Julhälsning till Anna

[Luvisen]

:santa: Och GOOOD JUL till dig! :santa:

Här råder harmoni och förväntan. Det går inte en dag utan att både jag och maken förundras över vår ljuvlige son. Ingen överdrift. Vi tittar och känner inte bara kärlek utan just förundran. Vilket mirakel små älsklingar är. Dit hade vi inte kommit utan din kur, dina råd, dina ord.

Kram Luvisen

[annawahlgren]

Tack!

[Norahsmamma]

Åååh Anna, Anna, Anna
Vad vore jag för mamma om jag inte hade haft dina böcker?
Våran underbara dotter ligger denna timma och sover som en gris i sin älskade säng, med sin älskade kanin. Att se leendet på hennes läppar när vi går in i hennes rum vid läggning, att se leendet på hennes läppar när hon upptäcker en ny färdighet, att se det nöjda uttrycket i henne när hon utfört sitt arbete, att se henne njuta av sitt liv. Det är den finaste gåvan vi har fått av dig, kära Anna

Och som VI njuter!

:santa: :santa: GOD JUL :santa: :santa:

[miar70]

"Du är en stor jävla idiot kärring !!
Hur fan kan du utsätta dessa små barnen med dina jävla regler.
Du är en stor jävla idiot som järntvättar varända männsika och tror att det dom gör är rätt !!
Jävla kärring du borde låsas in för livstid !!!")

Tack för kvällens skratt

Vilken fin hälsning till familjelivsmobben. Inte för att de är värda det och inte för att de kan ta till sig det du skriver - det vittnar väl ovanstående om .

En varm vinterkram med mycket julstämning till dig från mig och mina sex ungar, som har dig att tacka för så mycket att det inte går att förklara. Din kunskap och ditt livsverk är ovärdeligt och kommer alltid att finnas kvar. Men mobben... ja, de har bara sitt hat och sin illvilja. De känslorna bär de med sig även när de inte skriver på familjeliv och vilka drabbas då? Som alltid: barnen. Deras egna barn. Sorgligt är det

:santa:

[annawahlgren]

Tack för kvällens skratt

Ja, man förstår uttrycket "skratta åt eländet". Och vilken svenska...

Men mobben... ja, de har bara sitt hat och sin illvilja. De känslorna bär de med sig även när de inte skriver på Familjeliv och vilka drabbas då? Som alltid: barnen. Deras egna barn.

Det är det jag har så svårt att fatta. Dessa mobbare är föräldrar. Annars skulle de väl knappast skriva på Familjeliv. De är förebilder. De ska lära sina barn att inte mobba eller låta sig mobbas. De ska tala för etik och moral. De ska avvisa hatet, avskyn och svartsjukan. De ska visa på det goda och vackra hos människan, det konstruktiva och framåtsträvande. De ska hjälpa sina barn bli goda människor, kärleksfulla människor som vill väl och gör nytta för andra, i samarbetets och den goda viljans namn.

Sorgligt är det

Vi har ett pund att förvalta. Alla.

Jag har begått miljoner misstag i mitt liv, men jag har aldrig någonsin velat en människa illa. Jag förstår inte den här mobbingen. Jag förstår inte hatet. Det betyder inte att jag har varit eller är alltigenom god Nyligen på en spädbarnsvårdskurs lyckades jag få mamman att brista i gråt, förtvivlat. Det var gräsligt. Mamman var förbi av sömnbrist och hade inga nerver kvar, vilket jag borde ha tagit all hänsyn till. Jag förlorade tålamodet därför att föräldrarna beklagade sig så över sin lilla tremånaders som "vägrade", som absolut "inte ville" det ena och det andra - bland annat "avskydde" hon att åka bil och hade nu senast skrikit "hysteriskt" i 45 minuter i sin i bilbarnstol. Då brast det för mig. "Ni kan ju inte låta henne skrika i 45 minuter!" gapade jag, varpå mamman började gråta och jag fick skämmas ögonen ur mig. Jag bad naturligtvis om förlåtelse och skämdes verkligen, för jag VILLE inget illa. Men jag gjorde illa. Det är bara det att jag inte klarar att ens föreställa mig att späda barn ska få skrika i 45 minuter (eller två). Men mamman lugnade sig och föräldrarna tog tillbaka. De försäkrade att det inte alls hade varit så. Det lilla barnet hade inte alls fått skrika i några 45 minuter. De hade gjort allt för att trösta, lugna och distrahera. Och jag fick tro dem.

