jag tänker att om vi på något sätt avviker från inslaget spår så blir det förvirrande för den lilla som då måste ställa en massa nya frågor om vad som pågår. Kanske är det så att din lilla lugnar ner sig för stunden, men på det stora hela så kan jag tänka mig att ni får lugnare läggningar snabbare om ni kör med raka rör.

Jag försöker släppa, gå ifrån, låta henne skrika till lite för att själv lugna ner sig men med inlägget du gav mig blev jag nu osäker, kanske det är lite grymt...?

Jag tror att om man gör så som SusanD beskriver från början kan man slippa att hamna i det berömda vagningsträsket. Men har man väl hamnat där så tror jag att måste man backa ordentligt och som du skriver ge henne en chans att lugna ner sig själv. Har läst i någon tråd hur Anna beskriver ett sätt att backa där man hela tiden pausar längre tid än man vagnar, så att inte vagningen tar överhanden. Typ räkna hur länge du vagnar och gå sedan bort och räkna lika långt och lite till innan du går tillbaka.

Annat jag undrar är nätterna. Jag låter henne styra lite, vill hon äta ett så får hon men kl fem är fast. Men ibland vill hon äta annan tid eller fler ggr - hur styr jag eg nätterna? (jag ger gärna extra iom hon inte äter flaska och är liten till växten).

Antingen styr du upp nätterna enligt boken med nattmål på bestämda tider, ställ klockan och väck när det är dags. Då behöver hon aldrig skrika efter maten. Men då skulle jag räkna från beräknat födelsedatum, inte efter hur gammal hon faktiskt är. Eller så kör du latmansvarianten och satsar allt krut på dagarna och låter nätterna bli som de blir. Min lilla fick äta när hon ville på nätterna, men med massor av mat på dagarna så föll nattmålen bort av sig själv ganska fort.

Hoppas att ni har haft en riktigt skön jul!

[krisberg]

Tack underbara fina! Vi testar enligt råden och återkommer med resultat. Mycket bra, hoppas detsamma! Kram

[Sarisparis]

åh vad du låter mer tillfreds med livet, vad roligt att läsa. Lycka till och återkom!

[krisberg]

Annan fråga, snälla?

Hon vaknar alltid utan undantag på 45min skarvarna ibland på timmes, kanske jag frågar förut om inte fått bra tips. hon sover inte på mage (jag vill inte det); rygg på dagen och sidoläge på natten.

- tips på hur jag smidigt kan få bort skarvarna? De stör långa sovpasset och kvällspasset.
- ibland vaknar hon perfekt till att sovpasset är över men med skri, ska vi då vagna om för att ta upp när hon är lugn/somnat om? Dagarna låter jag henne styra sömnen själv lite, 45/1h. Är det dumt? Tänker att hon känner väl hur mycket vila som behövs? Den stora på 2h kan hon inte bryta. Är det förvirrande att hon ibland får vakna själv ibland inte?
- hur fungerar det egentligen, jag menar vad är det egentliga slutmålet? Ska hon läggas, somna "tyst" på egen hand för att vakna på egen hand/bli väckt allt utan rop på hjälp?

Tack!

[krisberg]

...kanske jag frågar förut om inte fått bra tips.

= "kanske jag frågat förut men inte fått bra tips".

[Sarisparis]

Har du läst den här? Svar på vanliga frågor Scrolla ner en bit och kolla under rubriken Mitt barn sover aldrig luren ut.

Men mitt första tips skulle nog ändå vara magläge. Ingen position garanterar ju någonting alls, så larm rekommenderas oavsett. Och har man larm så kan man ju känna sig lugn och då bjuda barnet på att få sova riktigt skönt. Tycker jag.

Dagarna låter jag henne styra sömnen själv lite, 45/1h. Är det dumt? Tänker att hon känner väl hur mycket vila som behövs?

Nej, jag tror att hon väntar på din ledning. Bebisar som känner att föräldern har koll på allt det jordiska kan då koppla av och ägna sig åt trevligare saker än att ropa på mat och sömn osv. Läs i Barnaboken, tänker särskilt på kapitlet ABC för småfolk.

hur fungerar det egentligen, jag menar vad är det egentliga slutmålet? Ska hon läggas, somna "tyst" på egen hand för att vakna på egen hand/bli väckt allt utan rop på hjälp?

