Isidor, född 11/4: Schema, nattsömn etc.

[Isidorsmamma]

Hej!

Tänkte bara ventilera lite tankar och idéer jag har och kanske få några kloka svar.

Min lille son är nu drygt fem månader. Han har sedan start varit mycket behändig. Jag läste Barnaboken innan han föddes och visste därför hur jag skulle förhålla mig till mat och sömn. Jag höll honom vaken så att han åt ordentligt och sedan fick han sova, i praktiken blev det 45 minuter amning (30 + 15) på 1,5-2 timmar vakentid och därefter 2-2,5 timmar sömn, i början dygnet runt och efter ca två veckor endast dagtid. På natten vaknade han fortfarande var fjärde timma, åt 20 minuter och somnade sedan om. Jag hade inställningen att på natten ska det vara tyst och mörkt och det verkade han fatta - då var det ju inte särskilt roligt att var vaken liksom.

Med tiden har vakentiderna blivit längre och sovtiderna kortare. Tre lurar på dagen och två nattmål har hållt i sig. Då det varit sommar och vi varit ute och rest en hel del har jag inte brytt mig om att ha några exakta tider, han har ju varit så liten och skött sig så bra (och jag har haft ett ungefärligt schema i huvudet och sett till att han fått sova så mycket som jag tyckt att han behövt), men vid fyra månaders ålder tänkte jag att vi skulle styra upp det hela.

Allt gick bra och det var nattsömnen kvar att ta itu med (fortfarande två nattmål) när jag gick och blev sjuk. Halsont och huvudvärk som inte ville ge sig. Även pappan blev sjuk och det hela resulterade i att alla rutiner gick upp i rök. Det hela sammanföll oturligt nog med att lillen börjat bli mer och mer nyfiken av sig, så att äta några längre stunder var inte aktuellt. Jag var inte kry nog att styra upp det hela och så småningom började han vakna allt oftare på natten, han var väl hungrig då han inte åt så mycket på dagarna.

Nu har jag varit sjuk i drygt fem veckor och börjar äntligen se ljuset i tunneln. Jag är nästintill frisk. Det är hög tid att rycka upp sig och införa ordentliga rutiner. Om drygt två veckor blir Isidor sex månader och då har vi tänkt börja med fler och större mål med "riktig mat". (Sedan fyra månaders ålder har han fått små smakportioner.) Redan på måndag tänkte jag dock återinföra Schemat. Det blir dock en ny version eftersom det ska anpassat till de tänkta mattiderna. Sedan är det också läge att ta itu med nattsömnen.

Hur skulle ni göra? Ska jag börja med att införa rutiner för dagen samt uppstigning och sänggående, låta nätterna vara som de är ett tag och börja vagna över nattmålen när rutinerna satt sig eller ska jag ta allt på samma gång? Ska jag kanske vänta med nätterna tills det är dags för Mat (om två veckor)?

Så här är det tänkt att schemat ska se ut:

05:30 Morgonmål: amning
(Ensamlek 06:15-07:00 (förlängs så småningom))
Sova 07:30-08:15
08:30 Frukost: gröt
10:30 "Sömnslurk": amning
Sova 11:00-13:00
13:00 Lunch: lagad mat, amning
Sova 15:30-16:15
16:15 Mellanmål: frukt, amning
18:00 Middag: lagad mat
19:00 Kvällsmål: amning
Sova 19:30-05:30 i spjälsäng

Synpunkter? Jag hade helst sett att den långa luren följde på lunchen men det går inte att få ihop praktiskt då vi har ett par aktiviteter i veckan som vi måste anpassa oss till (babyrytmik 13:10-13:50 - då han måste vara pigg och glad, yoga 11:10-12:20 - då han sover).

Tacksam för svar, synpunkter och glada tillrop!

[Isidorsmamma]

Hm, har tänkt om lite grand och tror att vi lägger eftermiddagens mellanmål innan vilan istället för efter, dvs kl. 15:15 (istället för 16:15). Då blir det som ett komplement till lunchen, han får plockmat/puré och vatten till lunchen och sedan frukt/fruktpuré och bröstmjölk till "mellanmålet". Känns naturligt.

[Sarisparis]

Hej Isidorsmamma och varmt välkommen hit!

Grattis till lille prinsen och ett rungande BRAVO för er fina början! :thumbsup: =D>
Sâ surt att ni skulle gâ och bli sjuka hela högen, men ni vet ju var ni var och vart ni vill sâ det ska inte bli nâgra problem.

