Amningsstrul

[tjugohundraelvabebis]

Freddy föddes nästan 6 veckor för tidigt och de första veckorna i sitt liv sondmatades han.
Jag pumpade ut mjölk och fick igång en riklig produktion.
På sjukhuset var de väldigt noga med att han inte fick äta från bröstet mer än 10 minuter för att han tröttades ut enligt dem.
Dock tyckte jag att han verkade vilja äta mer och fick han hålla på lite längre kunde han få i sig allt från 10 till 40 ml enligt matvikt men personalen var väldigt hård på att det aldrig skulle vara mer än 10 minuter så jag blev lite rädd för att låta honom äta längre från bröstet.
Redan från start har jag använt en amningsnapp då han absolut vägrar att ta bröstet utan sådan.
På sjukhuset hade jag väldiga problem med att hitta bra sätt att lägga till honom, hålla nappen på plats så att den inte gled fel, få honom att ta bröstet och få honom att ligga stilla utan att slå med armarna och vara i vägen med sina händer.
De gånger han skulle ammas fick jag hjälp av personalen att lägga till honom men precis när han började att svälja var det dags att avbryta så vi fick aldrig riktigt till det.
Dagen innan vi fick åka hem fick vi "tillåtelse" att låta honom styra själv över sina mattider och då gick det lättare för mig att amma honom. Han fick i sig mer men fortfarande sondades han som komplement.
Väl hemma har det bara varit krångel med amningen. Jag har bara två händer, och jag behöver minst dubbla uppsättningar för att kunna med en lyckad amning.
Ömma järngreppet fungerar inte alls vid amning. Bara då han flaskmatas.
Jag skulle väldigt gärna vilja få amningen att fungera (innan mjölken sinar) men det känns omöjligt att krångla med amningsnapp, hålla honom så att han kan komma till ro, lyfta bröstet så att han inte kvävs osv allt på samma gång.
Han känner nog av min frustration också för han blir helt hysterisk vid bröstet och i det tillståndet kan han inte äta alls.
Då har det blivit så att jag har tagit till flaskan som nödlösning.

Just flaskmatningen känns inte heller okej tycker jag. Vi blev rekommenderade MAM flaska med flöde nr 1 men det känns som att det kommer alldeles för mycket så att han blir andfådd av att äta och till sist utmattad så att han inte hinner bli mätt utan han blir mer dränerad på energi.
Visst kan jag ändra position på flaskan, men då sväljer han för mycket luft istället.
Om jag måste flaskmata borde det väl finnas alternativ på flaskor så att han inte behöver dränkas?

Någon som har tips på vad jag kan göra för att kunna få till amningen alternativt tips på en bra flaska?

[Tetz]

Hej och varmt välkommen hit! Stort grattis till bebisen!

Jag har aldrig ammat så de råden lämnar jag med varm hand över till mina kollegor

När det gäller flaskmatande så har jag dock betydligt mer kunskap, av naturliga skäl... Det är väldigt individuellt vilken typ av napp som funkar. Om du ska både amma och ge ersättning kan det vara bra att ha en dinapp som är så lik din bröstvårta som möjligt, alternativt lik amningsnappen.

Flaskorna från Dr Brown's är riktigt bra eftersom de minimerar risken att barnet får i sig luft, och de har dinappar för prematurer. Flaskor + nappar säljs hos babyaffärer och på en del apotek. Här har du länken till importören:
http://www.careb-trading.com/default.asp?pid=81

Kram

[SaraMilana]

Hej och välkommen!

Jag har gått igenom min beskärda del av amningsstrul, men har ingen erfarenhet av att just använda amningsnapp. Det verkar dock vara ett riktigt otyg! Jag drog mig till minnes att jag läst en tråd om krångel med amningsnapp, här kommer ett utdrag:

Under en kur i Gastsjön hos Anna hade vi en liten tös som enbart ammade med amningsnapp, och precis som du beskriver så tog varje matningstillfälle lååång tid vilket gjorde både mamma och barn oändligt trötta. Det var tufft för mamman att plocka bort amningsnappen, tuffare än för barnet, men det tog inte mer än en dag innan poletten trillade ner hos flickan. Och mamman . Det enda som gäller är helt enkelt att slänga amningsnappen och glömma den. Det finns inget barn som svälter sig frivilligt, och barnet kan inte slänga nappen så det måste mamma och pappa se till att det sker. Räkna med några tuffa matningar då det nya ifrågasätts, men när tekniken blir rätt kommer matningarna att kortats betydligt.

