Härligt ni börjar komma en bit in i kuren!
Hur lös är purén du ger henne? En tanke är att hon finner den lite stabbigare än gröten? Vilken sorts puréer har du kört? Jag hade satsat på söta smaker. ( Alltså inte bara fruktpuré
Jag reagerar lite på att du gör solfjäder i en minut? Tryck till lite fint efter tillrättaläggning och ut med en hejdundrande glad ramsa. Vi vill ju inte hamna i något solfjäderträsk- backa nu medan det finns tid innan ni trillar dit.emmylou1981 skrev:Läggningen har gått bra, ofta somnar hon utan knussel, jag brukar solfjädra någon minut innan jag lämnar rummet med ramsan.emmylou1981 skrev:Hon sover längre pass, men inte hela natten. Det längsta hon har sovit i sträck är 10 h, men hon brukar vanligtvis fortfarande sova oroligt på kvällarna (19-23) och vakna en del. Oftast räcker det med husljud för att få henne att somna om, men det har hänt att jag har fått gå in och solfjädra. Hon gillar verkligen det.
Måste erkänna att jag inte riktigt förstår- du skriver att du vet att man egentligen inte "ska" gå in. Det är ingen som kommer att hindra dig.emmylou1981 skrev: Ställer hon sig upp i sängen har jag svårt att låta bli att gå in. Jag har helt enkelt inte hjärta att låta henne stå och skrika sig trött. Jag har gått in och lagt ned henne, gett snabbt tryck på ryggen och gått ut med ramsa. Vet att man egentligen inte "ska".
Sätt dig ner på golvet med henne. Förlägg den sociala delaktigheten på golvet är mitt heta tips. Om du märker att hon vill upp till dig- så hade jag gått ner till henne istället.emmylou1981 skrev:Hon har blivit så himla gnällig dagtid. Det gråts och gnälls för minsta lilla. BARA mamma duger och hon vill helst av allt bli buren hela tiden. Jag måste helt ärligt erkänna att jag hyser en liten oro att hon är så gnällig för att hon känner sig övergiven på natten. Från att ha sovit brevid mamma med fri tillgång till bröstet till att sova själv i eget rum. Men situationen var ohållbar som den var förrut och jag är glad att jag fattade detta beslut och genomförde kuren. Jag tror inte att hon känner av min oro. jag hoppas inte det.
Men mellan raderna så märker jag fortfarande den oron som Acnaib påpekade. Här finns det abslout största framgångsfaktorn till en lyckad kurning. Attityden. Är du säker på sak, så kommer liten också få tillfredsställande svar på sina frågor.