Jag funderar lite pâ ditt schema, är det av nâgon särskild anledning ni vill ha morgon sâ tidigt? Sexmânaders är fullt kapable att sova tolvtimmarsnatt, och det kan vara praktiskt att ha den pâ plats tidigt dâ även barn upp till elvaârsâldern vinner pâ tolv timmars nattsömn. Klarar han tvâ timmar pâ första vakenpasset? Det brukar vara det "tröttaste".

Räknar jag rätt pâ sömntimmarna?
10 + 1h45 + 2 + 45mn = 14h30 Det är lite i underkant för en sexmânaders, 15 timmar (minst) är vad som brukar behövas. Bra sovpass är 5 min, 20 min, 45 min, 1h30 och 2h, det är naturliga sömncykler dâ barnet har lätt att vakna.
Fundera över schemat en gâng till, och lägg till minst en halvtimme tycker jag. Fyra vakenpass, tre lurar (den längre i mitten brukar vara praktiskt för framtiden, dâ de andra faller bort först). Mattiderna bör hâllas isär, minst tre och högst fyra timmar mellan varje (utom nattslurken som kan komma tätt inpâ middagen och en eventuell second breakfast).

Nâgon "sömnsslurk" är inte alls nödvändigt längre, skippa den och satsa pâ riktigt rejäla mâl med riktigt mat istället. Att vänta med riktig mat till sex mânader är ju vad man ofta för höra, men de allra flesta bebisar behöver riktig mat mycket tidigare än sâ. Sâ var inte rädd att mata pâ! Och fetta upp maten med extra (osaltat) smör eller rapsolja.

Hur skulle ni göra? Ska jag börja med att införa rutiner för dagen samt uppstigning och sänggående, låta nätterna vara som de är ett tag och börja vagna över nattmålen när rutinerna satt sig eller ska jag ta allt på samma gång? Ska jag kanske vänta med nätterna tills det är dags för Mat (om två veckor)?

Ja, jag skulle hâlla koll pâ morgon och kvällstiderna och och satsa allt krut pâ dagen. Min erfarenhet är att nätterna faller pâ plats av sig själva när maten fylls med riktigt vaken vakentid, riktigt rejält med mat och mycket frisk luft! Mitt tips är att "tjuvstarta" med maten (du är i mycket gott sällskap här pâ forumet ) och vänta in nätterna lite. Blir de inte bättre efter nâgon/nâgra veckor med Mycket Mat sâ har du ju verktygen att trolla bort den dâliga vanan att vakna mitt i natten.

Âterkom sâ bollar vi vidare!

[Isidorsmamma]

Hej Sarisparis, och tack för ditt svar!

Jag funderar lite pâ ditt schema, är det av nâgon särskild anledning ni vill ha morgon sâ tidigt?

Anledningen till att vi börjar dagen så tidigt är att pappan börjar jobba kvart i sju och vi redan innan lillen föddes gick upp halv sex - sex. Alternativet är ju att vi skulle försöka smita upp medan han sover men troligtvis skulle han i alla fall vakna av alla larm och så. Och nu får ju far och son en liten stund tillsammans på morgonen - det är fina grejer det! Tanken är att vi ska flytta fram morgonen till klockan sju från och med december då pappans arbetstider troligtvis ändras.

Klarar han tvâ timmar pâ första vakenpasset? Det brukar vara det "tröttaste".

Första vakenpasset var tidigare 1,5 timme långt men det har varit svårt att få honom att somna om så fort... Vi får testa lite!

Räknar jag rätt pâ sömntimmarna?
10 + 1h45 + 2 + 45mn = 14h30 Det är lite i underkant för en sexmânaders, 15 timmar (minst) är vad som brukar behövas.

Tror att både du och jag har räknat fel. Jag vet att jag siktade på 14 timmar sömn totalt men ser nu att jag bara fått ihop 13,5 och det är ju förstås för lite. Förut hade lillen två 1,5 timmes-pass istället för 45 min, men det har i princip aldrig gått att få honom att sova så mycket (10 + 1,5 + 2 + 1,5 = 15). Kan dock vara lönt att prova igen. Kan tänka mig att han behöver mer mat för att vilja sova så länge i stöten.

