God Jul alla föräldrar och bebisar!
Här kommer ett desperat rop på hjälp från Amsterdam. Är ett gammalt AW-fan sedan standardmodellen och vagning hjälpte oss till fina mat och sovrutiner när vår Emil var 4 veckor i september i år.
Efter 10 sömnlösa nätter och mycket gråt, känner vi att Emil (nu 4,5 mån) måste kuras. Vi har inte vågat ta tjuren vid hornen tidigare och gått med på kompromisser hela tiden (massor vagning, nattamningar och olika insomningsmetoder). Nu har Emil börjat vakna massor på natten och är rädd för vargen, vi orkar inte längre och måste ta konfrontationen med oss själva att genomföra detta nu.
Varför är jag (vi) rädda? Jag är övertygad om teorierna och metoderna, MEN
jag har ALDRIG lyckats få honom lung i sin egen säng. Vagning funkar fortfarande, men vagnen är direkt olämplig (en ickefjädrande tjehjuling, citywalker) nu när han blivit så stor och tung. Han slår huvudet i vagnen och kan inte vända på huvudet när han väl somnat, inte bra! De sista nätterna har jag tagit till amning i tid och otid, så att inte hela huset ska vakna.. dålig trend..
Det betyder att vi måste ta till buffning för att lugna honom när han kommer få panik och skrika tills han spyr.. (jag vet att det kommer hända och det hjälper ju inte!!) Är övertygad om att han kommer få gråta sig till sömns och att jag (en osäker och jättetrött mamma) kommer att gråta lika mycket själv och vilja ta upp honom. INTE en bra förutsättning för att börja, men jag vill verkligen tro att det ska fungera!
Vem har erfarenhet av småttingar som inte slappnar av av buffandet??
Hur länge håller man på och kan man ha speldosa samtidigt som man buffar och ramsar eller är det förvirrande?
Jag ska printa ut alla tips och verktyg som stöd, innan vi börjar.
Sovlarmet kommer efter jul och då ska vi börja..
Mat och sovrutinerna sitter ganska bra och Emil har alltid sovit ok under dagen och vaknat 1-2 ggr per natt fram tills 10 dagar sedan, då vargen kom på besök helt plötsligt. Men att gå och lägga sig och att somna in har alltid varit mkt svårt för honom.
Hur gör man sigsjälv till en självsäker och övertygande mamma, när man bara vill gråta och sova? Glad för tips, stöd och råd.
Elin
Ska kura, men rädd för att börja!
Sömn och säker attityd
Hej Elin,
Jag kände mig orolig när jag tänkte på att vi skulle börja kuren därför att jag ville vara säker på att det skulle fungera hyfsat bra i alla fall. Jag visste att jag behövde vara någorlunda utvilad för att orka vara uppe på nätterna. Vi gjorde så att min man, som kan vara vaken och vakna när som helst på natten, fick ta de första nätterna. Jag stoppade in öronproppar och sov som en stock hela nätterna. Skönt! När turen kom till mig alltså natt 3 och 4 kände jag mig mer utvilad än jag gjort tidigare. Nu visste jag att jag kunde inta den självsäkra attityden att här är det jag som bestämmer; nu skall det sovas på natten och inget annat. Det fungerade över förväntan och jag kände/känner mig styrkt av att ha klarat detta. Jag visste för min del att sömnen nätterna innan var betydelsefull för mig för att jag skulle fungera natt 3 och 4. För mig fanns inget alternativ mer än att här skulle det kuras och sovas.
Jag vet inte om det kan hjälpa dig något men jag skulle berätta att det viktiga är nog om du lyssnar till dina behov och hur du behöver förbereda dig inför kurningen.
Lycka till!
Jag kände mig orolig när jag tänkte på att vi skulle börja kuren därför att jag ville vara säker på att det skulle fungera hyfsat bra i alla fall. Jag visste att jag behövde vara någorlunda utvilad för att orka vara uppe på nätterna. Vi gjorde så att min man, som kan vara vaken och vakna när som helst på natten, fick ta de första nätterna. Jag stoppade in öronproppar och sov som en stock hela nätterna. Skönt! När turen kom till mig alltså natt 3 och 4 kände jag mig mer utvilad än jag gjort tidigare. Nu visste jag att jag kunde inta den självsäkra attityden att här är det jag som bestämmer; nu skall det sovas på natten och inget annat. Det fungerade över förväntan och jag kände/känner mig styrkt av att ha klarat detta. Jag visste för min del att sömnen nätterna innan var betydelsefull för mig för att jag skulle fungera natt 3 och 4. För mig fanns inget alternativ mer än att här skulle det kuras och sovas.
