Tack Aso för dina fina ord, de värmer.
Här hemma lever vi i hostans tidevarv. Jag trodde inte att småfolk kunde hosta så mycket som våra gör. Hade de varit hundar hade jag på stående fot sagt att de har kennelhosta hela högen.
Linus var ju sjuk och så blev han frisk och så blev han sjuk igen. Jag hann få lite astmamediciner utskrivna men har inte behövt använda dem än. Undviker det så länge det går, men använder det om det gör livet lite lättare för vår gulliga lillebror.
Emil har varit sjuk i drygt en vecka nu, han hostar så han kräks och har feber som struttar upp och ner precis som den vill. Nu har han fått träffa vår underbara doktor på vårdcentralen, hon är så enkel att ha att göra med. Det blev halsprov för Emil, Linus och Mika och så stick i fingret för hela gänget. Sigge slapp för han var helt frisk och tillbringade dagen på dagis.
Linus hade börjat peta i sitt högra öra dagen innan läkarbesöket och mycket riktigt hade han öroninflammation med vätska bakom trumhinnan på det.
Summa summarum så blev det antibiotika för Emils del eftersom han hade både tonsillit och bronkit, Linus likaså för att få bukt med det sjuka örat och Mika fick dela lite hostmedicin med bröderna.
Sigge har fyllt fyra år och nu är han STOR på riktigt. Han härjar och domderar och BESTÄMMER för det gör man när man är fyra år. Så go är han när han vägleder, med fast hand, Mika genom deras lekar. De reser till Stockholm, är på babysim med dockorna, bygger asfaltsläggare av köksstolarna och lagar mat med alla husets kastruller och skålar.
Något gemensamt kalas blev det inte för pojkarna, det fick vi skjuta upp två veckor för det går ju inte att bjuda in folk till en sjukstuga.
Emil fyllde år i onsdags, 6 år, och han blev så där härligt stor och tycker att jag ska sluta larva mig och inte vara så pinsam. Kvällen innan födelsedagen grät han när han lagt sig, han var så ledsen för att han skulle bli sex år, sen skulle han bli sju och sen åtta och sen vuxen, han ville ju bara vara ett litet BARN. Ljuvliga lilla unge, det är verkligen inte lätt att vara barn och bli stor.
Kalaset för storebror har vi också fått skjuta upp ett par veckor. Ingen orkar vara huvudpersonen på ett kalas med en klen och sjuk kropp.
Linus har fått en ny sovkamrat, det är Mika som givit honom Co-Co krokodil som nästan är lika lång som lillebror. Men åh vad han älskar sin krokodil, han kramar om henne och ligger tätt intill henne på natten. Ibland smyger jag in i barnens rum, lyssnar på dem när de sover och sen tittar jag på lillebror för det finns absolut ingenting som är så sött som en sovande liten, eller stor, bebis. Gud vad söt han är och så otroligt pussvänlig med sina tjocka kinder och goda uppsyn. Kärlek säger jag bara.
En gåvagn har Mika och jag köpt till Linus och han är så stolt när han går runt med den. Visserligen är den ofta upptagen av något syskon men ibland får han ha den och då kör han den fullastad av lillasyster eller storebror eller leksaker. Kul har han i allafall.
Nu vill han inte alls äta någon bebismat längre, nej tack! Det ska vara riktig mat och samma som alla andra äter, något annat duger icke.
För övrigt sover han gott, även om han envisas med att vakna halv sju alla vardagar eftersom Pappan är uppe och härjar då. På helgerna har han sovmorgon till klockan sju, Linus alltså. Pappan skulle kunna sova myyyyyycket längre om han bara fick.
Farmor har varit här en vecka när grabbarna fyllde år och det var både roligt och jobbigt. Det är så trist att hon har sån otur att alla barnen är sjuka när hon hälsar på. Att inte kunna åka iväg och göra något roligt tillsammans är trist. I vårt pyttelilla hus är vi ju alltid på samma ställe allihopa även griniga små trötta och sjuka barn. Men samtidigt har vi haft många mysiga stunder med farmor så hon har nog fått en bra dos av barnakärlek även om den var ganska snorig och hostig.
Sigge, som numera är STOR, vräker ur sig en massa livsvisdom och det är bara ren njutning att få ta del av den.
I bilen på väg hem från dagis;
Sigge; -Mamma, hur fort kör du?
Jag; -80, fortare får man inte köra här.
Sigge; -Hur fort kan du köra?
Jag; -120 för fortare får man inte köra i Sverige, men på den här vägen får jag bara köra 80 annars kommer polisen stoppa mig och ta mitt körkort.
Sigge; -Men mamma kör 120 och stängt fönstren så kan inte polisen ta ditt körkort.
Idag pratade vi om döden, varför vi kom in på det vet jag inte;
Sigge; - Mammis, Mollan (vår numera döda katt) är där uppe nu (pekar mot himlen)
Jag; -Jaha, vad gör hon där då?
Sigge; -Ingenting, bara ligger ner.
Jag; -Vad trist.
Sigge; -Hon är ett gosedjur och då ligger man bara.
Jag; -Jaha, blir man ett gosedjur när man dör?
Sigge; -Jaa. (med en betoning på ordet som sa att det borde jag verkligen ha vetat
)
Så nu vet jag att det bara är att köra för fort så länge man har fönstren stängda och att jag efter döden inträffat kommer bli ett gosedjur som ligger uppe i himlen och gör ingenting.
Kram Susan
- det är nästan ingen som kan förstå hur lat jag egentligen är. Skulle jag inte ha några barn, inga hundar och ingen man skulle jag tillbringa den mesta tiden i soffan med en god bok och gärna några goda praliner. Jag är nog den lataste människa jag känner även om jag är ganska bra på att dölja det. 
Jag blir imponerad =D> Jag har ju för fasen inte ens lyckats ta mig till ICA med TVÅ barn än 