Har gjort några ändringar i schemat nu. Eventuellt att vi förlänger morgonsömnen så som det var tidigare. Och kanske att vi hoppar över sömnslurken innan middagssömnen (och tar den i samband med gröten istället) men jag är lite rädd att han inte ska sova sina två timmar då. Tycker du/ni att jag ska slå ihop lunch och mellanmål på eftermiddagen? Blir så långt till middagen då även om jag tidigarelagt det en halvtimme. Skulle naturligtvis kunna strunta i mellanmålet och lägga middagen ännu tidigare, typ 17, men jag är inte säker på att pappan accepterar så tidig middag. Tidigarelade i alla fall också Natten så att den blir 10,5 timmar.

05:30 Amning
Sover 07:00-08:30 (eller 07:30-08:15)
09:00 Gröt
(10:30 Sömnslurk)
Sover 11:00-13:00
13:00 Lunch + vatten
15:15 Frukt + amning
Sover 15:30-16:15
17:30 Middag + frukt + vatten
18:30 Amning
Sover 19:00-05:30

Total sömn: 10,5 + 1,5 (45) + 2 + 45 = 14 h 45 min (14 h)

Att vänta med riktig mat till sex mânader är ju vad man ofta för höra, men de allra flesta bebisar behöver riktig mat mycket tidigare än sâ

Det beror nog på hur ofta man är villig att amma. För visst känner man att det tar slut fortare nu och att barnet därför gärna äter oftare. Man kan ju resonera som så att det rimligt att amma oftare då så att mjölken rinner till, fast vad vet jag... Tänkte hur som helst varva puréer och plockmat sen (typ plockmat till lunch och puréer till middag) så amningen kommer fortsätta att vara viktig. Vad tänker du/ni om det?

Ja, jag skulle hâlla koll pâ morgon och kvällstiderna och och satsa allt krut pâ dagen. Min erfarenhet är att nätterna faller pâ plats av sig själva när maten fylls med riktigt vaken vakentid, riktigt rejält med mat och mycket frisk luft! Mitt tips är att "tjuvstarta" med maten (du är i mycket gott sällskap här pâ forumet ) och vänta in nätterna lite. Blir de inte bättre efter nâgon/nâgra veckor med Mycket Mat sâ har du ju verktygen att trolla bort den dâliga vanan att vakna mitt i natten.

Det låter bra det! Jag lär väl smyga in lite mer riktig mat nu framöver. Han är ju trots allt snart sex månader. Väntar bara på barnstolen som kommer någon dag innan hans 6-månadersdag... Nu sitter han i babysittern och äter och det är ju lite opraktiskt. Blir bättre när han kan sitta med oss.

Bollar gärna vidare!

[Isidorsmamma]

Funderar lite på det här med dagssömnen. Är det bra att vagna till sömns (mycket effektivt) eller är det bättre på sikt att lära honom att somna själv. Ibland somnar han snabbt själv, om han är riktigt trött, men som igår, till exempel, tog det över en timme (och tanken var att han skulle sova 45 min). Ska man lägga honom tidigare då så att han har tid att somna in? Hur brukar ni göra?

[Sarisparis]

Anledningen till att vi börjar dagen så tidigt är att pappan börjar jobba kvart i sju och vi redan innan lillen föddes gick upp halv sex - sex. Alternativet är ju att vi skulle försöka smita upp medan han sover men troligtvis skulle han i alla fall vakna av alla larm och så. Och nu får ju far och son en liten stund tillsammans på morgonen - det är fina grejer det! Tanken är att vi ska flytta fram morgonen till klockan sju från och med december då pappans arbetstider troligtvis ändras.

Dâ är jag med! :thumbsup: (Är personligen sâ otroligt morgontrött sâ blotta tanken pâ att gâ upp halvsex gör mig svimfärdig ).

Vad gäller schemat sâ kommer mina tankar här:

5.30 Godmorgon, amning
Allmänt morgonstök med mamma/ensamlek/... vad ni brukar ha för er
Nân gâng vid 6.30-7 Second breakfast tex gröt (med extra smör)
Lur (se vad som passar bäst)
Trevligheter med mamma inne och/eller ute
Lunch 10.30 (Riktig mat med extra smör/olja )
Lur 11-13
Mellanmâl 14.00 (fruktmos + amning)
Lur 15.30-16.15
Middag
Nattslurk (amning)
God natt 19.00

10.5 + X + 2 + 45 = 13t 15mn + X
Med tanke pâ er korta natt sâ skulle jag ha haft morgonlur pâ 1.5, men även dâ fattas det en bit till 15 timmar som är vad som brukar räknas som minimum (undantag finns förstâs, men de är fâ).

