Läggningsskrik

[desiree]

Hej,

Vi är nu på 11e kurnatten med vår lilla dotter på 7 månader och jag har lite funderingar som jag inte har lyckats hitta svar på i boken. Känner mig också lite stressad över om jag gör rätt eller inte och läser och läser men vet inte om jag blandar ihop allt..nåväl till mina funderingar:

Förut tog nattningarna flera timmar av bärande och ammande och ständigt uppvaknande halva natten igenom. Vi la över alldeles för stort ansvar på lilla gumman. Det är första barnet och vi fick ofta rådet att låta henne styra. Och jag är så ledsen över att jag inte hittade till Annas sajt och böcker tidigare då det skulle ha hjälpt oss alla och särskilt lillan under den första tiden!

Nu är det iaf stora framsteg, men.. Lilla gumman skriker/gråter i 10 minuter innan hon somnar. Vilket jag mår så dåligt över! Saken är den att jag har dessutom så svårt och höra vad det är för gråt då jag tycker allt skrikande låter som hon är jätteledsen och i nöd. Vad ska vi göra? Ramsa? Och ska vi då hålla på tills hon slutar skrika/gråta och bekräfta det sista? Eller stör vi då? Jag är så rädd att hon ska ligga där i ångest och förtvivlan! En kväll gick jag in och strök över huvudet och ryggen när hon lät väldigt förtvivlad men i kväll hjälpte inte det.

När hon sen vaknar till under natten, vanligen 2 gånger, hjälper oftast ramsan. Ska man ramsa direkt när hon vaknar om hon är ledsen eller vänta lite och se vad som händer?

Hon är van att äta på natten, men jag har kunnat utesluta amning flera kurnätter. Dock har jag ammat när jag inte har fått henne att somna och sen lagt ner henne igen utan problem. Hur gör man annars när skrikandet inte tar slut mitt i natten?

Om jag har förstått instruktionerna rätt så "ska" barn inte skrika så här under uppföljningsveckan..? Vilket innebär att vi gör något fel, vad? Jag tror att hon har förstått vad som gäller men kanske protesterar eller fortfarande frågar men just vid läggning verkar hon bli ledsen/arg av ramsan.

Jag försöker ha en attityd av självklarhet men känner mig många gånger osäker och orolig över om vi gör rätt och hur hon mår och det känner hon säkert av.

Tack på förhand!

Mvh Desiree

[frk Carlsson]

Hej Desiree,

varmt välkommen hit. Skönt att ni hittat till Annas kloka och trygga värld

Just TRYGGT! Det är det det ska vara! Främst för barnet, men även för oss vuxna. Om vi inte köper "kuremetodiken" och tänket bakom till 110% , då funkar den inte .
Därför blir jag väldigt fundersam när du skriver att du ammat din dotter vissa nätter, samt att du går in och stryker hennes huvud när du själv blir för orolig.

Har du läst igenom SHN-boken ordentligt innan ni började kura?
Där står ju TYDLIGT att i o m att man börjar kura så är det slutätet på nätterna och man går inte in till barnet förutom i undantagsfall. Poängen med det hela är ju att barnet ska känna att sängen är den absolut tryggaste platsen som finns och att han/hon ska kunna somna och somna om på egen hand - just FÖR ATT det är så tryggt.

Hur man gör om de vaknar? Ja, vad är hela poängen med kuren? (en retorisk, INTE ironisk fråga )

Har du läst "Safarin" i SHN-boken? Annars finns dne här:
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... ember-2006

Läs den NU! Fundera på det jag skrev ovanför och jmfr med de ggr du gått in och ammat henne och bekräftat att det är LIVSFARA på G.

Sen - kapitlena "Lugnet" "Tryggheten" och "Säkerheten". Det är dom som är själva grundstommen i kuren. Det är den processen man går igenom när man kurar.

Er dotter upplever nog ingen vidare trygghet just nu. Hon är högst osäker på vad som gäller. Ska jag sova, el ska mamma komma in och stoppa tutten i munnen på mig = det ultimata beviset på hur hemskt allt är (dvs jag kan faktiskt inte klara mig själv utan behöver henne).

Det är därför hon skriker och ropar och FRÅGAR! Vad är det som gäller?

Näe, inga barn ska skrika efter det som lagt sig Men FÖRSÖK lyssna på HENNE - du MÅSTE sätta DIG i andra, kanske t om 5e rummet just nu. Dina känslor är totalt betydelselösa, iaf där och då. Du får deala dem här på formuet eller med din man/sambo, men INTE med din dotter [-X . Inför henne måste du vara 100% självsäker

Ramsa gör man när det frågas. Ramsan är SVARET! "Nu ska du sova, jag står här ute, allt är lugnt, jag finns här". Samtidigt finns det en balansgång i det där - man måste kunna avvakta oxå, inte alla "ljud" innebär fara på taket och akut panik - faktum är att de allra flesta ljud el gråt el rop inte betyder mer än att "jag är vaken". Se så är det upp till oss att visa hur det ska vara TROTS att lilla hjärtat slagit upp sina blå.

