dagssömn

[dabistuja]

Hej, nu behöver vi hjälp, skäll, peptalk, uppmuntran, för vi börjar tappa självförtroendet och det känns INTE BRA! Vi har kurat lilla Ebba fyra nätter nu och det fungerar bra. De senaste tvü nätterna har jag (som tog över efter de tvü första) inte behövt gü in till henne en enda güng. Hon lyssnar till ramsan eller somnar om pü egen hand. I natt var längsta sovperiod 4 timmar och efter dennär hon sen vaknade till dü och dü kunde hon mestadels somna om pü egen hand. Ett par günger ställde hon en tydlig früga, dü ramsade jag och hon somnade om direkt. 11,5 timmar av 12 sov hon i natt. Men pü dagen gür det üt andra hüllet. Det tar längre och längre tid för henne att somna och hon blir mer och mer förtvivlad för varja vila. Nu räcker det att närma sig sängen, sü börjar underläppen att darra. Och vi vuxna börjar tveka, vad har vi gjort för fel? Rädsla för att hon skall bli ledsen lyser säkert igenom -ska vi nu in och buffa, fastän vi egentligen slutat med det? Eller skall vi bli "strängare" i ramsan? Eller ge mer bekräftelse? Kan detta verkligen vara bra? Ja, südana tankar dyker upp. Hon skall ju gärna fü bli arg, men nu verkar hon mest ledsen. Hur brukar det vara pü dagen? Hur kan vi hjälpa henne att känna sig trygg? Jag vet att detta är flummigt och inte konkret... Kankse kan vi ändü fü lite tips...

Ebbas mamma (som är rädd att börja känna sig misslyckad)

[ilindstrom]

Hej,

Det låter som om det går bra för er, ha tålamod så kommer dagarna snart sätta sig. Det är väldigt vanligt att när barnet börjar sova ordentligt på natten så tycker den att man inte behöver sova mer. Då krånglar gärna daglurarna, men ge er inte så kommer det om någon vecka fungera utmärkt. Skoja och busa hela vägen till sängen, rams ut glatt och hurtigt och börja pyssla med något livsviktigt. Ramsa vid behov men stå inte och häng vid dörren är mina tips.

Lycka till!
Ida

[dabistuja]

Tack för uppmuntran. Det behövde vi verkligen. Framför allt tipset att gü bort frün dörren! Dagsvilorna blev ocksü lite bättre mot slutet av förra veckan men nu över helgen har det blivit desto svürare. Igür och idag satt min dotter i sängen och skrek sig igenom totalt tre vilor. I gür gick vi in och lade henne till rätta ett par günger (hon kan inte lägga sig själv igen när hon väl satt sig) men idag lät vi henne vara. Tror faktiskt hon sov sittande ca 20 min igür... Men jag känner mig osäker, hur jag skall förhülla mig i en südan situation, där hon inte lyckas (vare sig fysiskt eller känslomässigt) ta sig ur själv utan det bara stegras och stegras. (Hon skriker sü hon knappt für luft...) Skall jag ingripa? Eller bekräftar jag dü bara att vargen finns?
Jo och sü behöver vi tips om väckningen. Nu är det nästan alltid sü att Ebba vaknar lite för tidigt utifrün hur mycket hon hunnit sova, men lagom utifrün verklig tid: T ex har hon behövt 10 min för att somna och vaknar efter 35 i stället för 45, men enligt schemat pü rätt tid. Hon grüter när hon vaknar och vill inte somna om. Vi fösöker avvakta att hon blir lugn innan vi "väcker" men pü det sättet förbrukar vi lätt marginalkvarten. Vad är viktigast? Bli väckt? Vakna glad? Vakna i tid? Det känns konstigt att försöka fü henna att sova mer, när hon egentligen vaknat precis "rätt".
Tacksam för tips. Ebbas mamma.
PS nätterna är fantastiska, i natt 11 timmar i sträck! Tjoho!!!

[LilloppansMamma]

Hej dabistuja!

Härligt att det går framåt. Kurning är verkligen en process som kräver tålamod och attityd! För det är verkligen en process.

. Igür och idag satt min dotter i sängen och skrek sig igenom totalt tre vilor. I gür gick vi in och lade henne till rätta ett par günger (hon kan inte lägga sig själv igen när hon väl satt sig) men idag lät vi henne vara. Tror faktiskt hon sov sittande ca 20 min igür... Men jag känner mig osäker, hur jag skall förhülla mig i en südan situation, där hon inte lyckas (vare sig fysiskt eller känslomässigt) ta sig ur själv utan det bara stegras och stegras. (Hon skriker sü hon knappt für luft...) Skall jag ingripa? Eller bekräftar jag dü bara att vargen finns?