Det beror nog på hur ofta man är villig att amma. För visst känner man att det tar slut fortare nu och att barnet därför gärna äter oftare. Man kan ju resonera som så att det rimligt att amma oftare då så att mjölken rinner till, fast vad vet jag...

Ja, ska man mer eller mindre helamma en sexmânaders sâ blir det nog ganska lätt ganska snuttigt och duttigt. Jag tror mer pâ rejäla mâl mat och sâ amning till mâltidsdryck till varje mâl (efter skedmaten). Jag tycker att man ska se till barnets globala välbefinnande och dit räknar jag sömnen som en mycket viktig del och god sömn (lânga sammanhängande pass där barnet kommer ner i djupsömn) är ofta direkt länkade till Riktig Mättnad (och till det räcker inte riktigt mjölken till stora sexmânadersbebisar).

Tänkte hur som helst varva puréer och plockmat sen (typ plockmat till lunch och puréer till middag) så amningen kommer fortsätta att vara viktig. Vad tänker du/ni om det?

Ge plockmat till varje mâl tycker jag, sâ har lille man nâgot att roa sig med om inte annat! Och sâ skevar du in purén i farten sâ att säga. Jag tycker som sagt att man kan amma till varje mâl sâ länge man vill, med tiden gâr mânga över till att amma bara morgon och kväll men det är helt klart en smaksak.

Funderar lite på det här med dagssömnen. Är det bra att vagna till sömns (mycket effektivt) eller är det bättre på sikt att lära honom att somna själv.

Att lära sitt barn att somna själv tycker jag är en fin present. Vänjer man barnet att alltid hjälpas hela vägen in till sömnen sâ fâr man ju stâ där vid varje läggning i all evighet. Hjälp honom till lugn och ro med nâgra vagntag och gâ sen (gärna med ramsan - läs mer om den under fliken SHN om den inte är bekant http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... dan-ramsan).

Ibland somnar han snabbt själv, om han är riktigt trött, men som igår, till exempel, tog det över en timme (och tanken var att han skulle sova 45 min). Ska man lägga honom tidigare då så att han har tid att somna in? Hur brukar ni göra?

Det kan vara smart att lägga inom marginalkvarten (upp till femton minuter innan den egentliga tiden) sâ att barnet fâr tid att varva ner om man vet med sig att det brukar ta tid att somna. Flaggar ocksâ för den mycket klassiska övertrötthetsfällan, vänta inte tills han är "riktigt trött" dâ blir det bara svârare att komma till ro. Ett väl genomtänkt schema innehâller lagom lânga vakenpass dâ barnet INTE blir alldeles supertrött innan läggning. Dâ brukar läggningarna inte bli alltför lângdragna.

Och fyll dagarna med massor av skoj, frisk luft, social delaktighet. =D>

[Isidorsmamma]

Å, det var länge sedan jag var inne här. Vi har haft så fullt upp med livet och jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Nåväl. Läste ditt svar (typ samma dag), Sarisparis, och vi tog genast fasta på det schemaförslag som du gjort, med lunchen 10:30:

Vad gäller schemat sâ kommer mina tankar här:

5.30 Godmorgon, amning
Allmänt morgonstök med mamma/ensamlek/... vad ni brukar ha för er
Nân gâng vid 6.30-7 Second breakfast tex gröt (med extra smör)
Lur (se vad som passar bäst)
Trevligheter med mamma inne och/eller ute
Lunch 10.30 (Riktig mat med extra smör/olja )
Lur 11-13
Mellanmâl 14.00 (fruktmos + amning)
Lur 15.30-16.15
Middag
Nattslurk (amning)
God natt 19.00

Fast vi insåg snabbt att Isidor alls inte kan sova några 15 timmar. Inte ens då, när han var 6 månader. Och sedan dess har han själv förlängt nattsömnen så att han nu sover mellan 19 och 7 (fast inte hela nätter inte, nej då, det ska vaknas och ätas och allt sån't där fortfarande.) Alltså var vi tvungna att tänka om och i förra veckan gjorde vi ett schema som ser ut så här:

07:00 God morgon! Amning.
Ensamlek i spjälsängen.
08:00 Frukost: gröt och ev. amning.
Sover ute i vagnen (på promenad) ca 9-9:20
Lek ute (typ gunga - jätteroligt!)
11:00 Lunch och ev. amning.
Sover i vagnen igen 11:30-13
14:00 Mellanmål: frukt och amning.
Sover 16-16:20
17:30 Middag.
Bad, pyjamas, tandborstning. Läsa bok.
Amning. God natt-visa.
19:00 Sova säng.

