Min stortjej kurades när hon var ett halvår, och har sovit gott sen dess.
De senaste månaderna har hon inte alltid somnat på middagsvilan, ja, redan för ett år sen var det dagar då hon inte somnade. Hon ligger och snackar, sjunger, klär av sig och klär på nallen... I somras var det ett par tillfällen när vi var iväg och det helt enkelt inte fanns någonstans att sova middag, och trots det var hon solen själv hela dagen. (Ofta sov hon riktigt gott på middagsluren dagen efter..)
Jag har alltid tänkt att jag avvaktar nån vecka och ser, och ofta sover igen efter ett par dagar.
Nu senaste veckan (veckorna..?) har det varit riktigt jobbigt att lägga henne vid middagsluren, hon springer iväg medans jag lägger ner lillsyrran, lägger sig på golvet, och lyfter jag upp henne är det "jag kan sjäääälv". Tja, lite trots helt enkelt.. 8) Det går inte busa henne glad, det går ingenting.. Okej, jag kanske känner mig liiite stressad eftersom lillsyrran också ska få sin sömn
, men jag försöker ändå vara ute i god tid så att jag ska "hinna med" den här motsträvigheten från storan. Jag "förväntar" mig även att den inte ska komma, eller hur man ska säga, och flera gånger har vi kommit ända fram till sängen med glada miner, men sen är det som att hon kommer på att hon ju ska sätta sig emot. Eftersom hon inte är glad när jag lägger henne ligger hon också och skriker en lång stund, alltså ingen skön vila för nån av oss. Vi har pratat ett tag om att ta bort sovstunden, men nu vill jag avvakta tills vi kommit förbi detta sova-middag-trots. Pappan i huset däremot tycker att hon på alla sätt visar att det är dags att sluta. Grejen är att efter att hon skrikit färdigt så somnar hon. Senaste dagarna har jag fått väcka henne var dag. Förut var det ett par gånger i veckan som hon inte somnade. Hon blir väl förstås trött av trotsen.
Min tanke när hon ska sluta sova är att hon kan lyssna på musiksaga i sängen, och det jag funderar på nu är om vi helt enkelt ska börja med det så blir det roligare att vila, plus att hon har möjlighet att somna om hon behöver.
Problemet är att lillsyrran sover i samma rum. Hur gör man? Lyssnar på stora musikspelaren de har, och hoppas att lillsyrran sover ändå, eller försöker hitta en liten med hörlurar? Lampa tänd eller släckt? Eller är min första tanke vettig, alltså att avvakta tills denna trotssituation försvunnit? Hon verkar ju inte få de svar hon vill nu.. Men det hör ju inte till det här forumet.
Jag kanske ska nämna också att hon ofta är vaken länge på kvällen, somnar kanske en timme efter att vi lagt dem. Fast då har vi inte samma situation vid läggningen.
Just det, vi bor i lägenhet och har inget "extra" rum där hon kan vara och vila. Lillsyrran sover i barnkammaren, pappan sover i storsovrummet. Själv får jag hålla till i köket/vardagsrummet, och skulle hon sitta i soffan och vila är jag ganska säker på att hon skulle hålla låda med mig, eller börja leka eller hjälpa till i köket.
Tacksam för alla synpunkter..
//Sofies mor
Saga född 28 maj 2005 och kurad vid 6 mån 
