Hjälp! Dottern kräks vid nattning.

[Lislott]

Hjälp! Vi kurar vår 8-månaders dottern som bäst, vi har tre nätter bakom oss och är alltså inne på tredje dagen. Som bakgrund kan sägas att dottern alltid blivit jätteledsen då hon lagts i sin egen säng för att sova, vilket lett till att jag ammat henne till sömns och hon sovit mellan mig och maken i vår säng. Nätterna har hon sovit okej, vaknat några gånger per natt och somnat om då hon fått bröstet. Nattningarna har dock kunnat ta upp till en timme av amning. Och förstås har vi hela tiden insett att detta inte är en hållbar lösning och nu har vi då gjort slag i saken och börjat kura för att alla skall få sova ifred och dottern skall kunna somna själv.

Kurandet överlag tycker jag att ha gått ganska bra, men själva insomnandet är ett problem. Maken tog de två första nätterna, vi var båda i rummet då hon skulle lägga sig, skrattade och vinkade gonatt åt lampan, men genast då maken lade henne i sängen började hon gråta. Hon lugnade sig genast till buffningen, men gillade inte alls solfjädern. Maken gör dock alltid solfjädern och ramsar sig ut. Efter en timme av buffande och ramsande somnar hon. Däremellan har hon hunnit bajsa och maken byter på henne i sängen. Eter dryga timmen vaknar hon igen, reagerar inte på ramsan, och nu märker hon att det är trevligt med solfjädern och eldar upp sig då maken ramsar sig ut. Efter 45 min. sover hon igen. Vid halv två vaknar hon igen och då följer en kämpig en och en halv timme. Maken försöker ramsa utanför dörren först men går sedan in och buffar kort och ut igen, hon somnar inte men nu behöver inte maken gå in i rummet utan ramsar bara och hon verkar lyssna till den. Till slut somnar hon för att vakna efter fem minuter och vara riktigt upprörd. Nu hjälper det inte att buffa, men maken lägger henne till ro och ramsar. Till slut somnar hon vid tre. Hon vaknar ännu tre gånger men då behöver maken bara ramsa vid dörren för att hon skall lägga sig ner och sova.

Andra natten sover hon mera, men nattningen går inte fortare. Hon börjar igen gråta så fort hon läggs i sängen, men lugnar sig med buffning. Eldar upp sig genast då maken ramsar sig ut, och han tycker inte att ramsan vill ta. Maken går in och märker att hon bajsat igen, byter blöja, lägger tillrätta och ramsar sig ut. Hon vill inte lugna sig, men maken drar sig i det längsta för att gå in (vi har försökt vara noggranna med att inte fastna i varken buffnings. eller ramsningsträsk) och plötsligt kräks hon i hela sängen. Maken byter lakan utan att ta upp henne och lägger henne tillrätta utan att buffa och hon blir lugn men hajar till genast då han ramsar sig ut och börjar skrika. Han går in en gång till och lägger henne tillrätta varefter han ramsar sig ut och hon somnar så småningom. Nattningen har tagit en timme. Natten går bra, en gång är hon vaken i tjugo minuter, maken går in och lägger henne tillrätta en gång då han tycker att ramsan inte har någon effekt. Hon lägger sig tacksamt och somnar efter lite ramsande. Efter detta vaknar hon ännu kort två gånger men då räcker det med ramsning för att hon skall somna.

Tredje natten sovs det verkligen mycket, från 20.30-06.00 då hon vaknar men somnar om efter 20 min. av ramsning och sover sedan till 7.15 då vi väcker henne enligt schemat. Men igen är nattningen en pärs. Nu är det min tur, vi skrattar massor innan läggning, men så fort jag sänker henne ner i sängen dör skrattet ut och hon börjar gråta. Jag lägger henne tillrätta och buffar några gånger som markering och så ramsar jag mig ut. Hon låter riktigt arg och ledsen och jag ramsar på för att överrösta henne. Plötsligt hör jag hur hon bajsar, byter på henne, lägger tillrätta, solfjädrar och ramsar mig ut. Hon gråter ganska häftigt men verkar lugna sig mellan varven för att sedan elda upp sig igen. Och så hör jag hur hon spyr igen. I detta skede vill jag bara ta upp henne och krama om henne, men håller mig lugn och byter på henne. Efter detta somnar hon till slut, och nattningen har tagit 40 minuter.