Nej, jag är trött. Tack för dina varma ord Mina ambitioner har det sannerligen inte varit något fel på och är det inte än [-o< Men nu kommer snart en bok - först en intervju i tidningen VI, lagom till jul - som mitt eget barn, Felicia Kreuger, 44 år, har skrivit, och som förmodligen inte är någon kärleksförklaring till mig (Feldt är hennes pappas namn). Näthatet går vidare in i bokbranschen På Familjeliv gläder man sig så.

Och man kan undra hur det var tänkt, om det var tänkt alls. Skulle vi förgöra varandra? Eller skulle vi samarbeta med varandra? Hur var planen, Gud

Kära Mia. Kära, kära Mia. Tack

[annawahlgren]

Kära, kära Norahsmamma Du gör mig tårögd. Vilken lycka att läsa detta:

Våran underbara dotter ligger denna timma och sover som en gris i sin älskade säng, med sin älskade kanin. Att se leendet på hennes läppar när vi går in i hennes rum vid läggning, att se leendet på hennes läppar när hon upptäcker en ny färdighet, att se det nöjda uttrycket i henne när hon utfört sitt arbete, att se henne njuta av sitt liv. Det är den finaste gåvan vi har fått av dig, kära Anna :

Tack, du kära, och pussa lilla barnet på näsan från mig - jag ska försöka att inte blaska ner henne med mina rörda tårar


O:)

[Acnaib]

Hej underbara Anna!

Ska man skratta eller gråta? De "supersmarta" personerna som "skickat dig" hälsningen ovan har ju inte ens tagit sig tiden att skriva den grammatiskt korrekt! Jösses!

Anna, du och bara Du är den person som betyder mest för vår familj! Du vet varför och förmodligen vet många andra det här inne oxå! Anna, jag kan inte tänka mig hur vårt liv hade sett ut utan dig! Nu med lilla E här (vet inte om du läst i min "Icke-BB-Barn-tråd men..) så har jag fått och får fortfarande ett smakprov på hur livet utan din visdom är! Jag får tygla mig själv, att inte tappa tålamodet, ta djupa andetag och tänka mig att lösningen finns - där - framme. Om jag inte hade haft dig, om mina barn inte hade haft dig - nej, då hade jag verkligen inte sett ljuset i tunneln. Förmodligen hade vi accepterat dagen som den var. Och oj så skönt det skulle varit att lämna ifrån sig barnen till dagis!

Men nu har vi ju Dig, Anna! Alla vi lyckligt lottade här inne på forumet och runt om i världen som inser vilken Gåva du egentligen är! Vilka underbara liv vi får, tack vara Dig och att du väljer att dela med Dig av dina erfarenheter.

För en liten tid sedan hade vi en liten flicka hos oss, på besök. Föräldrarna skulle åka iväg över helgen och barnet lämnades i vår omsorg. Mamman hade berättat för mig att dottern skulle läggas runt 23:30, för annars blev natten ett rent h*lvete. Jag hade redan sagt ja till att ha tösen här, men insåg att detta kunde bli en riktig utmaning! Jag samtalade med mamman och frågade om hon skulle ha något emot om vi styrde upp lite i tösens sovtider. Det hade hon inte, men ansåg att det var omöjligt. Vi klurade ut ett schema tillsammans, vilket visserligen var ganska "udda" i mina ögon, men som nog skulle passa familjen perfekt. Tösen skulle läggas kl 20, sova till 08 och sova middag 14:30-15:15. Tösen blir snart 2 år och vi ansåg tillsammans att det smidigaste var att göra ett "2-års-schema" redan nu. Tösen skulle vara hos oss i 2 nätter och föräldrarna skulle fortsätta med schema och ramsa hemma från tredje natten. Första natten kom och Tösen lades kl 20, somnade omgående men vaknade efter 45 min. Vi ramsade mest och efter en knapp timma sov hon igen. Vakna upp några under natten men somnade om till ramsan. Andra natten vaknade hon 1 gång, ramsades, somnade. Tredje natten vaknade hon en gång hemma, men då tog det 30 min för föräldrarna att ramsa tösen lugn. Nu, Anna, nu sover hon hela nätter 20-08. Föräldrarna är så tacksamma!
Så här skriver de:

Ännu en natt som *** lägger sig kl 20 utan att klaga.
Alltså jag fattar inte hur du lyckades, från 20 - 08 utan problem hur lätt som helst flera dar i sträck och vi har massa tid att prata och umgås =) Är ju helt underbart, tänk att ha de så här tills andra bebis kommer och förhoppningsvis fortsätta så, bebis ligger inne hon oss och skriker och får mat och kan somna om och förhoppningsvis vaknar inte *** som ligger några rum ifrån...Hoppas....
Gult värt iaf. Får jag ju chans att sova och vila innan bebis nr 2 kommer =)

Jag berättade för dem att det är du som hjälpt mig och att jag bara "lär vidare" De vet inte vem du är, men bad mig att TACKA Dig!