Ja. Och då kommer ni båda att vara överens om att livet är till för att njutas, jag lovar. Och att små barn ska njuta och njutas!

[krisberg]

Nu föll allting. Jag bröt ihop med svettig gråtande bebis i famnen som tillslut somnade. Uh!

Imorse tog vi långpromenad. Blev lite arg när hon började bli sömnig; stannade, vagnade, väntade, ramsade tyst och gick vidare. Lunchluren blev värsta någonsin! Det var vårt fel; vi glömde byta blöja, vilket vi kom på efter 20 arga min. Sen var det nära på omöjligt i ytterligare 25min. Em var jag säker på att lyckas pga så kort lur innan; hon tystnade efter 3min men vaknade igen efter 2min och skrek oavbrutet i 30min. När jag grät medan jag vagnade insåg jag att jag gett upp, avbröt och tog in henne. Hon var genomsvettig (!!), gråter med andnöd och illröd med skräckslagen blick. Tog av henne allt, famnen, somnade.

Nåt är fel!! Jag läser igenom favoriter, tar till mig detta med backa men jag tror ingen har beskrivit det jag upplever. Snälla!! Hjälp!

Ca 15-10min innan utsatt insomning busar vi till skratt (alltså gäller alla lurar) lägger henne (då börjar hon med osäker blick och underläpp, jag fortsätter med bus), nu ska vi sova!, täcker över och avvaktar. Hon börjar skrika och jag börjar vagna. Vagnar tills hon slutat gallskrika, avvaktar, vagnar om det går upp för långt, lämnar om det är "fjantskri", inväntar John blund, skakar lätt (för varje skak blir hon nämligen ASförbannad så den väntar jag med), ramsar tyst, lämnar. Sen kör jag skak-dunk vid 45/1h skarv, fungerar ok.

Så: men när hon skriker, det är alltså inget bla-bla utan skri med tårar, svett och absolut hysteri andning. Detta är alltså något jag känner osäker inför, för jag måste backa i vagningen men eftersom hon skriker oavbrutet till sömns går det ju inte?!

AW kan väl aldrig mena att jag ska låta min bebis gråta sig svettig till sömns för att sen låta det gå över i någon typ av egen insomning?! Jag fattar ju allt detta fel!

Snälla beskriv hur jag gör! För om detta är finare än 5min metoden så gör jag helt fel! Hjälp mig, jag njuter inte...

Kram.

[videunge]

Okej lugn i stormen, håll i hatten!

Min första och viktigaste fråga är
vad äter den lilla på dagen? Jag läser en del om amning om jag ser rätt, men var finns gröten, bananen, potatisen med dill och smör? var finns päronet, palsternackan och moroten och majsen...? Eller har jag missat det ? ( kan mycket väl vara så.. )

Liten är så stor nu att det inte är amning eller ersättning som det behövs mer av utan riktig mat. ( och ja även om man korrigerar åldern)
Återkom med det så bollar vi vidare.

kram

[Sarisparis]

Hur gâr det för er, krisberg ?

AW kan väl aldrig mena att jag ska låta min bebis gråta sig svettig till sömns för att sen låta det gå över i någon typ av egen insomning?! Jag fattar ju allt detta fel!

Nej, sâ här ska det inte vara.
Nâgra tankar frân min sida. Jag har aldrig haft nâgon vettig vagn, utan använt buffning och solfjäder frân start. Jag, antagligen eftersom jag aldrig vagnat överhuvudtaget, tycker att dessa verktyg funkar jättefint även frân start. Faktiskt är det lättare ju mindre de är. Det jag tycker är bra är att man faktiskt är i kontakt med barnet fysiskt och dâ verkligen kan förmedla lugn med händerna. Stora, varma händer som omsluter hela lilla ryggen och förmedlar LUGN och RO.
Mina tvâ minsta har sovit i vagnsinsats i början och sen gâtt över till spjälsäng nân gâng runt tre mânader. Dâ har sömnen förbättrats och jag tror att en förklaring till det är att de fâr mera plats och större bekvämlighet.