Jag vet inte om det kan hjälpa dig något men jag skulle berätta att det viktiga är nog om du lyssnar till dina behov och hur du behöver förbereda dig inför kurningen.
Lycka till!
Gullsan
Hej!
Jag är inne på andra natten på uppföljningsveckan och det går framåt hela tiden. Min kille på 8-månader har aldrig sovit en hel natt under hela sitt liv (på BB blev han väckt varannan timme för prover de första två dygnen och sen dess har det varit så typ varje natt tills nu).
Så för en vecka sen tänkte jag att nu orkar jag (och han) inte mer. Mitt motto har hela tiden varit att "om mamma inte mår bra, då kan inte barnet må bra".
Det där med sängen. Min son har alltid sovit bredvid mig eller min man (vi har turats om på senaste tiden). De gånger mormor eller farmor har sovit över har han fått sova i sin egen säng, men nattningen har alltid tagit hundra år och han har vaknat hundra gånger. Nu fick det som sagt vara nog och vi började med kuren. Första två nätterna var verkligen jättejobbiga och han skrek som aldrig förr. Då fick jag tänka att det är för allas bästa. Får jag sova bättre, då blir jag en bättre mamma och har mer tid och ork för honom. Och det var det som fick mig att palla nattningarna. Det är fortfarande ganska jobbigt när han ska nattas, men det går framåt hela tiden och jag tror att han börjar förstå att det är där han ska sova.
Försök också att tänka hur skönt DU tycker det är att få sova i din egen säng. Försök förmedla den känslan till din son; att han ska tycka att det är skönt att ha en egen skön sovplats!
Lycka till!
Lotta
Jag är inne på andra natten på uppföljningsveckan och det går framåt hela tiden. Min kille på 8-månader har aldrig sovit en hel natt under hela sitt liv (på BB blev han väckt varannan timme för prover de första två dygnen och sen dess har det varit så typ varje natt tills nu).
Så för en vecka sen tänkte jag att nu orkar jag (och han) inte mer. Mitt motto har hela tiden varit att "om mamma inte mår bra, då kan inte barnet må bra".
Det där med sängen. Min son har alltid sovit bredvid mig eller min man (vi har turats om på senaste tiden). De gånger mormor eller farmor har sovit över har han fått sova i sin egen säng, men nattningen har alltid tagit hundra år och han har vaknat hundra gånger. Nu fick det som sagt vara nog och vi började med kuren. Första två nätterna var verkligen jättejobbiga och han skrek som aldrig förr. Då fick jag tänka att det är för allas bästa. Får jag sova bättre, då blir jag en bättre mamma och har mer tid och ork för honom. Och det var det som fick mig att palla nattningarna. Det är fortfarande ganska jobbigt när han ska nattas, men det går framåt hela tiden och jag tror att han börjar förstå att det är där han ska sova.
Försök också att tänka hur skönt DU tycker det är att få sova i din egen säng. Försök förmedla den känslan till din son; att han ska tycka att det är skönt att ha en egen skön sovplats!
Lycka till!
Lotta
Kurning p?b?rjades 20 december -05.
K?pte Sova hela natten av Anna Wahlgren senh?sten -05, vilket var min f?rsta kontakt med henne.
-
elinkarlsson
- Inlägg: 75
- Blev medlem: mån 22 aug 2005, 19:30
tack for svar
Tack Virpi och Lotta.. Det kanns betryggande att sa manga gatt igenom samma svara procedur och att det finns ljus pa andra sidan!!
Ett par fragor:
Om han inte blir lugn av buffningen, (vilket sakerligen kommer att intraffa vid vargtimmen) vad gor jag da? bara gar ut med ramsa eller buffar vidare? I bada fallen kommer Emil att grata hysteriskt, det vet jag..
Hela huset kommer nog att vakna kl. 4-5 pa morgonen i ett par dagar!
Jag misstanker att han kommer att grata tills det ar dags att ga upp kl 7. Har ni varit med om det?
