Jag har en liten dotter på nu 11,5 veckor. Vi var väl pålästa i Barnaboken innan hon föddes med goda intentioner att göra rätt från början. Allt lätt ju så lätt och bra, hur kunde något gå fel?
Det gjorde det, det som gick fel var amningen. De första två veckorna gjorde jag inget annat än att amma. Jag försökte dela upp det enligt standardmodellen, men det var svårt att få till det, riktigt svårt. Hon åt mest hela tiden och sov korta stunder däremellan. När hon var två veckor gammal hade hon ännu inte börjat gå upp i vikt och jag blev beordrad att ge henne ersättning, då min mjölk inte räckte till. Jag ville så gärna få igång amningen, så i nio veckor kämpade jag av och till för att trappa ner på ersättningen. Hon fick alltså amma så mycket hon ville och vi fyllde på med ersättning när hon blev arg för att det kom för lite. Standardmodellen började bli ett minne blott. Hon gick upp bra i vikt, men sömnen blev bara sämre och sämre och vi gjorde inte så mycket annat än att amma och försöka få henne att sova. Såhär i efterhand inser jag att jag skulle ha slutat kämpa tidigare, men jag ville ju så gärna helamma. Men men, gjort är gjort och nu är det nya friska tag som gäller!
Jag kan tillägga att den här första tiden har hon sovit på sidan, då det blev lättast så för att jag skulle kunna liggamma på natten. Hon har sovit mellan oss i sängen, nåt vi verkligen vill komma ifrån för allas skull. För att söva henne har jag antingen ammat henne till söms eller så har vi kånkat runt på henne tills hon somnat (hon har ju inte varit ordentligt mätt någon gång, inte så lätt att sova då ju).
För några dagar sedan fick jag nog, flickebarnet måste ju få äta ordentligt och sova ordentligt! Nu är jag nöjd med att delamma, jag ger brösten först och sedan så mycket ersättning hon vill ha. Vi använder Medela Calma-flaskor som inte ska störa amningen lika mycket. Jag försöker komma ifrån småsnuttandet och få till rejäla portioner och längre sömnpass emellan.
Imorse när hon ätit klart var hon så trött så hon somnade vid bröstet (efter ännu halvrisig natt), så jag la henne helt frankt på mage i vagnen (med andningslarm). Hon brukar bli väldigt ilsken när vi lägger henne på mage, så jag hade räknat med högljudda protester. Men efter bara en liten stunds vagnande somnade hon gott om. Efter 30 minuter vaknade hon som hon alltid gör, men jag vagnade henne lugn gång på gång på gång, av och till i en timme. Sista halvtimmen sov hon djupt igen, och totalt fick vi ihop två timmar. Det är nog rekord dagtid för lilla damen!!
Nu tänkte jag mig att köra efter standardmodellen och gav henne nästa mål under totalt en timme med skötning etc. Efter 1,5 vaken tid la jag henne för att sova. För att vara första gången som hon somnade själv måste jag ändå säga att jag är imponerad! Jag vagnade i 10-15 minuter innan hon somnade och sedan blev det några uppvak innan hon sov riktigt gott.
Till mina frågor:
Hur ska jag göra nu, men vaken- och sovtider? Ska jag försöka ta mig an ett schema på en gång? Hittils har jag bara gjort lite som det har blivit, med 1,5 timmes vakentid och så mycket sömn som möjligt däremellan (med nästan alltid har hon vaknat efter 30 min). Ska jag vänta med att börja vagna tills hon skriker? Eller är det Ok såhär i början att vagna när man hör missnöjda gruffar och ser ett envist huvud som sticker upp ur vagnen? Hur lång tid ska jag hålla på och vagna innan jag ger upp? Sist stod jag en halvtimme (efter det vanliga 30 min-uppvaket) och vagnade nästan oavbrutet då hon hade väldigt svårt att somna om. Några gånger somnade hon till men vaknade nästan genast igen. Resulatet var en mamma med trötta armar och en ilsken dotter med en röd kind. Hur gör vi med natten och nattmålen? Fram tills idag har jag ammat när hon har vaknat. Några enstaka gånger har hon sovit 6 timmar i sträck, ofta har det varit runt 3-4 timmar i sträck med den längsta sovperioden i början på natten och sedan mat oftare och oftare. Då hon ligger bredvid mig har jag inte alltid koll på hur mycket och när hon äter. Men mellan 2 och 4 nattmål brukar det bli, med lite småsnuttande mellan varven om hon vaknar till (nappfuktion). Jag tänkte förvisa sambon till soffan några nätter för att han ska få sova ifred och lyfta upp vagnen till sovrummet för att kunna vagna. Jag läste någonstans här om att det är bra att ge ett extra mål vid 22-tiden och sedan nästa vid 4. Är det över huvud taget realistiskt att satsa på det från början eller borde det vara ett mål däremellan också? Jag skulle vilja förĺägga hennes nattsömn mellan 20 och 08 (för 12 timmar ska det väl vara va?) för att hon ska få träffa sin pappa så mycket som möjligt på kvällen när han kommer hem från jobbet.Oj, vad långt det blev, hoppas att någon orkade läsa allt!
Jag har inte skrivit upp hur hon sovit/ätit, men hon vaknar i 99 fall av 100 efter 30 minuter. Smart där att förekomma med vagning innan, det ska jag absolut prova!!
Jag blir så glad över att det finns så snälla människor här på forumet som lägger så mycket tid på att hjälpa andra, tack än en gång!!
