Hej igen,
låter ju som att natten varit helt hyfsad
Det går upp och ner, och efter att man är igenom uppföljningsveckan så tar det ett tag till innan kuren satt sig. Ca 1 mån totalt innan man kan säga att man är igenom det hela.
Jag blir osäker på exakt var i kuren du är? Är ni klara med uppföljningsveckan eller är ni fortfarande i den?
Bra att ni löst avskärmningen
envisaungarsmamma skrev:Men dagen har varit ett helvete! Han har gråtit/kinkat hela dagen. Jag väckte honom efter fm-luren och då var han inte glad heller.
Okej? En trött/dålig dag får man ju ha. Jag brukar använda marginalkvarten på nån lur de dagar då jag märker att Sigge har det lite tyngre än vanligt. Jag tänker såhär, er fm-lur är väl 60 min...och som jag skrev i förra inlägget så är det inget bra intervall eftersom det kommer en skarv efter 45 min då barnen går upp i sömn och sen ner igen och då blir svårväckta. Så det var avden anl jag föreslog att ni skullekorta fm-luren till 45 min och ist ge en 20-min på em? OK?
Jag säger inte att det är lösningen på hela dagens kink och gnäll, men ta det i beaktande. Anvisningarna för hur man ska kura och hur man ska bygga upp schemat är inte tagna ur luften utan de finns ju för att de bevisligen funkar!
envisaungarsmamma skrev:När han gråter är det svårt att veta om han har ont eller vad det är.
Är detverkligen så att han är sjuk eller har han gjort illa sig? Jag bara frågar, för det är lätt att vi blir oroliga och stressade när våra barn gråter och vi inte kan kommunicera med dem. Och det får man bli,men det hjälper inte dem,och inte en själv för den delen heller
.
envisaungarsmamma skrev:Och då undrar jag hur Anna tänker som säger att man kan byta i sängen. Nej, det kan man inte!
OK, om du bedömer att du inte klarar det så är det ju din bedömning, helt klart. Ibland kommer bajset när det inte var tänkt, men enl min erfaranhet så blir magen som en klocka i takt med att sömnen och maten sätter sig. Fram tills dess får man väl slira lite då. Trist att du upplevde det som ett misslyckande att du fick ta uppoch byta.Vi är inte här för att sättadit nån utan vet alla att ibland så måste man handla situationsanpassat.Huvudsaken är att man kan gå tillbaka till hur man egentligen vill att det ska vara och förmedla till barnet att nu är det såhär (förutsatt att det såklart är undantagsfall...tex magsjuka och spya i hela sängen, då skulle nog jag oxå få svårt att motivera mig till att inte lyfta ur, duscha av, skura etc, men jag ser ingen motsättning i det och atti så långt det är möjligt byta i sängen, var och en gör sin egen bedömning!).
envisaungarsmamma skrev:Sen det här med att lassa in mat. Det är också lätt att skriva. Jag kommer inte trycka in mat i min bebis mun utan ger honom tills han är mätt. Och jag kommer fortsätta med amningen. Jag tycker han förtjänar den närheten under dagtid.
Nej, det är inte bara lätt att skriva, det är ett ställningstagande, enl mig iaf. Här "trycker" ingen in mat i barnens mun, utan man förmedlar samma självklarhet avs matning som avs sömn. Jag skrev i mitt förra inlägg att du SJÄLVKLART fick bestämma själv hur du ville göra med amningen, och sen fick du höra min personliga åsikt samt samlade erfarenhet kring detta med övergång från "sluta-amma-stadiet" till att äta sig riktigt mätt på fast föda. Du skrev oxå i slutet av ditt inlägg att du ville ha feed back och du fick det. Eller missuppfattade jag dig?
envisaungarsmamma skrev:Att de slutar sparka av sig täcket förstår jag inte heller. Levi sover aldrig med täcket och är kall om fötterna. Han kryper/bökar ju runt och gråter tills han slocknar. Hur tänker Anna här?
