Känner mig låst

[Elismor]

Hej och tack för ett bra forum!

Vi startade vår kur för 16 dagar sen och det har gått jättebra förutom vargtimmarna som vi jobbar stenhårt på. Även dagarna funkar helt okej.
Men jag känner mig så himla låst! Allting kretsar kring detta schema och "vardagslivet" blir lidande. Tex. om jag ska in till stan och handla så måste vi komma iväg snabbt efter en sovstund för att hinna hem till nästa. Och ja, jag vet att han kan sova i vagnen men då måste jag ju stanna i stan i 1,5 timme till... och det hinner man ju inte alltid..

Hur gör man? Någon som känner igen sig?

[frk Carlsson]

Hej Elismor,

och varmtvälkommen hit .Härligt att höra att det har gått - och går så bra för er! :thumbsup: Vargtimmen ÄR en nöt att knäcka, men tids nog sitter den oxå . :thumbsup:

Jag har personligen aldrig upplevt mig låst av schemat .

Det liv barnen och hela familjen fått istället har uppvägt de "anpassningar" vi gjort och jag har aldrig haft problem med att planera och göra som du säger- t ex stanna kvar lite längre i stan el komma tidigare nånstans. Men man är ju olika Jagtycker inte heller att det är spec ofta (iaf inte i mitt/vårt liv) som det uppstår situationer då man måste försaka jättemkt/att det blir bängligt Men det är jag det .

"Måste"-ärenden har jag lagt in på tidpunkter då jag vetat att min man är hemma, t ex handling som du skriver- det kan ta tid och ibland har man bara 1 tim på sig. Då gör jag det själv , utan barn, istället.

Jag vet inte hur gammal ert är, men redan vid 9 mån så drar man ju ner avsevärt på daglurarna, så då har man hela em fri t ex. Det är nog det enda jag kan säga för att underlätta för tillfället om inget av ovanstående kan vara till hjälp.

Använd marginalkvarten oxå om du behöver nån ggn -ibland kan 15 min göra hela skillnaden för att man ska hinna hem från stan. Råkar de somna i bilen får man väl ta en extra sväng alt bara bära över barnet in i sängen när man kommit hem. (Det är OK att ta lurar i bilen oxå).

Jag tänker såhär -hade man valt att inte kurat och inte haft ett schema så hade det blivit bök ändå, barn måste sova och äta oavsett och då hade du säkerligen oxå anpassat dig efter om din son var trött el hungrig, även om det inte var en fast tid som gällde. Det är ju så det är

Tror du att dina "farhågor" oxå kan ha att göra med att ni kurat relativt nyligt och kanske inte riktigt kommit in i SHN-sättet att leva på? För ingen jag känner som kurat har upplevt att deras liv BEGRÄNSATS. Snarare tvärtom, dvs man har verkligen kunnat göra VADSOMHELST .

Sorry, men jag kan nog inte komma med mer pepp än så

/Sanna

[LilloppansMamma]

Hej och välkommen hit, säger även jag
Instämmer med föregående talare, fint jobbat! =D>

Jag känner igen mig i det du skriver. Jag kände mig också till en början låst med schema. Det gör jag inte längre. Min upplevelse av att känna mig låst var att jag inte kände mig helt SHN-kurad själv. Jag var inte SS ( SÄKER STYRMAN ) själv. Jag kunde inte slappna av riktigt, hela tiden var tankarna fokuserade på nästa programpunkt. Men med tiden så tar man till sig hela filosofin på ett sådant sätt att det ter sig helt omöjligt att leva utan SHN- (självfallet också BB) tänket. Precis som frk Carlsson är inne på så kommer ni att känna er mindre begränsade med tiden. Ni får in HELA tänket kring barnet. Med tiden så blir det mindre lurar och dagen öppnas upp allt mer. Barnet blir en SS och ni blir flexibla- men framförallt ni föräldrar börjar att slappna av allt mer.

Vad är alternativet tänker jag? Att ha en vardag som är delvis eller, i värsta fall, rutinlös? Hur glada skulle vi alla vara då? Jesus Amalia, min goa unge hade fått gå under epiteten: jobbig, gnällig, eländig, klängig, sur, orkesläs, matvägrande, tråkig etc. Jag kan bara anta att jag också hade fått gå under samma benämningar (kanske inte så klängig kanske? ) Kärt barn tenderar till att få mindre smickrande namn. Dessa barn som inte bett om att födas för att ställa till elände för sina föräldrar.

Loppan är det roligaste sällskapet som man kan ha. Hon arbetar med lust, men utforskar med mycket större iver. Hon har all tid i vägen för sin favoritsyssla- utforskning. För hon behöver aldrig gnälla sig till mat eller sömn. De tingen har den SÄKRA STYRMANNEN redan besörjt för. Hennes tid som forskare (och för all del, arbetare) tycker jag är alldeles för dyrbar för att gå åt att gnälla sig till basbehoven här i världen.

Valet är ju ganska enkelt tycker jag. Rutiner- vilket till en början kan kännas låsande- öppnar ju faktiskt upp dagen mycket mer när man slipper "den där gnälliga ungen". Eller så väljer man en mer rutinlös tillvaro där man som vuxen har sin "frihet" på bekostnad av liten som vill annat än att gnälla sig igenom livet.

Så tänker jag

LilloppansMamma

[frk Carlsson]

Så HIMLA bra skrivet
Precis så är det!