Nu kommer alltså min fråga: Vad gör vi för fel vid nattningen, för såhär skall det väl inte vara? Jag kan ta att hon är arg, men att hon blir så upprörd att hon bajsar och spyr känns alldeles förfärligt. Sägas bör att hon är en väldigt temperamentiskt tjej, det är antingen vrålskrik eller ingenting som gäller, smågråt är inte hennes grej. Men hon har varit arg förut då vi försökt lägga henne i sin egen säng och skrikit i 45 minuter när vi suttit brevid sängen men aldrig kräkts. Betyder dethär att hon är hysterisk, och vad skall vi göra för att lugna henne. Buffandet borde det ju vara slut på redan? Hon lät inte ens mer ledsen än annars innan hon kräktes igår, om jag skulle ha vetat att hon kommer att göra det skulle jag ha gått in. Vi har varit noga med att inte buffa mera, begränsa trafiken och låta bekräftelsen alltid få sista ordet.

Dagarna tycker jag att ha gått bra, vi har ett dagsschema som vi följt redan flera veckor innan kuren och hon har inte varit särskilt gnällig fastän hon varit trött. En fråga har jag dock om dagen också. Hon sover sina lurar i vagnen på balkongen eller då vi är ute på promenad. På eftermiddagen borde hon sova 1,5 h, men idag då vi promenerade vaknade hon efter 40 minuter. Jag fortsatte att promenera som om hon skulle ha sovit men hon somnade inte om och då 1,5 timme gått tog jag upp henne. Borde jag ha gjort något för att markera att nu sover vi ännu, eller gav jag henne förutsättningarna att sova genom att fortsätta promenera?

Snälla hjälp mig, känner hur klumpen i magen växer ju närmare kvällen kommer och jag vet ju att det ger vargarna all chans att springa in i hennes rum. Jag vill ju så lugna henne men vet inte hur. Och att avbryta kuren känns inte som ett alternativ. Tycker vi tagit till oss filosofin bakom SHN och verkligen förstår, men någonting måste vi ju göra fel.

[LilloppansMamma]

Hej och välkommen Lislott!

Nu samlar vi ihop oss och reder ut detta. Så här kan ni inte ha det! Allra minst barnet.

Kurandet överlag tycker jag att ha gått ganska bra, men själva insomnandet är ett problem

Nej. Kurandet har inte gått bra överlag. Kurandet har inte gått alls.

Hon lugnade sig genast till buffningen, men gillade inte alls solfjädern.

Gilla solfjädern? Det handlar om att bli lugnad först och främst. Buffning till lugn- snabb solfjäder- ramsa ut- rejäla husljud. Avvakta, avvakta, avvakta. I början skall lugnet sättas- vid ledsamheter- in med buffning- snabb solfjäder-ramsa ut- husljud. Med en attityd av självklarhet. LUGNET måste sättas. Här kan vi förvänta oss en klagosång av de olika tonarter. Det är en ny ordning som skall införas- världen ställs på ända och frågorna blir många. Då skall ni sätta lugnet och garantera säkerheten. Det kräver sitt jobb och sin man och kvinna.

reagerar inte på ramsan, och nu märker hon att det är trevligt med solfjädern och eldar upp sig då maken ramsar sig ut. Efter 45 min. sover hon igen. Vid halv två vaknar hon igen och då följer en kämpig en och en halv timme.

Hon reagerar inte på ramsan än. Eftersom den inte sitter. Lugnet är inte etablerat.

Maken försöker ramsa utanför dörren först men går sedan in och buffar kort och ut igen, hon somnar inte men nu behöver inte maken gå in i rummet utan ramsar bara och hon verkar lyssna till den. Till slut somnar hon för att vakna efter fem minuter och vara riktigt upprörd. Nu hjälper det inte att buffa, men maken lägger henne till ro och ramsar. Till slut somnar hon vid tre. Hon vaknar ännu tre gånger men då behöver maken bara ramsa vid dörren för att hon skall lägga sig ner och sova.