Hur lange tog det er forsta natterna, innan era barn somnade med ramsan?
Ska borja sa fort larmet kommer, formodligen pa tisdag.
Elin
Ett par fragor:
Om han inte blir lugn av buffningen, (vilket sakerligen kommer att intraffa vid vargtimmen) vad gor jag da? bara gar ut med ramsa eller buffar vidare? I bada fallen kommer Emil att grata hysteriskt, det vet jag..
Hela huset kommer nog att vakna kl. 4-5 pa morgonen i ett par dagar!
Jag misstanker att han kommer att grata tills det ar dags att ga upp kl 7. Har ni varit med om det?
Hur lange tog det er forsta natterna, innan era barn somnade med ramsan?
Ska borja sa fort larmet kommer, formodligen pa tisdag.
Elin
Hej Elin,
Vi har dessvärre varit med om att Sara 4 nätter på raken vaknat kring 06.00 (3 nätter pga bajs) och i natt 1 gång vid 05.00. När Sara vaknade i natt kring 05.00 började jag ramsa och lägga till rätta. Jag var supertrött och helt borta kändes det efter firande av julafton. Sara ville inte ta emot min ramsa men blev lugn av buffning men fortsatte gråta när jag slutade buffa och gick ut. Till slut gick jag ut och satte på musik (strax innan 05.45), vilket jag märkt gör att det är lättare för henne att komma till ro. Min man gick in till Sara och gjorde solfjädern. Hon somnade om och sov nog en timme till, därefter fortsatt hon skrika och gråta. Jag har inget svar ännu att ge dig mer än att vi jobbar just nu med detta. Min tanke är att bara fortsätta ramsa och kämpa på för det hela kommer nog att gå över så att Sara sover hela natten. Som det är nu har hon i alla fall sovit 10 timmar på nätterna.
Första gången Sara somnade med ramsan tog cirka 25 minuter och det var min man som skötte de första nätterna. När jag har fortsatt med nattning och dagkurning har Sara lättare tagit emot ramsan. Buffning och solfjädern har inte fungerat helt ut för mig utan ramsan är mitt verktyg i kommunikationen med Sara. Det verkar som buffning och solfjädern är effektivare när min man sköter nattningen. Buffning och solfjädern använder han endast när det är riktig kris.
Jag kan berätta att vi har ett larm som vi känner oss nöjda med. Vi känner oss trygga när vi vet att larmet fungerar. Larmet har gått några nätter då Sara har tryckt upp sig i vänster hörn och kommit utanför sensorplattan. Idag har vi två sensorplattor för att undvika att hon kommer utanför plattan.
Lycka till!
Vi har dessvärre varit med om att Sara 4 nätter på raken vaknat kring 06.00 (3 nätter pga bajs) och i natt 1 gång vid 05.00. När Sara vaknade i natt kring 05.00 började jag ramsa och lägga till rätta. Jag var supertrött och helt borta kändes det efter firande av julafton. Sara ville inte ta emot min ramsa men blev lugn av buffning men fortsatte gråta när jag slutade buffa och gick ut. Till slut gick jag ut och satte på musik (strax innan 05.45), vilket jag märkt gör att det är lättare för henne att komma till ro. Min man gick in till Sara och gjorde solfjädern. Hon somnade om och sov nog en timme till, därefter fortsatt hon skrika och gråta. Jag har inget svar ännu att ge dig mer än att vi jobbar just nu med detta. Min tanke är att bara fortsätta ramsa och kämpa på för det hela kommer nog att gå över så att Sara sover hela natten. Som det är nu har hon i alla fall sovit 10 timmar på nätterna.
Första gången Sara somnade med ramsan tog cirka 25 minuter och det var min man som skötte de första nätterna. När jag har fortsatt med nattning och dagkurning har Sara lättare tagit emot ramsan. Buffning och solfjädern har inte fungerat helt ut för mig utan ramsan är mitt verktyg i kommunikationen med Sara. Det verkar som buffning och solfjädern är effektivare när min man sköter nattningen. Buffning och solfjädern använder han endast när det är riktig kris.
Jag kan berätta att vi har ett larm som vi känner oss nöjda med. Vi känner oss trygga när vi vet att larmet fungerar. Larmet har gått några nätter då Sara har tryckt upp sig i vänster hörn och kommit utanför sensorplattan. Idag har vi två sensorplattor för att undvika att hon kommer utanför plattan.