Gå in 10 min efter att han somnat och lägg på honom täcket. Helt OK att göra så, finns som exempel på flera håll i SHN-boken. Att de bökar och har sig medan de ska somna, det måste vi väl ändå tillåta dem göra, och då blir det "härvel" i sängen. Sen går man snabbt och tyst ut igen helt enkelt
.
Är du orolig för att han fryser - höj värmen i rummet el sätt på honom en pyjamas med fötter eller sockar som du fäst med hårsnoddar runt vristerna. På samma sätt som med oron för att han har ont - scanna av, se om det verkligen föreligger ngt"problem", åtgärda och sen kör vidare
.
envisaungarsmamma skrev:Nu har jag sövt om honom och han grät hur länge som helst. Hur ledsen blir man inte själv. Och man ska inte ramsa för mycket och man ska inte buffa. Det blir precis som fem-minuters-metoden enligt mig när man ska låta han ligga där ledsen. Så känner jag nu i alla fall. Det har funkat bra på natten men det är så mycket som ska göras och inte göras med denna metod. Att jag fick rådet att sluta gå på babyrytmiken för att det inte passar i schemat är trist. Han älskar ju det och det är det enda som vi gör ensamma. Annars är det alltid storebror och en massa måsten. Det är mycket man ska avstå och nu tänker jag inte på mig själv. Jag kommer fortsätta med kuren eftersom jag börjat och jag är envis och ger mig inte, men det är så jag känner just nu.
Vet du vad - det här sista stycket ställer jag mig jättetveksam till. Du upplever SHN som 5 mm och du upplever att du får försaka en massa för din sons skull. Kort sagt låter det ju som att ert liv blivit ett helvete när SHN kom in i bilden (?).
Var du riktigt påläst innan ni började? Hur har ni hamnat där ni är, så att din son behöver ligga och skrika sig till sömns (enl din beskrivning alltså)? Ingenstans i SHN-boken står det att det är så det ska vara eller bli.
SHN är mer än en metod, det är ett sätt att leva som man behåller länge,länge. Därför är det oxå bra att vara på det klara med att man fårgöra en del omställningar inledningsvis,
t ex förhålla sig till sitt barn på ett annat sätt än vad man tidigare fått lära sig(t ex på BVC) och det är ingen som sagt att det är lätt med såna omställningar, därför har man oxå 11 dgr på sig att kura inledningsvis.
Svaret du fick ang att skippa babyrytmiken gällde väl under uppföljningsveckan, då ska det vara lugnt och stilla omkring en. Men i övrigt finns INGA hinder!
Du behöver, ärligt talat, ta dig en funderare, både avs hur du uppfattat bakgrunden till kurandet och hur det skagå till samt för vems skull du gör det här.
Det är inget tvång att köra SHN el att ta hjälp av oss på forumet för den delen heller, men har man vänt sig hit så får man vackert ta emot det man får. OK? Sen väljer du ju själv hur du vill göra med det vi säger, men ett hett tips är ju att ta till dig det du får med dig.
Vi finns här! Finns du där?
/Sanna
Kan det förstöra allting? Hur ska jag göra när han blir helt utom sig?
Han är kinkig/ledsen/labil. Jag blir irriterad och mår dåligt. Min son verkar inte så glad. Kanske är det tänderna eller utvecklingsfas men det där att de ska återfå lystern, bli glada o.s.v. känner jag inte av! Han var sjuk igår med hög feber och jag höll på natten stenhårt. Böt blöja, gav han vatten och alvedon i sängen och fick han att somna om. Men dagarna då? 
och förorda följande lurar (ungefärlig tid, men helheten alltså):
! Vi tar med barnen var vi behagar, och de sover och äter utan knot. Övriga vagnar, vyssjar, bär och springer in och ut i sovrum och gästrum kvällar och nätter igenom 
)