Jag har precis gjort första kurnattningen med vår son på 13 månader. Det tog 58 minuter innan han var tyst och slutade protestera vid bekräftelseramsan. Det var ganska jobbigt för oss båda, det här är så totalt annorlunda mot vad han är van vid. Han har sovit helt okej innan, men problemet har varit att han aldrig kunnat sova själv. Men han har i alla fall sovit och fått sina timmar. Men det har ju ändå blivit ohållbart naturligtvis. Så vi bestämde oss att kura.
Jag har t.o.m. gjort det här förut, för knappt tre år sedan med storasyster (som var 11 månader då), och efter ett tag uppnådde vi då riktigt fina resultat. Nu är hon snart fyra och sover fortfarande bra, så jag gick in i den här kurningen med ganska stort självförtroende för jag visste hur bra det kunde bli. Men trots att man stålsätter sig är det ju lite svårt att höra skriken och när jag gick in för tillrättaläggande buffning/solfjäder stod han upp och såg så otroligt sårad ut med tårar och snor i hela ansiktet.
Jag kände mig ändå glad och på rätt spår när han så småningom lugnade ner sig och somnade och det kändes som bekräftelseramsan verkligen gick in. Men sen när jag gick in efter tio minuter för att lägga honom tillrätta såg jag att han hade kräkts. Han hade skrikit och hostat tills han kräkts.
En liten pöl låg på golvet. Jag har inte låtit honom skrika helt okontrollerat, jag har gått in och gjort enligt kuren, men ändå kräktes han. Han hade väl visserligen aningen hosta kvar efter en förkylning men ändå. Jag kände mig så nöjd, men det här med kräket känns ganska hårt faktiskt..Jag vet inte riktigt varför jag skriver egentligen, har ju ingen direkt fråga, men jag antar att jag behöver lite peppning....
Hej Busungemamma och välkommen hit till forumet 