Sâ kanske bryta med vagnen och gâ över till spjälsäng? Vad tror du?

Kram, och Gott Nytt Âr!

[krisberg]

Maten: Ja vi har faktiskt börjat med 2tsk pure/banan/annat mosigt på dagen och 2tsk mild gröt kvällstid - det älskar hon - men tycker nog inte jag ser skillnad i läggningen. Jag vågar inte ge mer förrän jag överlagt lite med BVC, jag måste ta vara på råden eftersom hon är för tidigt född. Däremot har amningen krånglat lite sen vi började med smakport, kanske hon vill ha mer mat istället (Jippie isåfall )

Mage: Jag ville se stegen och lade henne (hickandes) på rygg i vagnen och nöjd som hon var jollrade hon lite tills hon insåg hennes trötthet och varför hon faktiskt låg där. Vagnande några för att inse att tiden bara går. Så jag vände snabbt på henne, sträckte ut armar och ben (men hej vilka starka armar) - i med nappen för att tysta ner något, solfjädern och vagna. 3min. Okej?! Så jag tänker testa magläge imorgon med hökögon. Kanske jag vågar inför kvällsläggning också, vi har babylarm och sitter nära rummet så vi har nog koll. Kanske det bryter igenom skarvarna!

Spjälsäng: Kanske det! Jag har fastnat i tanken att köra vagning tills hon slår ut på helnatt och sen flytta över henne som någon annan tipsat om. Jag har ju testa buffra tidigare och det gick ruggigt dåligt. Men jag vill nog fortsätta vagningen, dels för att jag hittat ett verktyg som fungerar ok men långt ifrån felfritt och köra stenhårt med ramsor och rubbet med dagen D inför SHN och "stå ut" tills dess. Jag tänker om typ 1mån kanske...

Vagning: Det har slagit helt fel i insomningen och ibland även skarvarna. Hon kan gråta sig helt vansinnig med krokodiltårar eller ibland plötsligt somna på egen hand. Oftast blir hon lite arg vid själva läggningen och vi försöker hitta sätt att avstyra den värsta uppjagade skriket med bla öppen suflett på vagn, napp, envisa tillrätta läggningen osv. Ibland går det bra, ibland verkligen inte men vi låter bli att plocka upp henne igen. Det är jäääättesvårt att göra rätt när hon jagar upp sig så hårt, det finns ju faktiskt ingen information i boken/webben om bebisar som avviker från den perfekta insomningen. Hade varit så bra med en film om bebisar som skriker upp sig... Hursom testar vi att vagna henne nära till sömns nu, mest för att hon ska slippa bli så ursinnigt ledsen och känna att det är rätt mysigt att sova - även om vi får betala för det sen.

Nätter: Uh nu är jag trött. Tyckte det gått bra att amma på nätterna men nu kommer det verkligen ikapp mig! Oftast vaknar hon två ggr för mat (då bråkar jag inget) och envisas fortfarande med vargtimmen med ett par samt börjat bråka en extra vända på kvällen mot midnatt. Att gå upp och amma är ju inga problem när det är 1-2ggr men allt för och efter - all denna brutna sömn! T.R.Ö.T.T!

Utöver: Jag gnäller och surar jag vet (förlåt), men allt detta har ju blivit väldigt långdraget och jobbigt i vågor, mestadels höga vågor. MEN jag måste få understryka bebisens inställning till livet - WOW - alla stora leenden, nära till skrattet, lätt att få upp till gott humör, gråter sääääällan (såvida om inte läggning / ngt "fel") och är en superbebis!! Vilken metod som gör sådan skillnad. Mestadels tror jag det handlar om den sammansatta nattsömnen och måltiderna även om skarvarna och läggningen är en insats för livet att gå igenom.

Tack mina älskade mammor för erat stöd - ni står ut med mina gnällväggar och hjälper till stort även om jag vet att jag gjort fel från start...

KRAMISAR!