Gör maken detta på första natten? Undantagsfall när man känner att ramsan börjar att fungera kan man ramsa först på första natten. Ni skulle förmedla LUGN här. Detta genom buffning/solfjädern. Hjälper inte att buffa? Ni får buffa tills hon blir lugn första natten. Det får ta den tid det tar.

Eldar upp sig genast då maken ramsar sig ut, och han tycker inte att ramsan vill ta. Maken går in och märker att hon bajsat igen, byter blöja, lägger tillrätta och ramsar sig ut. Hon vill inte lugna sig, men maken drar sig i det längsta för att gå in (vi har försökt vara noggranna med att inte fastna i varken buffnings. eller ramsningsträsk)

Nej. Ni har inte förstått SHN. Ramsan tar inte än, så tidigt i tidigt och absolut inte när inte lugnet är satt. "Hon vill inte lugna sig" Det är ni som ska lugna henne, hon saknar förmågan till det själv! Buffningsträsk är det ju ingen risk att ni faller i då ni inte använder de lugnande verktygen! Ramsningsträsk? Man behöver gå in i ramsdiskussioner för att få ramsan att sitta (nu kommer tjatordet igen, efter att LUGNET är satt). Första natten får ni buffa 100.000 gånger om det skulle behövas.

Hon kräks också i sängen? Vad kan detta bero på, tror du, nu när du läst vad jag skrivit?

Klockan springer. Men för barnets skull [-o< LÄS! Ni behöver läsa mycket mera innan ni fortsätter! Det här går inte (och får inte fortgå).

Återkom med era frågor. Inga frågor är för dumma när man iallfall gjort ett ärligt försök att läsa i SHN-boken. Ni får fråga hur mycket ni vill- så hjälps vi åt med detta.

LilloppansMamma

[frk Carlsson]

Hej Lislott,

du har fått jättefina och konkreta synpunkter och tankar av Lillaloppansmamma

Kuren är en process, inget ska "sitta" på ngn viss dag, utan ni lirar på i egen takt i er familj, men med grunderna som bas förstås. Lugnet, ff a - den första natten. Det är en förutsättning för att barnet ska kunna känna RO och senare ha tilltro till att börja lyssna på ramsan.

Verktygen är bara vägen till en god natts sömn och ett härligt liv. Grunden är en helt annan ( kapitlena "Lugnet" "Säkerheten" "Tryggheten" samt "Safarin" sammanfattar alla vad SHN står för...det är mer än buffa och ramsa ).

Ibland blir det såhär, att man går händelserna lite i förväg

Fundera på om ni ska ta ett break nu och läsa på mer om Lugnet, Säkerheten och Tryggheten och sen köra igång igen om ett par veckor, när det har fått lugna ner sig.

Eller, om ni ändå känner att ni klarar av att "vända" på en femöring . Då får ni helt enkelt backa och tänka att ni inte alls befinner er där ni gör, utan att ni är alldeles i början igen, och så lägger ni på ngr dagar. Men det förutsätter att ni har klart för er vilka mekanismer som behöver vara säkrade för att kuren ska bli verkningsfull och meningsfull - för er dotter.

Fokusera inte på vad HON gör, utan på vad NI gör eller inte gör . Där finns många svar att finna!

Hur det än blir så önskar jag er lycka till!

/Sanna

[Lislott]

Tack för snabbt svar! Inte så uppmuntrande dock att vi gjort precis allt fel Vi har ju läst boken, både två och tre gånger, dock märkte jag nu att jag en upplaga från 2005 (lånat från biblioteket), så vet inte om det finns något väldigt viktigt i den nyare upplagan som vi nu missat. Har i vilket fall som helst skickat maken efter den nya till bokhandeln nu

Några grejer hade jag kanske skrivit lite otydligt i mitt tidigare inlägg, och märker nu att det verkar som vi brutalt låtit henne skrika medan vi ramsat utanför, men det har vi förstås inte. De två första nätterna buffades hon alltså VARJE GÅNG tills hon var lugn, men hetsade upp sig genast då maken gick ut med ramsan. Då avvaktade han en liten stund för att sedan igen gå in och buffa henne tills hon var lugn igen. Detta upprepade han tills hon inte protesterade efter ramsan längre. Någon gång lugnade hon sig inte av buffandet, men nog då hon lades tillrätta. På morgonnatten då hon vaknade tystnade hon efter att maken ramsat en gång, och då gick han ju inte in.