Det som funkade bäst för den här mamman första matingarna var att ligga ner, och när flickan blev smågalen och skrek över nyordningen hystade mamma helt enkelt upp henne på axeln som för att rapa, gick runt lite och sen trattade hon in bröstet igen. Och igen. Ska se om jag hittar tråden där mamman själv beskriver hon hon gjorde!

Tråden i sin helhet hittar du här!

Och tråden som miar70 hänvisde till finns här!

Det låter som att situationen med amningsnapp är ohållbar, så du har ju inget att förlora på att prova utan!

[Seglarmamman]

Hej och grattis till lilla bebisen!

Jag använde amningsnapp när jag ammade Plutten de första två månaderna och vet hur jobbigt det kan vara.

För att få amningen att funka när Plutten var riktigt liten brukade jag lägga honom på en amningskudde så att jag egentligen inte behövde hålla honom. Om jag ammade på säg vänster bröst, så tog jag höger hand om Pluttens nacke för att styra in huvudet rätt och höll amningsnappen på plats med några fingrar på vänster hand, så att han inte kunde kava bort den med händerna. Hänger du med på hur jag menar? Ibland fick barnafadern hjälpa till att hålla undan flaxande bebishänder...

Jag tycker det låter lite konstigt att pojken bara "får" amma i tio minuter. Med amningsnapp tar det längre tid att suga ur mjölken än vad det gör att amma direkt på bröstet, Plutten brukade amma i 30-40 min från varje bröst (det kanske din lille inte orkar, men jag menar att det kan vara svårt för honom att hinna äta sig mätt på tio minuter).

I början tyckte jag det var rätt bra med amningsnappen, för då kunde Plutten snabbt få tag och börja suga. Om jag försökte utan nappen och han inte lyckades få bra tag direkt, så fick han nästan panik och då blev ju jag också stressad förstås. Antagligen överlevnadsångest och när han blev lite större hade han större tålamod för trixande vid matningarna.

När jag väl tog tag i att vänja oss av med amningsnappen (när Plutten var två månader) växlade jag under 1-2 veckor friskt mellan amningsnapp och amning direkt på bröstet. I början bytte jag mitt i amningsstunden, sedan började jag med helt "amningsnappsfria" mål (t.ex. på morgonen) och fasade på så vis ut användandet. Att sluta med amningsnappen visade sig vara ett riktigt bra beslut - inga fler mjölkstockningar och halverad matningstid.

Nu blev det ganska långt här, ville dela med mig av min erfarenheter av amningsnapp och hoppas det är till någon hjälp!

[Ladybird]

Hej!

Amningen strulade hemskt för mig också i början, men det går bättre och bättre. Håkan är fyra veckor nu. Amningsnappen jag fick på bb slängde jag för ett par veckor sen, efter att ha läst här hur den bara förvärrar situationen. Vi var tvungna att börja med ersättning redan på bb eftersom han fick gulsot och måste ha i sig vätska pga solningen. Min mjölk hade inte runnit till än, så personalen gav honom ersättning. Med flaska, så sen vägrade han ta bröstet. Jag köpte också en MAM1-flaska, men den gjorde inte alls att han ville ta bröstet, trots att det stod att den skulle vara så lik ett bröst som möjligt. Däremot hittade jag en flaska från Medela med Calma-napp på familjeapoteket.se, och den fungerar! Med den måste bebisen skapa vakuum precis som på bröstet, annars kommer inte en droppe. Man kan hålla flaskan uppochner och det kommer ingenting. Den kan jag rekommendera. Efter det har han börjat ta bröstet.

[tjugohundraelvabebis]

Tack för era svar!

Ja, på 10 minuter är det omöjligt för honom att äta sig mätt.
Det går bara inte och jag ger honom gärna mer tid vid bröstet.
Han har fått sola totalt 7 nätter pga gulsot så det är antagligen därför de har begränsat hans amningsstunder då energin behövs för att göra sig av med bilirubinet.

