Mest av allt älskar han sin egen julstjärna i sitt fönster. Hela första dagen måste han avbryta det han gjorde gång på gång för att gå in och lyckligt konstatera att stjärnan var kvar. Snacka om hopbryt på kvällen när mamma drog ur sladden!
Det löstes med att -"stjärnan är så trött! Oj oj oj, nu måste den få sova. Nu har vi nattningsprocedur av stora mått varje kväll. Emil på mammas arm -"datt datt" (godnatt, godnatt-sov så gott), klappa på stjärnan lite, dra ur sladden, "dinka!" (Vinka)Han är bara för söt
Och på morgonen ställer han sig upp i samma andetag som han slår upp ögonen, vinglandes, och pekar "kääänga". Bara att snabbt stoppa i sladden igen. Har en känsla av att vi kommer få ha kvar julstjärnan i förnstret till midsommar. Minst