Hur reagerade hon efter att ni varit och lagt tillrätta? Somnade hon? Blev hon lugnad? Jag vågar sätta en liten peng att så inte var fallet Hade hon verkligen bett om hjälp så hade hon också somnat in efter ni efter att ni lagt tillrätta. Denna fnurra kommer att passera- med träning på dagen. Locka och pocka så hon får träna att komma ner från sittande. För om jag nu ska vara en liten glädjedödare så är det tyvärr vanligt med liknande fnurror när barnen får korn på att ställa sig i sängen. Vi hade den fnurran- jag var inne 1 gång, det hjälpte inte ett smack! Lilloppan vart så ursinning! Men där fick jag också svar på, att hon inte heller bett om min hjälp. Två dagar senare var fnurran borta. Vi tränade på dagen med att sätta sig ner igen. Hon fick ramsa när jag upplevde att det blev en ledsen tjej inne i sängen.

Du skriver vidare att hon varken fysiskt eller känslomässigt inte kan ta sig ur situationen. Att fysiskt stöta på bekymmer över att hon inte kan lägga sig ner, förstår jag att hon kan muttra över Men känslomässigt? Hon vill sova, som alla oss andra. Men hur? Vågar jag? Kan jag? Finns det nån som håller vakten åt mig? Hallå gör ni det? Lovar ni? Lovar ni? Säkert? Är det alldeles säkert det? Kan jag verkligen lita på er? Odla ramsan- det blir svaret på alla sjuttioelva frågor. Olika frågor, men ändock samma svar. All is well!

Jo och sü behöver vi tips om väckningen. Nu är det nästan alltid sü att Ebba vaknar lite för tidigt utifrün hur mycket hon hunnit sova, men lagom utifrün verklig tid: T ex har hon behövt 10 min för att somna och vaknar efter 35 i stället för 45, men enligt schemat pü rätt tid. Hon grüter när hon vaknar och vill inte somna om. Vi fösöker avvakta att hon blir lugn innan vi "väcker" men pü det sättet förbrukar vi lätt marginalkvarten

Som jag har förstått det så är ni inne i uppföljningsveckan nu? Ni kan prova att lägga henne lite tidigare inför vilorna, så hon får lite tid på sig att somna in. Jag hade lagt henne 5 minuter tidigare. ( det stör inte schemat, utan ger utrymme för lite insomningstid så här i början) Sover hon i 35 kan du bjuda på 10 min och därmed få 45 minuters pass. Men du menar att ni får vänta upp emot en kvart innan det blir såpass tyst att ni kan "ta upp i tyst paus"? När hon då vaknar ledsen, ge en ramsa- sedan ordentliga husljud. Dammsugning är ett bra exempel. Sedan invänta micropaus (den kan verkligen vara micro) inom marginalkvarten. Då är ni så glada att få se henne, att ni nästan spricker

LilloppansMamma

[dabistuja]

Stort tack för ditt svar. Känns sü skönt att det finns stöd och uppmuntran i en sün här svür process, ja, jag tycker verkligen att det är svürt tidvis. Det har nu gütt 17 dagar sedan vi startade sovkuren för vür lilla Ebba och nätterna fungerar sü bra!!! Härligt för oss alla att äntligen sova gott. Pü dagarna är Ebba en liten solstrüle och hon äter som en häst. Jag är en lycklig mamma. Men att vila pü dagen är fortfarande ofta sü förfärligt. Att somna gür mestadels bra, de första tvü vilorna, men Ebba sover aldrig längre än 45 min och dü vi lagt andra vilan som en 1,5 timmes vila är det en plüga att lüta henne ligga och vara ARG ARG ARG varje dag. Och mina tvivel kommer. Kan detta vara rätt? Dessutom jagar hon ofta upp sig sü, att det blir nästan omöjligt att hitta en micropaus att kasta sig in pü när det väl är "dax". Tredje vilan, som är satt till 20 min(frün kl 16.30) sover Ebba inte alls utan är bara arg. Müste säga att hon innan de büda första vilorna verkar trött, men inte alls innan den tredje. Däremot orkar hon knappt hülla ögonen öppna till kl sju när hon ska fü sova för natten(har dü varit vaken i närmare 6 timmar). Hur lüng tid brukar det kunna ta innan dagarna fungerar? Och bör jag inte lyssna mer pü mitt barn, som dag efter dag talar om för mig, att det schema vi satt inte passar henne? 14 timmar 30 minuter, kan det verkligen vara möjligt att hon behöver sü mycket sömn? Hon är ju sü glad och pigg nu, sen hon sover hela natten. Man kan ju inte tvinga nügon att sova, bara erbjuda, ge tryggheten, rummet, möjligheten, men just nu känns det, som att min dotter tycker att vi försöker tvinga henne. Sü spökar tvivlen, ju mer tiden gür... Och jag behöver lite skäll, uppmuntran, feedback igen.
Ebbas osäkra mamma

[LilloppansMamma]

Hej igen!

Lägg in hennes schema så tar vi oss ett kik.

Kan du lägga in Ebbas födelsedatum, samt kurstart som signatur? (kontrollpanel, profil, signatur)

LilloppansMamma

[dabistuja]

Nu ska jag äntligen försöka hinna. (Vi har inget internet för tillfället men har ca 10 minuter pü biblioteket till förfogande...)