Amningsnappen känns dock nödvändig (även om jag hatar den) då mina bröstvårtor är pyttesmå och han får aldrig ett riktigt tag utan glider bara omkring med munnen.
Vid varje amningstillfälle har jag först provat utan nappen men det vill sig bara inte. Han börjar att söka efter något att ta i munnen men det finns inte något mer än ett litet myggbett där och det verkar inte räcka till för honom.
Med nappen på suger han i alla fall de gånger han inte har hunnit bli för hungrig eller är för trött.
När han har kommit igång har jag varit våghalsig och provat att ta bort nappen ibland men då tar han inte bröstet igen.

Jag undrar om det kan vara så att han har blivit lite bortskämd med nappen också? Det verkar vara så lätt för mjölken att rinna till och när nappen väl börjar fyllas så hinner Freddy inte riktigt med så han ligger bara och gapar utan att svälja undan. Då rinner all mjölk ut vid sidan av. Han somnar då väldigt snabbt men så fort han läggs ner i sängen vaknar han och verkar vara otroligt hungrig så proceduren börjar om igen.

Jag har provat amningskudde som inte alls kändes bra.
Jag har testat att liggamma men mina bröst skymmer en del så jag ser inte att hjälpa honom få grepp.
Att ta tag med höger (eller vänster) hand om hans nacke och således hjälpa honom på plats fungerar ibland. Om han inte är för hungrig, men så är det med alla upprätta positioner jag får till.
Jag har tex testat att lägga till honom som att jag skulle dubbelamma och rent stödmässigt känns det okej men problemet med den förbannade amningsnappen kvarstår.
Jag har även provat att linda in honom så att hans armar inte kan fäktas med men det gör honom bara frustrerad.
Jag brukar också trycka ut en del mjölk så att han ska känna doft och smak de gånger jag provar utan napp men han verkar inte alls tycka att det är en bra idé.

Att amma är verkligen en konst och det är verkligen något som jag inte behärskar riktigt än men jag vill så gärna.

Igår köpte vi en Dr Brown- flaska och den var så mycket bättre än MAM. Dock vill jag helst bara använda flaskan som nödlösning i hopp om att amningen ska fungera en dag men jag börjar känna mig stressad då jag märker att det inte finns lika gott om mjölk som det fanns på sjukhuset.

[SanOsc]

Hej,

Har du provat omvänd amning? Kanske är det en ställning som skulle passa er?

Om du t ex sitter i soffan tar du två kuddar (eller amningskudden - det föredrog jag) och lägger längs din ena sida, som ett armstöd. Sen lägger du barnet på kudden med benen mot soffryggen och huvudet ut mot kanten. Huvudet ska då vara i höjd medditt bröst. Om barnet ligger på din vänstra sida, då använder du din vänstra hand som stöd för nacke och huvud och lägger till huvudet mot bröstet. På så sätt göms också juvelens händer och de kan inte störa.
Med din högra hand kan du då styra bröst och/eller amningsnapp.

Om du vill prova och inte får till det, här av dig så ska jag försöka utveckla.

[mallan2]

Känner verkligen igen mig i det amningsstrul som du beskriver. Lillen här blev också "hysterisk" ibland vid bröstet, kunde inte suga mm. Han fick desstom dubbelsidig öroninflammation när han var 6 veckor som gjorde att han inte kunde suga för att det gjorde ont. Resultatet blev att han föredrog ersättning på flaska då det i alla avseenden var "lättare" för honom. Jag blev då rekommenderad att använda en Calmaflaska (medela) av amningsmottagningen. I den flaskan måste de suga så att de får till ett vaccum som liknar "bröstet". Vi tyckte att det blev en enorm skillnad i hans sugteknik. Han fick "jobba" lika mycket för erättningen som för bröstmjölken. Idag ammas han helt sedan 2 månader och det funkar fin fint.....

[tjugohundraelvabebis]

Amningsnappen är kastad sedan ett par dagar.
Vet dock inte om det är positivt eller negativt då han har totalvägrat bröstet utan den så jag har inte kunnat amma honom något alls.
Istället har jag fått ge honom flaskan trots att jag egentligen inte vill.
Jag kan ju inte strunta i att ge honom flaskan heller för han skriker tills han inte får luft när han är hungrig och mat måste han ha i sig massor av för att hålla bilirubinet i schack och gå upp i vikt.

