Hej alla!
Vill bara berätta hur det går för oss, kände själv när man var uppe i kurandet att det var ett stöd läsa om hur det gått för de som kurade. Hoppas det kan bli till stöd/uppmuntran för någon.
Jag läste precis hela min tråd, precis som så många skriver har man svårt att komma ihåg hur det var...
Grynet sover VARJE natt. Hon har sovit igenom feber och tänder. Hon vaknar mellan kvart över sex och kvart i sju. Hon pratar för fullt med sig själv tills vi hämtar henne, vill hon vara vaken och prata så kan ju inte jag göra något åt det

Men hon är aldrig ledsen.
Två gånger på dessa månader har hon vaknat och det var kring nio månader. Eller vaknat och vaknat, hon skrek och vi försökte lugna henne för vi trodde hon hade ont men verktygen fungerade inte så vi tog upp henne och jag ammade henne till lugn sen bar vi in henne igen. Vi hade ingen aning om vad det var och vi förberedde oss mentalt på att använda våra verktyg natt två men hon SOV.. Pratade med Bvc sköterskan och hon sa att barn i den åldern kan få mardrömmar och enligt henne ska man inte ta upp barnen då för det blir bara värre och det stämde på vår tjej ialla fall. Det har hänt en natt till och då ramsade vi bara (talade om att vi var där) och sen lugnade hon sig.
Det går inte att beskriva hur skönt det är att läggningen går så snabbt, man tänker inte på det bara! Ibland blir jag påmind om det när någon kompis ringer vid en minut sju, precis när man ska lägga, då svarar jag: ringer upp när jag nattat. När jag sen ringer upp personen en minut över sju och den säger: Men skulle du inte natta? När man då svarar : det är redan klart ,nu kan vi prata, då får det en att tänka till på hur bra det fungerar!
När klockan är sju på kvällarna, då börjar vår vuxen tid, vi har tid för varandra och allt som måste hinnas med!! Men man längtar så tills morgonen kommer och man får gå in och hämta/väcka sin lilla snäcka!!!
Tack än en gång till alla fantastiska engagerade själar som finns här på forumet, ni är fantastiska, vilken stöttning ni ger =D>