Andra natten försökte han vänta lite längre innan han gick in för att buffa, och då lugnar hon sig snabbt genom att man lägger henne tillrätta. Kanske borde han ha störtat in genast då? Fick bara intrycket från boken att man inte skulle buffa ifall det inte var KRIS.

Kanske har jag tolkat bokens "Nu är det slutbuffat!" om tredje natten lite för bokstavligt, för vid nattningen buffade jag bara lite lätt som markering, och hon var inte helt tyst när jag gick ut och eldade upp sig då jag stod utanför och ramsade. Men jag försökte avvakta och ge plats för reaktion, jag tänkte att hon främst var arg för att hon hellre skulle somna vid bröstet. Borde jag då ha gått in och buffat? Och skall vi hädanefter buffa och solfjädra varje kväll tills hon är lugn?

Igår kväll var blev hon igen ledsen då hon lades i sängen, jag solfjädrade tills hon lugnat sig lite men inte tystnat helt och ramsade sedan ut. Hon var inte lika ledsen som kvällen innan, jag ramsade med olika tonfall och hon tystnade efter ca. 10 min. Under natten har hon dock vaknat nästan varje timme, första gången var hon vaken 20 minuter och de andra gångerna ca. 5 min. Jag har inte gått in utan ramsat.

Borde vi kanske börja om helt och buffa oss igenom så många nätter tills hon är lugn då man lägger henne i sängen, oberoende av vad boken säger?

Tacksam för vidare synpunkter!

[Lislott]

Verktygen är bara vägen till en god natts sömn och ett härligt liv. Grunden är en helt annan ( kapitlena "Lugnet" "Säkerheten" "Tryggheten" samt "Safarin" sammanfattar alla vad SHN står för...det är mer än buffa och ramsa ).

Nu inser jag att jag verkligen måste införskaffa den nyare upplagan av Internationella SHN, för dylika kapitel finns inte i den upplagan jag har.

[LilloppansMamma]

Hej igen!

Nu är det dags för nya tag! Det här reder vi ut tillsammans

Visst är det svårt att förmedla allt man vill säga via text. Blir lätt att man missar information eller att det man vill säga inte kommer fram.

Bra att ni införskaffar den nya upplagan ( finns det för övrigt inte att låna den nyare upplagan?)

De två första nätterna buffades hon alltså VARJE GÅNG tills hon var lugn, men hetsade upp sig genast då maken gick ut med ramsan. Då avvaktade han en liten stund för att sedan igen gå in och buffa henne tills hon var lugn igen. Detta upprepade han tills hon inte protesterade efter ramsan längre. Någon gång lugnade hon sig inte av buffandet, men nog då hon lades tillrätta. På morgonnatten då hon vaknade tystnade hon efter att maken ramsat en gång, och då gick han ju inte in.

Den första natten tycker jag inte att ni skall ramsa först, och verkligen inte då hon reagerat kraftig på er kurstart. Hon måste bli lugnad där hon ligger. Alltså buffning till lugn-varje gång. Ut med ramsa-husljud- avvakta, hur låter hon? Om det behövs in och buffa igen. Glöm inte den gyllene regeln: låt det gå lika lång tid mellan buffningarna som det just tog dig att buffa. Detta gäller också för ramsan när denna skall fungera som ensamt verktyg. Detta kan ni få nöta, se det som en första diskussion med damen. Med buffning, tyst och effektivt, svarar ni på hennes frågor.- Ja, du kan somna tryggt. Vi finns här. Ja, men vi har laddat bössan. Här finns ingen varg. Vi håller vakten åt dig. Ni kommer under natten märka att buffningsomgångarna blir kortare och kortare. När ni då slutar kommer damen att protestera Liksom, hallå va gööör ni??Det var ju gött!
Då får ni ladda med attiyden som märks i en hög och trygg ramsa x4, x8, x12 kanske x16? Vem vet? Ni kan ramsa tills ni fått henne att gå ner sig i frågandet. Men att reagera kan vi inte förbjuda henne från.