Vi var till BVC igår och hon tittade när jag försökte amma honom utan nappen. Det hon kunde konstatera var att mina bröstvårtor är tillräckligt stora för att han ska kunna äta utan problem, men att han har blivit lat och är så otålig.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med Dr Brown- flaskan jag köpte. Ska den verkligen droppa när man vickar på den?
Den droppar ju inte lika fort och mycket som MAM, men jag känner ändå att han inte behöver jobba för att maten ska rinna till och det borde han ju göra.

En calmaflaska fick vi med oss från avdelningen när vi fick hemsjukvård men jag tycker inte att det är någon skillnad på den och Dr Brown. Dvs inget vakum krävs för att han ska få i sig maten utan den kommer ändå.

[maxikaxi]

Har en liknande historia som du beskriver med vår första son som fick en tuff start i livet och fick ligga i kuvös en vecka efter födseln. Han sondmatades och jag fick igång amning tack vare bröstpunpm. När han skulle börja amma fick jag ta till amningsnapp eftersom han inte fick tag om bröstvårtan annars. Det var svårt att få till amningen med nappen (tillräckligt svårt att amma utan napp i början ) men det gav med sig. Vi hittade en teknik som passade för oss med upp-pallade kuddar som gjorde att jag inte behövde hålla honom "lika mycket". Jag hade nappen på hela tiden i början och efter ett par veckor tog jag bort den efter att han ätit sig någorlunda nöjd. Bestämmer du dig för att ge flaska istället så är det helt OK. Huvudsaken är att pyret blir mätt och belåten.

Vi fick också rådet att han inte skulle äta mer än 10 minuter vilket vi följde ett tag förstagångsföräldrar som vi var. Efter en tid utan att någon sov mer än 10 minuter i stöten hittade vi till detta forum och polletten trillade ner.

[SaraMilana]

Hej!

Jag känner så mycket med dig, jag vet hur det är att vilja amma men inte kunna. Jag fick aldrig tillräckligt med mjölk, trots att jag höll på i 2,5 månader och intensivammade mer eller mindre hela tiden. Liten hade så fint suggrepp sa alla, men mjölken rann aldrig till. Det enda jag kommer ihåg från den första tiden var amningstrasslet, vilket gör mig väldigt ledsen i efterhand. På grund av detta hann jag inte riktigt njuta utan det var hela tiden en kamp mellan mig, flaskan och mina bröst. Liten föddes i mitten på juni, men att det har varit sommar har jag inte märkt så mycket av, jag satt ju mest och kämpade med amningen.

Jag tycker att jag vanligtvis är en väldigt rationell och klartänkt person, men det var som att det var något biologiskt som gjorde att jag kämpade in i det sista för att ge mitt barn mat. Det är väl naturens sätt att se till artens överlevnad antar jag!?

Till slut gav jag upp. Jag tänkte att det ändå inte var så lång tid kvar tills det var dags att börja med smakisar. Jag trappade ner på amningen genom att amma som efterrätt och pumpa en del. Varje gång jag pumpade kom det ut mindre och mindre och årarna rann. Jättekonstigt var det att jag var så ledsen, för jag ville ju sluta amma.

När liten var dryga tre månader började vi införa riktig mat och sedan föll alla bitar på plats. Nu njuter jag av livet som mamma, det finns så mycket annat roligt än att amma! Jag har funderat en del på hur jag ska förhålla mig till amningen om det kommer fler barn. Jag tror att jag skulle ge det ett par veckor i alla fall, men blir det problem tar jag mer än gärna fram flaskan!

Jag hoppas att ni får till det på ett bra sätt som även du känner dig bekväm med. Mitt bästa råd är att inte kämpa för länge!

Vi använder Dr Brown-flaskor och tycker de funkar superbra! Visst kan det droppa om man håller den upp och ned, beroende på nappstorlek. Calma-flaskan har vi också provat, men den använde vi bara en kort period. Dock tyckte jag absolut att det krövdes vacuum för att få ut nåt ur den, har ni monterat den rätt?