Lycka till!
Gullsan
Hej!
Jag kan börja med att berätta att inatt så sov min lilla älskling utan att vakna en enda gång (i alla fall hörde jag ingenting)!!! Med tanke på att han i genomsnitt har vaknat 6-10 ggr/natt sen födseln är detta helt fantastiskt för vår del!!! Det tog 4 kurnätter och två uppföljningsvecko-nätter innan poletten äntligen föll ner. Nu får vi hoppas att detta håller i sig!
Första gångerna när jag buffade fattade han noll och tyckte att det var jätteobehagligt och grät och skrek hur länge som helst. Men Anna Wahlgren säger ju att första gången tar det 20 eller 45 minuter och vissa fall kanske mer. Sen tar det aldrig lika lång tid igen (för vår del tog det 45 minuter). Och efter ett tag börjar bebben tycka att det är riktigt skönt. Därför ska man sluta när bebisen har börjat komma till ro av det. Eftersom man ska ramsa samtidigt som man buffar den första natten (ev. andra natten), så kommer bebisen att förknippa att komma till ro när han hör ramsan. Poängen är ju att man enbart med ramsan ska få bebisen att somna och att han till slut somnar om själv.
Och vad gäller solfjädern, så ska det också vara ett verktyg som lugnar barnet. Tänk själv vad skönt det är med kroppskontakt. Det gäller att man har ett stadigt grepp och trycker på med säkra händer, dvs inget darr eller ojämnt tag. Man måste liksom förmedla säkerhet och trygghet. Till slut fattar bebisen att det är här han ska ligga så då kan han lika väl slappna av och njuta av det. För det är du som har kontrollen! Man ska inte tvinga med våld, men man ska visa att man har övertaget.
Ramsan kan min lille kille fortfarande reagera ganska starkt på. Men det är samma sak här; man måste visa att man inte ger sig. Man "svarar" på bebisens reaktioner med olika tonlägen på ramsan, typ "nu är det sluttjatat, du ska sova nu och det är skööönt att sova" eller "bra, du kan ju det här" osv. Sen får man inte glömma att bekräfta innan bebisen väl är redo för att somna, för det sista han ska få med sig i sömnen är mammas eller pappas trygga go´nattramsa.
Det tar sin tid innan allt sitter och bebisen vet vilka regler som gäller, men det kommer bara man inte ger sig. Bästa rådet jag kan ge är att läsa på så mycket du kan i boken och här på forumet och AW:s hemsida så att du vet vad du gör och varför du gör det du gör.
Lycka till med allt och ge dig inte, trots att det känns trögt och hopplöst. Och framförallt, tro tro och tro på att det kommer att bli bättre! Det vi känner, känner också våra barn!
/Lotta
Jag kan börja med att berätta att inatt så sov min lilla älskling utan att vakna en enda gång (i alla fall hörde jag ingenting)!!! Med tanke på att han i genomsnitt har vaknat 6-10 ggr/natt sen födseln är detta helt fantastiskt för vår del!!! Det tog 4 kurnätter och två uppföljningsvecko-nätter innan poletten äntligen föll ner. Nu får vi hoppas att detta håller i sig!
Första gångerna när jag buffade fattade han noll och tyckte att det var jätteobehagligt och grät och skrek hur länge som helst. Men Anna Wahlgren säger ju att första gången tar det 20 eller 45 minuter och vissa fall kanske mer. Sen tar det aldrig lika lång tid igen (för vår del tog det 45 minuter). Och efter ett tag börjar bebben tycka att det är riktigt skönt. Därför ska man sluta när bebisen har börjat komma till ro av det. Eftersom man ska ramsa samtidigt som man buffar den första natten (ev. andra natten), så kommer bebisen att förknippa att komma till ro när han hör ramsan. Poängen är ju att man enbart med ramsan ska få bebisen att somna och att han till slut somnar om själv.
Och vad gäller solfjädern, så ska det också vara ett verktyg som lugnar barnet. Tänk själv vad skönt det är med kroppskontakt. Det gäller att man har ett stadigt grepp och trycker på med säkra händer, dvs inget darr eller ojämnt tag. Man måste liksom förmedla säkerhet och trygghet. Till slut fattar bebisen att det är här han ska ligga så då kan han lika väl slappna av och njuta av det. För det är du som har kontrollen! Man ska inte tvinga med våld, men man ska visa att man har övertaget.