Andra natten försökte han vänta lite längre innan han gick in för att buffa, och då lugnar hon sig snabbt genom att man lägger henne tillrätta. Kanske borde han ha störtat in genast då? Fick bara intrycket från boken att man inte skulle buffa ifall det inte var KRIS.

Helt rätt enligt vår teriobok. Men damen fick inte tillfredställande svar första natten, därför vart det lite för mycket begärt att avvakta med verktygandet. Lugnet var inte satt.

Kanske har jag tolkat bokens "Nu är det slutbuffat!" om tredje natten lite för bokstavligt, för vid nattningen buffade jag bara lite lätt som markering, och hon var inte helt tyst när jag gick ut och eldade upp sig då jag stod utanför och ramsade. Men jag försökte avvakta och ge plats för reaktion, jag tänkte att hon främst var arg för att hon hellre skulle somna vid bröstet. Borde jag då ha gått in och buffat? Och skall vi hädanefter buffa och solfjädra varje kväll tills hon är lugn?

Du gjorde helt rätt. Hade första natten gjort sitt jobb, så hade ni nu kunnat starta med att odla ramsan, dvs få den att fästa ordentligt. Den sk. diskussionen där hon frågar 100 gånger och får 101 svar tillbaka ( med plats för reaktion och den gyllene regeln). Men återigen så var inte , i mitt tycke, lugnet satt den första kvällen. Nej, ni ska inte buffa/solfjädra varje kväll tills hon är lugn. Det behöver inte vara helt tyst när ni gett beskedet. Det är ett besked som hon har rätt att reagera på.

Borde vi kanske börja om helt och buffa oss igenom så många nätter tills hon är lugn då man lägger henne i sängen, oberoende av vad boken säger?

Nej. Tycker att du har vissa bitar av teorin på plats men här lyser lite osäkerhet igenom. Nej, nu skall ni verkligen inte buffa er igenom några nätter. Så får du verkligen inte tolka mig

Det verkar som om er senaste natt fortlöpt utan kräkningar? Även fast hon vaknat kanske lite för ofta än vad jag har för känsla är genomsnittet, så verkar det som hon somnat om med ramsan? :-k Hur känner ni? Upplever ni framsteg? Hur reagerar hon? Vad gör ni konkret när hon vaknar?

Min förhoppning är att ni lyckats sätta lugnet, trots den första natten , och att ni nu kommit till att etablera säkerheten för barnet. Bra att ni läser på ännu mer!

LilloppansMamma

[frk Carlsson]

Superfint svar av Lillaloppansmamma!

Hoppas Lislott att ni känner att ni är redo att gå vidare nu, ni fick nämligen en alldeles lysande handlingsplan :thumbsup:

Här kan ni läsa lite om Safarin, i väntan på nya boken:

http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... ember-2006


/Sanna

[Lislott]

Tack igen för snabbt svar!

Den första natten tycker jag inte att ni skall ramsa först, och verkligen inte då hon reagerat kraftig på er kurstart. Hon måste bli lugnad där hon ligger. Alltså buffning till lugn-varje gång. Ut med ramsa-husljud- avvakta, hur låter hon? Om det behövs in och buffa igen.

Så gjorde vi, alltså buffade till lugn varje gång, men hade inte riktigt klart för oss om man skulle ramsa först eller genast gå in. I 2005-upplagan står det på ett ställe att man skall ramsa direkt som svar så fort barnet vaknar, på ett annat ställe att man skall in så fort barnet vaknar, därav vår "blandvariant". I den nya varianten såg jag att det står klarare. Nåväl, gjort är gjort.

Det verkar som om er senaste natt fortlöpt utan kräkningar? Även fast hon vaknat kanske lite för ofta än vad jag har för känsla är genomsnittet, så verkar det som hon somnat om med ramsan? :-k Hur känner ni? Upplever ni framsteg? Hur reagerar hon? Vad gör ni konkret när hon vaknar?