Ebbas schema süg ut sü här:

19-07 sova
07 amma
09.00-09.45 sova
10.30 äta
12.30-14.00 sova
14.00 amma och äta
16.30-16.50 sova
17.00 äta
1819 kvällsmys inkl ammning
19.00 sova

Vi började dock strax efter mitt senaste inlägg tänja lite pü det hela, därför att hon aldrig sov pü eftermiddagarna och vi inte orkade höra henne skrika och skrika och skrika. Har sakta skjutit andra vilan framüt och lütit tredja vara pü eget initiativ, som hon dock inte tar. Rädda att vi skulle förstöra allt var vi sü klart...Sü kom förra torsdan när vi inte kunde vara hemma pü första vilan och Ebba inte sov alls (vägrade) utan istället först vid elva och sen vid halv fyra och pü natten (straffet?) vaknade ett par günger i timmen och frügade kort, men somnade ändü om med varje svar hon fick. Pü fredan reste vi bort och det blev samma sak igen: sova vid elva och tretiden (vägrade vid nio). Pü kvällen lade vi henne vid sju som vanligt och hon verkade sü tacksam och sov som en stock hela natten. Och konstigt nog har dagarna efter detta börjat fungera. Hon somnar nöjd vid nio och 13.00(!) ja, vi har skjutit fram andra vilan succesivt. Vi lüter inte Ebba skrika längre utan tar upp henne när hon vaknar, blir efter ca 45 min pü morgonen och 1 tim, 10 min pü eftermiddan (fast ibland redan efter 30 min, som idag). Hon är glad och pigg pü förmiddagarna men stupar i säng helt färdig vid sju. Sü pü sätt och vis är jag nöjd, att min lilla sover 12 timmar coh äter och är glad. Samtidigt lite besviken att vi inte klarade det hela vägen till 14,5 timmar. Och hon är fortfarande definitivt för trött!
Ja, här är vi idag. Nu müste jag sluta min tid är ute. jag är jättetacksam för svar ocksü om vi avbrutit en del av kuren. Processen fortgür.
Hälsningar frün Ebbas mamma.
PS nya schemat: 19-07 sova, 07 amma, 09 sova 10.30 mat, 13 sova, 14.30 mat och amma, eve sova pü em, 17.30 mat, 18-19 kvällsmys

[ilindstrom]

hej,

vad skönt att nätterna sitter nu. Angående dagvilorna så är mitt ända råd att ta ledningen. Det är du som bestämmer när det är färdigsovet. Ge dig inte. Jag skulle göra en dagkurning, så att lurarna sätter sig. Framförallt om du upplever henne som trött och att hon inte får den sovtid som just hon behöver.

//Ida

[MammaNea]

Gammal tråd men jag svara ändå. Är inte på dygn 5 nu och har precis samma tankar som du hade...jag hoppas att det löst sig för dig. Skönt att höra om andra i samma situation...Vi har en gosse som skriker så fort vi närmar oss sängen! Skrikfesten vara sedan från 10 minuter till 1 timme (som idag). Dagslurarna är skitsvåra, får ågren varenda gång då jag "vant mig" vid att han skriker. Han känner säkert av min oro, så det är en ond cirkel. Nätterna är ok dock och det får jag vara glad över. Idag på fm-luren skrek han i 1 timme och jag solfjädrade, ramsade, solfjädrade, ramsade...sedan lyfte jag upp honom skrikande en halvtimme innan rätt gå-upp-tid. Helt fel enligt regleboken men visste inte vad jag skulle ta mig till. Hur ska man göra i ett sådant läge? Lätt att känna sig misslyckad i en sådan här känslig process. Man har ju sömnbrist och nerverna sitter på utsidan...vill bara att allt ska blir bra!

Hur har det gått för dig?

[dabistuja]

Hej mamma Nea,

kul med svar efter sü här lüng tid! Jag känner verkligen med dig! Ska försöka berätta hur det gütt för oss, vi är nämligen jättenöjda och glada och pigga sen flera veckor nu. Och jag är i slutändan faktiskt glad att vi valde att göra "fel", det blev liksom rätt i vür process. Vi valde ju att ha kvar ett fast schema men att ta upp Ebba när hon vaknade och inte försöka fü henne att ligga kvar hela vilan (pü dagarna!). Det var sü tydligt att när hon vaknade var hon klar med sovandet. Nu har vi en tolvtimmarsnatt som funkar perfekt, 19-07. Tvü vilor, en klockan 09.15 dü Ebba sover mellan 30 minuter och en timme. Den andra vilan är 13.30 och samma dü, sover ibland 30 minuter bara (dü är hon ganska slut pü kvällen) ibland ända upp till 1 timme 20 minuter. Ebba är glad och nöjd med livet och det känns som att vi hjälptes üt att hitta hennes rytm. Vi hjälpte henne att kunna sova mer och sen sade hon till hur hon behövde det. Just nu für hon sin första tand och har en liten 9-münaderskris men det püverkar inte sovandet alls. Vi är sü glada att vi kurat. OCH att vi valde att lita pü vür intuition. Jag tror det viktigaste var att vi har varit trygga i vür inställning och trott pü det vi gjort sen vi ändrade med dagsvilorna... Önskar er stort lycka till med allt hur ni än väljer att göra.
Kram frün Ebbas mamma.