Det känns som ett hyfsat bra schema som passar familjen men är det kanske bra att byta till två lurar? Några av dagarna har lillen hoppat över förmiddagsluren och ibland somnar han inte heller mitt på dagen. Han sover gott i vagnen men att få honom att sova inne blir bara svårare och svårare. På kvällarna när jag försöker amma honom är han väldigt ofokuserad och släpper ganska snabbt taget och det är svårt att tvinga i honom. Då brukar jag lägga honom i sängen, sjunga en sång, pussa god natt, släcka och gå därifrån. Efter en liten stund börjar han då skrika. (Vår lille kille som de första månaderna aldrig skrek.) Man kommer in och sjunger lite till, försöker få honom att förstå att det är lugnt, man kan sova. Men ingenting hjälper. Tar jag då upp honom och ger honom bröstet så äter han länge och fokuserat, tills han somnar...

Isidor är fortfarande världens gladaste kille, när han får vara vaken. Det är just det där med att sova... Vore ruskigt bra om någon ville komma med lite råd!

[SaraMilana]

Hej!

Vi har haft så fullt upp med livet

Ja, det är ju precis så det ska vara !

Angående schemat så är ju sömntimmarna lite i underkant (om jag har räknat rätt ), men det där verkar ni ha koll på!

Allmänt morgonstök med mamma/ensamlek/... vad ni brukar ha för er

Stella leker själv mellan första och andra frukosten och då får jag själv en kopp kaffe och lite frukost till nyhetsmorgon. Efter andra frukosten diskar vi tillsammans, bäddar sängen, väljer ut kläder och gör oss klara för dagen.

Då brukar jag lägga honom i sängen, sjunga en sång, pussa god natt, släcka och gå därifrån. Efter en liten stund börjar han då skrika.

Det ska vara rooooligt att gå och lägga sig!! Skrattet till gonattet är jätteviktigt, ju mer skrik vid läggningen desto mer skratt behövs innan. Allt är tillåtet här, även att kittlas! Sen så är det faktiskt ok att skrika och gnöla lite, det är inte alltid så enkelt att somna på tre röda. Har du sett den här toppentråden? När SM-barnet skriker vid sovdags

[Isidorsmamma]

Angående schemat så är ju sömntimmarna lite i underkant (om jag har räknat rätt ), men det där verkar ni ha koll på!

Vi har lagt 14 h sömn per dygn. Möjligen lite lite, men han har alltid sovit lite för sin ålder. Eventuellt får han sova 45 min på förmiddagen. Eller så var det det där med två sovpass istället för tre...

Stella leker själv mellan första och andra frukosten och då får jag själv en kopp kaffe och lite frukost till nyhetsmorgon. Efter andra frukosten diskar vi tillsammans, bäddar sängen, väljer ut kläder och gör oss klara för dagen.

Isidor leker också själv mellan första och andra frukost. Efter andra frukost gör vi oss i ordning för dagen och ger oss ut på en promenad (som inkluderar både förmiddagslur och utelek). Därefter tänkte vi göra till rutin att gå till Öppna förskolan.

Det ska vara rooooligt att gå och lägga sig!! Skrattet till gonattet är jätteviktigt, ju mer skrik vid läggningen desto mer skratt behövs innan. Allt är tillåtet här, även att kittlas!

Du har säkert rätt. Jag tycker att det är en svår avvägning. Själv kan jag inte sova om jag inte får varva ner ordentligt. Men det kanske är meningen, att man ska varva ner först och sedan bara avsluta med ett glatt skratt? Efter middagen badar Isidor och sedan klär vi på pyjamas, borstar tänderna och lite sådär. Då tänker jag mig att man försöker ha det lite lugnt och mysigt. Känner att vi ibland har varit lite för busiga mest hela kvällen och Isidor ofta varit uppe i varv när han ska sova.

Sen så är det faktiskt ok att skrika och gnöla lite, det är inte alltid så enkelt att somna på tre röda. Har du sett den här toppentråden? När SM-barnet skriker vid sovdags

Ja, det där måste vi jobba på, att känna att det är okej med lite skrik. Isidor skrek knappt alls de första fem månaderna så det har kommit lite som en chock för oss nu när han blivit större och vill så mycket.

Å, kom med fler synpunkter!

[Isidorsmamma]

Å, vad skönt - Isidor somnade just "själv" i sin egen säng!