Ramsan kan min lille kille fortfarande reagera ganska starkt på. Men det är samma sak här; man måste visa att man inte ger sig. Man "svarar" på bebisens reaktioner med olika tonlägen på ramsan, typ "nu är det sluttjatat, du ska sova nu och det är skööönt att sova" eller "bra, du kan ju det här" osv. Sen får man inte glömma att bekräfta innan bebisen väl är redo för att somna, för det sista han ska få med sig i sömnen är mammas eller pappas trygga go´nattramsa.
Det tar sin tid innan allt sitter och bebisen vet vilka regler som gäller, men det kommer bara man inte ger sig. Bästa rådet jag kan ge är att läsa på så mycket du kan i boken och här på forumet och AW:s hemsida så att du vet vad du gör och varför du gör det du gör.
Lycka till med allt och ge dig inte, trots att det känns trögt och hopplöst. Och framförallt, tro tro och tro på att det kommer att bli bättre! Det vi känner, känner också våra barn!
/Lotta
Kurning p?b?rjades 20 december -05.
K?pte Sova hela natten av Anna Wahlgren senh?sten -05, vilket var min f?rsta kontakt med henne.
-
elinkarlsson
- Inlägg: 75
- Blev medlem: mån 22 aug 2005, 19:30
har borjat kura...
Hej Virpi och Lotta och alla andra,
Era mail uppmuntrade mig verkligen att borja kura och i gar kom andningslarmet, sa vi satte igang. Jag hade redan ovat ramsan lite under dagslurarna (vet ej om det ar smart, jag har inte boken) och det hade val satt sina spar verkade det som.
Laggdags gick over all forvantan. Jag kor vagnen, eftersom Emil ar van vid att vagnas redan och jag var "radd" for buffningen och det ville jag inte visa for honom. Han somnade kl. 19:15 utan att jag hann vagna, bara ramsa 4x. Det blev lite protest som avtog efter 2 minuter! hann nastan inte bekraftelseramsa, hoppas den gick in.
Sen vaknade han inte forran kl 4, sa vi fick manga timmars somn!
Totalt vaknade han 3 ggr, fick vagna och ramsa massor, men det hjalpte och han somnade om. den langsta vakenperioden var 15 minuter.
och han sov glatt nar jag vackte honom 7:15 i morse!
MEN, DOM MIN FORVANING... nattningen ikvall gick HELT UTAN PROTEST!!!!
Jag tillrattalade och ramsade 4 ggr pa vag ut och sen blev det helt tyst..
Jag var tvungen och sta och lyssna i 15 minuter utanfor dorren.. han lag och smapratade lite for sig sjalvt och somnade sen, utan ett endaste klagomal!
Och detta ar bara 2a dagen. Jag ar helt forstummad och forvantar mig ett bakslag nar som helst!
Men hittills har allt gatt over all forvantan. Emils pappa, som varit ganska skeptisk ar eld och lagor! Hoppas pa en fortsatt positiv kur.
Hor garna hur det gar for er.
En fraga: om man kurar i vagn, brukar det bli bakslag nar man flyttar till spjalsang?
Gott nytt ar till alla trotta mammor och bebisar och till ANNA forstas!!!
Elin
Era mail uppmuntrade mig verkligen att borja kura och i gar kom andningslarmet, sa vi satte igang. Jag hade redan ovat ramsan lite under dagslurarna (vet ej om det ar smart, jag har inte boken) och det hade val satt sina spar verkade det som.
Laggdags gick over all forvantan. Jag kor vagnen, eftersom Emil ar van vid att vagnas redan och jag var "radd" for buffningen och det ville jag inte visa for honom. Han somnade kl. 19:15 utan att jag hann vagna, bara ramsa 4x. Det blev lite protest som avtog efter 2 minuter! hann nastan inte bekraftelseramsa, hoppas den gick in.
Sen vaknade han inte forran kl 4, sa vi fick manga timmars somn!
Totalt vaknade han 3 ggr, fick vagna och ramsa massor, men det hjalpte och han somnade om. den langsta vakenperioden var 15 minuter.
och han sov glatt nar jag vackte honom 7:15 i morse!