Till skillnad mot för hur ni, och även jag innan jag kurade , fått höra hur man ska bemöta - dvs vara på plats omedelbart, bara, ta upp, göra barnet fullständigt inkompetent.Som du skriver - låta hans/hennes behov styra! [-X Här är det VI som tar ledningen! :thumbsup: VI visar hur det ska vara. Hur skönt och tryggt ska inte det vara för barnen?

Jag försöker ha en attityd av självklarhet men känner mig många gånger osäker och orolig över om vi gör rätt och hur hon mår och det känner hon säkert av.

Visst är det så. Du är ngt viktigt på spåret här. Rannsaka dig själv - vill ni fortsätta i kurens anda och uppnå ett njutninsfullt liv? Eller ska du låta dina känslor styra din dotter?

Förlåt om jag låter hård, det är inte meningen. Jag vill bara att ni ska komma på rätt köl igen Det lät som att ni verkligen fått upp ögonen för AW-tänket, som enl mig är ett MKT sunt sätt att tänka på och förhålla sig till avs sina barn och hur man bör vara som förälder.

Många som hittat hit känner som du, man är så itutad med att finnas vid barnets sida 24/7 och sen när man ska lära om så föder det en massa oro som lätt kan ta överhanden. Här är en tråd som handlar om detta, finns massa bra tankar och tips ang detta med just ORO. Läs:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =7&t=25073


Ja, jag vet inte om du tyckte att du fick ut ngt vettigt av det här Men som jag sa, jag vill främst att er dotter ska få känna på det som ni (ändå till viss del) lyckats uppnå fullt ut. Men jag vill ffa att hennes mamma tar och samlar ihop sig

Ok?

Varma kramar Sanna

[frk Carlsson]

PS.

Ja, jag vet inte om du tyckte att du fick ut ngt vettigt av det här Men som jag sa, jag vill främst att er dotter ska få känna på det som ni (ändå till viss del) lyckats uppnå fullt ut.

Det som har hänt är ju faktiskt att hon visat att hon FÖLJER er! Men sen så tar det stopp med jämna mellanrum för att mamma inte riktigt orkar ända fram. Ge henne en fair chance att slutföra detta nu . Det är enbart upp till er, hon KAN! Hon FÖLJER! Men din ledning är av det mer opåtlitliga slaget... så betäm dig nu.


Känns det för jobbigt, för oöverstigligt, då måste du lägga ner. Ni kan inte och får inte utsätta henne för att bli indragen i dina känslor och det som följer på det.

OK?

[desiree]

Stort tack för dina fina svar och hjälpsamma funderingar!

Boken läser jag hela tiden om och om igen och allegorin är suverän.

Har nu pratat igenom problematiken ytterligare med min sambo som har fått mig lite på "rätt bana" igen.

Om jag förstår dig/kuren rätt: ramsan är svaret och skriker lillan vid läggning är det ramsan som gäller det antalet gånger som krävs innan hon tystnar och således känner sig trygg i sin spjälsäng?

Anledningen till att jag vid några tillfällen strukit henne över ryggen är jag ville lugna henne när ramsan eller solfjädern inte har hjälpt .

Det har verkligen varit en stor förändring (till det bättre såklart) med SHN-kuren och nu är det bara att mentalt orka dom sista stegen till en fulländad kur där jag framför allt får stålsätta mig och koppla bort mina oroskänslor så dom inte "smittar av sig".

Tack åter igen! MVH /Desiree

[frk Carlsson]

Hej igen

Har nu pratat igenom problematiken ytterligare med min sambo som har fått mig lite på "rätt bana" igen.