Anna, du betyder så mycket, för så många!
Min kärlek till dig kan inte formuleras med ord. Utan Dig hade vi inte kunnat vara dem vi är idag!

Och de där familjelivarna är inte värda våra tårar, inte ens våra spyor! - även om all denna hat känns tung!

Mängder av kärlek till dig!

Bianca

[helamig]

Håller helt med föregående talare. Utan dig Anna, blott inget! Tänk på alla som tycker så mycket om dig och allt du gör och står för.

Jag njuter så av mina underbara ungar, där jag lärt mig av dig hur jag ska bli en bättre mamma. Där du stöttar mig i att lita på min inre röst. Vill aldrig lämna ifrån mig mina barn. Njuter så av att vara med dem. Mycket tack vara dig..

All kärlek och värme till dig

[loppan o nilla]

Hoppas hoppas att du förstår vad du betyder för oss härute. Även om jag inte är så aktiv så läser jag många av dina trådar som är sådan hjälp för oss härhemma. Tack vare dig så är vi så mct bättre föräldrar och Nilla är en sådan guldklimp. Vi hade inte kunnat klara oss utan dig. Mycket kärlek till dig och en God Jul. :santa: :santa: :santa:

[CarolaE]

Tack vare Barnaboken har tiden med mina två döttrar varit en enda lång smekmånad och är fortfarande såklart

Tack Anna för att du står upp för de små!

Love

[oakarin]

Hej!

Åh, Anna, var ska jag börja med att tacka dig?!

Vi sover. Alla i familjen. Hela natten. Maya vaknar klockan 08.00 och har då sovit tolv timmar. Jag har slängt alla böcker om barn som vi fick när hon föddes. På hyllan ligger Barnaboken, sönderbläddrad på sina ställen. På dagis får fröknarna "jättebaa!!!" till svar då de frågar hur hon mår. Våra vänner anser att vi har haft "tur" då vår dotter inte gapar sig blå natt som dag, eftersom de själva haft "otur".

Tänk som så att detta hat som sprids säger så mycket mer om de som skriver än om dig. Din säkerhet väcker något i dem som ligger och pyr. Den som pekar finger åt någon annan riktar samtidigt fyra fingrar mot sig själv...

Vi är många som vill säga tack för din syn på barn och deras behov. Här sitter två lugna föräldrar som, oavsett vad andra bittra människor anser, definitivt fått ett bättre och mer harmoniskt liv tack vare dina råd.



Karin

[Sarisparis]

Jag ville säga, i ord och handling: SE PÅ BARNEN! Se på familjerna! Hela familjen! Och det är vad vi ska göra här och nu. GOD JUL till alla!

Jag ser pâ mina barn varje dag med otrolig kärlek och otrolig tacksamhet. Utan dig skulle vâr familj inte vara vad den är (och vi skulle inte ha varit sâ mânga som vi är). Du betyder sâ mycket för sâ mânga av oss och det kan ingen familjelivsmobb eller vad det än mâ vara ändra pâ.

Varmaste julkramen.

[annawahlgren]

Kära, kära Bianca Så otroligt vackert. Jag har förstått vilken oerhörd nytta du gjort och gör med lilla E, och även mirakelbehandlingen du gav lilla Tösen är ju - just ett mirakel =D> Till sådan ofantlig glädje för ALLA. Det är stort!

Jag berättade för dem att det är du som hjälpt mig och att jag bara "lär vidare". De vet inte vem du är, men bad mig att TACKA Dig!

Att lära vidare är inte "bara"... Tack för din värme och din kärlek

Tack, kära helamig

Jag njuter så av mina underbara ungar, där jag lärt mig av dig hur jag ska bli en bättre mamma. Där du stöttar mig i att lita på min inre röst.

Det är så underbart vackert sagt. "Att lita på min inre röst." Just så. Tack!

Tack, kära loppan o nilla

Hoppas hoppas att du förstår vad du betyder för oss härute. --- Tack vare dig så är vi så mct bättre föräldrar och Nilla är en sådan guldklimp.