MEN, DOM MIN FORVANING... nattningen ikvall gick HELT UTAN PROTEST!!!!
Jag tillrattalade och ramsade 4 ggr pa vag ut och sen blev det helt tyst..
Jag var tvungen och sta och lyssna i 15 minuter utanfor dorren.. han lag och smapratade lite for sig sjalvt och somnade sen, utan ett endaste klagomal!
Och detta ar bara 2a dagen. Jag ar helt forstummad och forvantar mig ett bakslag nar som helst!
Men hittills har allt gatt over all forvantan. Emils pappa, som varit ganska skeptisk ar eld och lagor! Hoppas pa en fortsatt positiv kur.
Hor garna hur det gar for er.
En fraga: om man kurar i vagn, brukar det bli bakslag nar man flyttar till spjalsang?
Gott nytt ar till alla trotta mammor och bebisar och till ANNA forstas!!!
Elin
Hej och god fortsättning 
Va kul att höra att ni har kommit igång.
Det kommer gå jättefint. 
Han svarar ju redan på din kurning. 
Lita nu på Emil, han är en stor gosse. Tro, tro, tro på honom. 
Det är bra att du ramsar på dagen men du ska ha olika ramsor.
En dag och en natt. Just för att han mycket väl ska känna igen att NU är det natt. Samma procedur vid läggning och en nattramsa. Jag lägger ner min Hanna (4.5 mån) i mörkret och samtidigt säger jag ramsan en gång, sen säger jag den en gång på väg ut och en gång ute i köket, på väg bort. Hon säger ingenting men jag drar ramsan iallafall, just för att hon ska veta att nu är det nattsovning. 
Jag släcker även ner i köket, som finns utanför sovrummet. Det är alldeles mörkt. Också för att skilja dagslur från natten.
Om Emil vaknar till på natten och du känner att du behöver ramsa så gör det 1 gång och avvakta. Det kan mycket väl vara det enda som du behöver göra. För det han söker är antagligen en bekräftelse att ni finns där och att allt är som det ska. Hör han då nån av er säga den välkända ramsan så känner han sig trygg.
Om han skriker upp sig så är det antagligen för att han är arg
och det får han vara. Avvakta då tills du hör att det avtar, att han inte längre är arg, DÅ ramsar du och bekräftar för honom att allt står rätt till.
Det finns egentligen inget som kan gå fel. Bara du finns där för honom och det gör du ju. Snart kommer ni alla sova så gott. \:D/ 
Mysigt va
Kram Carina
Va kul att höra att ni har kommit igång.
Det kommer gå jättefint. 
Han svarar ju redan på din kurning. Lita nu på Emil, han är en stor gosse. Tro, tro, tro på honom. Det är bra att du ramsar på dagen men du ska ha olika ramsor.
En dag och en natt. Just för att han mycket väl ska känna igen att NU är det natt. Samma procedur vid läggning och en nattramsa. Jag lägger ner min Hanna (4.5 mån) i mörkret och samtidigt säger jag ramsan en gång, sen säger jag den en gång på väg ut och en gång ute i köket, på väg bort. Hon säger ingenting men jag drar ramsan iallafall, just för att hon ska veta att nu är det nattsovning. Jag släcker även ner i köket, som finns utanför sovrummet. Det är alldeles mörkt. Också för att skilja dagslur från natten. Om Emil vaknar till på natten och du känner att du behöver ramsa så gör det 1 gång och avvakta. Det kan mycket väl vara det enda som du behöver göra.
För det han söker är antagligen en bekräftelse att ni finns där och att allt är som det ska. Hör han då nån av er säga den välkända ramsan så känner han sig trygg.Om han skriker upp sig så är det antagligen för att han är arg
och det får han vara. Avvakta då tills du hör att det avtar, att han inte längre är arg, DÅ ramsar du och bekräftar för honom att allt står rätt till. Det finns egentligen inget som kan gå fel.
Bara du finns där för honom och det gör du ju. Snart kommer ni alla sova så gott. \:D/ Mysigt va
Kram Carina Sandra -91 Styvdotter Emil -92, Barnaboken Malin -98, Barnaboken Hanna 050807. ?r nu kurad och sover gott!\:D/ Foton \:D/