Vad nu - 2,5 år - somnar inte på luren och vakna

[carin73]

Julhelg hos mormor. Många lektanter och farbröder och nygamla omgivningar att upptäcka. Men så - vad hände med dagsluren? Somnar först efter 1 timme på dagsluren (krokodiltårar, "lill komma up", "såvi kar", blandat med lek och sång, "mamma tocka tår" ). Ramsade 2-3 ggr totalt när krokotårarna övergick till gråt och äntill slut somnas det... men... då får man tyvärr bara sova 20 min. Uppvaknandet är mindre skoj.

Somnar sedan som brukligt är sådär en kvart över 19 på kvällen, men vaknar sedan flera morgnar i rad vid 06. Ingen skada skedd kan man tycka men... samtidigt höres "ha bajs i blöjan"...

Om han varit yngre hade jag ramsat om och tagit tag i fadäsen sedan. Men nu när vi introducerat potta och toalett, och han uppenbarligen tycker det är obekvämt med bajs i blöjan (även dagtid, tidigare kunde det han sätta sig ner och gosa in det i rumpan så där mysigt) tycker jag att det är lite kränkande att säga "god natt och sov så gott med ditt bajs"...

Så jag har bytt, i sängen, utan ett ord, sedan har han snällt somnat om igen till 07.

Nu har detta skett 5 morgnar i rad. Kanske ska jag inte haka upp mig på detta - avföringsrutinerna kanske bara är lite rubbade efter alla julaköttbullar?

Alla "lill inte..." ska vi inte tala om. God dag yxskaft-svaret på både frågor och påståenden! Inser också att han inte menar själva innebörden av "att inte vilja" men igår tappade jag ändå tålamodet och lät honom kort stå i snön i strumporna och overallen när skorna bara inte skulle på och "lill inte setta korna" upprepades som ett mantra. Lång tystnad. "Jo korna på".

Just precis. Men så hade vi bara knäppt upp ett kardborrband så spelades bandet igen "lill inte setta korna"... "lill inte se..."

Tänk, klä av går alltid bra och är kul men inte klä på...

I eftermiddag ska vi ut i snön och göra änglar i all nyfallen snö!

[/LO]

Hej
Vera är något yngre, men vi har faktiskt valt att gå in och lägga ner när vi är borta. Funkar ramsan så är det ju bra, men vi känner själva att den inte gör det för oss, när vi är bortresta.
Hon gjorde faktiskt exakt så, när vi var hos morfar. EA tova fäädit, efter en stunds snackande på dagsluren. Då gick jag in och sa att du har ju inte sovit än, la ner henne och höll kvar i några sekunder. Då somnade hon nästan direkt.

Med "vill inte"-grejerna så fråga honom. Var är skorna, hur tar man på. Vilken fot ska vara först? Var är vantarna, HUR tar man på overallen? Och så vidare. Ge honom den tid han behöver för att faktiskt svara själv och spela helt förvirrad och glömsk. Du kommer ju inte ihåg hur man gör. Och massa beröm när han gör rätt och kommer ihåg.

Detsamma när du ställer ut honom i snön utan skor - inget "vad var det jag sa" (inte ens i tanken) utan "ÅÅHHH vad bra att du visste" "Att vi kunde glömma att ta på skorna, det var ju bra att du kom på att skorna skulle på".

/LO

[/LO]

Tänk också på att ta på i "rätt" ordning. Man blir otroligt varm av att ha overall på.
Jag brukar ta på byxorna på overallen, sedan skorna. Därefter vantar och ärmarna. Mössa sist och då är dörren öppen för att hon snabbt kan komma ut.

/LO

[carin73]

Jo då, ramsan tar oftast tillräckligt bra att så vi slipper gå in. Men "tokka tåjaj" är svårt att bita ihop på. Går man in, lägger ner, torkar tårarna, så får man ett "nu bettje" och så lägger han sig i sovposition.

Apropå påklädning så tackar jag för tipsen. Jodå, jag har spelat virrig så många gånger att man nästan börjar gå på det själv.

Jag upplever dock att ena dagen är han "lättlurad" och visar att han visst kan själv och hittar alla kläderna som mamma inte för sitt liv kan hitta. Men andra dagar har han ingen lust med "lekarna" eller letandet och det tar fanastiskt lång tid att lirka och få till det under tiden man får höra 40 "lillinte"! Springer ofta och gömmer sig och då måste man ju leta och leta och inte hitta och var kan han vara, kanske redan gått ut... Tänk att det kan vara lika roligt varje gång!

När vi ska klä på för att gå hem från dagis är det värst. Jag vet så väl att när han hungrig går blodsockret i botten och likaså humöret. Så när man i förbifarten får höra att han inte tyckte om melliset idag när något nytt serverats då är det bäst att plocka fram tålamodet.

Tålamod gör livet med de små så mycket roligare! Tänk om man hade en oändlig källa att ösa ur dygnet runt. Det tror jag att jag ska önska mig i julklapp nästa år...