Jag försöker förstå det Och jag börjar nog faktiskt tro på det Med inte minst din underbara hjälp. Och lilla guldklimpens

Tack, kära CarolaE

Tack vare Barnaboken har tiden med mina två döttrar varit en enda lång smekmånad --- Tack Anna för att du står upp för de små!

Så ljuvligt att höra Och dina varma ord rör mig. Jag står upp för de små till sista andetaget.

Tack, kära oakarin

Vi är många som vill säga tack för din syn på barn och deras behov. Här sitter två lugna föräldrar som, oavsett vad andra bittra människor anser, definitivt fått ett bättre och mer harmoniskt liv tack vare dina råd. --- På dagis får fröknarna "jättebaa!!!" till svar då de frågar hur hon mår.

Underbart - "jättebaa" Det är en sann fröjd att läsa det du skriver. Jag tar det till mig med all ödmjuk tacksamhet. Vilken värme - så långt från "bittra människor" man kan komma. Så vackert!

Tänk som så att detta hat som sprids säger så mycket mer om de som skriver än om dig. Din säkerhet väcker något i dem som ligger och pyr. Den som pekar finger åt någon annan riktar samtidigt fyra fingrar mot sig själv...

Ja. Jag ska tänka så. Det är ju så. Då hjälper det inte att stånga pannan blodig för att få mobbarna att förstå. Man blöder bara Och vem gagnar det Inte de små barnen. Inte mig. Och inte dem

Tack, kära sarisparis

Utan dig skulle vâr familj inte vara vad den är (och vi skulle inte ha varit sâ mânga som vi är). Du betyder sâ mycket för sâ mânga av oss och det kan ingen familjelivsmobb eller vad det än mâ vara ändra pâ.

Tack för din oförtrutna värme, enorma lojalitet och trofasta kärlek!

Tack, alla ni kära.


O:) O:) O:)

[vicki]

Vill dela med mig av en bit verklighet
Vi har inte haft så stora problem med vår lilla tjejs sömn. Hon somnade ibland direkt efter vällingen på kvällen och nån gång kunde det ta över en timme. Under kvällarna fick vi ibland gå in och natta om för att hon vaknade men det gick ganska fort. Mellan 4 och 6 var det lite amning och vi höll alltid tummarna för att få sova till 7. Fine, det ska väll vara så när man har småbarn har jag tänkt. Det finns de som har det värre, så har jag tänkt.
Så en kväll när nattningen var super seg och min lilla tjej bara snurrade runt i sängen trots att hon liksom jag var trött. Tillslut tog mitt tålamod slut så jag säger till henne: Nu får du ligga i din egna säng, jag måste ta ett glas vatten i lugn och ro för jag orkar inte hålla på så här en minut till. Jag är superbestämd när jag säger det. Jag lägger ner henne i sin säng och hon sover på två sekunder.
Jag blev helt chockad och började fundera vad 17 jag hade hållit på med under ett helt år med nattning, omnattning och trams.

Jag började söka på nätet för att se om andra varit med om liknande och hittade underbara Anna Whalgren. Jag köpte boken Sova hela natten, läste den och körde kuren. På dag 2!! sov vår lilla tjej från 19-7 i ett svep i sin säng. Sen dess har hon sovit lika tungt och lika tryggt 19-7. Våra närmsta vänner kunde inte tro att det var sant, så de köpte boken, körde kuren och de och deras dotter har sen dess sovit 19:30-7:30 varje natt!! Varje natt, hör ni det!!!! Det är ingen chansning för varken barn eller föräldrar hur natten blir, man sover och man njuter.
Jag kan börja gråta när jag tänker på hur missriktad vår välvilja varit, tänk att vi inte har hjälpt henne att lära sig sova först hon var ett år.

Jag tog för givet att man skulle ha lite struliga nätter när man har småbarn och tyckte inte att vi hade det så farligt, men nu när vi alla får njuta av våra nätter kan jag se hur slitna vi varit. Jag sprider denna kur varje dag!
Tack Anna för all hjälp, jag är så ledsen att du ska behöva stå ut med all skit. För det är just vad det är, skit. Vi står bakom dig och backar upp och för din kur vidare!! Du är superbra!

[Hege]

Vilken underbar läsning den här tråden är!

Kära Torsmamma, kan man inte samla de här glada berättelser i en ny tråd, med ett vackrare namn?

Jag föreslår: "Julhälsningar till Anna, så här har du och BB påverkat oss!"

Kan man göra det, flytta inlägg till ny tråd?