Jag måste bara dela med mig av kvällens händelser:

Vi gick igenom de vanliga kvällsritualerna: middag, bad, insmörjning/påklädning och tandborstning, därefter läsa bok i stora sängen och så amning. Isidor visade som vanligt inte mycket intresse. Han ville mest titta på den lilla lampan som lös, rulla iväg bland täckena och annat trams Efter en stunds trugande gick jag upp, la bebisen mitt på sängen (så att han inte skulle kunna ramla ner) och gick ut i köket för att koka välling för första gången. När jag kom tillbaka hade Isidor tydligen börjat sakna mig för han kastade sig genast på bröstet och började suga. En halv minut senare var det inte längre spännande så då tog jag fram flaskan. Oj! tyckte Isidor, vad var det där? 50 ml gick i innan han hade fått nog. Då la jag honom i spjälsängen och lekte tittut tills han skrattade ordentligt, varpå jag sjöng en god natt-visa, gav honom en puss, satte nappen i munnen (trots att han inte tar napp), släkte lampan och gick ut med fyra "god natt och sov så gott".

Det var tyst en stund, sedan började gnället som så småningom övergick i skrik. Jag gick in, stoppade om på nytt och sjöng min lilla visa, men skriken blev bara värre. Inte vill man vändas till sidan (liten sover alltså på rygg eller sidan) så det fanns inte möjlighet till några buffanden. Då tog jag upp honom (han blev genast tyst) och vaggade honom i famnen tills han var ordentligt lugn. Så la jag tillbaka honom i sängen, stoppade om och började sjunga. Han skruvade sig en stund och smågnydde till och från. Sedan rullade han över till sidan och jag kunde buffa lilla rumpan. Då tystnade han. Jag fortsatte sjunga och flyttade mig längre och längre bort, tills jag satt på sängkanten. Där satt jag en stund och sjöng, svagare och svagare tills jag var helt tyst. Då hade krafsandet borta i sängen slutat. Lillen sov!

Det tog tjugo minuter från att jag la honom första gången tills att han sov. Så snabbt har det inte gått på flera veckor!

Detta var alltså en liten seger, men vi har en bit kvar. Nu närmast är det natten som ska genomlevas, helst utan för mycket snuttande och gnäll. Jag är mycket tacksam för kommentarer, idéer, tankar, bannor eller glada tillrop!

[SaraMilana]

Hej igen!

Ta dig en funderare på hur ni vill hantera läggningarna framöver, jag tycker Sarisparis skrev så bra tidigare i din tråd:

Att lära sitt barn att somna själv tycker jag är en fin present. Vänjer man barnet att alltid hjälpas hela vägen in till sömnen sâ fâr man ju stâ där vid varje läggning i all evighet.

Och så vill jag rekommendera lite läsning i Barnaboken: Safarin på sidan 757!

[Isidorsmamma]

Hej, SaraMilana, och tack för kommentaren. Men hur tycker du då att vi ska hantera läggningarna? Har du några konkreta tips? Jag vill gärna att Isidor ska somna själv och det är därför jag lägger honom i sängen när han fortfarande är vaken, trots att jag tagit upp honom för att lugna. För att jämföra med "Safarin": Om jag som låg där i tältet, livrädd för lejonen, drabbats av panik skulle jag behöva någon som höll om mig tills jag slappnade av och sedan talade om för mig att det är lugnt, du kan sova vidare. När Isidor gallskriker är han inte mottaglig för några lugnande ord... Eller hur tänker ni att man ska göra? Jag förstår att buffning är att föredra då man lugnar barnet där det ligger, men jag kan inte buffa en liten som ligger på rygg och spänner sig. Finns det något annat sätt?

[Sarisparis]

Hej Isidorsmamma

Vad skönt att du känner att ni är pâ väg ât rätt hâll. Jag hâller helt med SaraMilana om att skrattet till go'nattet gör underverk. För att ge dig lite mer kött pâ benen om detta sâ kommer här ett utdrag ur SHN-boken:

Ett viktigt inslag i Sova hela natten-kuren är skrattet-till-go’nattet.

Säkert har du fått höra att små barns sänggående ska föregås av långsam såkallad nedtrappning. Man skulle då låta dagen tona ner i stillhet, dämpa belysningen, läsa lågmälda sagor, mysa och gosa ända in på sängkanten och gärna lägga sig där själv, klappandes och smekandes på lilla barnet tills hon eller han somnar.