Ja tack och lov inga kräkningar senaste natt! Nattningen igår gick ju betydligt snabbare än tidigare, ca. 10 minuter av ramsande. Ikväll gick det ännu snabbare, ca. 5 minuter. Så lite framsteg tycker jag har skett i nattandet. Men hon är inte alls glad då vi lägger henne i sängen, utan börjar gråta så fort vi sänker ner henne oberoende av hur mycket hon skrattat sekunden innan, och detta tycker vi är väldigt tråkigt. Skulle vilja lämna henne i sin säng lugn och glad, men kanske det kommer? Man märker att hon hajar till och får en vaksam blick redan då vi går in i rummet där hon skall sova. Då vi ger beskedet verkar hon nu bli ännu argare, och det som lugnat henne bäst ikväll och igår kväll verkar vara då vi går ut och ramsar högt.

Ja, hon somnade om med ramsan hela förra natten. Första gången hon vaknade verkade hon ganska upprörd, men verkade lyssna till ramsan eftersom hon tystnade då vi gav den för att sedan fortsätta skrika. Dom andra gångerna var hon inte lika uppjagad och det gick lättare att få henne att somna igen.

Då hon vaknade förra natten skuttade jag fort som ögat utanför hennes dörr och började nästan genast ramsa. Borde kanske ha väntat lite, men var rädd att hon skulle jobba upp sig till kräkstadiet igen. Dock är det oftast så att hon gråter väldigt högt genast, det börjar aldrig med smått gnyende. Jag försökte anpassa mitt tonfall, först betryggande, typ "allt är väl, nu skall du sova", sedan ifall hon efter att först ha tystnat började gråta igen försökte jag ha ett mer förmanande tonfall typ "nu skall du faktiskt sova!" osv. för att sedan avsluta med en mjuk bekräftelse (ifall hon slutade gråta mitt i ramsan lät jag sista versen bli mjukare).

Jag hoppas också verkligen att vi lyckats etablera lugnet och hoppas att denna natt har mindre uppvak!

[Lislott]

Ville bara berätta hur senaste natt förlöpte. Dottern somnade alltså av ramsande på ca. 10 minuter, kl. 20.00. Hon vaknade 23.30 och grät lite men tystnade mitt i en ramsa x4. Sedan vaknade hon kring 05.00 och tystnade igen mitt i en ramsa x4, och imorse fick vi gå in och väcka henne. Och ikväll gick nattningen på ca. 2 minuter, hon lades tillrätta och maken ramsade en gång och sedan var det tyst!

Ännu är hon dock inte glad när vi lägger henne i sängen, ikväll var det omöjligt att locka fram ett skratt. Redan när vi går mot hennes rum börjar hon gråta. Också på morgonen då vi väcker henne börjar hon gråta, tidigare var hon alltid solskenet själv när hon vaknade. Vad kan detta bero på och kan man göra någonting åt det?

[LilloppansMamma]

Hej!

Vilka härliga nätter! wow! =D> Underbart för er alla! Ni har jobbat på fint.

Ännu är hon dock inte glad när vi lägger henne i sängen, ikväll var det omöjligt att locka fram ett skratt. Redan när vi går mot hennes rum börjar hon gråta. Också på morgonen då vi väcker henne börjar hon gråta, tidigare var hon alltid solskenet själv när hon vaknade. Vad kan detta bero på och kan man göra någonting åt det?

Sådant här är inte ovanligt alls. Antagligen har hon inte riktigt insikt om att en ny ljuvlig morgondag stundar efter en god natt sömn. Vi hade lite sådant strul, men detta fick vi snabbt bukt på. Satsa extra på skrattet. GLADARE och hurtigare ramsa. GLAD musik. SKRATT med mannen etc. När ni väcker henne så är ni så GLADA så ni nästan spricker Till slut ramlar poletten ner att det roliga tar inte slut på kvällen. En ny morgondag kommer att gry med nya roliga saker att uppleva. Denna insikt måste barnen själva göra, genom att de själva kommer att erfara och förstå att en ny rolig dag kommer att stunda.

AnnaW ger förtäffligt svar i denna tråden:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 0&start=15

LilloppansMamma