'Tur' eller?

[Kickan]

Jag har uppfostrat min son efter Barnaboken, mer eller mindre. Var på släktmiddag ikväll med min son som är 21 månader. Han var som han brukar vara: intresserad, nyfiken, aktiv och på bra humör. Han är oftast på bra humör och gillar att träffa folk. Min syster sa att jag har sån 'tur' som har ett sånt lättsamt barn. (Det har jag fått höra flera gånger av andra också) Då sa jag att det beror inte på tur utan att min son alltid har haft bra rutiner,att han sover o äter som han ska, mm och att jag jobbat hårt med det länge för att från början få in rutinerna och följt Barnaboken. Och det gör jag fortfarande. Kanske lät jag självgod... För min syrra upprepade att det visst beror på tur att han är som han är, inte på min uppfostran!

[father of sons]

Tur...ja.

Alla som inte hade "tur" måste ju tro att det är just tur att andra fått "väluppfostrade", pigga, glada och nyfikna barn.
Annars skulle det innebära att DU faktiskt är skicklig i föräldraskapet - och vad gör det då dem?

Det handlar alltså inte om dig.

Tur att du fann Barnaboken.
Skickligt att omsätta den i praktiken.

Hur som helst...att förlita sig till tur (eller otur) är vanskligt.
Ibland får man själv ta ledningen (vilket du gjort).

[br]

Att höra att man är tur är inte ovanligt! När dottern var 18 månader fick jag höra fårn en av mina bästavänner att jag minsann måste få¨ett barn till eftersom jag inte vet hur det _egentligen_ är att ha barn eftersom dottern var så lättsam och somnade på en sekund osv osv
Nu har jag två barn och vet hur det är att ha två lättskötta barn

[Kickan]

Jag tycker att det är en sån irriterande kommentar att man haft 'tur' som har ett lättsamt barn. Särskilt om kommentaren hela tiden kommer från ens egen släkt. En annan grej som är irriterande är att min syster tar för givet att bara för att man är en småbarnsmamma ska man vara trött och utsliten för det är så 'jobbigt', som att det är nån sorts lag att det måste vara jobbigt att ha småbarn, för 'då får man aldrig sova ordentligt'. Så var det för henne men så är det inte för mig, men det beror väl på 'tur' som hon säger...

[malinls]

jag håller delvis med... Fast jag anser även att man kan ha "otur". Inte "otur" som i jobbigt barn, utan otur med omständigheterna runt omkring. Vi kör enligt barnaboken och hela familjen (jag, make och 15-mån son) har hittat ro i det. Under de bra perioderna, vill säga... Ständiga sjukdommar (fler sjukdagar än friskdagar det första året - bland annat 12 öroninflammationer, febertoppar, scharlakansfeber, magvirus, förkylningar, operationer...), läkemedlesallergi och matallergi har satt oändligt många käppar i hjulet, stört rytmen och ständigt slungat oss tillbaka i rutinerna. Lille sonen har alltid ont, känns det som. Vilket naturligtvis gör honom gnällig och "lite svår" (förståligt! Mitt mammahjärta blöder för honom och jag tycker att han är tapper). Så i det fallet kan jag känna att vi har haft "otur". Men inte bara vi som mor och far, utan även lille sonen. Jag tittar på andra "barnaboksbarn" och känner ärligt talat att det ÄR lite extra kämpigt i vår familj. På grund av omständigheterna.
Stolt mamma till liten hjälte på 15 månader

[kissemjao]

Jag har också haft tur... två gånger.

Jag har "ingen aaaaning om vad det egentligen kan innebära att ha barn, eftersom jag fått två så snälla". Så har min egen mor uttryckt det. (Jovisst jag fick dem, färdigpacketerade, gränssatta och kurade!)

Jag tror faktiskt inte alls att det handlar om tur, utan det ligger en hel del gediget föräldrarbete bakom. Som jag vill vara och är stolt över! Men nej nej... inte ska man väl ta åt sig äran?