Undertonen viskar förstås att det är synd om små barn som måste sova på nätterna. (Det är synd om deras ömma föräldrar också, som inte får sova på nätterna.) Den långsamma nedtrappningen – som inte sällan tar timmar – ska bereda plats för tröttheten; barnen ska vilja ta sig den sömn de behöver, som de ju sägs kunna. Och det kan de väl inte göra förrän de är riktigt trötta. Eller ska vi säga svimfärdiga? Alltså får de tröttas ut både länge och väl.

Sova hela natten-kuren pläderar för en helt annan linje.

Små barn ska läggas i tid, och de ska läggas under synnerligen aktiv glädje!

Små barn ska skratta innan de somnar. Helst ska de skratta hela vägen till sängen. De ska ha så roligt, innan de går och lägger sig eller blir lagda, som de väl aldrig haft förut i hela sitt lilla liv. De ska skratta så de kiknar, helst. Hjälper ingenting annat får man kittla dem till det. Skratta ska de!

Varför det, då?

Tänk dig själv. Du har haft en trist, intetsägande, jobbig eller bara fullkomligt meningslös dag. Ska du sedan gå och lägga dig på det, utan att ha kunnat njuta någon ljuspunkt på hela dagen, ser du inte precis fram emot den nya dagen som väntar så fort du vaknar igen. Förmodligen drar du ut på sänggåendet ganska ordentligt för att försöka fylla åtminstone slutet av dagen med något innehåll värt namnet. Kan du ha kul på kvällen, uppleva något positivt och trevligt, meningsfullt eller bara skönt – då har dagen i alla fall innehållit någonting. Då kan du gå och lägga dig med välbefinnande i kroppen och med en helt annan tillförsikt. Ja, då kan du till och med se fram emot den nya dagen!

Små barn fungerar likadant. De kan också ha dagar då ingenting vill sig. Inte minst övertröttheten, som alla små barn med sömnbrist och sömnproblem ackumulerar under månader (och kanske år), ser till den saken. Det behöver du bara gå till dig själv för att förstå. För den som ständigt är för trött förlorar livet sin lyster.

Därför ska små barn ha riktigt roligt innan de somnar – vare sig de vill eller ej, höll jag på att säga. De ska skratta, och de ska skratta högt. Allt vad sagoläsning och myspys och kel och smek och ömhet och närhet heter ska förläggas tidigare - inte till kvällsproceduren, som ska betecknas av skoj.

Efter skrattet-till-go’nattet går sedan själva läggningen på mindre än två minuter.

Undertonen viskar här ingenting om att det skulle vara en påfrestning för små barn att sova. Budskapet är det motsatta. Det är lika lite synd om små barn som får sova som det är om deras ömma föräldrar, som får sova.

Och utöver safarin som SaraMilana tipsade om sâ rekommenderar jag lika starkt krönikan Säkerhet är trygghet

Det är ett stort steg att vâga lita pâ att de smâ barnen faktiskt VILL sova och för detta mânga gânger (för att inte säga alltid ) faktiskt blir hjälpta av att fâ vara I FRED. Det tog mig mâââânga läggningar och mycket läsning för att ta mig dit , men det är sâ fantastiskt att lägga sina barn med buller och bâng och veta att alla är lika nöjda och glada. De smâ för att fâ njuta av att sova lugnt och fridfullt i egen säng och vi föräldrar för att vâr egen kväll tar vid. Det är stort och värt att jobba lite för.

Tänkte precis trycka pâ "skicka", men sâg att du redan hunnit svara. Här kommer beskrivningar gjorda av mammor som buffat pâ rygg:

Men om nu barnet verkligen föredrar att sova på rygg?

Tre mammor från mitt forum beskriver hur de gjort:

”Visst går det bra att kura på rygg! Joel, 3,5 månad, sover på rygg och går både att buffa så – utom att jag inte lägger handen på bröstkorgen på honom på var fjärde buff – och att vagnas så också. När jag buffar sätter jag min löst knutna näve i madrassen precis vid lilla rumpan och buffar i fyrtakt. Joel älskar det.”

”Jag lyfter upp förslagsvis det högra benet så att knäet kommer i 90 graders vinkel. Sedan buffar jag den lilla skinkan med rytmiska tag. Solfjädern innebär att jag lägger min hand helt utbredd över lilla Sagas bröst och håller den där tills hon blir sömntung. Jag trycker inte utan håller bara ett lätt stöd. Hon tycker att det är jätteskönt och blir lugn på en gång.”