Va bra ! Hos oss har vi gjort så, att de perioder då jag kännt mig lite darrig, då har min man tagit över helt och hållet eftersom han har ett psyke " av sten". Jag har sovit med öronproppar så har han tagit samtliga ev uppvak under nätterna el tidiga morgnar. Om du tycker att läggningen är jobbig, så se till att befinna dig utom hörhåll just då - stick och träna el far till nån kompis el ngt annat, bara du slipper vara närvarande och nerva. Att ha ngt att pyssla med för händerna - vika tvätt, dammsuga etc skadar heller inte i såna stunder. Vi får inte blir för koncentrerade på våra barn. Tänk på att du har 18 kor och 20 andra bäbisar som behöver dig . att leva om lite (sk husljud) utanför barnets dörr gör oxå att man förmedlar att man finns där, på samma sätt som när man ramsar och skapar trygghet. Bums i säng och fullt med trygghet och kärlek, och sen finns jag därute hjärtat, men du vet jag har lite annat som jag ska pyssla med så jag kommer inte att vara som ett plåster på dig Attityden av självklarhet, du vet

Om jag förstår dig/kuren rätt: ramsan är svaret och skriker lillan vid läggning är det ramsan som gäller det antalet gånger som krävs innan hon tystnar och således känner sig trygg i sin spjälsäng?

Ja! Får jag bara fråga, av rent intresse - vad trodde du annars att den var till för Ramsan är beviset på att jag står här, bössa är laddad (Safarin ) och du kan lugnt sova vidare.

Men våga oxå backa och AVVAKTA och se hur det hela utvecklar sig. Ingen överkoncentration heller, då undrar hon ju om det är ngt galet på G eftersom du är så "på". Är hon arg lämnas hon ifred helt och hållet!

Den här balansen måste man hitta själv, den kan ingen annan beskriva för en eftersom det är så individuellt hur det fungerar.

Anledningen till att jag vid några tillfällen strukit henne över ryggen är jag ville lugna henne när ramsan eller solfjädern inte har hjälpt .

Gav du henne en ärlig chans ? För varje ggn vi går in så desarmeras ramsan betydelse. Solfjädern får man visst använda, men bara när INGET annat hjälper. Och de stunderna är lätt räknade på handens fem fingrar . Och går man in och solfjädrar så STÅR MAN KVAR tills barnet i princip somnat, och det kan bli ett riktigt långt tag. INga spring ut och in med darrig handpåläggning [-X . Genomtänkt ska det vara!

Det har verkligen varit en stor förändring (till det bättre såklart) med SHN-kuren och nu är det bara att mentalt orka dom sista stegen till en fulländad kur där jag framför allt får stålsätta mig och koppla bort mina oroskänslor så dom inte "smittar av sig".

Visst är det så! Glöm som sagt inte bort att vi är itutade med en massa "myter" om att små barn inte får låta och att det gör en hel del med oss. Du har tagit ett stort steg på en lång resa som jag lovar kommer förändra din syn på det mesta avs hur man kan bemöta ett litet barn. Det är bara att gratulera! Och hoppas att du kommer till ro. Ett hett tips är att ha Barnaboken nära tillhands, där får man direkt stöd och lugn i sina tankar eftersom AW framställer det här på ett sånt SJÄLVKLART sätt. Precis som vi ska göra inför våra barn.

Många kramar till dig. Hör gärna av dig igen om det är ngt, vi finns här!



/Sanna

PS: Finaste länken här inne:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252

"Förhållningssättet - det som avgör"

[desiree]

Återigen, stort tack för hjälpen!

Det går faktiskt redan mycket bättre
Ja, det gäller att lära sig lyssna och förstå vad det är för gråt/skrik/uttryck och eftersom vi alltid har tagit upp henne när hon gråtit förut är det ju nytt för oss. men som sagt vi lär oss snabbt nu!

Angående ramsan så trodde jag att man bara skulle använda den intensivt de fyra första dagarna av kuren, sen mer sparsamt. Naturligtvis har vi hela tiden svarat henne med ramsan, men kände mig osäker förut och ville veta om jag hade förstått det hela rätt.

Lillan sover nu gott hela natten i ett sträck! Vilket för mig innebär att hon känner sig trygg. Morgnarna vaknar hon lite för tidigt men vi jobbar på där oxå.

Jättefint att detta forum finns!

Och jag vill verkligen beklaga att Anna och ni andra som verkar i denna anda har fått utstå så mycket otrevligheter och missunnsamhet från andra!

Varma hälsningar

Desiree

[Nat]

Hej,

Du har rätt i att man använder ramsan sparsamt efter kurens slut. Man ramsar dock ALLTID när man lägger barnet för att sova (ramsa * 2 plus bekräftelse * 2).

När/om barnet vaknar på natten eller på dagsluren är vi mer sparsamma med ramsandet när kuren är över. Man ramsar när det är absolut nödvändigt vid exempelvis gråt eller oro ej vid frustration, ilska, irritation eller allmänt gnöl. Helt enkelt ger hjälp när hjälp efterfrågas och avvaktar när barnet klarar sig själv i sängen.

Lycka till!!

[frk Carlsson]

Instämmer med Nat Enkelt och SJÄLVKLART ska det vara

Fint jobbat, snygg vändning! =D>

/Sanna