”Jacob, snart fem år, hade vi alltid på rygg när han var liten. Det gick hur bra som helst att kura på rygg. Även att buffa. Nu sover han istället oftast på mage. Också vår lilltjej tycker bäst om ryggläget. Jag försöker lite emellanåt att lägga henne på mage, men det är ingen höjdare. Sin vakna tid får hon vara på mage så mycket som det bara går. Jag vill bara säga att man inte ska stirra sig blind på hur barnen sover. Det viktigaste är ju att de sover. Och sover skönt!”

[Sarisparis]

Om jag som låg där i tältet, livrädd för lejonen, drabbats av panik skulle jag behöva någon som höll om mig tills jag slappnade av och sedan talade om för mig att det är lugnt, du kan sova vidare.

Fast dâ är det ju ingen som hâller vakt där ute där lejonen hâller till. Skämt âsido, hela grejen handlar om att fâ lilla barnet att känna trygghet, en inre sâdan som inte kräver fysisk kontakt med föräldrarna. Det uppnâs bäst genom dagar fyllda av rutiner och kärlek , gemensamt arbete och föräldrar som tar ledningen och visar hur man tar sig fram här i världen.
Läggningarna blir dâ avdramatiserade, bara en punkt pâ programmet som ingen oroar sig för tvärtom. Och ställer barnet frâgor sâ har man ramsan att ta till.

Finns det något annat sätt?

Ramsan är magisk om den används pâ rätt sätt. För att "sätta" den ordentligt sâ brukar en regelrätt kur vara det mest effektiva. Har du läst lite om Sova hela natten-kuren, utöver det som finns i din trâd?

[Isidorsmamma]

Hej och tack för bra svar!

Att jag inte svarat tillbaka beror på att jag tänkt mycket. Funderat. Beställde till slut hem SHN-boken för att få lite ordentligt med kött på benen, och sen har jag läst och läst.

Nu är ju Isidor inte något problembarn av den sort som beskrivs i boken men som du, SarisParis, skrev, skulle en regelrätt kur kunna användas för att etablera ramsan ordentligt.

Ikväll la jag förvisso Isidor lite sent, tjugo minuter sent närmare bestämt, men vi la honom tillsammans, jag och pappan, med buller och bång, skratt och bus. Ammat hade vi gjort i soffan redan och väl inne i sovrummet la vi lillmannen i sängen, sa god natt, släckte sista lampan och så gick pappan ut. Jag buffade en liten stund (har fått in tekniken att buffa honom på rygg), solfjädrade och ramsade mig ut. Han protesterade redan när jag slutade buffa. Det fick han göra. Efter en liten stund gick jag in igen, la tillrätta, buffade lite till och la solfjädern på en bra stund tills han var alldeles stilla. Sedan gick jag ut med en bekräftande ramsa och han somnade så gott. Det tog inte mer än kanske åtta minuter.

Tio i tio vaknade han och jag var raskt inne, buffade och ramsade ut. Då först kom skriken och jag lät honom hållas en liten stund tills jag gick in igen, la tillrätta, buffade och solfjädrade, buffade och solfjädrade och buffade åter igen innan jag kunde ramsa ut. Å, så synd han tyckte om sig själv, det hördes. Inte fick han komma upp och äta, som han brukar få. Jag fick ge ett par påminnelseramsor och gå in för en mycket kort buffning innan det blev tyst. Då gav jag en bekräftelseramsa, varpå han gnällde en stund. När han så åter blev tyst gav jag en sista, nästan viskande, bekräftelseramsa och han sov vidare. Då var klockan 22:12.

Nu sitter jag i soffan och funderar på hur resten av natten ska bli. Kuddarna är bra lockande, för jag är trött som tröttaste kotte, men det kanske är bäst att hålla sig vaken så att allt blir som det är tänkt (jag har ingen vidare karaktär när jag vaknar under sena natten/tidig morgon). Blir väl till att ställa ett par ordentliga larm och passa på att sova när lillen sover sina lurar i morgon. Nu kommer det nog att vara hyfsat lugnt ett par timmar till men jag kan tänka mig att det kommer bli tuffare framåt småtimmarna och framåt. Det är då det värsta tuttsnutteriet brukar äga rum (då jag tagit Isidor till min säng och han får bröstet vid mindsta lilla - jag är, som antytt, själv så trött vid den tiden att jag inte vet vad jag heter). Tycker nästan lite synd om grabben som så abrupt ska berövas sina nattmål. Men idag har han ätit bra i alla fall så det ska väl inte gå någon nöd på honom, egentligen. Och i längden vinner han ju på det.

Hua, trött man är. Önska mig lycka till!